Victoria Bernadotte har journalisten Herman Lindqvist som historielärare. Nog hade det varit lämpligare med en historielärare – eller står det en blivande monark fritt att ha ett fritt förhållande till vetenskapen? ”Hon blir en drömdrottning” säger Lindqvist, vilket förstås kan vara ett skäl att han känns bekväm för la Bernadotte.
Lindqvist bedyrar att han inte alls ”dyrkar monarkin”. Var det inte en egendomlig tillfällighet att han kom in på den tanken.
Varför inte privatisera kungahuset och låta dem leva på sin egen driftighet? Efter att ha sett en rad bröllopsjubileumsprylar som hovet godkänt, från plastdockor till linnevävnader, tror jag familjen skulle klara sig ganska gott.
Men om de inte längre vore kungliga skulle väl ingen köpa grejerna. Märkvärdiga i sig själva är de ju inte. Och innerst inne vet monarkisterna det, det är ju de som är tilltänkt kundgrupp.
Läs Aktuellt från ett kafébord om de olika monarkismerna.
SAFT, Stockholms antifascistiska tanter har en alternativ mer-än-kärleksfestival den 6 juni i krokarna av den festivalande huvudstaden. Mer om detta kommer.
Såg i en papperstidning häromdagen att Säpo vill förstärka säkerheten i Hagaparken och runt Haga slott. Inte då säkerheten för oss som promenerar och picknickar i parken och bara väntar på våren för att kunna göra det, utan säkerheten för familjen Bernadotte.
Detta har Politik och poesi varnat för i ett år. Friluftsliv mellan taggtråd under övervakning är inte fritt. Vi är många. Bernadottes är två.
Sprid namnlistan Haga ska vara park
lördag, mars 13, 2010
fredag, mars 12, 2010
Vänsterns skolprogram
Vänsterpartiet har presenterat sitt nya utbildningspolitiska program: Allas rätt till kunskap.
I den ena tidningen stod det att V bytt linje i betygsfrågan. Den andra skriver att vi i mörkröd 70-talsstil håller fast vid att avskaffa betygen. Enligt Ekot är vår uppfattning att vi är emot betyg från skolår 6. En V-företrädare säger att beslutet är svårt att tolka. En annan säger att skrivningarna blivit tydligare.
Du som är intresserad, läs programmet själv! Det har en utmärkt kunskapssyn och ställer höga krav på skolans organisation för att kunna erbjuda alla barn en god bildningsgång. Stycket om betyg är bara en del i helheten och går ut på att du i skolår 9 efter noggranna uppföljningar och utvecklingssamtal bör bli godkänd, eller i värsta fall inte. Detta, som faktiskt är vår ursprungliga linje, framkommer efter ett bedrövligt bladder om vad betyg är, kan vara, oftast blir, och vad vi isåfall menar...
Annars är det mesta i programmet bra.
I den ena tidningen stod det att V bytt linje i betygsfrågan. Den andra skriver att vi i mörkröd 70-talsstil håller fast vid att avskaffa betygen. Enligt Ekot är vår uppfattning att vi är emot betyg från skolår 6. En V-företrädare säger att beslutet är svårt att tolka. En annan säger att skrivningarna blivit tydligare.
Du som är intresserad, läs programmet själv! Det har en utmärkt kunskapssyn och ställer höga krav på skolans organisation för att kunna erbjuda alla barn en god bildningsgång. Stycket om betyg är bara en del i helheten och går ut på att du i skolår 9 efter noggranna uppföljningar och utvecklingssamtal bör bli godkänd, eller i värsta fall inte. Detta, som faktiskt är vår ursprungliga linje, framkommer efter ett bedrövligt bladder om vad betyg är, kan vara, oftast blir, och vad vi isåfall menar...
Annars är det mesta i programmet bra.
torsdag, mars 11, 2010
Provokation och bekräftelse
DN:s förstasida på papper är en perfekt uppvisning i att säga en sak och uttrycka en annan: ”Muslimer tar avstånd från hot mot Vilks”.
Fint! Här ser ni en tidning som minsann inte sprider misstro mot muslimer!
Utom att det är en sensation att muslimer tar avstånd från mord.
