Det räcker nu!

Tänkte via en tidningsartikel ta reda på varför kvinnor får sämre lön än män.
Länken ledde mig till: ”HTTP ERROR: 404. Not Found”
Insåg i den stunden att så, förstås, måste det vara.

Pojkar får sämre skolbetyg än flickor. Jag har hört detta beklagliga faktum lyftas som vår tids viktigaste jämställdhetsfråga. Den som säger det glömmer faktor ERROR404, den ofunna förklaringen till varför kvinnor får sämre lön än män.

Pojkarna behöver inte bättre betyg än flickorna, inte bättre betyg än vad de har för att klara sig ändå! Det, kamrater, är en av vår tids viktigaste jämställdhetsfrågor. Sen har vi fyrahundratre till att ta tag i.

En av orsakerna till pojkarnas skolmisslyckande brukar beskrivas som hur vi konstruerar maskulinitet, där vi gjort skolan till en ”tjejgrej”. Pojkar ska inte lyssna på kvinnor och män ska inte göra något som kvinnor gör, de ska bara bestämma. Resultatet av denna vår fostran är förskräckande, för om betyg överhuvudtaget är en värdemätare på någonting är det alltså så att pojkarnas kunskaper inte räcker till. Eftersom pojkarna sedan tar makten kan detta ses som en av vår tids överlevnadsfrågor.
Låt oss säga att klimathotet är den viktigaste – då är det onekligen oroande om vi styrs av obildade sällar.

Jag struntar i ERROR404, i journalistiska spekulationer om varför det ser ut som det gör. Det är dags att sluta med det – slut på rean – det räcker nu!

- - -

Det räcker! gäller även demonstrationssabotörer. Läs Hannas ögonvittnesskildring!

Genustrumpet

I SvD pågår en debatt om vilka forskningsämnen som duger. Eller suger.
Ämnen som är politiska, dumma, skrattretande eller samhällsfarliga bör, om alls, finansieras genom gatumusikanter. Ämnen som står över varje ansats till förlöjligande, ämnen som är vetenskapliga i så måtto att vilken idiot som helst på puben kan känna igen dem som det, är de som borde få mer anslag.
Det är Tanja Bergkvist som anser sig missgynnad: om genustrumpetarna får forskningsanslag så kommer inte hon att få det för sina differentialoperationer.

Herr Klokbok har några fina kommentarer om den saken. I sitt inlägg listar han en rad ämnen som, i likhet med genusbelysning av trumpetspel, får forskningsstöd. Förutsatt att Klokboken är tillförlitlig är listan intressant. Ett exempel ur den är ”probabilistisk modellering i bioinformatik”!

För mig låter det ungefär som ”möjliga sätt att berätta om livet”. Vilket skulle inbegripa det mesta: matematik, genusteori, bloggande och spegeltittning.
Medan differentialoperationer i mina öron låter som att göra skillnad. Vilket verkligen är ett högst väsentligt ämne att belysa.

Det är en ovetenskaplig publikflört att låtsas som att allt som är begripligt gagnar folket. Eller att alla vetenskapare i första hand ska göra just det.
Det måste forskas om konstiga saker. Aldrig skulle vi aldrig få reda på vilka som är de viktiga.

- - -

Sedan har These exiled years upptäckt hur lätt det är att göra bort sig. Här har vi en journalist som anser att det är ”judarnas” säkerhet som ska garanteras vid pro-israeliska demonstrationer. Fritt fram att kasta sten på gojerna, alltså?

Det är nog nu!

Dags att förbereda helgen... och Det är nog nu! är huvudparollen för årets demonstration på 8 mars, internationella kvinnodagen.
På persiska, arabiska, engelska, spanska, ryska, kurdiska, turkiska och svenska ska vi tillsammans visa att vi kräver ett stopp för orättvisorna. Det är nog nu!

Detta gäller oss alla. Som Hanna Löfqvist har skrivit på annan plats: "Det är du min vän och kvinnan på gatan; det är kvinnan i krigszonen, och kvinnan som bär upp offentlig sektor med sin skitlön. Det är kvinnan som låst dörren av rädsla, och kvinnan som ställde sig upp och tog ordet.”

Vänsterpartiet är ett feministiskt och socialistiskt parti på ekologisk grund. En del av arbetarrörelsen och kvinnorörelsen, internationellt och i Sverige. För oss är feminismen inte en sakfråga, det är ett synsätt som ska användas på alla frågor. Genom ett feministiskt angreppssätt kommer vi en dag att befria kvinnor och män ur den destruktiva låsningen i över- och underläge. Först då kan vi bli hela människor.

Alla som vill vara med i frihetskampen kan komma till
Södermalmstorg / Slussen nu på söndag 8 mars kl 16!

Vems samtid?

Bästa nordiska samtidsroman - ja, enligt en nyligen genomförd tävling utspelar den sig i huvudet på frustrerade medelklassmän. De lever inrutade liv och funderar på att göra annat men orkar inte utan raljerar mest lite om nutidsfenomenen. Recensionen får det inte att låta särskilt stimulerande, även om den är mest positiv – varför?
Är detta vad samtiden har att erbjuda kan jag läsa om systrarna Brontë och Selma Lagerlöf hur många gånger som helst.
Förra veckan hörde jag åtta män tävla i poesi-slam, en avspänd och tämligen opretentiös kulturform. Denna vecka ser jag att tre män skriver de bästa högstatusromanerna i Norden.
Försök förvåna mig...

Rekommenderar en fackbok istället. Åsa Linderborg: Håll med eller håll käft. Först tyckte jag det var en dum idé att samla ihop fyra års tidningskrönikor för att förlaget måste ut med en efterföljare till succén med underbara Mig äger ingen. Men det glömde jag snart för dessa fynd i politik-&-kultursvängen. Efter halva boken tycker jag inte Linderborg har fel en enda gång!

Strunta i frustrerade män. Läs en förbannad kvinna.

Orkar man fortsätta?

Minns du kommunisterna? De var hjältar i motståndskampen, satt i koncentrationsläger, undgick vanligen oftast gasning men fick förmånen att arbeta ihjäl sig, så att de som inte svalt eller misshandlades till döds tog på sig att försöka organisera motstånd inifrån.
Sedan förklarades kommunisterna för antidemokrater. Att använda ordet kommunist för den konsekventa, kamratliga frihetskämpen har idag blivit omöjligt. Det räcker inte att ta avstånd från de brott som begicks i öst-Europa.
Nåväl, så kan det vara.

Men när får vi se detta: en företrädare för borgerskapet som träder fram, granskar sin historia, bekänner, gör avbön, ber om ursäkt och tar avstånd ifrån hur man i tyst medgivande, med storfinansens pengar, släppte fram Adolf Hitler till makten, höll sig väl med nazi-Tyskland genom hela kriget, applåderade svensk rasforskning, och nu skyller ifrån sig vartenda förbannade brott mot mänskligheten begånget av vita, förnekar kolonialismens skuld till världsfattigdomen, och hittar på finstilta sätt att hålla utlänningarna borta alternativt hårt i koppel.

Och får rätt av sina mediala lakejer, gång på gång på gång i den totala hegemoni vi underkastar oss. Jag vet inte om jag orkar fortsätta. Men jag vet inte om jag orkar lägga av heller.

Tidskriften Expo tycker att bloggaren Jinge borde uteslutas: ”Han är med i V, vad är okej att uttrycka…” Det kan diskuteras. Men V har upprepat och uppriktigt tagit avstånd från stalinistmetoder. Har Expo det?
Låt oss säga att vi följer rådet och stadgevidrigt börjar utesluta kreti och pleti för att de har åsikter som inte är ”okej” att uttrycka - och föreställ dig reaktionen!

Somliga får hållas

I en artikel i Lärarnas tidning skriver Angerd Eilard om 60-talets läseböcker där ”indianer, kineser och negrer framställs som exotiska och primitiva varelser”. Under 70-talet började ”de gamla koloniala stereotyperna övergå i en mer välfärdspatriotisk ton” när böckerna skildrade ”fattiga människor i tredje världen”.
Detta är vad vi bäddats in i, vi som är vuxna idag. En del av oss har försökt dra av oss skygglapparna och bränna bort den koloniala övermålningen. Andra ser synsättet som bekvämt oproblematiskt och försöker göra begreppet europé till definitionsmässig jämlikhetssträvare.

När borgerliga partier lägger rasistiska förslag försöker vänstern att dels väcka opinion mot att de genomförs, dels att få borgarna att höra vad de själva säger. Vi kommer inte så långt med det men får ofta höra att det råder åsiktsförtryck: man får inte säga vad man vill för då blir man anklagad för att vara rasist.
Men när Vänsterpartiets ledare – inte lägger fram nya uteslutningsprojekt, nej, när han uppskattar en blogg där det tydligen har förekommit rasistiska formuleringar, då sjuder indignationen från de mest självbelåtna konservativa organ och ända till Expo som jag tidigare värderat högt.
Vänsterledaren svarar visserligen, men det samlade omdömet lyder ungefär: det är klart han inte vill säga att han är antisemit..!
När avsikten enbart är att krossa motståndaren går det inte att försvara eller förklara.

Det är som funnes det flera sorters rasism. Först den vanliga, den som de flesta hänger med på utan att fundera på saken, den som insöps med småskolans läseböcker men som man harmset kan tillbakavisa. Och sedan antisemitismen som uppfattas som mycket värre därför att den riktar sig mot folk som ser ut som vi och som pinsamt nog utrotades av folk som såg ut som vi!
Alltså; hantera er egen skuld först.

När jag gick i skolan berättade fröken att ”judarna” (jo, man sa så) odlade upp Det Heliga Landet (jo, hon sa så) där det förut bara bott herdar som var smutsiga och inte förstod hur man konstbevattnar härliga Jaffa-apelsiner.
Hon fick hållas, hon.

Mysigt på jobbet del II

Hur kom det sig att den spred sig, den förbarnsligande intimisering av arbetslivet som jag skrev om igår?
- En tänkbar förklaring är det som kallas den kvinnliga omsorgen. Någon arbetslivsforskare sa – jag har glömt namn och sammanhang – att kvinnornas inträde i arbetslivet och på chefspositioner skapade en emotionell arbetsplatskultur där vi håller ihop och tar hand om varandra, därför att kvinnor är fostrade till omsorg.
Hur mycket det än bär mig emot att köra på hitlåten allt-är-kvinnornas-fel, tror jag ändå att det ligger något i dendär teorin. Felet är strängt taget inte kvinnornas, utan de mönster i vilka vi är insydda. Redan tidigt gör fostran att små flickor ändrar reglerna i sina lekar för att alla ska kunna vara med, medan små pojkar tävlar om vem som håller ut längst. Är det så att vi fortsätter leka hela livet? Isåfall är det ett stort misslyckande för oss pedagoger som tvingar barn att arbeta ihop med alla klasskamraterna, motiverat av att detta måste man göra som vuxen.
Om man inte alls måste, fetsprack den lögnen. I fortsättningen ska vi be Amineh och Vilhelm att samla sina respektive vänner omkring sig för grupparbete så de äntligen kan builda ett riktigt team!

