Att göra det omöjliga

Gårdagens blogg slutade med citatet som blivit något av slamrörelsens valspråk: ”Det går inte att tävla i poesi – därför gör vi det”
(Bob Holman)

Om politik är det möjliga, är poesin det omöjliga.
Att ge sig på att tävla i det svårbestämbart skiftande är nästan dumt.
Men bara nästan.

Uppgiften att bedöma både text och framförande ges till några upplockade besökare som kan vara poesirävar, någons ex, en som råkade gå förbi, en som råkade känna sig ovanligt äventyrlig just idag, en som älskar vackra ord eller en som är blasé på allt vad scensnack heter… och de har en hundragradig skala att laborera med. Det blir lika spännande som simhopp och isdans, det blir ännu mer spännande eftersom tävlingen gäller både simhopp och isdans, både höjd och djup och piruetter, allt samtidigt fast med ord.

När man sedan gör upptäckten att poesitävlingar är både trendkänsliga och kompisklistriga, då har man ändå inte upptäckt annat än att de är precis som allt annat.
Bortsett från den slumpbaserade ultrademokratin som gör dem olika allt annat.

Taxichauffören frågade:
- Estradpoesi, det är väl mest en massa blaj?
- Dels det, sa jag. Och dels bra grejer.
- Då var han väl med, dendär turken, sa taxichauffören. Ja ursäkta, men han som är så bra?
- Jag antar att du menar Daniel Boyacioglu? Det var längesen, men det stämmer att han började på slam, och nu har han gjort Dramaten.
- Jag sa ju att han är bra, sa chauffören.

Liksom det finns en del blaj på Dramaten finns ett och annat som är bra i Biljardpalatset, Rinkeby Folkets Hus eller bibliotek över hela landet. Som bonus - Daniel Boyacioglu är gästpoet på Söder-slammet på Restaurang Sjöhästen vid Hornstull den 11 februari klockan 19.

Mera slam!

Dags igen för poesitävlingar eller poetry slam. Stockholms-slammet begås i Snookerbaren, Biljardpalatsets källare, St Eriksgatan 52. Ett nytt kommer inom kort att öppna på Söder, men än så länge läses, viskas och skriks det på Kungsholmen den 29 jan, 12 feb, 26 feb... osv enligt kalendern på http://www.estradpoesi.com/, populärt kallad gröna sidan.

Webbmästare är kände doldisen Istvan Molnar.

Arrangör, domare, en fjärdedel av föreningen Slam café - Johan Nordgren som här försöker hålla koll på poängräkningen.

Den ytterst välförtjänta vinnare jag hörde i torsdags var Malin Jakobsson som drog härliga stycken på västerbottniska.

"Det går inte att tävla i poesi - därför gör vi det"

Bob Holman

Om sagorna var dumma är verkligheten otänkbar

När jag var liten fick jag lära mig en massa dumheter i skolan.

En av dem var att Det Heliga Landet egentligen var Judarnas och att de Äntligen hade fått Komma Hem igen. Det bodde några fattiga arabiska herdar där också, men det var de hemvändande judarna som Odlade upp Landet och fick Öknen att Blomma.
Det var en vacker saga som jag gärna berättade för mig själv.

En annan dumhet var att FN bestämmer över alla i hela världen och ser till att skapa fred, frihet och trygghet på vår jord. FN hjälper de goda var vi än befinner oss. Förr i världen var det hemska krig, men nu går utvecklingen framåt varje dag och FN visar vägen.
Den sagan kändes behagligt sann en bra bit upp i tonåren.

Inget av detta tror jag längre på.
Ändå står det still i huvudet när den ena sagan ger sig på den andra.
Israel bombar FN.
Det går över gränsen från det absurda till det otänkbara. Som att slå sin pappa.

Läs även Svensson om Israels ursäkt

Panlyriskt med farmor

Läste recensionen av en av allt att döma finstämd och tilltalande liten bok; Flensmarcks sammanställning av sin farmors almanackor. Det är bara det att han kallar det ”found poetry” vilket givetvis är nonsens. Hittad poesi vore bättre men inte helt rätt mot farmor, som jag antar faktiskt förde anteckningar. Det är sonsonen som gjort poesi av dem.

Jag irriteras också av recensenten, Helgesons, bekymmer med genrer och etiketter. Är det verkligen poesi? Hon kallar det på flera ställen ett ”projekt” som med sin ”teoretiska dimension” måste begrundas innan man tar itu med texterna, och frågar sig om man verkligen kan göra såhär?

Att använda en annans anteckningar är inte märkvärdigare och vare sig mer eller mindre poetiskt än att vrida ut och in på vokalerna eller få inspiration ur regndroppar. Var och en som har turen att finna sparade texter från gamla släktingar har väl förlorat sig i iakttagelserna och stämningen. Jag arbetade med min farmors brev en hel sommar, samlade intryck från det bonde-Sverige som bara är femtio år gammalt. Att göra poesi av dem vore en idé…
Liksom jag avslutade Rinkebysvit med en poetisk version av Fakta Europa, invandrings- & flyktingpolitiken i den europeiska unionen, sekretariatet för Europainformation, Utrikesdepartementet 1994:4. Det om något borde inte ha gått.