Och att muslimer som likformigt kollektiv tillskrivs åsikter i klump.
Här ser ni en tidning som minsann tänker fortsätta skildra muslimer som Dom.
Ibland lyfter media fram personer som i någon mening är muslimer och som beter sig allmänt civiliserat. Vid sådana tillfällen brukar det framhållas hur sekulära dessa personer är - äter fläsk, visar håret och struntar i rondellhundar. Kort sagt, de är normala. Som Vi.
Muslimer som håller sig till traditionella familjevärderingar à la KD och saknar förståelse för satirisk konst är som bekant irrationella traditionalister.
Glädjande nog framträder idag en civiliserad person och riksdagsledamot tillika - Nalin Pekgul (S), som i dagens SvD frågar: ”Varför kränka vanliga muslimer?”
Artikeln hör till det bästa hon skrivit.
Här finns ett tydligt ställningstagande för yttrandefriheten, samtidigt som Pekgul själv känner sig sårad av sammanblandningen Mohammed-hund. Hon tycker bilderna är ”avskyvärda”.
Alltså: ett ställningstagande för yttrandefrihet därför att bilderna är provocerande och för vissa oacceptabla.
En intetsägande bild behöver inget grundlagsskydd.
Pekgul har själv sett Vilks teckningar. Majoriteten av världens muslimer har inte haft tillgång till dem och är upprörda av ett rykte, av extremistisk propaganda eller av rädsla för att denna nedvärdering av deras profet skulle vara den gängse i det så kallade väst.
Väst - den värld där det är förstasidesstoff att muslimer tar avstånd från mordhot.
Den kvinna som utropat sig till Jihad Jane förefaller ha en ytlig likhet med och konstnären Vilks. Båda är media- och uppseendekåta, vill provocera och skita i följderna och kanske inte har annat mål än att det ska susa och brusa.
Vilks säger själv att uppmärksamheten är en viktig del av konstverket - en syn på konstnärens ansvarslöshet som jag finner lätt föråldrad och romantisk.
Åter till Pekgul och ansvarstagandet:
”Mohammed som hund passar alltför väl in i de muslimska extremisternas bild av svenskarna som islamofober. De muslimska extremisternas reaktioner på att Mohammed framställs som hund passar alltför väl in i Sverigedemokraternas bild av muslimer som hotfull homogen massa.”
Det, mina vänner, är inte provokation.
Det är bekräftelse.
Fint! Här ser ni en tidning som minsann inte sprider misstro mot muslimer!
Utom att det är en sensation att muslimer tar avstånd från mord.
Och att muslimer som likformigt kollektiv tillskrivs åsikter i klump.
Här ser ni en tidning som minsann tänker fortsätta skildra muslimer som Dom.
Ibland lyfter media fram personer som i någon mening är muslimer och som beter sig allmänt civiliserat. Vid sådana tillfällen brukar det framhållas hur sekulära dessa personer är - äter fläsk, visar håret och struntar i rondellhundar. Kort sagt, de är normala. Som Vi.
Muslimer som håller sig till traditionella familjevärderingar à la KD och saknar förståelse för satirisk konst är som bekant irrationella traditionalister.
Glädjande nog framträder idag en civiliserad person och riksdagsledamot tillika - Nalin Pekgul (S), som i dagens SvD frågar: ”Varför kränka vanliga muslimer?”
Artikeln hör till det bästa hon skrivit.
Här finns ett tydligt ställningstagande för yttrandefriheten, samtidigt som Pekgul själv känner sig sårad av sammanblandningen Mohammed-hund. Hon tycker bilderna är ”avskyvärda”.
Alltså: ett ställningstagande för yttrandefrihet därför att bilderna är provocerande och för vissa oacceptabla.
En intetsägande bild behöver inget grundlagsskydd.
Pekgul har själv sett Vilks teckningar. Majoriteten av världens muslimer har inte haft tillgång till dem och är upprörda av ett rykte, av extremistisk propaganda eller av rädsla för att denna nedvärdering av deras profet skulle vara den gängse i det så kallade väst.
Väst - den värld där det är förstasidesstoff att muslimer tar avstånd från mordhot.
