Ibland måste man göra
något. Annars är man bara en liten lort. Fritt citerat ur Lindgrens Bröderna
Lejonhjärta. Här kan ni höra Vänsterpartiets Christina Höj Larsen använda det
citatet i en debatt med migrationsministern. Vänsterpartiet kräver, som
enda människovänliga parti, en amnesti
för ensamkommande.
Det låter på
migrationsministern som om detta är en stor, nästan en ödesfråga för Sverige. Han
sätter inte in saken i det större sammanhanget: Europas pågående flyktingpolitik
som kostar tusentals människors liv.
”Att kalla avtalet med
Turkiet för lyckat när man ser det mänskliga lidandet som avtalet fört med sig
är ofattbart cyniskt.”
På de grekiska öarna hålls människor på
flykt som fångar. I burar. Endast hjälporganisationerna protesterar. På hög
politisk nivå anses politiken rimlig, till och med lyckad. Unionen gör sig av
med oönskade.
Europa har återgått till
koncentrationslägerpraktiken.
”Att det är flyktingarna
som fått betala det högsta priset för EU:s inhumana flyktingpolitik står
utom tvivel. Men denna politik urholkar också allas vår medmänsklighet.”
Visst är det en ödesfråga. Vilken civilisationsnivå vill Europa befinna
sig på? Hur går det med upplysningsidealen och den kristna etiken som unionen så
gärna stoltserar med? På vilket sätt är EU ”ett fredsprojekt”, som de försökte
lura i folk före folkomröstningarna?
”Aldrig mer” blev slutomdömet efter
Förintelsen. ”Om detta må ni berätta.”
Idag gör unionen om det igen: sätter
människor i fångläger och väntar på att de ska dö.
Lika grymt. Lika ovärdigt.
Sveriges rödgröna regering
stänger gränserna, lutar sig tillbaka och säger att alla de andra länderna ska
ta sitt ansvar. Men ingen kommer att ta det ansvaret så länge Sveriges regering
(med flera) är en liten lort.
Amnesti åt ensamkommande.
Riv upp avtalet med Turkiet.
Bygg upp ett mottagande – inte murar och
taggtråd.
