lördag, oktober 02, 2010

Martin Ljung, 55

Martin Ljung var med i hela mitt liv. Noga taget var han med betydligt längre, men det förstår ju inte ett litet barn, och det var när jag var barn som Mariann och jag gick in till granntanten för att höra på Skivan.
I vår barndom fanns det bara en Skiva och en radiogrammofon. Granntanten hade hand om dem, och Skivan satte hon på för att hålla oss på mattan. Den mattan där vi låg på mage och lyssnade.
Skivan handlade om två gubbar som delade tågkupé. De var kompletta idioter och sa fel saker hela tiden. Mariann och jag kunde varenda sak och sa dem samtidigt, på rätt ställe. Vi var mycket noga med hur man hörde på Skivan; interaktiva var just vad vi var, utan att ordet ens var uppfunnet.
Det pinsamma med Skivan var när den ena gubben sa till den andra: ”Herr Larsson har inget kööörkort!” Då sparkade alltid Mariann lite på mig så jag skulle begripa. Min pappa hade inget körkort. Hennes pappa hade en grågrön Volvo PV. Så håller man sig på mattan.
”Hålla handen!” var också en såndär pinsam grej på Skivan. Då höll vi varandra i handen några sekunder. Pinsamt! Men precis som det skulle vara, enligt Skivan.

På Skivans baksida fanns en långtradig sketch som hette Femtiofemman Olga. Martin Ljung han pratade på och publiken skrattade utan att vi begrep varför, men det var ju det vanliga på den tiden. En sak visste vi iallafall: att Skivan handlade om oss. Dess stora ofattbara betydelse låg i det att Mariann, jag och Martin Ljung alla var födda -55.

Komplicerade saker som samhället och så

Att förstå samhället är faktiskt svårt. Idag har vi ett så komplext samhälle att det nog är ännu svårare att förstå än vad det var på den tiden då stora teoretiker som Weber och Marx presenterade sina verk.
Snabba enkla förklaringar gör mig därför misstänksam. Lika ofta är de en del av problemet.

Vi förlorade inte valet därför att vi gick i koalition med S och Mp. Problemet är de politiska förhållanden som gjorde en sådan koalition nödvändig.
Vi förlorade inte valet därför att vi är för få i miljonprogramsområdena. Problemet är att vi är få. Och att en uppgiven stämning alstrats i vissa miljonprogramsområden.
Vi förlorade inte valet därför att vi inte kan hantera media. Problemet är att vi inte äger ett enda litet medium.
Vi förlorade inte valet därför att ledningen är trött. Ledningen har aldrig varit piggare, problemet är att ingen vet om det.
Vi förlorade inte valet därför att de rödgröna tävlade med alliansen om skattesatser - jo, det bidrog säkert, men det verkliga problemet är att vi lever inom en världsbild där till och med rödgröna börjar tro att skattetävling är en god idé.

Komplicerade förklaringar kan dessvärre också vara en del av problemet. En orsak till att vänstern förlorat större delen av arbetarklassen är att vår verklighetsbeskrivning vilar på en teori i flera steg (Marx) och dessutom blir mer och mer svårbegriplig ju färre det är som delar den.

"Samhället idag är så komplicerat, att människorna själva inte är kompetenta nog att sköta det" (A. Duroj). Det är därför som Sverigedemokraterna med sina enkla förklaringar har hämtat hem sitt folkliga stöd. Ett exempel på det är hur Åkesson har svarat på frågan om vad som är svenskhet: ”Det som alla känner igen”. Att det är ett idiotsvar stör inte dem som känslomässigt längtar efter att vara med i ett Alla – ett alla som inte betyder alla, utan som beskriver Oss.

Med detta menar jag inte att arbetarklassen skulle vara dum. Alls inte; fördelningen av genier och korkskallar är ganska jämn klasserna emellan. Fördelningen av utbildning är det däremot inte. Och de som idag ursäktar arbetarklassens i val uttryckta rasism med att de inte fattar vad de gör, de löper samma riska att hamna i elitistnischen.

Därför är det på allvar jag frågar om vi i vänstern ska slå oss på lite mer känslomässig populism? Inte för att jag tycker det - men att säga nej till det är också ett val.
Ett val som isåfall drar med sig att våra förklaringar kommer att förbli svårtillgängliga.

fredag, oktober 01, 2010

Läslänkar under skrivförsök

Medan jag fortfarande försöker valanalysera rekommenderar jag denna text i Aftonbladet, iallafall större delen av texten. Vad den går ut är på Sverigedemokraterna ska identifieras som fascister istället för rasister, vilket trots allt inte är den viktiga frågan. För det första tror jag inte det påverkar dem som röstat på dem ett smack. För det andra:
Det gamla rasismbegreppet var biologiskt, handlade om hudfärg och gener. Genom att medvetet hålla sig till detta begrepp kan Sd svära sig fria från rasism - och det låter som om skribenterna vill gå med på det, fastän de givetvis känner till det idag vedertagna rasismbegreppet som handlar om språk, sedvänjor, religion, uppfostran. I den meningen är Sd rasister, och varför skulle vi låta dem komma undan det?

Medan jag försöker skriva en längre artikel länkar jag också till Ilona Waldau som också valanalyserar och ger bra exempel på hur andra partier gjort.

torsdag, september 30, 2010

Vi ska bli bättre! är inte ett svar

Flamman öppnar sina sidor för eftervalsdebatt - skönt att det finns något papper i detta land där socialister är välkomna. Där finns just nu artiklar om extra kongress, medlemsenkät och feministisk vision; allt angelägna frågor, ty debatten är nödvändig, även när den känns nästan lika frustrerande som själva nederlaget.