Men det är klart att det går - även om det enligt Helgeson leder till ett panlyriskt förhållningssätt; att poesin finns överallt, ”det handlar om hur man framställer och läser”.
Ja. Bättre kan det nog inte sägas.
Isåfall möjligen av Flensmarcks farmor.

Akut Gaza

Dethär är en reklamfri blogg. Det betyder att jag inte tjänar på det när jag gör reklam. Möjligen gör någon annan det, och isåfall välförtjänt:
Röda Korset driver insamlingen "Tio ambulanser till Gaza".
Sju ambulanser har beskjutits och tagits ur bruk, så skadade människor kan inte tas om hand i brist på transport. Läget är mycket kritiskt för civilbefolkningen. TV4-Gruppens medier står också bakom insamlingen.
De tio ambulanserna som är målet för insamlingen kostar tillsammans drygt 5 miljoner och kommer att skänkas till Röda Halvmånen i Gaza, arabvärldens motsvarighet och samarbetspartner till Röda korset och en av de viktigaste humanitära organisationerna i regionen.

Enklast:
Sms-a AKUT GAZA till 72900 så skänker du 50 kronor via din teleräkning!

Hatets krafter, you know who

Ber om ursäkt för en missuppfattning: det möte för Israel i Citykyrkan som jag nämnde ägde rum i söndags, inte om en vecka som jag trodde.

Möjligen var det också en missuppfattning att det var ett solidaritetsmöte för Israel. Enligt Hökmarks blogg var det ett möte mot "hatets krafter".
Hatets krafter är de terrorister som håller barn instängda på Gazaremsan så att de kan bli träffade när israeliska armén försvarsskjuter omkring sig.
I överförd bemärkelse är hatets krafter också exempelvis jag - alla vi som går ut på gatorna och protesterar. Enligt Hökmark är det så att vi utnyttjar kriget för att få en förevändning att gå ut och hata!

Hatets krafter måste isoleras, säger Hökmark. Vad han tänker ta sig till med svenska stadsgator framgår inte. Men det låter iallfall som om ännu fler barn behöver sitta fast i Gaza. Det innebär också att inga vapen får smugglas in till hatets krafter - däremot nämner han inte svensk vapenhandel med Israel.
Uttrycket hatets krafter är nytt exempel på kollektivisering och demonisering av palestinierna. Om han så tog till Lord Voldemort vore det en något mer rationell personifikation.

Som om ingenting blivit sagt föreslår han sen helt resonabelt vapenvila och öppna gränser.
Å de' va ju bra de'

Förvillande formuleringar

Häromdagen skrev jag om kollektiviseringen av palestinierna - den bild av en hotfull rörlig mobb som måste framkallas för att de individuella israelernas utsatthet tydligt ska synas. Esbati utvecklar resonemanget i en mycket fin kolumn på SVT-opinion:
”Bakom det hårda israeliska pansaret döljer sig en mjuk människa som kan bli skrämd. Palestinierna? De är inte individer. De är på sin höjd människomassor, därtill hatiska.”

En annan populär formuleringsförvillelse påpekas på Pasteys plats. När nyheterna berättar om alla demonstrationer ”mot kriget” har de fel. Krig förutsätter två parter som tidigare levde i fred. Men detta handlar om en ockupant som härjar inne på en annans oerhört trängda område.
Vi demonstrerar inte mot krig i största allmänhet - utan mot den etniska rensning som staten Israel givit sig in på

Olika gud?

Stöd för Israels krigföring hör jag ibland uttryckas som att de är ensamma i världen, omgivna av fientliga grannar. Denna föreställning har en lätt rasistisk botten – att israelerna är människor som vi, civiliserade, moderna individer, medan deras omgivning är ett främmande primitivt kollektiv. Helst även muslimer,varvid man glömmer att många palestinier är kristna, om nu det skulle vara av betydelse.

I Uppsala missionskyrka hölls en ekumenisk solidaritetsgudstjänst. I Citykyrkan i Stockholm är det däremot stödmanifestation för Israel om en vecka. Ambassadören (som till skillnad från kollegan i Venezuela är kvar på sin post) informerar om läget, och det blir tillfälle till videosamtal med människor i södra Israel som är hårt utsatta av Hamas’ attacker.

Ett vanligare och mer instrumentellt försvar är att Israel måste försvara sig. Javisst, men så till den grad? Enligt gamla vedergällningsprinciper var det öga för öga som gällde - inte hundra mot ett.
Det är fantastiskt vad industriell effektivitet kan göra för att snabba på förgörandet av de oönskade.