Den kvinna som utropat sig till Jihad Jane förefaller ha en ytlig likhet med och konstnären Vilks. Båda är media- och uppseendekåta, vill provocera och skita i följderna och kanske inte har annat mål än att det ska susa och brusa.
Vilks säger själv att uppmärksamheten är en viktig del av konstverket - en syn på konstnärens ansvarslöshet som jag finner lätt föråldrad och romantisk.
Åter till Pekgul och ansvarstagandet:
”Mohammed som hund passar alltför väl in i de muslimska extremisternas bild av svenskarna som islamofober. De muslimska extremisternas reaktioner på att Mohammed framställs som hund passar alltför väl in i Sverigedemokraternas bild av muslimer som hotfull homogen massa.”
Det, mina vänner, är inte provokation.
Det är bekräftelse.
Etiketter:
extremism,
konst,
muslimer,
yttrandefrihet
tisdag, mars 09, 2010
Jämlikhetsanden
Jämlikhetsanden kan vara en för valåret 2010 mycket betydelsefull bok. Jag har inte läst den, tror inte jag tillhör målgruppen. Det vill säga, jag är redan övertygad om att jämlikhet är mer hälsosamt än ojämlikhet.
En stor fördel med boken lär ska vara att den har statistik och tabeller för alla de förhållanden som påvisas. Den bör alltså gå att använda som uppbackning för argument. Särskilt om du möter någon som är fixerad vid att mäta resultat och avfärdar rättvisa som en god avsikt med små barn.
Nu skulle jag inte råda någon att tro på en rekommendation från en som knappast läst bakgrundstexten. Det vore naivt och okritiskt och helt fjärran dig, goda läsare.
Ta istället en titt på vad Göran Rosenberg, borgerlig intellektuellmed såväl hjärta som hjärna, har att säga om den.
Här är Jämlikhetsanden!
En stor fördel med boken lär ska vara att den har statistik och tabeller för alla de förhållanden som påvisas. Den bör alltså gå att använda som uppbackning för argument. Särskilt om du möter någon som är fixerad vid att mäta resultat och avfärdar rättvisa som en god avsikt med små barn.
Nu skulle jag inte råda någon att tro på en rekommendation från en som knappast läst bakgrundstexten. Det vore naivt och okritiskt och helt fjärran dig, goda läsare.
Ta istället en titt på vad Göran Rosenberg, borgerlig intellektuellmed såväl hjärta som hjärna, har att säga om den.
Här är Jämlikhetsanden!
måndag, mars 08, 2010
Länge leve den feministiska internationalen!
Internationella kvinnodagen grundades för hundra år sedan. Det var vid den andra socialistiska kvinnokonferensen i Köpenhamn, och syftet var i första hand att kämpa för allmän rösträtt.
Observera att redan talet om ”kvinnlig” rösträtt är ett villospår. Så länge kvinnorna inte får rösta är rösträtten inte allmän. Punkt.
Det var Clara Zetkin, tysk kommunist, som tog initiativet till Kvinnodagen. Den Clara som omnämns i det berömda citatet av Rosa Luxemburg: ”Det finns snart inga MÄN kvar i partiet utom Clara och jag!”
Yttrandet är roligt, eftersom det går att känna igen sig i ledan vid alla fega karlar som inte orkar ta itu med överlevnadsfrågorna så länge andra karlar säger emot. Men det är mindre roligt när man ser att också dessa brinnande kvinnliga förkämpar inte hade annat att jämföra sig med än män. Eller egentligen, vad män borde vara, det som efterlyses i skämtet: ”Vad tänder du mest på hos en man? - Ryggrad!”
Clara Z gick i exil i Sovjetunionen år 1933, sedan de tyska borgerliga hade röstat bort demokratin och röstat fram Hitler som rikskansler. Det var klokt att flytta, med tanke på att Rosa L redan år 1919 mördades av högernationalistiska frikårister.