Men det finns fler tänkbara förklaringar…
- I övergången från regel- till målstyrda myndigheter tog vi i lite för mycket, kastade ut inte bara det tondöva paragrafrytteriet utan också professionalismen, förhållningssättet till yrket och rent yrkesmässiga förbindelser.
”Du kan inte påverka någon utan att ha en relation” har en i övrigt duktig psykolog sagt. Trist att höra för den som alltid undvikit att ha relationer på jobbet!
- En konspirationsteori går ut på att mysigheten är ett nytt sätt att manipulera arbetstagarna; låta dem tro att de är personligt utvalda för ett Robinsonäventyr. Vilka härliga lojalitetspakter kan inte spira ur denna relation!
- En simpel men ofta giltig förklaring är dumhet och tanklöshet. Av någon anledning står det idag inte alls i motsättning att ena stunden vråla det är bara resultat som räknas eller att vara chef betyder inte att vara omtyckt och i nästa stund prata laganda och obligatorisk närvaro på mysstunderna för att dela med sig och öppna upp.
Mest förvånad blir jag när jobbannonserna söker en LAGspelare, trots att den typen av arbetsplats nästan alltid består av sju små dvärgars kamp om chefens gudomliga öra.

Förbarnsligad intimisering. Vikänsla, laget där alla passar ihop. En får stå staty och skrika strategi, som om det bara finns omvärld och basplan men ingen verklig organisation.
Idag är det inte längre en merit att ha vana vid konflikthantering, ty konflikter ska vara obefintliga! Den som är van vid dem har misslyckats, har inte anställt enbart mysputtar eller har inte fixat sina relationer, annat än chef-anställd.
Och även om chef-anställd inte låter särskilt mysigt är det vad som gäller. Kolla på din lön och dina befogenheter får du se.

Men mitt syfte var inte att förtala alla konsulter. En av dem sa faktiskt att anpassning är en starkt stressframkallande faktor. Det ska vi komma ihåg när gängbildningen kittar ihop.

Mysigt på jobbet del I

Idag är de arbetslösa eller utförsäkrade mer utanför än någonsin. Har man inte lyckats hålla sig kvar på marknaden ska man genom förmynderi och tvång inse sin uselhet och be om ett litet litet påhugg så det räcker till mat åt barna. Något förbannat omhändertagande är det inte frågan om för oduglingar!
För duglingar däremot, vi som fortfarande har en födkrok, gäller det omvända. Vi ska ha det mysigt.

En förbarnsligande intimisering sprids genom hela arbetslivet. Arbetsplatsen ska inte vara en produktionsenhet utan ett lag, ett gäng, där alla ska passa in och hålla ihop.

På en föreläsning fick vi höra berättelsen om hon som fick sparken för att hon inte satt med de andra i fikarummet på rasterna. För mig var det en historia om diskriminering och övergrepp, men den berättades såsom sedelärande: vi skulle förstå vikten av att alla pratar om samma saker vid samma tillfälle.
En annan konsult sa, sådär oss chefer emellan: ”Du anställer ju inte nån som du inte känner för att ta en öl med.”
Nå alltså, sant är att jag inte anställer någon, för det finns ingen budget för det. Men på den tiden jag anställde folk valde jag konsekvent sökande som jag trodde skulle bli helbra på att utföra uppgifterna. Vaddå öl?

Nu får jag lära mig en sorts inverterad solidaritet. Det är gruppen som räknas, men grupp står idag inte för en formation där alla har en möjlighet att ingå. Det utgör en fördefinierad gemenskap där de som inte passar in kan väljas bort. ”Du måste ju ha folk som platsar i gänget”, förmanar 00-talets konsulter.
Och? Ja, vad händer om någon inte gängar sig med resten? Går produktionen ned, äventyras resultaten? Nej, tvärtom pekar diversity-studier på att kvaliteten höjs på arbetsplatser med utrymme för en mångfald personligheter. Det enda som möjligen tar skada är arbetsmiljön för de osäkra människor som önskar sig kameleontens liv.
Även kameleonter har rätt att få bli hörda.
Men hur kommer det sig att de nu ska diktera organisationens villkor?

Återkommer med tänkbara förklaringar…

Låt andra göra jobbet

Överraskande: när jag citerar någon annan får jag dubbelt så många läsare som när jag gör mig besväret att formulera mig själv. Fortsätter väl i den stilen då:

Tyckte Ester Pollack hade en hel del tänkvärt att säga om Newsmill. Jag har försökt begripa mig på det självutnämnda försöket att ge plats för ”nya röster med särskilda erfarenheter eller kunskaper i ämnen som för tillfället debatteras” men för mig liknar det bara en tidning till, eller en ännu en sajt att hålla koll på. Vänstra stranden har en likartad kritik.

För den som tror att kritik mot Israel är antisemitism kan jag rekommendera Lars Ohlys debattartikel Kritik mot Israel är inte antisemitism.

Är tronföljarens bröllop bra eller dåligt för monarkin? En sak är klar, det är inte bra för feminismen. Efter att paret i åratal planerat, vägt för och emot och resonerat med föräldrar och hovets protokollförare hur dethär ska gå ihop påstår SvD att pojkvännen friade och den ljuva prinsessan log: ja-ja-ja! Så utsökt viktorianskt!
Ett annat fä till journalist upplyste om att Victoria ”inte behöver byta efternamn” eftersom Bernadotte är så känt - men ingen har behövt göra det under de senaste trettio åren. Bäva för prinsessdrömmar i tiopotens framöver!
Men heder åt DN för en demokratisk ledarartikel.

Slutligen ett varmt grattis till Jurgita Dronina, senaste premiärdansösen i Operabaletten!

Tvång eller tilltro

Regeringens utredning om asylmottagandet är nu färdig, och kommenteras av Vänsterpartiets flyktingpolitiske talesperson Kalle Larsson:
- Det är glädjande att utredningen vill göra rätten att arbeta under asyltiden till regel snarare än undantag, säger Kalle Larsson. Med stärkt svenskundervisning och praktik ger det viktiga förutsättningar att stärka asylsökande på arbetsmarknaden och deras fortsatta liv i Sverige.

Men Vänsterpartiet är kritiska till förslaget att styra asylsökandes boende. Dagpenningen till asylsökande är redan så låg att det knappast fungerar att sänka den för att komma åt deras boende.
- Det är bara ett sätt att tvinga asylsökande till anläggningsboende, utan hänsyn till individens egna val och behov. Utredningen spinner vidare på den felaktiga föreställningen att asylsökande inte vill ha språkundervisning och introduktion om man inte tvingar dem.

Vänsterpartiets förslag om förbättrat mottagande av asylsökande och flyktingar kan man läsa här.

Feminismen lever, leve feminismen

Feminismen har försvunnit, anser Helena Lindblad i DN som läst Arena. Det pågår ingen feministisk debatt, finanskrisen är ”manlig” och kvinnofrågorna får stå över tills viktigare saker lösts... en kritik det finns fog för utan att för den skull dödförklara diskussionen. Men det verkar som om Debatten, efter några yrkesår i media, uppfattas som ett slags väsende som omvärver just journalister. Och DN har ingen länk till Lindblad, däremot visar de oscarsgalans snyggaste klänningar. Det säger också något om debattklimat.

När jag sen surfar i Arena ser jag Karolina Ramqvist gå på om att vänstern med sin ensidiga klasspolitik får feminism att framstå ”som ännu en dyr handväska, en identitetspolitisk lyx som man inte kan unna sig förrän det blir bättre tider”. Tack för vänligheten!
Det stämmer att feministiska tolkningar ger upphov till envisa försök till reducering (annars vore det ingen maktkamp), och det är sant att förhållandet klass / kön är en livaktig debattfråga inom vänstern än idag, vilket är tröttsamt eftersom det vore dags att gå vidare med båda perspektiven. Men ta inte det som tecken på feminismens död och dilla inte om handväskor, inte när vi talar om det partiet som seriöst arbetar med ett nytt feministiskt program.

”Med så få perspektiv som möjligt tror man sig få starkare kraft” skriver Ramqvist om vänsterns sätt att komma ut med sina budskap. Alltså precis den slutsats som partistrateger, informatörer och omvärldsbevakare har dragit: man måste renodla för att få genomslagskraft. Därför att media inte klarar mer än en sak i taget!
Och inte klarar av mer feminism än den de själva skriver om – eller ej.


Ramqvist har rätt i att det är en angelägen uppgift ”att visa hur dagens två helt dominerande ämnen kan länkas till feminism”. Men så fort någon börjar med hur finanskrisen slår mot kvinnorna eller hur män tagit för sig ett orättvist och ohållbart miljöutrymme är det någon annan som går vidare med mikrofonen.

En mer egenartad ståndpunkt finner du här. Historiska muséets utsökta Maria-utställning gjorde på Witt-Brattström ett tragiskt intryck: ”Likt en dyster gisslangrupp, kringränd av fientliga ordmassor, har Mariorna fösts ihop för vidare befordran till historiens sophög.”
På sitt sätt också en sorts feministisk debatt. Det finns alltså flera.

Annars var det en massa människor på Feministiskt forum i helgen.
8 mars kan du också demonstrera.

Vit skolgång

I senaste numret av I&M finns en artikel om Angerd Eilards doktorsavhandling Modern, svensk och jämställd. Eiland har studerat ett sextiotal läseböcker för skolbruk från år 1962 (då jag själv gick i första klass) till in på 00-talet, och granskar hur böckerna uttrycker norm och avvikelse. ”Vi” är de vita, moderna västerlänningarna, ”de andra” är förpassade till en avlägsen, förmodern rum-tid där de kan beskådas av ”oss” och även få hjälp att bli mer som vi.

Att det är synd om barn i fattiga länder var vad jag fick lära mig, och det gäller än idag. Varför det är synd om dem lärdes inte ut. Människor i exempelvis Afrika beskrivs som primitiva, obildade ocih ojämställda – och ”i längden får sådana här skildringar anses ha bevarat kulturella och nationella rasifierande stereotyper,” skriver Eiland.

Artikeln bekräftar mina minnen av en genomgående vit skolgång och fostran. Det är denna massiva påverkan som har lett mig till slutsatsen att Sverige liksom våra grannar i Europa åtminstone sedan kolonial tid är och har varit rasistiskt.
Hur den än ska förklaras är rasismen absoluts inte någon nyhet som missanpassade pojkgäng har hittat på.

Hem-språk
När mitt svagt pigmenterade modersmål
ska benämna maktrelationer i folkvandringstid
leker reptilhjärnan med on-off

Bundna i benstommen
bär jag rasismens råämnen.

Evangelium enligt lågstadiet:

Tryggare kan ingen vara
om ni vandrar randat, bara
bortom oljig asfalts kaos.
Vita strecken rensat gränssnitt
gång på gång
men inte över

Min likbleka likhet,
inpiskat inskolad

Gud som haver. Jag kommunicerar.
Vart jag mig i världen vänder
ser jag mellan vita ränder.
Du förbliver. Jag reproducerar.

HD, tidigare opubl

Nytt litet fint bibliotek

För alla biblioteksälskare – en rolig nyhet från Stjärnsund!
I lördags invigdes brukets eget bibliotek, som blir ett av Sveriges omkring trettio privata. Detta är ett utslag av kulturintresse och handlingskraft och har ingenting att göra med den borgerliga skräckvisionen att privatisera biblioteken.

