Var det nåt mer?

Läs Östersundsposten.
Läs om hur ett vanligt par på en vanlig mässa hoppar högt vid Folkpartiets monter. Där Fp ställer ut en skyltdocka i burka för att understryka sitt motstånd mot hederskultur och kvinnoförtryck.

Motstånd mot kvinnoförtryck gör vi genom feminism.
Inte genom att håna muslimer och sprida fördomar som tisteldun.

Men hur är det med skyltdockan som begrepp och ikon? Står hon här som beviset på det upplysta västerlandets kvinnoemancipation?
Nej, att använda en kvinnokropp till att hänga saker på, det är bara något som ingår. Vår egen osynliga självklarhet.

Islamofobi och kvinnor kan man använda ungefär hur som helst.
Var det nåt mer?

Artikel med foto finns här

Inga fler uppoffringar, tack!

I en floskelstinn artikel har integrationsminister Sabuni skrivit om utanförskapet i förorterna där unga människor känner hopplöshet inför risken att aldrig få ett arbete. Sabuni drar sig inte ens för det gamla knepet att kalla ungdomarna ”tidsinställda bomber” vilket är oförskämt förenklat och stinker av det 90-tal som födde den beryktade rubriken Kör Ut Dem.

Det enda botemedel Sabuni har att föreslå är ”uppoffringar” – men vilka och för vem, det skriver hon inte. Den enda metod hon sett som fungerar är klass 9A, det vill säga att man extraanställer superpedagoger i ett kort, massmedialt experiment. Det var bra att det fungerade i sitt sammanhang, men det går inte att bygga en storstadspolitik på det.

En som inte tycker att immigranter och fattiga ska behöva uppoffra sig mer än de redan gjort är Carin Jämtin som skriver ett bra svar, lyft i Marika Åsbrinks blogg.

- - -
Gårdagens diskussion om burkaförbud förs vidare av Sanna Rayman, en kvick skribent antingen hon har väldigt rätt eller väldigt fel. Här är hon lysande:
"Argumentationen klingar tom när de värden man säger sig försvara, värnas genom att de överges... Att förbjuda plagget för att det missbrukats vid enstaka tillfällen är ett skralt kryphål."

Trist och oupplyst

Fruktansvärt trist att läsa om burkaförbudet i Frankrike. Ett land som jag alltid högaktat för dess rationalitet kommer fortsättningsvis att bötesbelägga den kvinna som bär burka, och kräva ett högre bötsbelopp av den man som tvingat henne till det.
Alltså går franska staten in för samma typ av brott som den tänkte maken: att utöva tvång mot individens klädsel. Ty i ett modernt, upplyst samhälle borde det vara så att ingen kan påtvingas ett klädesplagg, och ingen kan förbjudas ett klädesplagg.

Ett argument som stundom används är att vissa yrken inte kan utföras i alla sorters klädsel. Detta är uppenbart och utrett, och hävdar man sin rätt att gå i ansiktsmask eller naken kan man inte få alla typer av arbeten. Den som vill jobba på bank får inte gå i shorts. I årets värmebölja är det fjantigt, men arbetsgivaren får bestämma även de fjantigaste saker. Klädseln har vi rätt att behålla, men kanske inte försörjningen. Och hotet om fattigdom är väl en av de starkaste påtryckningar som finns.
Ett annat argument är att alla människor måste gå att identifiera. Vilket går, om alla människor bär ID-handlingar. Numera gör vi vanligen det, har med oss det som i min ungdom kort kallades ett leg. Det var före 1914 man kunde resa genom Europa utan pass - inte under unionstiden.

Att opåkallat efterfråga en medborgares leg på öppen gata anses brutalt och fascistiskt. Men det görs. I synnerhet franska polisen har dåligt rykte därvidlag, och jag försvarar inte oskicket. Men att i terroristbekämpningssyfte avkräva en fundamentalist ett för henne motbjudande klädskick är olycksbådande kontraproduktivt.
När identiteten av någon anledning måste bekräftas är det leget som gäller. Inte kläderna, och i en storstad knappast ansiktet!