Trots de tuffa kraven vid start har Kvinnodagen i många sammanhang behandlats som en slags idealistisk mors dag då kvinnor ska få blommor och hyllas för sitt urgamla, trofasta skittorkande från golv och stjärtar. Först i år, och kanske för att det är valår, nalkas tidningarna maktfrågan. Bland annat visar SvD hur det rödgröna blocket stöds i första hand av kvinnor - om endast män hade rösträtt skulle borgarna vinna.
Aftonbladet funderar sig fram till förklaringen att jämställdhet är viktigare för kvinnor, samt att sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg engagerar fler kvinnor än män. Ha, bekant faktum! Förklara det istället, och gör något åt det.
Fostra pojkarna till ryggrad. Se till att de engagerar sig i sina anhöriga, till att börja med.
Observera att redan talet om ”kvinnlig” rösträtt är ett villospår. Så länge kvinnorna inte får rösta är rösträtten inte allmän. Punkt.
Det var Clara Zetkin, tysk kommunist, som tog initiativet till Kvinnodagen. Den Clara som omnämns i det berömda citatet av Rosa Luxemburg: ”Det finns snart inga MÄN kvar i partiet utom Clara och jag!”
Yttrandet är roligt, eftersom det går att känna igen sig i ledan vid alla fega karlar som inte orkar ta itu med överlevnadsfrågorna så länge andra karlar säger emot. Men det är mindre roligt när man ser att också dessa brinnande kvinnliga förkämpar inte hade annat att jämföra sig med än män. Eller egentligen, vad män borde vara, det som efterlyses i skämtet: ”Vad tänder du mest på hos en man? - Ryggrad!”
Clara Z gick i exil i Sovjetunionen år 1933, sedan de tyska borgerliga hade röstat bort demokratin och röstat fram Hitler som rikskansler. Det var klokt att flytta, med tanke på att Rosa L redan år 1919 mördades av högernationalistiska frikårister.
Trots de tuffa kraven vid start har Kvinnodagen i många sammanhang behandlats som en slags idealistisk mors dag då kvinnor ska få blommor och hyllas för sitt urgamla, trofasta skittorkande från golv och stjärtar. Först i år, och kanske för att det är valår, nalkas tidningarna maktfrågan. Bland annat visar SvD hur det rödgröna blocket stöds i första hand av kvinnor - om endast män hade rösträtt skulle borgarna vinna.
Aftonbladet funderar sig fram till förklaringen att jämställdhet är viktigare för kvinnor, samt att sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg engagerar fler kvinnor än män. Ha, bekant faktum! Förklara det istället, och gör något åt det.
Fostra pojkarna till ryggrad. Se till att de engagerar sig i sina anhöriga, till att börja med.
Och kom inte stickande med någon tulpan eller några fina ord just idag, för då citerar jag poetkollegan Annika Brink:
”Gillar du lyrik? - Nej men jag gillar att bitas!”
Se bloggstafetten till minne av hundra års kvinnokamp!
”Gillar du lyrik? - Nej men jag gillar att bitas!”
Se bloggstafetten till minne av hundra års kvinnokamp!
Men Moderaterna tycker blommor betyder mer än hela lönen, halva makten.
Alliansfritt Sverige berättar mer om Moderaternas äventyr i bloggosfären. De har helt enkelt inte förstått vad det är de inte förstått.
Ikväll inleder SVT sitt knäfall för den kungliga kärnfamiljen, det kungliga heterobröllopet och den medfödda maktens privilegier. Haga ska vara park!
Ikväll inleder SVT sitt knäfall för den kungliga kärnfamiljen, det kungliga heterobröllopet och den medfödda maktens privilegier. Haga ska vara park!
Fotot på damerna Zetkin och Luxemburg kommer härifrån
söndag, mars 07, 2010
Politik är roligt
På V-Storstockholms årskonferens delades utmärkelsen till veteranerna ut.
Veteran är den som varit medlem i fyrtio år – jag har sex år kvar själv.
Det finns människor som behandlar medlemskortet som ett åkband och byter parti som man byter skjorta. Andra ser politiskt engagemang som ännu en accessoar i sitt livsstilsprojekt.
Veteranerna är de som levt med partiet, skällt på det och våndats över det, men som ännu står kvar och gör det som ska göras. Partiet var utgångspunkten för gemensam rörelse, men till all lycka också en gigantisk kontaktorganisation där vi arbetade och festade med kamrater som blev våra vänner och fiender.