Några Stjärnsunds- och Rörshyttebor bildade förening och samarbetar med det alldeles förträffliga kommunbiblioteket i Hedemora som står för den största delen av bokbeståndet och utlåningsrutinen via självbetjäning. Men en hylla är avsatt för Anna-Lisa Forssberger*-sällskapets utgivning, en annan för Stjärnsunds specialitet bygge-byggnadsvård-trädgård-ekologi, och ett hörn för en omfattande hembygdssamling donerad av en samlare i närbelägna Horndal. Dessa hyllor står för referenslitteraturen som endast får läsas på plats, delvis med den uträkningen att biblioteket också ska fungera som träffpunkt de två dagar i veckan man håller öppet.

Lokalen är det forna brukskontoret på herrgården, och rummet är möblerat med en soffa vid fönstrets krukväxter och ett slagbord omgivet av stolar mitt på golvet, så att det känns lite som att komma hem till en beläst rättare vid seklets början. Men ute i den pärlspontade farstun finns turistbroschyrer, program från Dalarnas teater och andra evenemang.

”Vi håller väl på så länge vi tycker det är kul” sa föreningen vid öppnandet. Detta är en god utgångspunkt. För, som en av besökarna sa, ”böcker lånar man ju i Hedemora iallafall, hit går man nog mest för att träffas”.

*Forssberger, 1906-88, arbetarförfattare född i Stjärnsund och bosatt bland annat på Långshyttans bruk

Gamarna och kontexten (nu rättad)

Bloggosfären har som bekant en nedsättande benämning på tidningar &c som gammedia. Inte i betydelsen snokande asätare, vilket vore passande, utan som i gammpôjkä, för att det ska uppfattas som nesligt att vara gammal och överbliven.

Nu tycks ju inte gamarna i media invänta sotdöden direkt, vare sig sin egen eller andras. Om jag vill att Politik och poesi ska synas måste jag länka den till vad någon annan har sagt eller skrivit. Även om det ibland är långsökt. Hellre länkat än olänkat lyder lagen, utom kanske för de allra största bloggarna.

När jag började blogga för ungefär två år sedan trodde jag att det gällde att hitta originella ämnen och vinklingar för att slå igenom. Men insåg snart att det är tvärtom. Vissa portaler skriver helt fräckt: ”Denna blogg diskuterar just nu inte någon intressant nyhet” – om den inte är länkad, helst till en artikel som andra tycker är intressant. Även Bloggvänstern, som jag älskar därför att den ger ett antal nedslag i nyheterna om jag slarvat med doseringen av gam-media, håller sig med sin uppsättning mest omskrivna teman.
Bara tanken att ägna tid åt minst omskrivna teman låter sinnessvag och kanske är det, men den lärdomen kommer ur media.

Masslänkandet är av godo när det formerar uppror som får FRA-lagar att ändras och skriver in nya ord (”bloggbävning”) i ordboken. Men vanligen är likriktning tråkigt och visar bara att gamarna i media fortfarande styr oss – dumma vore de väl annars.
Häromdagen blev Esbati kallad ”kontextberoende” i sammanhanget ”dålig blogg”, vilket överhuvudtaget inte hör ihop.

Dålig blogg har många.
Dålig blogg och läst kan ett fåtal kändisar bli.
Bra blogg har många.
Bra blogg och läst innebär kontextberoende.

Atlantis är vi

Google ocean har återfunnit Atlantis. Iallafall dess stadsplan nere på botten av Atlanten, strax väster om Kanarieöarna.
Enligt Platon gick sagostaden Atlantis under på grund av befolkningens ondska och omoral. Platon kunde mycket väl ha satt det i samband med jordbävningen på Sandorini tusen år före hans tid, som knäckte en civilisation. Än idag kan ett känsligt öra uppfatta efterdyningarna som en irritation i balanssinnet när man står uppe vid de svarta stupen.

I den keltiska loren finns legender om ett märkligt örike (ibland kallat Llyr) som sjönk och försvann i västerhavet. Det enda som fanns kvar därifrån var magin, sångerna och drömmarna och förhoppningarna om ett bättre liv under goda konungar.

Det högst osannolika google-fyndet är mindre intressant än den myt som handlar om oss själva. På de hala grå klipporna längst västerut i Bretagne känns avgrundssuget ur Atlanten, det gamla havet, det grå havet, det kalla havet, sprickan som öppnades när kontinenterna under en kosmisk timme gled isär, havet där solen varje kväll försvinner i en brinnande klyfta bortom horisonten.

Atlanten var öppningen för de modiga, de som inte trodde på världens kant och klyfta, de som ville vidare och visste att det var möjligt – de som seglade fel, som förorsakade Europas första gigantiska misstag.
Atlanten var vägen ut för renässansfurstars lust och nordiska fattigbönders nöd. En fantastisk möjlighet som utmynnade i kaotiskt illamående och kalla gråa döden.
Atlanten som vagga och grav. Titanics undergång var titaners undergång.

Europa sjunker. När ondskan och omoralen inte längre står att hejda i det EUSA som barrikaderat sig på världshavets stränder kommer den grå graven att öppnas igen.
Atlantis är vi.

Läs även Jinge om hur vi kan googla jorden och oceanerna.

Jimmies bästa analys

Bra kommentar om moderatutspelet gör Henrik Brors i DN:
”Inget av förslagen tar itu med den stora frågan om den omfattande diskrimineringen av invandrare på arbetsmarknaden i Sverige. I stället gör de här utspelen att flyktingarna och invandrarna skuldbeläggs ännu mer.”

Och Jimmie Åkesson från Sverigedemokraterna gör nog sitt livs bästa analys när han konstaterar: ”Inte mycket nytt, men det visar ändå att trots att vi inte sitter i riksdagen har vi lyckats flytta invandringsdebatten dit.”

Så är det. Vad ska borgarna låta dem lyckas med härnäst?
- - -

Bästa kommentaren om de konstprojekt jag kallar destruktivistiska gör Poellinger i SvD:
”Vad är det värdigaste målet för ifrågasättande konstprojekt som förmodas rikta sig mot förtryck -- ? En pressad vårdsektor, en nedskärningshotad kollektivtrafik, eller exempelvis marknaden - - som banker, börser och storföretag?”
Med tillägget att gränsen mellan examensarbete och så kallad event marketing har blivit bra tunn...

”Se vårens himlar brinna till Guds och stjärnors lov*” - detta är vad konsten bör göra. Inte utnyttjas för att spela allan.

*Dan Andersson

Man kan bli apejävel för mindre

Ingen har begärt att några andra lagar än de som svenska folkets valda ombud stiftat ska gälla i Sverige - om man inte är varm anhängare av överstatlighet inom EU förstås. Ändå upprepas gång på gång att svenska lagar gäller. Idag är det Moderaternas tur att bedyra sin rätta rejäla kärnsunda inställning.
Lagbokens giltighet har i den aktuella debatten blivit mycket mer än ett konstaterande av fakta – det är ett retoriskt utpekande av motstånd. Den som inskärper det självklara låter det vara underförstått att någon annan är emot.
Obehagskänslan av att det handlar om att skapa sin fiende ökar när jag läser hela Moderaternas artikel eller kravlista, vars andemening är att någonstans utifrån kommer det ohederliga myglare som får medhjälp av släpphänta svenskar som förser dem med pengar, och att endast Moderaterna är tuffa nog att avslöja bluffen och ställa utlänningarna till svars.

Billström kräver korrekta identitetshandlingar för medborgarskap, trots att han mycket väl vet att det finns människor som aldrig skulle ha kommit ur sitt land med klara papper, och som inte heller kan kontakta landet ifråga av just det skäl som gör att de är här! Kravet på ärlighet mot förföljarna är detsamma som att stoppa den asylsökande innan hon ens satt sig på lastbilen.
Men det skiter väl Billström i.

Moderaterna är än en gång upptagna av det som på 70-talet kallades invandrarproblematiken, även om arbetsgruppen gör viss självkritik: ”Vi har fördömt de invandrarfientliga men sällan gett seriösa svar på rimliga frågor om vad som kan följa i invandringens spår”. Inte en tanke ägnas åt att redan uttrycket ”i invandringens spår” idag ger klart negativa associationer. Här syftas inte på åttahundra armar inom äldreomsorg och tunnelbana. Här ska vi se lögner, fusk och bedrägeri.
De rimliga frågor man talar om måste väl vara bland annat arbete och boende? Men högern har en politk för det - alltså ska de seriösa svaren vara annorlunda beroende på målgruppens härkomst!
Sen ställer M självklart (och tufft, igen) upp på att få kritik från dem ”som föredrar bidrag och välmenande fraser”. Vilka de nu kan vara? Vi är en hel del andra som också är kritiska och inte accepterar avfärdande genom en stereotyp som negerkramare eller slappsossar.

Ett helt avskyvärt konstaterande i artikeln är att för den som kommer ny till ett land ”räcker inte ytliga hyllningar till alla spännande kulturer vi får möta – i stadsdelar många aldrig ens besöker”.
För det första, varför har byfånarna i vita enklaver byggt en mur som de själva inte kliver över? För det andra, här vill M få det att låta som att det är de alltför överväldigande hyllningarna som skapar problem!
Apejävel. Jag gillar verkligen det ordet. Som hyllning är det oslagbart.

Men ingen behöver tro att Moderaterna oförtjänt hyllar några kulturella svartskallar, det visar artikelns kopplingar av immigration till kriminalitet. Ett långt avsnitt handlar om den systematiska svarthandeln med pass. Ja, jag avskyr också de ligor inom drog- och sexbusiness som snabbt behöver fixa pass, i deras fall för att komma ut ur dethär landet, men det är en fråga för kriminalen och har inte ett dugg med vare sig asyl eller integration att göra.

Artikeln tangerar det nonsensartade när M hävdar att svenska spelregler ska ”traderas snabbt, effektivt och respektfullt” till dem som flyttar hit. Men traderas hör ihop med tradition, den generationsvisa överföringen av kunskap och seder. Det är inget som går fort. Information däremot kan gå hur snabbt som helst, och ju snabbare den är desto mindre effektiv blir den.
Den starkaste påverkan är den som uppstår när människor lever nära varandra. Bor och arbetar ihop, möts och nöts. Innan detta sker bör samhällsorientering ingå i SFI, vilket vänstern föreslagit. Borgarna är emot, de föredrar jobbsvenska i pulverform.
De är inte intresserade av lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter, utan av hur man får löneslavarna att lyda.

Alliansen har lagt ett enda förslag i syfte att öppna gränserna och ge människor möjligheter; förslaget om arbetskraftsinvandring. Den skulle i sin tur skapa andra problem, men går åtminstone att diskutera som politisk insats.
Allt annat som Moderaterna här kommer med handlar om att isolera fienden och utnyttja resten.

Nåja, det finns en liten ljuspunkt: ”Vi vill att fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet på morgonen” skriver moderaterna. Härligt! Slut på nattskift i taxin, ensamma städtimmar och sena kvällar i videobutiken! Är det ett löfte att alla får medelklass-schema med de nya Sverigemoderaterna?

