Slå på den som sitter

Polisen slog besinningslöst mot de aktivister som samlats vid Brorsons kirke i Danmark för att protestera mot avvisningen av irakier, enligt en youtube-video.
Skrämmande.

Däckad i snön

Kan någon förklara för mig?
Det hotas med förbud mot dubbdäck i Stockholm. Dubbdäck skadar gatubeläggningen och släpper loss myriader av skadliga partiklar. Dessutom behövs de inte. Det finns ingen snö på Stockholms gator.

Nej, just det. Och folk kör förstås bara bil inom sin egen area. Stockholmare kör dubbfritt i slasket i sin egen stad medan norrlänningarna travar fram med dubbar på sina skogsvägar av hårdpackad snö som inte tar skada och inte frigör några partiklar. Alla glada?
Nej, så någon kanske kan förklara det för mig?
Är det tänkt som att var och en ska hållas inom socknen, som på medeltiden?

Om nollåttorna ska göra en tripp norrut, ska vi då skifta däck i Sala? Om norrlänningarna behöver ta sig in i Fjollträsk, ska de då ställa bilen vid en infartsparkering nånstans vid Ulriksdal?

Men allra viktigast att komma ihåg är att det finns glesbygd inom Stockholms län. Den som i Vallentuna eller Dalarö skottar fram sin bil på morgonen för att åka till jobbet i city ska alltså livsfarligt jazza fram i snöglopp och på isbark för att en timme senare skona innerstans gator?

Jag ger mig tusan på att det i själva verket är gatuunderhållet det handlar om. Att de där partikelmolnen är uppfunna senare för att få med miljövännerna.
Inte ska stadsbarna behöva dö i astma, nej hellre kör vi ihjäl lantbarna…

Fast det är tänkbart att någon kan förklara det för mig.

Privata affärer

Radiobrus framför ofta en tydlig och väl formulerad vänsterkritik mot privatskolor (även i Hallandsposten).

Det enda som saknas i den senaste artikeln är att vänstern också betonar det demokratiska underskott som uppstår då skattemedel undandras politisk kontroll. Som i skräckexemplet nedan.

Men först en invändning mot det allt vanligare bruket av ordet ”friskolor”. Detta är borgarnas uttryck, de började nöta in det redan på 90-talet när reformen skulle genomdrivas. Ordet privatskola fanns i bruk sedan tidigare men stod för gamla förstelnade institutioner som Lundsberg, en association som borgarna ville undvika. Dels för att den knappast skulle vara lockande för så kallat vanligt folk, dels för att överklassen vill ha några verkligt privata insynsfria zoner helt för sig själva.
Det var alltså med ”friskolor” som de kommunala skolorna skulle sugas ut!

Den neutrala juridiska termen är ”fristående skola”, vilken Skolverket och kommunerna använder, även om det förekommer att frihetsmyten nästlar sig in också i tjänsteskrivelser. Inom vänstern har vi en gång bestämt oss för att säga privatskola, och det bör vi fortsätta med eftersom det är vad det är frågan om.

Jag hör redan suckarna: Vad du tjatar om ord jämt, namnet är inte det viktiga!
Nej. Ekonomi, ägande, demokrati och likvärdighet är det viktiga.
Att borgarna styr till och med över vårt språk, är också viktigt.

Se hit!
Intresserad av hur borgarna skänker bort medborgarnas pengar? Läs om det privata förskolemonopolet i Årsta som tog över 18 förskoleavdelningar för småpengar (600 tkr) och idag lyfter en miljonvinst! Hör du något fyrfaldigt leve från alla småbarnsföräldrar?
Jämfört med stockholmshögerns affärer föredrar jag till och med Evita Perons stackars lotterier!

