”Vantrivsel i kulturen!” rubricerar Jesper Weithz ett inlägg där han skildrar fenomenet vit-kille-trivsel; ”den på ytan oproblematiska stämningen som sprids när trygga mellanskiktsmän är tillsammans”.
Vem känner inte igen dem, homosocialitetens obesvärade ockupationer från kassan på Clas Ohlsson till departementsborden.
Såhär gör pojkarna var dom står, och var dom sitter och var dom går. Det är småsaker, sådant som ingen rår för.
På detta förväntningen att vi andra ska le och uppmuntra att 84 procent av taletiden just kvackades bort i självbelåtenhet. Det är inte en småsak.
Det går att beskriva hur många gånger som helst. Dessvärre utan att de närmast berörda får det blekaste hum om vad det handlar om. Bristande objektiveringsförmåga är antagligen trivselhöjande.
Min beskrivning löd:
Angående jämställdheten
Den partiella dövheten projekterades
i mälden av rågummi, kalvläder och vinyl
hår på anklarna
gabardinflikens knyck runt korridorhörnet
armbandsurets vinkel mot kaffeautomaten
Knastrande radioröster
forslas uppåt i skugglösa cylindrar
glashusen fylls av erigerat patrask,
vita ansikten, stelkrampsbakterier
Öronlösa broilers mals ut
genom rekryteringsförfarandenas
obefläckade avlelse
ur Möjligt land, -01
fredag, april 18, 2008
torsdag, april 17, 2008
Stjärnsund III
Stjärnsund ligger långt bort, skrev Trollhare, förundrad av nyheternas kvicka omloppstid.
Under några dagar toppades bloggosfärens länklistor av det stillsamma bruket Stjärnsund.
När barnamördaren bekände minskade angelägenheten.
Utom i Gävle-Dalas gränstrakter,.
Gott så. Ett mord angår familj, släkt, vänner och grannar. Ingen annan.
Vi andra blir berörda och tar åt oss ändå, av olika privata anledningar.
Jag tar åt mig ifråga om platsen, den vackra och lyckliga.
Jag skriver för tredje gången om Stjärnsund, därför att jag vill skriva om det vackra och lyckliga.
Jag vill skriva om det vackra och lyckliga, därför att det är bräckligt och sårat.
Stjärnsund ligger inte långt bort.
Det bräckliga och sårade ligger aldrig långt bort.
Det är inte nödvändigt att bry sig om varje plats i Gävle-Dalas gränstrakter.
Du ska bry dig om det bräckliga vackra, den sårade lyckan.
Du ska göra något åt det, allt som du kan vidröra.
Det andra finns ändå.
Under några dagar toppades bloggosfärens länklistor av det stillsamma bruket Stjärnsund.
När barnamördaren bekände minskade angelägenheten.
Utom i Gävle-Dalas gränstrakter,.
Gott så. Ett mord angår familj, släkt, vänner och grannar. Ingen annan.
Vi andra blir berörda och tar åt oss ändå, av olika privata anledningar.
Jag tar åt mig ifråga om platsen, den vackra och lyckliga.
Jag skriver för tredje gången om Stjärnsund, därför att jag vill skriva om det vackra och lyckliga.
Jag vill skriva om det vackra och lyckliga, därför att det är bräckligt och sårat.
Stjärnsund ligger inte långt bort.
Det bräckliga och sårade ligger aldrig långt bort.
Det är inte nödvändigt att bry sig om varje plats i Gävle-Dalas gränstrakter.
Du ska bry dig om det bräckliga vackra, den sårade lyckan.
Du ska göra något åt det, allt som du kan vidröra.
Det andra finns ändå.
onsdag, april 16, 2008
Stjärnsund II
Stjärnsund, ett gammalt bruk med stolt historia och aktiv nutid.
Ett tämligen gott bruk, där patron uppmuntrade läskunnighet och gärna delade ut julgåvor. Där var järnhantering och valsverk, den tekniska utvecklingen kom via Polhem. Transporter gick via sjösystemen, senare med ångtåg. Klocktillverkningen startade redan på Polhems tid och utförs fortfarande på hantverksvis.
