Alliansfritt Sverige: Augusti 29, 2008- Björklund kräver ny statistik från skolverket

Bloggosfären är nog ok. Men varför jag måste länka till alla andra och ingen till mig, det begriper jag inte. Nåväl, här är ett bra inlägg:

Alliansfritt Sverige: Augusti 29, 2008- Björklund kräver ny statistik från skolverket

Få spelrum eller få spelet

Borde släppa J&C, men sättet att resonera (?) är alltför påfrestande.
”Man anar hyckleriet bland feminister och kärnfamiljsförespråkare. Låt oss lyfta oss över debattklimatet och skapa större spelrum och uppriktighet. Vi vill ge oss hän i en sundare och vildare sexualitet.”
På vilket vis delar feminister och kärnfamiljförespråkare kategori? och var kommer hyckleriet in i bilden? Försök ta in fakta: feminister är emot underkastelse och kärnfamiljsförespråkare är emot all sex utanför familjen. Att driva den åsikt man faktiskt hyser är motsatsen till hyckleri, även om det kan vara irriterande.

Så sätt igång och lyft er över debattklimatet, över det evinnerliga dag-för-dag-idisslandet – det kan ni inte, ty ni är debattklimat, ni lever på det och får fördelar av det. Vad kan man mer begära? Större spelrum är något man försöker ta för sig av, och ni har lyckats!

Större uppriktighet däremot är inget man skapar. Man kan bara vara uppriktig, eller inte. Oavsett alla andra.

Det sunda och det vilda... den sammanblandningen liknar tidigt Kraft-durch-freude-svärmeri.
Sunt brukar betyda friskt. Vilt rymmer ett flertal konnotationer, från poesi till älgstek.
Om ni är ute efter ett poetiskt anslag, blanda då inte ihop saker. Poesi är urskiljandets konst.

Arbetsgrupper funkar bra

Klart det ska gnällas på Ohly, vad han än gör. Föreslå arbetsgrupper med V+Mp+S för att komma överens i väsentliga politikområden – det är alldeles för besvärligt, tycker SvD. Snudd på löjligt, tycker flera borgerliga bloggare. Eftersom det är en valplattform man ska ha. Som Alliansen hade. Och helst föra deras politik också.

Men arbetsgrupper är en välrenommerad arbetsform som prövats i kommunerna under flera mandatperioder. Finns ingen anledning för landets regeringsalternativ att avstå från att begagna den. Utom om S och Mp hellre vill vara ifred. Då får folket i alla händelser en Allians-konstruktion: förmodligen höger, möjligen mitten. Bara inte vänster.
Det är fortfarande Vi som utgör hotet. Klart det då ska gnällas på Ohly.

Svensson ser det ur en annan vinkel: risken att utplånas genom regeringsmedverkan, som en rad internationella exempel visar. Risken finns. Alternativet är att utplånas därför att partiet inte gör någon skillnad. Alternativet till det, i sin tur, är att vara både ett aktivist- och parlamentariskt parti. Vilket är vår ambition, men medlemmarna räcker helt enkelt inte till.
Och HBT-sossen vill lösa paradoxen genom att förändra socialdemokratin. Att de åter ska börja föra socialdemokratisk politik. Jag försäkrar att ingen kunde önska det högre än vänstern. Det är med högersossar samarbetet är som svårast och ger oss dåligt rykte.
Fräscht skrivet också av Zana

IG utom i grodor

Nu bidrar även SvD till granskningen av utbildningsmajorens listfusk, men Björklund själv tycker att anklagelserna handlar om överdrifter. Nu ja - nu går det bra att gnälla om överdrift, efter år av svartmålning av landets skolor! Ändå tror Björklund inte att hans trovärdighet skadas av dethär, och det är dessvärre mycket möjligt. Han har redan lyckats skada trovärdigheten hos studerande och pedagoger så gravt att det sedan länge varit omöjligt att få genomslag för nyanserade skildringar.

Med sin karaktäristiska faiblesse för det självklara hävdar Björklund att ”det finns stora ordningsproblem. Det förändras inte av det här.”
Ordningsproblem förändras inte av regeringens grodor, ej heller av deras stilblommor. Inte ett pedagogiskt motiverat förslag har ännu kommit därifrån*.