Många har skrivit, bland dem Esteban
Vänsterpartiet tycker såhär

Destruktivismen

Jag tänker på ikonmålarna som aldrig signerade sina verk. Guds ära var det viktigaste. Eller på dem som illuminerade anfanger i handskrifter. Satt där vid sina pulpeter och hängav sig åt att finna den rätta nyansen av azur och guldblad för att inleda ett textstycke. Konstnärer som inte behöver SKRIKA.
Sen finns de som går loss med sprejburken på offentlig egendom, får galleriplats och blir omskrivna. Publicitetsgraden är inte ett konstnärligt kriterium, om nu galleristerna tror det.
Man kan undra hur den som faktiskt kan rita och måla hyfsat väljer att istället förstöra andra människor saker. Men begripligheten är inte heller ett konstnärligt kriterium.

Christermagister berättar att Konstfack gör avbön, de hade inte godkänt tunnelbanekuppen. Bra. Men galleriägaren säger: detta är konst, det har energi, graffitti är en konstform som finns antingen vi vill eller inte…
Liksom läktarbråk och hundhetsning. De finns också, antingen vi vill eller inte. Massor av obehagliga saker finns fast vi inte vill. Att visa dem på konstgalleri gör oss inte av med obehaget (möjligen för den gallerist som får betalt).

Tråkigast är att de som sysslar med graffittikonst – muralmålningar med uppblåsta block och mycket bokstäver och stjärnor – inte hade kunnat få en värre otjänst än detta. En tunnelbanevagn som gjorts obrukbar på grund av svarta signaturer och glassplitter är precis vad som behövs för att allmänheten ska hata all graffitti.
Är det någon som tjänar på det, så inte är det konsten.


Läs för övrigt Svensson, eller inlägget Konst, en konvention där jag citerar Ernst Billgren.

Kommmmmunikation

Majoriteten i Sundbyberg har både gemensam blogg och gemensamma träffar. En del av helgen användes åt diskussioner om kommunens översiktsplan och ekonomi, där den förra verkade något mer positiv än den senare.

Mest glädjande att tvärbanan börjar byggas – minitåglinje mellan Alvik och Kista som ska stanna i Rissne. Stora förhoppningar finns också, efter en remissomgång, att få järnvägen permanentad. I vår lilla stad kan man nämligen ta fjärrtåget till Västerås, Örebro och Göteborg. Vi är liksom ”Sthlm västra”.
E18-frågan är mer komplicerad. Alla bilburna måste ha den, men ingen vill härbärgera en monsterled som ska gå antingen tätt förbi tättbebyggt område eller tvärsigenom känsliga grönvåttäktsbetesmarker av högt upplevelsevärde. Och att gräva ned den kostar miljarder som ingen sitter på, iallafall inte Sundbyberg och Tensta-Rinkeby som är närmast drabbade.

Kommunikationerna är en stor del av översiktsplanen. Det låter som om Sundbyberg är så gräsligt att vi måste underlätta för medborgarna att ta sig härifrån, men faktum är att trafikläget är förträffligt och det gäller att utnyttja det.
Särskilt nu när den projekterade gallerian har gått i lågkonjunktursputten. Vårt centrala promenad- och handelsstråk riskerar sotdöden om vi inte kommer på något smart. För några år sedan arbetade jag för att få igång ett alla-vinner-tänkande mellan kommun, kommers och kultur. Därför gladde det mig att höra en av majoritetskamraterna säga att det är våra unika förutsättningar av kommunikationer och kulturbohemeri som i bästa fall kan rädda livet i stadskärnan.
Idéerna tar inte slut även om pengarna gör det!

En klok socialdemokratisk skolpolitiker är Nathalie, som här frågar sig varför det är så svårt att normalisera lärarnas arbetstider?

Läs också Fotolasse om den svenska inställningen till nazi-Tyskland

Kan konsten kontrolleras?

Författarförbundet säger i ett uttalande:
"Kulturutredningen är motsägelsefull. Å ena sidan säger den sig vilja stärka det fria och oberoende kulturlivet. Å andra sidan tar den bort just den målsättningen från de kulturpolitiska målen och föreslår en ökad centralisering, styrning och kontroll av kulturlivets myndigheter och institutioner."
Något som är ganska typiskt för en borgerlig kultursyn. Både romantik och ekonomi, men inte så mycket kultur.

Särskilt missnöjda är förbundet med risken att författarfonden placeras under en central myndighet. Men fonden består av de pengar som staten betalar för bokutlåningen och är i högsta grad självständig. Är det kanon-zeloterna inom Alliansen som ska formulera målsättningar och göra kvalitetsbedömningar?
Att öka kulturens tillgänglighet är ett mål som alla partier säger sig värna om. Men nuvarande regering började med att dra in stödet för den billiga En bok för alla vars enkla pocketupplagor såldes på kaféer och vuxenskolor, och återinföra avgifterna för besök på de statliga muséerna. Alliansen får ursäkta om deras trovärdighet är en smula ifrågasatt av författarna.

En annan viktig iakttagelse av Författarförbundet är utredningens tal om att kulturen ska ”bidra, främja och användas” vilket de tolkar som en sorts samhällsnytta, alltså ännu ett angrepp på självständigheten.

Vänsterpartiet har ett nytt förslag till kulturpolitiskt program ute på remiss,går att ladda ned från hemsidan. Jag har inte hunnit läsa hela, utan nöjer mig med ett citat från en gammal socialdemokrat: ”Kulturpolitikens viktigaste uppgift är att skapa och vidmakthålla en kulturens infrastruktur (alltifrån fasta institutioner till ett generöst konstnärsstöd) där ett fritt och i grunden okontrollerbart kulturliv kan odlas.”
I grunden okontrollerbart! - tack för det, Bengt Göransson.

Mer eller mindre konstruktiv läsning

Anklagelserna om antisemitism inom vänstern dyker upp igen, nu i Sydsvenskan.
Enligt en intoleransundersökning av Forum för levande historia är V och Mp minst intoleranta partierna (värde cirka 0.6) både när det gäller antisemitism, islamofobi, homofobi och totalt.
I mitten har vi mittenpartierna S, Fp och C. Mest intoleranta partier är Kd och M med värden uppemot 1.

Forum bygger på tusentalet respondenter. Sydsvenskan bygger på läsning av Jinges blogg, eller säger sig iallafall göra det. Varken Jinge själv eller jag känner igen citaten.

Tack till Gaza peace'n'freedom för tipset.

Betydligt mer konstruktiv läsning är "Sverigedemokraterna har fel” av Alexander Bengtsson. En okomplicerad handbok för dem som tycker det är svårt att som det heter ta debatten, sakligt och utan partipolitiska ställningstaganden. Den ska gå att köpa via http://www.expo.se/ även om jag inte ser den där just nu.

Kultur i Sverige och Gud i Brallan

Förslaget till nya kulturpolitiska mål låter riktigt bra. Kanske alltför bra, kanske som något utslätat välvilligt som alla kan instämma i - men det är en så god utgångspunkt som någon.
Vad utredningen säger, i starkt sammandrag, är att kulturpolitiken ska främja öppna gemenskaper och arenor som är tillgängliga för var och en. Den ska möjliggöra kommunikation mellan olika individer och grupper, skapa förutsättningar för kulturupplevelser och bildning samt verka för att alla ges möjlighet att fritt utveckla sina skapande förmågor.
Inom ramen för den politiken ska myndigheter och institutioner främja mångfald och kulturell pluralism, bevara och bruka kulturarvet, göra information och kunskaper tillgängliga, stödja konstnärligt skapande och ge plats för konstens förmåga att bryta mönster och vidga det möjligas rum.

En formulering från tidigare kulturpolitiska mål är slopad: att motverka kommersialismens negativa verkningar. Inte mig emot. För det första kommer föräldrar, pedagoger, bidragsgivare, körledare, bibliotekarier och lajvare aldrig att vara överens om vilka dessa negativa verknignar är. För det andra: om kulturpolitiken kommer en bit på väg mot öppna gemenskaper, tillgängliga arenor och pluralism - då är kommersialismen redan motverkad.

- - -
Så var det riksdagsledamoten Else-Marie Lindgren från Kd som tycker att Reinfeldt ska leka USA-president och säga ”Gud bevare Sverige”. Mest för att hon tycker ”det kunde vara fint”. Annars är det inte fråga om något märkvärdigt, antyder hon: ”Det skulle inte påverka några politiska beslut.”
En troende kvinna föreslår ett offentligt åkallande av det allra högsta väsendet för hela folkets bästa - utan att det ska ha någon som helst påverkan annat än att det känns lite mysigt!
Ska detdär föreställa en religion, kallas den trygghetskonformismen.

Jinge tycker att förslaget är riktigt kul, därför att Gud ändå inte finns. Det förvånar mig inte.
Det är vissa så kallade kristna som aldrig upphör att förvåna.
Man kan se förslaget som en långsiktig kalkyl för att bakvägen föra in kollektiv bokstravstro, eller som ett tecken på att religionen infantiliserats ner till jultomtestadiet.
Vad det än är, inte är det kul. Inte andligt heller.

Vem tjänar på det?

Affisch från Ung Vänster. Förenklat men - ja, vem tjänar på den?

Den skickligaste och ende verkligt krävande lärare jag någonsin haft

lärde oss två saker.

Inte mer? Kanske, men det är de två verktygen jag minns:

- Varför är språkets viktigaste ord

- Fråga alltid: Vem tjänar på det?

Eftersom han undervisade i historia pratade han också

om freden i Utrecht 1713.

Men den minns jag inget om.

ur Millennium

Muslimerna, våra syskon
räknar endast till 999
ty fullkomlig är endast Gud

Vi som räknar i tusental
drömde om perfektionens tusenårsrike
under en natt av tusen år

Det var då när måne och sol gick ned
ohälsade, ohedrade
i ensamma offerlundar

det var när de heliga träden höggs
så saven flöt i Mälardalen
och första träkyrkan timrades

Freja och Frö, de fortfarande fruktbara
räddade rovorna, kornet och rågen
åt dessa mina minsta, mina första föräldrar

En kunde läsa, teckentydaren
ristade runor, måttade meningar
drog sina draksvansar, nu under mossa
- - -

Det som intellektet
begär för att andas
är mental spillning, tusendens lämningar
Doften av havannacigarr vid Frejas insjöar
runorna och arabeskerna
ger teckentydaren
999 år till
att dra upp sina draksvansar


ur Möjligt land, -01

Galenskap och expertis

Några sista nedslag i debatten:
”Vänd blicken från Rosengård till Rosenbad! Ta till er nationell och internationell forskning som slår fast att kampen mot marginalisering och den utbredda diskrimineringen är en politisk fråga och måste ledas av politiska beslut”.
Masoud Kamali i Aftonbladet

På forumet Vetenskap och folkbildning finns en lång diskussionstråd, där Rosengårdsstudien får högst tvivelaktigt stöd av skribenter med tonläget ”behövs väl ingen forskning för alla vet vilken skit som bor där”. Roligare läsning är vänsterpartisten Mats Einarssons kärnfulla sketch:

"Sabuni: Det ryktas att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism. Låt oss sätta den där terroristexperten på att kolla om det stämmer.
Ranstorp: Vi har undersökt saken och kommit fram till att det ryktas att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism.
Slarviga journalister: Regeringsrapport visar att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism.
Kritiker: Det säger rapporten inte alls. Den är dåligt underbyggd.
Sabuni: Ni vågar inte diskutera problemet med att det finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism."