Läs Stockholmsvänstern istället

Könsbyte

Varje gång uttrycket genus dyker upp väcker det rädsla och misstänksamhet. Från oron i att alla ska göras lika (hur nu det skulle gå till) till fasan för att pojkar på något vis skulle hindras, hållas tillbaka eller tvingas göra något de inte har lust med.
Men läs denna rediga artikel av Anna Wennergren! Här betonas det att det som binder och hindrar är våra nuvarande könsroller, medan de förskolor som använder genuspedagogik tvärtom vill öppna och bredda våra beteenden och uttrycksmönster.
Det går inte ut på att "sätta pojkarna på rosa mattor" som en lokalpolitiker trodde, eller att tjata på Pelle att han inte får ha tuffa demonen utan måste välja gulliga bebben. Det är vi vuxna som är målgrupp.
Vi bär med oss traditionella könsrollsmönster som får oss att förvänta oss att flickor och pojkar ska uppföra sig på olika sätt. Barnen ser bara till att det ska stämma eftersom de gärna vill passa in. Vi som formar barnen måste börja med att ifrågasätta oss själva.

I alla sammanhang när vi möter barn kan vi fråga oss: gör jag skillnad på flickor och pojkar när jag...
- ger en uppmaning eller en förklaring?
- berömmer - och vilket beteeende?
- kritiserar - och vilket beteende?
- växlar mellan ljust och mörkt röstläge?
- söker ögonkontakt för att få mehdåll, eller för att kontrollera?
- tar kroppskontakt - buffligt eller keligt?

Alltså, inte att göra barnen lika, utan att själv vara mig lik med barn av olika biologiskt kön.
Idag vet vi att både flickor och pojkar gillar både fotboll och balett. Det betyder givetvis inte att alla barn måste hålla på med fotboll och balett! - utan att valet inte ska vara bekönat. Alla barn är inte lika, utom i ett avseende: De behöver få tillgång till sitt hela, fulla register.

En enkel teknik som nämns i artikeln är att byta namn och kön på huvudpersonerna i böcker. Även moderna barnböcker är fulla av schabloner där pojkarna är äventyrslystna och utåtriktade medan flickorna är omsorgsgivande och vända mot intimsfären. Till och med böcker med djur som huvudperson brukar handla om den busiga hunden Buster och den rara kaninen Kajsa!

Varför ska nästa generation svara upp mot sådant? Byt!
Detta är genuspedagogik, eller iallafall en god början.

Ber hovet någonsin om tillstånd?

Hagaparken är inte glömd, och under hösten kommer jag att göra nya försök att få besked från dem som planerar för att prinsess-säkra vårt strövområde.
En svårighet är att få svar överhuvudtaget. En annan att svaren förmedlar en vag välvilja till parken som ”förstås” ska vara öppen, bara lite mindre än nu. Man "tror inte" att Bernadotternas intåg ska medföra några nackdelar - och varför i herrans namn skulle det inte göra det?
Kommer du på någon enda liten grannfejd om någon ynka liten kvadratmeter som varit utan nackdelar? Eller, om jag sätter mig i hallen hemma hos dig och säger att det kan inte störa för jag är en tillbakadragen och belevad person och du har hela köket att vara i…

Nåväl. Det finns lagar som styr nationalstadsparkernas nyttjande, men dessvärre är de svårtolkade och det är möjligt att parken saknar tillräckligt juridiskt skydd, särskilt som planerings- och utförandeansvar ligger hos en rad myndigheter (hovförvaltningen, fastighetsförvaltningen, Stockholm, Solna, Länsstyrelsen och några till).
Från Länsstyrelsen fick jag det beklagande svaret att bestämmelsen om nationalstadsparken i miljöbalken* träder i kraft först när beslut fattas av andra lagar knutna till miljöbalken, så att åtgärder som inte är tillståndspliktiga inte omfattas av lagen!
Om hovet inte behöver begära tillstånd för någonting, är miljöbalken då satt ur spel?

Av en kamrat fick jag denna förträffliga formulering:
”Om lagstiftningen är otydlig ska försiktighetsprincipen gälla, så att man avhåller sig från ingrepp som förändrar parkens karaktär och/eller tillgänglighet.”
Hallå, finns det några folkvalda som kan jobba och lobba för det?

*Miljöbalken 4:7 stadgar att ”Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.”

Glöm inte namnlistan Haga ska vara park!

- - -
I Lindahls blogg är jag utnämnd till Sundbybergs bästa bloggare!
Själv ger han Reinfelt en avhyvling

Kolla in Tema Skola hos Stockholmsvänstern!