fredag, januari 01, 2016

Viktiga böcker år 2015 med 50 års spännvidd



Förra året var en politisk katastrof. Men så länge böckerna inte är brända erbjuder de ett andningshål. Här är några av 2015 års läsefrukter. En av dem, Djursholmsboken*, finns från i somras med på Politik och poesi.

Vi börjar med Hitlers biografi, av Joachim Fest. Har läst standardverket av Bullock och flera andra skildringar och var därför tveksam om jag behövde ännu en. I synnerhet en som på 70-talet kritiserades för att vara mer individpsykologisk än historisk. Eftersom den kritiken i stort sett håller var detta just den Hitler-biografi jag behövde nu, på 10-talet. De psykopatiska sprången i Hitlers utveckling, hans erotiska förhållande till massan, tristessen i hans själ; först när man läst historia blir de fruktbara impulser. 
     Vill du ha nutidshistoria finns sociologerna Peo Hansens och Stefan Jonssons Eurafrika. En inblick i EU som postkolonialt projekt och de många turerna för att säkra den kapitalistiska utsugningen av kontinenten i söder. Detta var vi några som sa redan under kampanjen inför folkomröstningen då vi dränktes i propaganda för det förmenta fredsprojektet. Hansen & Jonsson går till källorna och klär av EU in på kroppen.  
 
Eftersom vi skulle resa till Japan lästes mycket med anknytning dit. Etnologi, historia, kvinnors situation. En verklig glädje var att läsa om Edita Morris Hiroshimas blommor, en roman från tidigt 60-tal. Här skildras de överlevandes liv finstämt och melankoliskt. En alltigenom älsklig bok om ett förflutet som då inte låg så långt borta.
     Efter hemkomsten från Japan var det lättare att förstå Yasunari Kawabatas Tusen tranor, som jag inte läst sedan han fick nobelpriset. Och sedan en ganska ny bok, Julie Otsukas The Buddha in the attic, om de japanska ”postorderbrudar” som hämtades till USA och sedan internerades under kriget. Ännu en melankolisk, älsklig bok.

Ebba Witt Brattström visar med Stå i bredd att kvinnornas författarskap under 70-talet var banbrytande och mycket betydelsefullt för feminismens utveckling. Dessa böcker älskade eller avskydde jag när de kom ut, de var starka och berörande. Mitt misstag var att jag räknade med att själv inom kort vara en del av det litterära sammanhanget! Men det generösa 70-talet var en kort strömning, och snart hade männen återtagit den litterära normen: män skriver allmängiltigt om arbete och sex, kvinnor skriver privat om hushåll och snusk.

Storbritanniens litteräre gigant, sir Terry Pratchett, dog under året. Hans sista bok om Discworld, The Shepherd’s crown, är märkt av hans sjukdom men ett gripande farväl till livet och den fantasivärld han själv och hans läsare haft förmånen att få leva i under drygt trettio år. Utan att känna honom kommer jag att sakna honom länge.
     Pratchett avslutade sina skriverier på Twitter:
”’TILL SLUT, SIR TERRY, SKA VI SÅ GÅ TILLSAMMANS.’ Terry tog Dödens arm och följde honom ut genom dörren till den svarta öknen, under den ändlösa natten./ Slut.”