Se också en lång debatt på Newsmill, där Aje Carlbom varnar för att vi i kritiken mot själva rapporten bortser från islamisternas existens och deras politiska agenda:
”Det hade varit bättre om islamismen hanterats på ett vetenskapligt sätt på Lunds universitet (och andra lärosäten) än på Försvarshögskolan. Att lägga ut uppdraget på FHS ger signalen att politisk islam är ett farligt kunskapsområde som enbart bör utforskas inom ramen för ett säkerhetstänkande”

Vågar jag debattera?

När jag läser Ranstorp, den utredare som ansvarat för Rosengård-studien, är det en mening som gör mig verkligt bekymrad: Ranstorp ser sig själv som den som får kritik för att han ”vågar ta upp problematiken” och vill ”lyfta på den våta filt som ligger över integrationsfrågorna”.

Skuld-genom-sammankoppling är en ful debattmetod. Men… men… det kan inte hjälpas, det låter som varenda rasist som vill komma in i debattvärmen. De ser sig själva som utmanarna, de som vågar, och utmålar alla andra som de som tystar ner och suddar ut. För Sverigedemokraterna är det ett huvudargument att de är de enda som vågar säga vad alla tänker och alltså debattera invandrarkriminaliteten. (Varför nu det skulle vara så modigt att säga som alla andra – på Giordano Brunos tid var det motsatsen som förknippades med civilkurage.)

I över tio år har jag föreläst, skrivit och debatterat integration ocih antirasism. Utan filt. Under hela den tiden har tänkare av högre eller lägre dignitet surnat till för att de inte själva fått sätta dagordningen och som motreaktion beskyllt oss andra för att ”inte våga diskutera”.
Lägg av med gnället! Diskussionen är i full gång, utom när den avbryts av ideliga försök att hitta svarta får, syndabockar och mordiska komplotter. Det står var och en fritt att lyfta ett ämne och se om någon hänger på. Men för mig är den allt överskuggande frågan hur varje människa oavsett härkomst och bostadsort ska kunna försörja sig, påverka sin situation, känna framtidshopp, och hysa en berättigad tilltro till myndigheterna, här, i Sverige.
Detta är också visonen av ett integrerat samhälle.

Rosengård igen

Den mest intressanta iakttagelsen i Rosengårdsstudien är att omflyttningen har eskalerat så att halva befolkningen i stadsdelen byts ut inom fem år. Myndigheterna vet inte alltid vilka som bor där och isåfall var, vilket försvårar situationen för alla. Redan i skolan minskar möjligheten till identitet och vikänsla när klassen hela tiden förändras.
Att påverka flyttmönster och bostadstillgång är inte en religionsfråga.

En katastrofal iakttagelse i studien är underkännandet av hela yrkesgrupper. De så kallade brobyggare eller kulturtolkar som anställs för att förbättra dialogen sägs ha fått tjänsterna av ”fel anledning” eftersom de har felaktiga värderingar. Uselt rekryteringsförfarande, kanske? Respondenterna i studien vill också kointrollera modersmålslärarna som ”används till allt”, ”går hem och medlar i familjekonflikter” med mera trots att ”man inte vet vilka värderingar de förmedlar”. Om det är sant att arbetsgivaren utnyttjar sin personal till uppgifter de vare sig har betalt för eller kompetens till är det skandalöst.
Det är möjligt att Malmö kommun begår dessa misstag. Till dess försvar kan sägas att vi hittills tagit avstånd från åsiktsregistrering av personalen, och vilka ska man kolla först? Muslimerna, poliserna, cheferna?

När jag helt nyligen talade med en polis (av den sorten som inte pratar om apejävlar) om extremistproblematiken sa hon: Hitta gärningsmännen!
Belysande i sin enkelhet. Rapporten handlar om ett hotfullt, namnlöst kollektiv (så som muslimer ofta framställs i svensk press). Men sagespersonerna backar ändå, säger att det rör sig om enskilda, något som framstår ännu tydligare i Rosengård-rapportens appendix, redogörelserna från Köpenhamn och Amsterdam.
När rapportens ansvariga samt Sabuni tar till orda får de det att låta som att vi andra tvivlar på existensen av åsiktskontrollanter eller imamer som är översittartyper. Sabuni frågar om vi tror att respondenterna ljuger – vilket är enbart fånigt, när kritiken går ut på att det är åsikter det handlar om.
Vad samhället måste göra, istället för att sprida farhågor kring en hel grupp, är att söka reda på dem som går att anklaga för något; alltså hitta gärningsmännen!

Extremism är farlig, men behöver inte vara gåtfull, hotfull och främmande. I stort sett är det ett sektbeteende. Flykten in till de likasinnade. Att ta sig ur en sekt är svårt för den enskilda, och omöjligt om världen utanför inte har något att erbjuda. Så som goda livsmöjligheter, arbete och makt över sin situation, självaktning och hopp.

Antagliga antaganden

Kritiken mot Rosengårds-utredningen måste tyvärr fortsätta. Aldrig har jag sett så många ”antydde, misstänkte, uppgav, uppskattade, utger sig för” i en text som ändå gör anspråk på vetenskaplighet. Utredarna visar ingenting, drar inga slutsatser. De återger vad ett trettiotal anställda har sagt om stadsdelen där de jobbar. De anställda är försiktiga och antar och misstänker en hel del. Bland annat misstänker de att objektet för undersökningen, de potentiella islamisterna, utger sig för att vara något annat än de är, uppger halvsanningar om sin verksamhet och döljer fakta.
Vad får du ut av ett antagande om ett antagande som antas vara falskt? Filosofer, kom an!

Forskning från Holland visar att högerextremism är en orsak till ökningen av muslimsk extremism (s 10). Denna intressanta teori varken kommenteras eller följs upp i rapporten, vars författare har nog med att rada upp lokala missförhållanden:
- Ungdomar som förvirrat försöker följa Koranens levnadsregler vilka automatiskt betecknas som ”stränga” (s 16)
- Femton ”källarmoskéer” där hat mot Sverige predikas (s 17), fastän man inte riktigt vet vad som pågår där
- Kulturföreningar som ljuger om sin könssegregerade verksamhet medan kommunen saknar möjligheter till uppföljning (s 18), utan att det framgår vem som som handlägger föreningsbidrag så klantigt
Här finns fler lösliga yttranden som jag inte bryr mig om att upprepa, eftersom utredningens stora och farliga svaghet är dess oförmåga att skilja på orsak-verkan.

Utredarna säger att segregationen leder till utanförskap, arbetslöshet osv (s 12), trots att det är den oönskade segregationen, omöjligheten att välja bostad, som är ett tecken på fattigdom*. De menar (s 15) att kommunala skolor har problem att hantera kulturkrockar eftersom allt fler elever väljer privata skolor, och gör därmed konfessionella privatskolor till problemets källa, utan att se att det är konkurrensförhållandet skolor emellan som hindrar varje skolenhet från att upprätthålla normer som går emot föräldrarnas önskemål.
För att inte tala om att många muslimer ”upplever” ett hot från världens största krigsmakt eller övergrepp från ”Väst” – en upplevelse som i rapporten (s 12 & 16) förefaller sakna faktisk grund utan förorsakas av att målgruppen ser för mycket teve från hemlandet med ocensurerade våldsinslag!
Går vi över till åtgärdssidan är ett av förslagen att ”förebygga radikalisering”. Majoritetssamhället måste lära sig känna igen tecknen, skolorna måste ha någonstans att vända sig när de ser ”indikatorerna” (s 19). Ett mer övergripande och långsiktigt sätt att förebygga vore att allvarligt och politiskt försöka hejda fattigdomens utbredning, utvidga demokratin, lindra rasismens verkningar och bryta kvinnors underordning. Först när detta ger effekt undanröjs orsakerna att söka tröst och identitet i extremism.

Gå på roten, inte symtomen! Men det är symtomen regeringen bryr sig om. Befolkningen på Rosengård fick väl trängas, vrenskas och försaka så länge de gjorde det i tystnad. Det är när utanförskapet rekylerar som utredningar tillsätts.

*Inom urbanforskningen finns visserligen teorier om en självförstärkande segregationsspiral, men det verkar inte som om det är den som åsyftas

Politik & politik

På SVT Opinion har Kalle Larsson (V)ett inlägg där han kritiserar Rosengårds-utredningen. Han talar om vi istället måste bryta kvinnodiskriminering och erbjuda fullvärdiga livsmöjligheter, och han tar upp hur desperation kan födas av att människor känner sig ”chanslöst utestängda”

Sabuni (Fp)lyckas i sitt svar konstra till det som att Larsson är emot människors grundläggande fri- och rättigheter, och att han struntar i utanförskapet!

Politik & poesi och andra inom vänstern har undrat vilka reformer Sabuni föreslår? Nu får vi veta det: ”fler i arbete, en kunskapsbaserad skola, trygga områden och kamp mot diskriminering”. Inga konstigheter där. Så fullkomligt normalpolitiskt att jag undrar om det är ett svar på Larssons förslag: ”tillgång till service och välfärd på samma vilkor som alla andra, satsa på full sysselsättning, en likvärdig skola för likvärdiga framtidsmöjligheter”.

Det är sådant här som får den oerfarna att tro att alla politiker säger samma sak. Det är skada. De här två vill att människor ska ha det bra, men är djupt oense om vägen dit. En liberal, eller en socialistisk politik?
De mindre oerfarna visste detta innan, liksom vi visste att livsbetingelserna på Rosengård är svåra på många sätt. Alltså har vi inte fått reda på någonting.
Sabuni tillsatte en diskutabel undersökning och drog slutsatsen att hennes partis politik är den bästa.

Med viss tillfredsställelse noterade jag (Dagens Samhälle på papper) att Sabuni ska tillsätta en utredning också av extremism och våldsbenägenhet i Vit-makt-miljöerna samt hos de så kallade autonoma. Denna gång en granskning utan inblandning av försvarets hot- och terrorismavdelning, utan av BRÅ och SÄPO.
Jag hoppas att den undersökningen ger mer! Även om ovanstående har visat att det inte är undersökningarna som är svaret -
"det är politik, dummer!"

Att vara eller en vara?

”Alla har ett varumärke” påstår fortbildningsföretaget Rektorsakademien. ”All kommunikation är varumärkesbyggande” – och för 7000 kronor åtar de sig att lära mig ta kontroll över mitt varumärke.
Som jag alltså inte har, tvärtemot vad dessa entreprenöriella kommersfanatiker föreställer sig.

Människor är inte varor.
Jag önskar att jag kunde säga: människor är inte till salu, men det vore inte sant. Vi säljer vår tid, våra händer, vårt förstånd och våra ord till arbetsköparen som har rätt att utnyttja den resurs vi avyttrat.
Men vi är människor som är till salu – det är därför termen löneslaveri finns. Och människor är inte varor, ty att göra en människa till ett ting är den enda synden, säger författaren Pratchett.
Hur är det med den som gör sig själv till ett ting?