Med lika karaktäristisk trosvisshet konstaterar majoren att han kommer att kunna visa att resultaten i skolan sjunker. Förvisso, bara han får välja ämne. Insikterna i Snoilskys diktning är numera begränsade, medan de små liven är ena hejare på kommunikation. Eller ska vi testa kartgeografi i en värld där gränserna förökar sig genom delning, eller skriva uppsats om ”Livet på Mars”, som jag fick göra? Och vad tror han utfallet blir om barnen ska sjunga Tryggaräkan eller Änglamark?

Med karaktäristisk skolpojksentusiasm avslutar ansvarig minister med att han ”gärna tar debatter om situationen i skolan”.
Attans bussigt av honom att göra sitt jobb.
Imponansfaktor noll komma ett.
IG.

* Alliansen brukar motivera sin skolpolitik med vad /de tror att/ föräldrarna vill ha. Bäst hittills var att lagstiftningen om beslagtagande av elevernas ägodelar uppdaterades gentemot praxis.

Trist skämt, usel poesi, men sex är väl okej

Först trodde jag det var ett skämt. Fastän inte roligt. Sedan framhärdade de, Jessica och Cecilia, två tjusiga brudar som vill ha vild sex och tror att jämställdheten hindrar dem och föreställer sig att alla vi andra borde inse detsamma om vi inte vore hycklande moralister.
Bäst jag instämmer på en gång: Visst ligger det något i att kärnfamiljen (som de ogillar) inte precis är den sexuella utlevelsens eldorado. De flesta småbarnsföräldrar drar ned något på utlandsresor, partaj, överlevnadssporter och även på sex. Civilisation, kallas det. Eller med Freud, uppskjuten behovstillfredsställelse. Frivilligt, nota bene.

Men sen skriver de amoraliska brudarna: ”Var finns Sveriges vackraste kvinnor? Enligt en av våra mest dominerande rättspsykiatriker sitter de i väntrummen på fängelseavdelningarna för våra farligaste kriminella.”
Men: Inget facit säger vilka kvinnor som är de vackraste, ingen rättspsykiater har räknat antalet vackra kvinnor på olika platser, inget säger att kvinnor med fördelaktigt utseende har en sanning att förmedla. Vidare: det faktum att några kvinnor tänder på brottslingar medför inte att alla gör det, är inte biologiskt motiverat, och ska inte upphöjas till norm.

Men nu var jag trångsynt logisk, och så ska inte texten läsas, säger J&C. Så till exempel ska den beryktade raden om ömheten i ett slag över munnen betraktas som ”ett poetiskt anslag”.
Men poesi skriver man inte genom att sätta ihop udda företeelser och svamla runt och se om nån reagerar. Poesi är att välja varje ord. Poesi är att uttrycka något mer än det som ligger framför ögonen. Poesi är ansträngande – inte att slarva ifrån sig en text!

Så det är inte bara femin- och andra trista –ister som reagerar.
Även poeterna ska de få på halsen!

- - -
Andra som bloggat: Hanna

Borgerlig ringaktning för kunskap gammal nyhet

I februari förra året bloggade jag om den borgerliga skolpolitiska röran. Då var det politikerna i Stockholms stadshus som kom dragande med undersökningsresultatet att svenska skolan är värst ifråga om ordning och uppförande.

Källan var Skolverkets sammanfattning av de två internationella undersökningarna Timss och Pisa, 2003. De visade:
- högst andel trygga elever fanns i Sverige
- skolledarna i Sverige var lika missnöjda med sen ankomst och störningar som de i Slovakien
- svenska barn var genomsnittliga när det gäller ordning
- svenska barn var något högre än genomsnittet när det gäller trivsel
- Sverige låg näst högst ifråga om tillhörighet

Var det ingen mer än jag som kunde avslöja de borgerliga siffermanipulationerna redan då?

I SvD skriver Björklund att mätningarna efter år 2003 visar att Sverige ”sjunker ytterligare” ifråga om matte och NO, men att det är lätt att blanda ihop de olika mätinstituten - han har till och med gjort det själv!
Tänka sig.

Olika undersökningar visar lite olika saker. Hur kan man blanda bort det så till den grad att man yttrar sig kategoriskt?