En idyll med lindalléer, en vildvuxen engelsk park, fårbete. En övergiven järnvägsstation, murar av slaggsten. Liten enkel kyrka, skogiga sluttningar ned mot vattnet. De vita herrgårdsbyggnaderna rymmer sin egen förbannelse i de kvarblivna kryckorna på vinden.
Under ettpar decennier var bruket nedgånget och drabbat av handlingsförlamning. Skolan stängde, kiosken sålde solblekt lakrits, det gick inte att hålla Konsum vid liv. Simskolan fanns förstås, vid långbryggan ute vid Björknäbba, och någon danskväll i Folkets hus. Men det var segt och sömnigt. Man kunde stå och spotta i forsen. På sin höjd.
Sedan tog företagsamheten och nyandligheten vid. Datorföretag, ekologi, mode och kristaller. Framgångsrik kursgård, lanthandel med spel och bangolf. Herrgården är museum (de berättar mer om förbannelsen!), det finns kafé och souvenirbod. Skolan fungerar utmärkt, och anslagstavlan upplyser om föreningslivet, om dans- teater- och filmkvällar. Och simskolan finns förstås kvar i sjön Grycken, den vilda steniga lynniga.
En så vacker och lycklig plats det var.
Tills helt nyligen.
Ett tämligen gott bruk, där patron uppmuntrade läskunnighet och gärna delade ut julgåvor. Där var järnhantering och valsverk, den tekniska utvecklingen kom via Polhem. Transporter gick via sjösystemen, senare med ångtåg. Klocktillverkningen startade redan på Polhems tid och utförs fortfarande på hantverksvis.
En idyll med lindalléer, en vildvuxen engelsk park, fårbete. En övergiven järnvägsstation, murar av slaggsten. Liten enkel kyrka, skogiga sluttningar ned mot vattnet. De vita herrgårdsbyggnaderna rymmer sin egen förbannelse i de kvarblivna kryckorna på vinden.
Under ettpar decennier var bruket nedgånget och drabbat av handlingsförlamning. Skolan stängde, kiosken sålde solblekt lakrits, det gick inte att hålla Konsum vid liv. Simskolan fanns förstås, vid långbryggan ute vid Björknäbba, och någon danskväll i Folkets hus. Men det var segt och sömnigt. Man kunde stå och spotta i forsen. På sin höjd.
Sedan tog företagsamheten och nyandligheten vid. Datorföretag, ekologi, mode och kristaller. Framgångsrik kursgård, lanthandel med spel och bangolf. Herrgården är museum (de berättar mer om förbannelsen!), det finns kafé och souvenirbod. Skolan fungerar utmärkt, och anslagstavlan upplyser om föreningslivet, om dans- teater- och filmkvällar. Och simskolan finns förstås kvar i sjön Grycken, den vilda steniga lynniga.
En så vacker och lycklig plats det var.
Tills helt nyligen.
tisdag, april 15, 2008
Stjärnsund
Idag visar jag bara några bilder från Stjärnsund.
Det var en så vacker och lycklig plats.
måndag, april 14, 2008
Gör politiken bra!
Hur ska man göra politiken bra då? frågade en tonåring angående flyktingmottagande och introduktion. Med sund skepsis har han observerat att de stora partierna säger samma sak fast med olika ord.
Det tyckte även vänsterpartisten Kalle Larsson i ett anförande i riksdagen. De stora partierna låter, när det gäller människosyn, lite grann som Bill och Bull: ”Vi måste stimulera, säger Bill. Incitament, säger Bull. Vi måste se till att de flyttar dit vi vill, säger Bill. Integrerar sig, säger Bull.”
Men att kräva av flyktingarna att de ska bo på vissa platser, annars blir det inga pengar, är ungefär som att samla ihop landets socialbidragstagare och sortera ut dem för att de ska skaffa jobb. Och om man kräver att den som fått uppehållstillstånd ska vänta i åratal på sin familj om han inte har arbete och bostad, kan man med samma logik omhänderta barn till arbetslösa för att ge föräldrarna incitament till jobbsökeri.
Detta är inte arbetslinjen, det är utpressningslinjen.