Nu kan jag höra välanpasslingen säga att jag inte ska ta det så allvarligt. Att det bara är reklam. Men jag kräver att den firma som vill kursa kurser till mig ska tåla att bli tagen på allvar!

Dessutom är det andra gången på samma dag jag i människohandelsbranschen hör uttrycket varumärke. En liten smula originalitet, varför är det för mycket begärt?

Vit makt i Falun

Nazister med grönsvarta flaggor demonstrerar sitt människoförakt på gatorna i Falun och andra orter i Dalarna.
När Radio Dalarna för ungefär ett år sedan undersökte saken fann de att åtminstone 84 nazister går att identifiera i länet, och mer än en tredjedel av dem är dömda för brott.

Rektorer i länet säger att de har märkt att det rekryteras på skolorna, bland annat genom rasistiskt klotter, och ungdomar med utländsk bakgrund har hotats till och med på ungdomsgården. Medlemmar i Ung Vänster känner sig också utsatta, efter trakasserier och hot.

En talesperson för Nationalsocialistisk front viftar undan brottsligheten med att det handlar om hets mot folkgrupp och olaga affischering som enligt hans uppfattning ”inte är brott över huvud taget” utan ett sätt att leva upp till de nationalsocialistiska idealen. Men radions granskning visar att det visserligen förekommer hets mot folkgrupp, men att de vanligaste brotten är rån och misshandel. Allra vanligast är våldsbrott och olika vapenbrott.

Varför tar jag upp dethär, ett år efter granskningen? Därför att nazisternas närvaro fortfarande är ett hot i dalastäderna.
Och därför att det handlar om en företeelse som i dagarna blivit aktuell, nämligen ”radikalisering”. Säpo säger att folk i vit-makt-miljön har blivit mer benägna både att förespråka våld och att använda det i praktiken. Det faktum att deras rörelse är splittrad gör dem inte mindre farliga, eftersom fokus på att krossa motstånd förstärks.

Det är så den beryktade radikaliseringen ter sig i några fina svenska småstäder.

Dumheter

När en grupp inom Folkpartiet lägger ett illa underbyggt, inskränkt och diskriminerande förslag och det blåses upp på tidningens förstasida – då måste väl orsaken vara att avslöja deras interna missförhållanden så vi kan få håna och häckla? För det kan väl inte vara redaktionens avsikt att vi seriöst ska diskutera att några folkpartister motsätter sig undervisning på modersmålet?

Det är djupt oroande att de här elementen finns inom Fp, som för tiotalet år sedan var en human-liberal värnare av mänskliga rättigheter, möjlig att samarbeta med för oss som tar dessa frågor på allvar.
Idag är Fp ett parti som profilerat sig på skolfrågor utan annan grund än föräldragenerationens minnesbilder, och på kunskap utan att ha tagit in det mest elementära om hur barn lär sig.

Därför är Fp viktiga och farliga när de börjar bedriva regeringspolitik. Men om en grupp i detta förvirrade lilla parti gör ett utspel kan det inte vara viktigare än Vänsterpartiets utbildnings- och jämlikhetsfråga: ”utbildning i och på modersmålet ska erbjudas från förskolan till och med gymnasiet”.

Konst, en konvention

Läste en för en gångs skull en intressant artikel om konst.
För en gångs skull befann sig en intressant artikel om konst i Fokus, apropå Odell som i konstnärligt syfte skaffade sig ett psykbryt.
I artikeln intervjuades Ernst Billgren, vars mosaikdjur jag är tämligen förtjust i, och han gav sin syn på vad det eventuellt kan vara att göra konst.
Vilket låg nära ”jag gör en konst i det” som man sa på 1700talet när man sket i nåt.

Billgren anser att den som rånar banker, skriver in sig på hispan eller kladdar fula ord på andras hus möjligen utövar konst, men att detta inte på minsta vis hindrar att personen ifråga ställs inför rätta om konstutövningen strider mot lagen. En hållbar eller snarare balanserad ståndpunkt…
”jag försöker hålla balansen / ihärdigt viftande” som Majakovskij sa, ty konst som verkligen inte bör vara balanserad i sig, går i stort ut på att upprätthålla en själslig balans i förnuftets vidriga kamrar.

Billgren har skrivit en hel bok om vad som kan sägas vara konst, och han vägrar att enkom för Fokus korta ned den till en enrading, vilket jag finner respektingivande. För övrigt yttrar han sig fullkomligt redigt om spänningen mellan kreativitet och provokation, hur tyngdpunkten mellan vad som är eftersträvansvärt har förskjutits under seklerna, och att vad som är vad beror på vem som ser, lyssnar, häpnar, skriar eller skiter i.

Konst kan vara en handling, men alla handlingar är inte konst. Det låter ganska enkelt, men vem avgör det? frågar Fokus. Billgren svarar att det är samma sak som vem som bestämmer att det är en stol? Det vill säga att det ligger i språket, i begreppen, och vad vi väljer att göra av dem.
Jag kallar det konventioner, här i betydelsen överenskommelser.

Att gå på Konstfack och lägga in sig på sjukhus må vara konst. Att stillsamt knäppa på sin dator som vore det en gammal cittra må vara konst. En tidigare överenskommelse om vad som är konst är det som avgör, en överenskommelse som senare kan upphöra att gälla när gränserna har flyttats och värdena förändrats.

Det är därför vi aldrig kommer att kunna fånga in vad som är konst, aldrig kan nåla fast det i en monter. Och det måste finnas något som vi inte kan fånga. Annars funnes ingen konst.

Vill du läsa mer om Odell, se Salvans blogg.

Jag var själv lite förvånad över att inte lägga mig i Marklund-Gömda-debatten. Men antagligen berodde det på att den inte handlar om det jag bedömer som konst.

Som man frågar...

Intervjufrågorna i försvarshögskolans studie av Rosengård bekräftar första intrycket att Avdelningen för Hot- och Terrorismstudier har en bestämd utgångspunkt för sitt sökande. ”Internationella studier pekar på en växelverkan mellan islamistisk extremism och högerextremism. Huvudsyftet med studien är dock att belysa den islamistiska extremismen. ”

De som har intervjuats är: två representanter från polismyndigheten i Skåne län, tre representanter från Säpo, två representanter från närpolisen i Rosengård, fem representanter från socialtjänsten, fyra representanter från skolan, fem representanter från akademiska världen och slutligen nio representanter från områden som arbetar mot utsatta ungdomar och brobyggande verksamhet. Med viss lättnad noterar jag att även skolungdomar fått tala för sig, med något annorlunda frågor – även om jag undrar vem som har att göra med vilka tevekanaler de ser på hemma?

Här är några av frågorna som myndighetspersonerna fick ta ställning till:
? Vilka drivkrafter ligger bakom radikaliseringen (hat mot samhället/västvärlden, kriget i Irak, personliga negativa erfarenheter, osv.)?
? Vilka miljöer handlar det om? Källarmoskéer, skolor, fängelser, gäng o.s.v. Vilken inriktning (Shia/Sunni, Salafister, Wahabister etc.) tillämpas?
? Hur ser den omgivande miljön ut (invandrartätt, segregerat, hög kriminalitet, hög arbetslöshet, stark upplevd känsla av utanförskap, dåliga skolor o.s.v.)?
? Finns det några märkbara skillnader mellan olika grupper av invandrare beroende på etnisk härkomst, vilka stadsdelar de slår sig ner i, hur gemenskapen folkgrupperna sinsemellan ser ut (skiljer sig somalierna från irakierna t.ex.)? Kan du ge exempel på hur detta spelas ut?
?Finns det tecken på att kvinnor utsätts för påtryckning av extremistiska individer eller åsiktskontrollanter (att de ska bära slöja, ändra sitt beteende etc.)? Finns det områden där detta förekommer?
? Vilka grupper anses mer benägna till radikalisering? Är grupper som härstammar från konfliktdrabbade länder mer benägna än andra att bli radikaliserade, eller är det konvertiter som utgör den största gruppen?

Märk att hat mot samhället/västvärlden framställs som en känsla, något som ”bara är”, ett kollektivt moln. Medan negativa erfarenheter är personliga, individuella, och utanförskapet är något ”upplevt”. Och att etnicitet behandlas som en förklarande variabel.

Däremot tror jag det finns annat av intresse i rapporten, bland annat jämförelserna med Köpenhamn och Amsterdam. Nedslitna områden med en uppgiven och i vissa fall aggressiv befolkning är ett europeiskt problem.

Här är rapporten.

Skåneterrorn

Varför sätts Försvarshögskolan, av alla institutioner, att göra en sociologisk undersökning i Rosengård? En blick på SR visar att utredningen gjordes av avdelningen för Hot- & terrorismstudier - vilket onekligen låter som att på förhand veta vad man vill finna. Nu får utredningen kritik från Centrum för mellanösternstudier vid Lunds universitet, men jag är inte säker på att Mellanöstern är närmaste referenspunkt heller... var är urbanforskarna?

Vad minister Sabuni kommer fram till efter att ha tagit del av utredningen är att det är oacceptabelt att trakassera kvinnor och minderåriga. Bra, då är vi överens om den saken.

I Rosengård (och på fler ställen) finns säkerligen en grogrund för radikal islamism och andra antidemokratiska strömningar. De uppstår lätt hos människor som är chanslöst utanför och uppfattar sin situation som hopplös.

Några enfaktorlösningar finns inte, så Sabuni föreslår åtgärder inom skola, socialtjänst och polis. Gott så – men hur är det med arbete och demokrati? Så länge människor hindras från att försörja sig, diskrimineras bort från arbets- och bostadsmarknad, bemöts med rädsla, obehag eller oförstående deltagande, så länge kommer de att försöka hitta andra utvägar, egna utvägar.
Det finns desperata lägen när självständighet innebär att mina dåliga lösningar är bättre än dina goda.

”Kommunen måste ges förutsättningar att motverka subkulturer som föder politisk och religiös extremism” säger forskarna enligt SvD. Men subkulturer påträffas i alla trånga sociala kretsar. Somliga går ut på outrerade dryckesvanor eller pikant kostymering. Andra har våld och övergrepp som gemensam nämnare - jag tänker främst på barnporrnätverken. Åter andra samlas kring den politiska eller religiösa extremism som pressas fram ur usla livsbetingelser.
Även om subkulturen är förstärkande och stödjande (någonstans ska man ju få det!) är det själva livsbetingelserna som måste förändras för att människorna ska göra det.

En socialdemokratisk lokalpolitiker talar i samma artikel om utbildning och arbete, och å andra sidan trångboddhet och fattigdom. Han verkar ha överblick över sitt område, han pratar inte hot och terrorism utan vill ”mobilisera de goda krafterna” som han verkar veta ungefär var de finns. Han har rätt. Det är endast lokalt ett sådant arbete kan drivas, via de mötesplatser som ger hopp. Det är mikronivån.

Vänsterpartiet talar i sitt pressmeddelande om makronivån, alltså de reformer som ger likvärdiga livsmöjligheter.