Björklund, den entusiastiske populisten

När Jan Björklund var skolborgarråd i Stockholm mötte jag honom på någon skolledartillställning. Han gjorde intryck. Lidelsen för makt glimmade i två gossaktigt skojfriska ögon, och han kom med en så kallat entusiasmerande inledning som gjorde det omöjligt att bedöma om karln var begåvad eller dum. Jag har ännu inte fått det klart för mig. Dock visar en kritisk granskning av SR att Björklunds största politiska triumfer vilar på högst personliga tolkningar av internationell statistik.

Politiskt förblindande skribenter anser att det inte spelar någon större roll om Björklund sa rätt eller fel, för skolan är dålig iallafall Om utbildningsmajoren råkar säga sämst när han menar medelmåttig ska vi tolka det som att medelmåttigt är väldigt dåligt - naturellement!

I bloggosfären sjuder det. Vare sig ministrar eller magistrar ska ljuga. Men jag tvivlar på att Björklund och hans pr-avdelning sitter och tänker ut fiffiga lögner som de litar på accepteras som vanligt tryggt skolgnäll. Jag tror mer på Björklunds uppriktighet när han inte känner igen den skola han själv gick i, och blir förvirrad. Detta är inskränkt, en inskränkthet som går att dra nytta av till manipulation.

Det är enkelt att säga det som ”alla vet” och få ”alla” med sig.
Det är enkelt att upprepa enkla lösningar utan specifikt innehåll och framstå som handlingskraftig.
Det till synes självklara har sin lockelse. Den kallas populism.

Ett briljant citat ur Arena: ”Björklund har bombarderat debatten med felaktiga svartmålningar - - - för att kunna köra genom sina intellektuellt hypertunna reformer.”
Björklunds bluff är bara beklämmande.
Det är hans reformer som i sin tomhet är förskräckande.

- - -
Anders Widen tackas för tipset!

PS. Ännu ett briljant citat, nu från Esbati: ”Det är just insinuationerna, hetsen, dimridåerna som är politiken.” I hans inlägg gällde det de moderata rasisterna alt. rasistiska moderaterna, men det passar lika bra ifråga om ovanstående.

En av många bloggar: Christermagister

Otydligt, klumpigt, felaktigt, maktberusat osv

Moderaterna älskar att äga, numera även människor. Eftersom de vill ställa krav på ”våra” invandrare. ”Problembilden börjar bli tydlig” skriver Billström m fl, men det är inte diskriminering, fattigdom och bristande demokratiskt inflytande de har identifierat. Nej, det handlar om att Sverige tar emot fel sorts människor (flyktingar och deras anhöriga) på fel sätt (”kravlöst”). Människor som bara får ”halva sanningen” om Sverige.

Halva sanningen, kan det vara att Sverige är ett litet land med fred, frihet och ekonomiskt välstånd? Baksidan får immigranterna lära sig den hårda vägen. Enligt moderaterna skulle processen underlättas om ”vi” (vem? jag och vem mer?) upplyser om medborgerliga skyldigheter.
Men vilka skyldigheter är det som immigranter inte ”förstår eller ens accepterar”? Har vi så egendomliga lagar i Sverige? Varifrån en människa än kommer måste hon ha begripit det världsomspännande faktum att man måste arbeta för att äta. Moderaterna syftar på något de kallar ”värderingsburen lagstiftning”, och åter undrar jag vad de är ute efter. Alla lagar vilar på värderingar; respekt för människovärdet eller för äganderätten.

Till sakfrågorna:
- Moderaterna har ökat invandrarkvinnors möjlighet till arbete. Menar de hushållstjänsterna?
- De har föreslagit att privata företagare engageras i integrationsprocessen – jag tror de minns ett ogenomtänkt budgetförslag om lotsar som ska tjäna på varje arbetsför immigrant.
Moderaterna kräver också:
- att asylsökande ska bosätta sig där jobb och bostäder finns. Men vilka är alla orter som uppfyller det kriteriet? Och varför kan inte infödda svenskar bo där?
- att den enklare tjänstesektorn ska tilåtas växa. Då växer även fattigdom och otrygghet, som tydligen ska reserveras för immigranter.
- att medborgarskapet ska betyda mer, vilket måste få som resultat att utländska medborgares villkor på motsvarande vis försämras

Låt oss ta en titt på språket också:
”1950- och 60-talens arbetskraftsinvandring ersattes av ett passiviserande omhändertagandeperspektiv.”
Meningen är omöjlig! - migration kan för djur och djävlar inte ersättas med ett perspektiv. Tydligen måste ett visst antal kodord alltid in i en artikel, även när gränsen till det löjliga överskrids. Moderaterna påstår att ”vi är rädda för att kommunicera” och artikeln ger onekligen det intrycket. Men själv betackar jag mig för påhoppet. Jag har kommunicerat dag ut och dag in i trettio år och har tröttnat. Nu vill jag sitta i Rosenbad och smeta glosor över DN:s sidan 3.