Men tonåringens fråga var: Hur ska man göra politiken bra då? Jag fortsätter att bygga på Kalle Larssons ord för hur vi definierar problemen och åtgärdar dem:
Problemet är inte att Sverige tar emot för många flyktingar. Tvärtom avvisas människor till land i krig eller till platser där de förföljs och torteras. Problemet är inte heller att vissa kommuner tar emot för många, utan att andra kommuner som tar emot få eler inga alls. FN:s flyktingkonvention som vi undertecknat är ett nationellt ansvar.
Ett problem är trångboddhet. Bygg då lägenheter! Ett annat problem är usla boendeförhållanden. Renovera då husen! Vänsterpartiet har föreslagit byggande av tiotusentals nya lägenheter per år, och renovering av samtliga bostäder i miljonprogramsområdena. Ett mycket stort problem är arbetslöshet. Anställ då människor! Vänsterpartiet har en politik även för det. Och är problemet skolan, se då till att utbildade lärare och förskollärare förbättrar möjligheterna för unga människor och barn att skaffa kunskaper och sociala
färdigheter!
Allians-regeringen gör motsatsen. Säljer ut hyreslägenheter, tar bort arbetsmarknadsutbildningar, tillåter vinstdrivande privatskolor som ibland är religiösa. Istället för att ge människor förutsättningar att skapa ett värdigt liv gödslar man segregationen. Och när de det gäller hårdare krav, säger Kalle Larsson:
”Vi ska ställa gemensamma krav på människor, oberoende av vilken bakgrund de har. Inte välja krav utifrån etnisk bakgrund.”
Hela riksdagsdebatten finns här.
Det tyckte även vänsterpartisten Kalle Larsson i ett anförande i riksdagen. De stora partierna låter, när det gäller människosyn, lite grann som Bill och Bull: ”Vi måste stimulera, säger Bill. Incitament, säger Bull. Vi måste se till att de flyttar dit vi vill, säger Bill. Integrerar sig, säger Bull.”
Men att kräva av flyktingarna att de ska bo på vissa platser, annars blir det inga pengar, är ungefär som att samla ihop landets socialbidragstagare och sortera ut dem för att de ska skaffa jobb. Och om man kräver att den som fått uppehållstillstånd ska vänta i åratal på sin familj om han inte har arbete och bostad, kan man med samma logik omhänderta barn till arbetslösa för att ge föräldrarna incitament till jobbsökeri.
Detta är inte arbetslinjen, det är utpressningslinjen.
Men tonåringens fråga var: Hur ska man göra politiken bra då? Jag fortsätter att bygga på Kalle Larssons ord för hur vi definierar problemen och åtgärdar dem:
Problemet är inte att Sverige tar emot för många flyktingar. Tvärtom avvisas människor till land i krig eller till platser där de förföljs och torteras. Problemet är inte heller att vissa kommuner tar emot för många, utan att andra kommuner som tar emot få eler inga alls. FN:s flyktingkonvention som vi undertecknat är ett nationellt ansvar.
Ett problem är trångboddhet. Bygg då lägenheter! Ett annat problem är usla boendeförhållanden. Renovera då husen! Vänsterpartiet har föreslagit byggande av tiotusentals nya lägenheter per år, och renovering av samtliga bostäder i miljonprogramsområdena. Ett mycket stort problem är arbetslöshet. Anställ då människor! Vänsterpartiet har en politik även för det. Och är problemet skolan, se då till att utbildade lärare och förskollärare förbättrar möjligheterna för unga människor och barn att skaffa kunskaper och sociala
färdigheter!
Allians-regeringen gör motsatsen. Säljer ut hyreslägenheter, tar bort arbetsmarknadsutbildningar, tillåter vinstdrivande privatskolor som ibland är religiösa. Istället för att ge människor förutsättningar att skapa ett värdigt liv gödslar man segregationen. Och när de det gäller hårdare krav, säger Kalle Larsson:
”Vi ska ställa gemensamma krav på människor, oberoende av vilken bakgrund de har. Inte välja krav utifrån etnisk bakgrund.”
Hela riksdagsdebatten finns här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)