Vad som hittills inte framgått är vilka åtgärder minister Sabuni vill vidta.

Självklar högerpopulism

Elisabeth Svantesson är ordförande i den moderata integrationsgruppen. I DN kommer hon ut med både självklarheter och högerpopulistiska idéer. Alla ska arbeta, alla ska omfattas av svensk lag… javisst? Emotsagd av ingen begagnar Svantesson det sedvanliga rasistiska debattknepet med låtsasmotståndarna; de som hindrar folk från att arbeta och utestänger dem från demokratiska samhället, och detta av "snällhet"!

Svantessons skiss till immigrationskontrakt går enligt artikeln inte ut på annat än att tydliggöra ömse sidors skyldigheter. Ett sådant kontrakt är inte helt obefogat, det är därför vi från vänsterns sida flera gånger har påpekat att en flykting ska vara personligt delaktig i sin introduktionsplan, att samhället ska kunna ställas till svars om till exempel språkundervisningen inte håller måttet, och att introduktionen ska likna arbete så mycket som möjligt.

Arbetet går man som bekant till varje dag, annars får man ingen ersättning för det. Men få av oss skriver under på det när vi får anställning. Vi förväntas förstå det ändå. Med utlänningarna är det en annan sak. Dem är det bäst att hålla efter.
Jag tvivlar på att man som exempelvis telefonist i Bangladesh kan sitta och softa hemmavid, men Svantesson tycks tro det.

På samma sätt är det med lagarna. Immigranterna ska skriva på att de tänker följa dem. Så att det blir tydligt, så att de förstår. Såvitt jag vet finns mycket få laglösa vildmarker kvar, så jag antar att även utlänningar är bekanta med att man ska rätta sig efter lagen. Därför borde SFI ha som samhällsuppdrag att förklara de vanligaste lagarna. Men borgarna har tidigare föreslagit en lätt-SFI som går ut på att slå i sig de viktigaste jobbglosorna. Det blir man inte samhällsmedborgare av.

Det vackraste kommer sist. ”Det får aldrig finnas någon tveksamhet om att Sverige är ett land där kvinnor är lika mycket värda som män” – vilket vi har anledning att betvivla varenda avlöningsdag, varenda tidningsläsning, varenda shoppingtur – och ”där värdeord som jämlikhet, jämställdhet och arbetslinje har en reell innebörd”.
Inget ont om arbetslinjen, men den är realpolitik. Att som Svantesson upphöja den till värdering på jämlikhetens nivå låter som en skiss av den ideala slavstaten: några arbetar, andra är jämlika.

Förintelsen är en

I samband med förintelsedagen 27 januari öppnar Forum för levande historia en utställning om massmorden på östfronten, i synnerhet i Ukraina. Patrick Desbois som mödosamt verkat för att få fram alla minnen och ögonvittnesskildrigar säger i SvD att vi borde tala om två förintelser, den östra och den västra.

Desbois har gjort en förnämlig insats som nu visas på muséer världen över, och jag skulle inte verkligen inte vara påpekig om det inte vore för att jag faktiskt tror det är viktigt att se helheten; att den tidiga (östra) förintelsen var ett utprovande av metoder, innan den storskaliga (västra) förintelsen kunde komma igång.

Nazisternas Sonderkommando (specialstyrkor) hade på östfronten i uppdrag att oskadliggöra partisaner och medlemmar i kommunistpartiet. Till att börja med valde man att betrakta alla judar som kommunister, för att ge slakten ett sken av krigsinsats för rikets säkerhet. Sedan beordrades lokalbefolkningen (ibland en frivillig och energisk sådan) att hjälpa till vid insamling och uppställning. Grävandet gjorde offren själva, skjutandet stod SS för. Metoden fungerade någorlunda i de små byarna i lövskogen.

Hur markerna bär sig åt när det ligger för mycket halvruttet kött och jäser i dem insåg man inte på högre ort förrän långt senare när bödlarna i Treblinka protesterade. Nej, problemet på östfronten var att bödlarnas nerver inte höll. Många av dem blev illamående av en arbetsdags beskjutning av nakna, försvarslösa barn och gamla. Dessutom var det dyrt med ammunition, och ändå skulle mordmetoden komma att bli otillräcklig i större städer.

Som Desbois säger var mördandet i öster "primitivt och publikt", så det var arbetsmiljö- och effektivitetsskäl som fick naziregimen att återgå till sina experiment med avgasrör och förståndshandikappade, vars resultat senare nådde grotesk framgång i det storskaliga mördandet av judar, romer, homosexuella, kommunister, jehovas vittnen med flera...

Därför är förintelsedagen viktig. För att testa olika förståelseformer. Därför är Desbois’ och Forums utställning viktiga.

- - -

Annan fråga: Varför heter utställningen Holocaust by bullets? Tysk brottslighet som utspelades i Ukraina skildras i en fransk produktion för svenska besökare på en statlig upplysningsbyrå. Sedan när blev engelska myndighetsspråk i vårt land?

Mätt utan mat

Finns det någon mat i maten? Journalisten Mats-Eric Nilsson har i boken Den hemlige kocken samlat snuskiga fakta om alla kemikalier och falsarier vi tvingas sätta i oss för att hålla livsmedelsfabrikanternas vinster på topp.
Lite vatten i skinkan har man väl hört talas om. Och ingen trodde väl på allvar att det står ett hygglo och hackar pistagenötter ner i glassmaskinen. Men den hemlige kocken går mycket längre än så - hur långt visas av längden på innehållsdeklarationen. Det blir nästan ingen mat kvar i maten. Lite hånfullt är det att den som försökt vara nyttig med lättprodukter och vitaminberikning ofta är den som råkar värst illa ut.

Nilsson driver en motsägelse: att vi nu är så tillvanda att vi föredrar maskerade smakförstärkare framför den milda äkta aromen, och samtidigt att vi bara behöver andas över äkta vara för att känna skillnaden. Det må vara hur som helst med det - företagarna ska ändå inte kalla stärkelse, karamellfärg och en rad kemiska formler för jordgubbe!

Om du inte har läst boken startar SvD nu en artikelserie i ämnet, Mat och klimat,

Utan urskillning

fick rasistiskt material hem i brevlådan. Handskrivet och frankerat. Från Göteborg. Vad jag nu har gjort göteborgarna. Utom att med nöje läsa Fotolasses inlägg om att stadens tidningar behöver en redaktör med integritet, en Torgny Segerstedt.
Nä, allvarligt talat, utskicket är inte göteborgarnas fel. Utan de flitiga rasisternas.

På fotot syns Lars Ohly tala vid lördagens möte på Sergels torg. Där jag råkade höra en förfärlig replik. En man med ett barn kom upp ur tunnelbanan, och mannen gestikulerade mot torget och förklarade för sitt minderåriga sällskap: -Sådär ser antisemitismen ut idag, ser du.

NEJ
Såhär ser den inte ut. Såhär ser det ut när tusen pers protesterar mot Israels krigföring och blockad. Det tänker vi fortsätta med antingen vi smutskastas eller inte.

Fan ta alla – det räcker att få hem rasistskiten i brevlådan. Jag ska inte behöva bli ihopgeggad med den också.

Heligt land

Vi som är upprörda över den israeliska politiken kan vara för judar, mot judar, jude själv, för islam, mot islam, ointresserad av religion, på väg att konvertera, polare med semiter eller aldrig ha mött någon.
Men Dilsa Demirbag-Sten kastar sig här över de flesta av oss som ifrågasätter barnamord, krigföring med vit fosfor och vardagliga trakasserier vid vägspärrar. Vi som opponerar oss mot detta tycks utgöra en del av en ”ogenerat florerande antisemitism” som D-S iakttagit.

D-S skriver: ”Konflikten i Gaza är inte orsaken till de starkt antisemitiska strömningarna och acceptansen för dem. Kriget legitimerar och synliggör den redan frodande antisemitismen.” Det stämmer vad antisemitism beträffar - och lika väl vad islamofobi beträffar. Att kriget bekräftar existerande attityder kan liksom falla tillbaka på en själv! Vilket i D-S’ fall innebär misstanken att ett av hennes syften är att få prata skit om vänstern.

D-S skriver att ”judar görs ansvariga för den israeliska statens agerande”, och att den ”judiska gruppen i Sverige har gjorts till syndabockar” för kriget. Det senare är bara dumt. Det förra ska visserligen undvikas, men om det görs kan det bero på att israeliska medborgare har valt sin regering. Precis som när D-S fortsätter med att ”Hamas likställs med palestinska folket” – vilket också ska undvikas, men detsamma gäller; även dessa medborgare har valt sin regering.
Om vi fäster avseende vid sådant som demokrati har alltså båda sidor legitimitet. Sedan är det frågan om hur de använder den. Men det räcker inte för D-S, ty för henne är Israel ”mer än en regering”.

Det är sant. Israel är mark, människor, historia, legender, maktutövning, konflikt, tradition... Precis som Palestina, Uruguay eller Sverige är allt detta. Att det påverkar människors agerande är ofrånkomligt, men vi ska åtminstone medge att då, på den nivån, är det känsla vi talar om.
Det var inte enkelt att frigöra sig från sagan om det heliga landet. Men det gick.
Inget land, ingen markbit, är så helig att den som för tillfället behärskar den ska komma undan brott mot folkrätten.

Efter sitt långa inlägg konstaterar D-S att hon är en fri skribent som inte väljer sida. Det var precis det jag tyckte hon gjorde, över en hel sida.
Som likaledes fri skribent tar jag mig friheten att välja ståndpunkt. Det är vad respekten för mänskliga rättigheter kräver av mig.

---
Eventuell kuriositet: D-S skriver att rektorer i Danmark inte vill ta emot judiska barn för att inte uppröra sina muslimska elever. Det kan väl vara sant – men det kan också vara en skröna liknande de elektroniska kedjebreven om situationen i Storbritannien.

Se även Feminiman för klipp ur debatten

Idag fortsätter från igår

Imorgon lördag är det demonstration igen, klockan 14 på Sergels torg visar vi solidaritet med folket i Gaza!
Men det är väl lugnt nu?

Nja, det är en bräcklig vapenvila. Och efter fyraveckorskriget är 21 hälsokliniker i Gaza jämnade med marken, och 400 personer har fått sitt dricksvatten förstört. Offensiven slutade i 1315 döda palestinier, och 13 döda israeler. (Mitt tidigare räkneexempel hundra mot ett räckte inte. Israelisk vedergällning uppgick till 1000 mot ett.)
5500 palestinier är skadade, varav 70% är civila.
410 av de dödade är barn. Minns att Gaza är stort som Orust eller Haninge, bebott av 1.5 miljoner människor varav hälften är barn. Hur kunde någon få för sig att terroristerna håller fram barnen som sköldar – när de är överallt! Det är deras kvarter, deras skolor och gårdar. Tänk dig 750000 barn i Haninge, en kommun med 74000 invånare! Bara försök tänka det!
Det är något att vara glad för: att endast 410 barn dog. Sån skit är det man har att vara glad för idag.