Andra som bloggat: Alliansfritt Sverige, Yazdanfar och Svensson, t ex

Profitens pedagogik

Åter till privatskolesystemet - det är svårt att släppa något som gör en så förbannad. Enligt en rapport från Skolverket är det närmast unikt i världen att privata företag driver skolor med skattepengar och samtidigt tillåts ta ut vinst.
Vanligen måste alla skolor som betalas med offentliga medel drivas ”non profit”, det vill säga utan vinstsyfte. Det gäller bland annat i Nederländerna som i alla år haft framför allt kyrkliga skolor blandade med de kommunala. Och i England anses det alltför kapitalistiskt att låta offentligt finansierade skolor göra överskott som delas ut till ägarna som vinst.

Men i det Sverige som av näringslivslobbyn beskrivs som en sovjetmakt där entreprenörerna jagas av paragrafryttare, ger vi bort skattepengar som understöd till privat företagsamhet. ”Ett non profit-system skulle skrämma bort stora aktörer och lägga hämsko på skolmarknaden”, enligt arbetsgivarorganisationen Almega, som organiserar många friskoleföretag.
Kanhända det. Men när bestämdes att marknaden är överordnat intresse i kunskapssammanhang?

Även i England blir det förmodligen en ändring, så att Kunskapsskolan och andra företag kommer att kunna undervisa där ”på vanligt sätt”. Det vanliga sättet har inget med undervisningsmetoder att göra, utan betyder att ta hem en vinst. Vilket har blivit vanligt på rekordkort tid. Företaget själv konstaterar förnöjt att det är ”tack vare 15 år med skolpeng som Kunskapsskolan har vågat steget utomlands!” Tacka den statliga jultomten.
Men - på vilket sätt är det bra för skolan att exporteras?
Svar: ”Det ger intäkter till moderbolaget.”
Svaret är korrekt, men har ingenting med frågan att göra.

På vilket sätt är det bra - för skolan? för barnen? för kunskaperna?

Ska det vara på dethär viset går jag snart in i skattebetalarnas förening.
Källa: Skolvärlden

Bakgrundsbrus

Förintelsen gjordes möjlig genom det ”antisemitiska bakgrundsbrus ” som tidigare präglade stora delar av Europa, konstateras i dagens understreckare. Mycket i artikeln är bra, visar på svårigheten för svenskarna att inse vår delaktighet. Uttrycket bakgrundsbrus beskriver förträffligt den komplexa självklarhet som vi teoretiskt försöker ringa in med begrepp som diskurs, commonsense eller struktur – detdär som alla vet utan att veta hur man vet det.

Men varför endast ”antisemitiskt”? Rasistiskt bakgrundsbrus är vår vardag. Vi kan knappast höra det om det inte formerats mot en underordnad befolkningsgrupp. Då kan det ges namn som “antiziganism” eller ”negerhat”, och en sådan etikett kan ha betydelse om vi ska förstå precis hur och varför en grupp drabbas under vissa historiska villkor. Men överordnat hotfullt bakgrundsbrus är rasismen.

Antisemitism är en rasism. Men ingen särskild sort som ska betraktas i ett särskilt ljus. Därför bekymrar det mig när jag läser att Stéphane Bruchfeld pläderar för att ”det tvetydiga begreppet Förintelsen ska ersättas med ’judeutrotningen’ eller dylika entydiga definitioner”.

Den som av någon anledning syftar specifikt på folkmordet av judar bör förstås säga det.
Men den som talar om Förintelsen - och om detta må vi berätta! - syftar på alla som mördades, utrotades, försvann, förintades då och där.
Det är inget som går att rangordna eller konkurrera med.
Låt oss vara lika åtminstone i döden.