”Tiden går fort när man har roligt” sa Alf Duroj (bilden)om de gångna fyrtio åren. Visst är det så. Inte skulle vi hålla på om vi inte haft roligt!
Ohly kom in en sväng från partistyrelsemötet och eldade oss inför valrörelsen. Satsa på välfärdsfrågorna, de är för viktiga för att gå som affärsvaror. Bland annat återgav Ohly ett test som radion gjort: de ringde upp en rad privata skolor och frågade om plats till ett funktionshindrat barn. Tio procent av skolorna sa nej på direkten, hälften var tveksamma. Hur länge ska kommunerna fortsätta tvingas avstå skattepengar till skolor som inte ens kan sörja för de barn som vill gå i dem? Ett annat exempel som Ohly tog upp var det försvunna apoteksmonopolet och den otrygghet det innebär att företagare med adress i skatteparadis ska reklambomba oss för att få oss att konsumera mer av något som vi redan sätter i oss för mycket av.
Man hajade till lite när partiledaren sa att arbetsrätten är föråldrad. Men eftersom den tillkom under 1970-talet är den inte anpassad för bemanningsföretagen. Den går därför inte att använda i arbetsdomstolen när skumma företag först sparkar sin personal och sen hyr in dem tillfälligt. Arbetsrätten måste moderniseras för att kunna utgöra ett skydd också i dagens samhälle.
Ett samhälle där kapitalisternas råhet fått ett politiskt understöd som veteranerna inte kunde föreställa sig då på 1970-talet. När de gick med i en arbetarrörelse som kämpade för arbetsrätt och medinflytande, daghem åt alla barn, lika lön för lika arbete och svensk nedrustning.
På Kvinnodagen bloggar de rödgröna i stafett – se här!
Veteran är den som varit medlem i fyrtio år – jag har sex år kvar själv.
Det finns människor som behandlar medlemskortet som ett åkband och byter parti som man byter skjorta. Andra ser politiskt engagemang som ännu en accessoar i sitt livsstilsprojekt.
Veteranerna är de som levt med partiet, skällt på det och våndats över det, men som ännu står kvar och gör det som ska göras. Partiet var utgångspunkten för gemensam rörelse, men till all lycka också en gigantisk kontaktorganisation där vi arbetade och festade med kamrater som blev våra vänner och fiender.
”Tiden går fort när man har roligt” sa Alf Duroj (bilden)om de gångna fyrtio åren. Visst är det så. Inte skulle vi hålla på om vi inte haft roligt!
Ohly kom in en sväng från partistyrelsemötet och eldade oss inför valrörelsen. Satsa på välfärdsfrågorna, de är för viktiga för att gå som affärsvaror. Bland annat återgav Ohly ett test som radion gjort: de ringde upp en rad privata skolor och frågade om plats till ett funktionshindrat barn. Tio procent av skolorna sa nej på direkten, hälften var tveksamma. Hur länge ska kommunerna fortsätta tvingas avstå skattepengar till skolor som inte ens kan sörja för de barn som vill gå i dem? Ett annat exempel som Ohly tog upp var det försvunna apoteksmonopolet och den otrygghet det innebär att företagare med adress i skatteparadis ska reklambomba oss för att få oss att konsumera mer av något som vi redan sätter i oss för mycket av.
Man hajade till lite när partiledaren sa att arbetsrätten är föråldrad. Men eftersom den tillkom under 1970-talet är den inte anpassad för bemanningsföretagen. Den går därför inte att använda i arbetsdomstolen när skumma företag först sparkar sin personal och sen hyr in dem tillfälligt. Arbetsrätten måste moderniseras för att kunna utgöra ett skydd också i dagens samhälle.
Ett samhälle där kapitalisternas råhet fått ett politiskt understöd som veteranerna inte kunde föreställa sig då på 1970-talet. När de gick med i en arbetarrörelse som kämpade för arbetsrätt och medinflytande, daghem åt alla barn, lika lön för lika arbete och svensk nedrustning.
På Kvinnodagen bloggar de rödgröna i stafett – se här!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)