Mer om terrorister: Den israeliska armén använde vit fosfor, ett ämne som brinner till och med i betong och påminner om napalm. Begagnande av vit fosfor är förbjudet. Det är människoplågeri.
Brott har begåtts mot såväl krigslagar som folkrätt – varför kallas bara den ena sidan för terrorister?

Låt oss nu hoppas på vapenvilan. Vem ska bekosta återuppbyggnaden? EU är redo att ställa upp, men Israel borde sannerligen bidra till reparationen av det som de har raserat. Tvärtom - man kan fråga sig, återuppbyggnad med vad?
Än idag håller Israel blockaden. Gaza är förstört, men nytt byggnadsmaterial kommer inte in. Inte heller medicin. Palestinierna fortsätter att dö.
Det verkar inte alltför långsökt att påstå att den israeliska regeringens mål är att slå sönder själva förutsättningen för en palestinsk stat.

Av obekant anledning samarbetar den svenska militären med Israel, och EU har mycket förmånliga handelsavtal med staten. I en situation när endast ekonomiska sanktioner ser ut att vara lösningen finns ingen vilja att använda handeln som vapen.
Då är det enda vi kan ta till en konsumentbojkott. Dess verkan är liten ekonomiskt sett, men kan ha viss moralisk påverkan.

I vår lilla stad har Vänsterpartiet föreslagit att varje fullmäktigeledamot ska skänka 500 kronor av sitt arvode till en ambulans i Gaza. Det kan bli ett intressant test på om solidariteten har en ideologisk gräns.

Sifferuppgifterna kommer från Hans Linde som mestadels har dem från israeliska källor, eftersom utländsk press inte kommit in i Gaza

Etnisk rensning

Här är Hans Linde, vänsterns talesperson i utrikesfrågor. Tillsammans med en teckentolk berättar han om läget i Palestina. Detta är en del av det vi fick veta…

När palestinierna röstade fram det konservativt islamistiska Hamas i allmänna val, val som enligt moderate valövervakaren Bildt gick helt regelmässigt till, då frös biståndet inne. Plus alla andra ekonomiska transaktioner. Folk hade ”röstat fel”, så omvärlden tog sig friheten att underkänna deras rösträtt.

Det israeliska ”demokratiska” systemet är däremot väl så likt apartheid. Den ena folkgruppen gynnas systematiskt på bekostnad av den andra, även vad gäller formella rättigheter. Eftersom palestinierna har annorlunda id-kort och bilskyltar syns det ganska snart vem som är vem, även om det inte går att avgöra via utseendet.

Människor trakasseras dagligen: när palestinska barn ska gå till skolan via vägspärrarna kollas deras skolväskor och ryggsäckar av tungt beväpnad israelisk milis, och när palestinska bilar ska passera korsningen är lysena ställda så att vägen från det israeliska området har grönt ljus längre tid och köer bildas på den palestinska sidan.

Om du tycker bilkörning är småsaker kan vi ta något essentiellt istället: En genomsnittlig israel gör av med 220l vatten när en genomsnittlig palestinier får 60l till ett högre pris. Den höga israeliska levnadsstandarden med sprinklade gräsmattor och simbassänger skulle helt enkelt inte hålla om alla fick lika mycket vatten.

Den beryktade muren i Västbanken , den som byggdes i ”försvarssyfte”, går rakt över enskildas ägor, så att den som bor på ena sidan inte kan bruka sin jord på andra sidan. När som helst kan den israeliska armén gå in och kapa olivträden över en hel odling, och olivodling är palestiniernas främsta gröda.
De bosättningar som vi kanske föreställt oss som nyodlingar är ofta enbart en provokation. En fanatisk bosättare kan till och med tälta på palestinska åkrar tills någon bonde tröttnar och slänger iväg en sten. Då kommer armén och förbjuder palestinier att beträda sin egen mark, för att ”skydda liv” förstås. Detta fungerar även på stadsgator, exempelvis i Hebron där envisa israeler tar över kvarter efter kvarter med samma metod. Kvar blir en stängd palestinsk butik med den missbrukade davidsstjärnan på jalusin. När hela gatan är stängd och förbjuden att beträda för palestinier, kan de inte ens forsla sina döda ur husen utan måste släpa dem över taken.

Förnedring och förödmjukelse är klassiska rasistiska metoder. Och de palestinier som blir fråntagna sin försörjning – olivlunden eller butiken – måste förr eller senare utvandra.

Spökbyar blir kvar, byar där fler israeler kan bosätta sig eftersom ”husen står tomma” som jag hört dem kalla det.
Vi andra kallar det etnisk rensning.

forts följer

Borgerliga barnhatare

Regeringen verkar för att varje människa som kommer till Sverige ska arbeta och försörja sig själv. Regeringen har ett förslag på gång som innebär att varje inflyttad person ska kunna försörja sin familj och kunna erbjuda lämpligt boende – för att alls få leva ihop med dem.

Tänk dig ett svarthårigt litet barn som inte kan koncentrera sig och knappast lär sig någon svenska fastän hon eller han sitter av viss tid i skolan, och springer av sig resten. Vet du vad det barnet svarar när hon ska försöka förklara varför hon inte arbetar?
Han eller hon tänker på sin familj. Pappa som är i landet där de skjuter folk. Eller mamma som stannade kvar för att ta hand om mormor, men nu är mormor död och mamma kanske ska komma hit. Eller kanske inte. Bröder och systrar som barnet såg för sista gången på gatan, under razzian, under demonstrationen när de sköt, under stenkastningen. Ja de tänker på mormor också, om hon ännu inte har dött.

Ett barn behöver föräldrar, och föräldrar som saknar sina barn och vuxna syskon eller är oroliga över sina gamlingar presterar inte heller maximalt, vare sig på anställningsintervjun eller jobbsökarkursen eller det livsviktiga jobbet där de för första gången ska testa sina nyvunna språkkunskaper.

Gör det själv. Flytta utomlands, ta emot nyheten om att din syster sitter i fängelse, kamma dig och visa framföttterna på arbetsmarknaden!

Några gånger under min kringliga karriär har jag sett barn som fått en nystart, gjort små storverk på kort tid, börjat tala svenska och delta i aktiviteter så det lyser om dem. Vad har hänt? Pappa, mamma eller syskonen har kommit till Sverige. De bor tillsammans igen.
Det är sådant som frigör hjärnceller.
Trygghet är kreativt!

Regeringens politik är mot Barnkonventionen och mot Europakonventionens rätt till familjeåterförening. Regeringens politik är mot skola, kunskap och chansen till egen försörjning. Regeringens politik är mot människor.

Politik och poesi återkommer i ärendet.

Tror du på Folkpartiet?

Folkpartiet mest EU-vänliga parti! Det konstaterar de själva inför parlamentsvalet i juni. Jag har inte forskat närmare på vem eller var i den blågulbruna röran vi finner de mest fanatiska anhängarna av grundlagsfäst kapitalism, fästningsmurar mot världen och avlägsnandeprocedurer av oönskade, så detär möjligt att de har rätt. I just det.

På Fp:s hemsida finner vi den tungt sakrala rubriken ”Vi tror på Europa!” Minister Malmström tillfrågas om varför man är så förtvivlat ensidiga, förlåt EU-vänliga, och svarar då:
”Det ligger nog i de folkpartistiska generna att se nödvändigheten av internationellt samarbete.”

Först tro. Sen gener. Var ska det sluta?
Fakta och ställningstaganden är annars rätt bra utgångspunkter för politik, men Malmström gör tvärtom: först känslobetingad tro, sen fri uppfinning av några gener. Allt detta för att landa i självklarheten internationellt samarbete. Usch.

Om det finns någon rationell realpolitiker kvar inom Fp får de gärna komma ut och sakligt upplysa om på vilka sätt de ser att storföretagen tjänar på unionens handelsregler, eller på vilka grunder de finner odemokratiska överstatliga beslut vara mer verksamma än demokratisk parlamentarism.

I den mån jag fortfarande tror på något, så tror jag att det kanske finns sådana politiker. Men att de av någon orsak valt att proklamera en trossats istället.
Sen kanske Fp som ett av småpartierna behöver inavel för sin överlevnad och har lagt upp en genbank den vägen.

Stäng Guantanamo

På tiden att killen får komma igång nu. Han som hela världen väntar på, Obama alltså. Om han inte riktigt vet var han ska börja när världens-frälsare-springsteen-yran har lagt sig har vänsterpartisten Kalle Larsson ett tips.
Stäng Guantanamo!

250 människor sitter fängslade där utan rättvis rättegång. I usa:nsk media cirkulerar förväntningar att den nye presidenten ska stänga lägret. Men omkring 60 av de fångar som förklarats oskyldiga kan inte utan vidare återvända till hemländerna. Där riskerar de allvarlig förföljelse. Det problemet måste lösas om eller när lägret stängs. USA måste ta sitt ansvar att ta emot fångarna och återupprätta deras värdighet.

Svårigheten för de oskyldigt fängslade att återvända får inte bli ett skäl till att hålla Guantanamo igång. Kalle Larsson påpekar att flera länder i Europa gör sig beredda att ta emot före detta fångar, vilket även Sverige kan göra inom ramen för flyktingkvoten.

Vänsterpartiet har flera gånger lyft frågan i riksdagen.
Obama vore märklig draghjälp, men gärna för mig.

Bara morgonen efter hittar jag ett initiativ av två sundbybergare. Adil Hakimjan, uigur och Guantanamofånge, är välkommen till Sverige där han har en syster. Mer läsning här - hans liv är oerhört spännande.

Bush, brottslingen

GW Bush borde ställas inför rätta! I en skrämmande understreckare beskriver filosofen Molander hur Bush-regimen satt demokratiska fri- och rättigheter ur spel och undergrävt superstatens egen lagstiftning. Detta har han gjort genom att tillåta ständiga undantag från allt vad folkrätt heter när det gäller personer som av en eller annan orsak misstänks vara terrorister eller ha med sådana att göra.
Förenta Staterna har sin egen definition av tortyr*. De omtolkar eller åsidosätter Genève-konventionen som det passar dem, och visar likgiltighet eller rent trots inför Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Bush har lovat att ingen usa:nsk myndighetsperson ska kunna åtalas där, utan att presidenten tar till alla medel för att befria densamme.

Hur var allt detta möjligt? En vald regering som steg för steg underminerar demokratin. En delförklaring som jag tror är viktig i Bushs fall är hans naiva omnipotensföreställningar.
Den som tror sig vara Guds utsände har rätt även närhan gör fel.

Eftersom jag är USA-hatare från början gör mina ord kanske inget större intryck. Jag har sett några kommentarer till artikeln som gick ut på att det bara är mesiga akademiker som småaktigt försöker komma åt den starkaste.
Därför väljer jag att citera ett förträffligt inlägg på en högerbloggen Motpol. Nyliberalen Engnell ropar, liksom jag fastän från andra hållet, efter demokratiska liberaler. ”Det som är mest alarmerande med Bushs tid vid makten är alltså att USA så systematiskt har valt att frångå rättsstatens principer. - - - USA har således begått förbrytelser som vi normalt skulle kräva att ansvariga ledare åtalades för.”

* För att det ska kallas tortyr måste den utföras av en sadist, ge livshotande skador och äga rum utanför Förenta Staterna