En extrakongress arrangeras om en viss andel distrikt begär det. Jag vet inte om några distrikt har gjort det ännu, och jag tvivlar på om det är en extra kongress som behövs. Vi håller kongress när den politiska kursen ska läggas om (program, plattformar) eller ny ledning väljas. Och visst kan vi byta kurs - men idag vet vi inte till vilken. Det är inget fel på välfärdspolitik, utom att väljarna inte ville ha den, och dem kan vi inte byta ut. Så vad gör vi?

Sak samma med frågan om att byta ledning. Det är bara önsketänkande att en magisk valberedning plötsligt kan skaka fram en hon ska göra det! ur hatten. Just nu finns ingen annan som gör någonting bättre än det som vi just har gjort.

Därför har jag svårt att se det konstruktiva i att lägga ned hundratusentals kronor på att hundratals vänsterpartister ska sitta och vara förbannade på varandra för att vi är så satans misslyckade.
Kravet på en extra kongress känns som ett sätt att bedyra sin upprördhet. Som att skrika istället för att skriva. Däremot tror jag att en medlemsenkät och därefter regionala rådslag skulle vara ett bra sätt att samla underlag till nästa kongress.

Valrörelsen drevs oftast riktigt bra, och det kan möjligen förklara att vi inte förlorat mer än vi gjorde. De fel vi begått måste ha varit tidigare, eftersom socialism är något som folk verkligen inte vill ha.
När bröt arbetarrörelsen samman - utan att vi riktigt märkte det?

Då finns inte alla svar hos Vänsterpartiet. Visserligen har våra krav varit för höga och vårt tilltal för strängt, men som parti är vi för litet för att ha kunnat inverka så starkt på landets arbetande befolkning.
Vårt värsta problem är att det inte spelar någon större roll vad vi gör. Folk vet knappast om att vi finns. Detta är jag rädd att vi försummat att ta in under det att vi entusiastiskt gått in för nya utspel, nya loggor och nya ledare.

Det är lätt att ställa frågor och svårt att besvara dem.
Vi ska bli bättre! är inte ett svar.

För den som vill lyssna på ljudfiler lär en konstruktiv valutvärdering ha ägt rum i Göteborg.

onsdag, september 29, 2010

Mera moteld

Bra debattartikel här! Ett motinlägg mot Neuding och Lundberg som trodde sig bryta tabun i integrationsdebatten genom att lyfta på locket och tala om att immigranter begår brott...
Jag bemötte artikeln i fredags, här: Det är ojämlikheten som tigits ihjäl

En kul passus hos Neuding och Lundberg var att de efterlyste intelligenta argument. Trots att de själva använde argumentet att ”även invandrare är beredda att rösta på Sd” - som om det därför skulle bli bättre och klokare!
Men vi talar inte om en massa, utan om människor. Och människor tänker fel ibland, även om de råkar ha migrerat.

Borde inte tjafsa mer om den självutnämnda intelligentsian inom högern. Men denna eleganta pastisch , återgiven av Esbati, är underbar läsning!
(Pastisch innebär att kunskap om originalet är nödvändig för att förstå det roliga.)

tisdag, september 28, 2010

Analys, kritik och förbaskat gnäll

Nu gnälls det på vänstern också inom vänstern. Då menar jag inte kritik av valrörelse och partiledning, ifrågasättanden av linjeval eller mitt eget tydliga konstaterande av vårt misslyckande. Sådant hör till den analys som måste göras efter ett nederlag. Ett nederlag som inträffade inte på grund av, utan trots kamraternas magnifika arbete.

Det jag menar är vanligt förbaskat gnäll, i stil med:
”alla som vill göra karriär kan ju gå med i S istället”
”vi behöver energiska ideologiska personer”
”dom som sitter där kan inte få någon att lyfta”
”det känns ofräscht”
”undrar vem som kan skapa en ny vänsterrörelse nu”

Det sista undrar sannerligen jag också. Inte lär det skapas något av folk som hänger upp sig på andras högre eller lägre grad av fräschör! Eller som sitter och försöker önska fram nya företrädare.

Saker blir inte. Människor gör. Och en rättvis kritik av partipolitiken är inte den att politikerna inte gör något. De gör massor - men i åratal har de undanhållit folk att det är vi själva som måste göra något.

För omkring tio år sedan konstaterade Vänsterpartiets organisationsutredning att vi framför allt behöver vara fler. Gärna fler medlemmar, men i synnerhet fler aktivister. Sedan kanske folk inte vill eller orkar det, det är ju ett eget val. Men skyll inte på dem som var med och ansträngde sig.

Slutligen, den världsfrämmande föreställningen att politik är en karriärväg är jag själv en levande dementi på.
- - -

Politik och poesi har blivit ombedd att göra reklam för en tyst manifestation på Plattan den 1 oktober kl 18. Vad jag förstår kommer uppmaningen från Resurs, ett nätverk som profilerar sig sålunda:

Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället
Här jobbar vi tillsammans för att visa att vi är värdefulla alldeles oavsett vår hälsa och för att få en förändring i systemet!Det måste omgående bli ett slut på utförsäkringarna av sjuka från sjukförsäkringen!Redan utförsäkrade och deras anhöriga behöver upprättelse såväl ekonomiskt som moraliskt. Friska behöver få tillbaka en sjukförsäkring som ger trygghet i händelse av sjukdom eller olycka! Sjukförsäkringen angår oss alla!

Jag väljer att lägga ut informationen av respekt för dem som försöker göra något.