Det visste jag väl

Ha! Forskare i Melbourne har upptäckt att den som nöjessurfar på jobbet blir mer produktiv än sina plikttrogna kolleger! Det handlar förstås om hjärnans behov av vila och lustbetonade aktiviteter. Med lite kul i pausen blir koncentrationen högre utslaget på hela dagen, och produktionen stiger.

Du kan med gott samvete säga ifrån till IT-avdelningen att de lättar på webbspärrarna. Du behöver nätet för att vårda din hjärna och kan lugnt avstå från babblet i fikasoffan om du hellre mejlar en vän, kikar på Fejsan eller köper biljetter.
Fortsätt webbhängandet - men kom ihåg: det goda resultatet gällde bara så länge man surfar mindre än 20% av arbetstiden. Det gällde inte heller folk som är datorberoende.

Avstängda, utestängda, instängda barn

Alliansen har aviserat de nya straffskalorna i skollagen. Grundskoleelever ska kunna stängas av från undervisningen - så att gäng splittras eller skolan vinner tid att sätta in åtgärder, säger utbildningsmajoren. Som alltid tänker han sig en rationell norm-familj där barnet ändrar sig efter en tankeställare eller föräldrarna resolut tar itu med problemet. Och i det fallet kan det ju vara bra.

Men alla andra gånger, när ...
- barnet stannar i skolan och får en kick av att vara kvar och provocera
- barnet går ut och drar, råkar ut för eller ställer till än värre saker
- barnet ingenstans har att gå därför att
- föräldrarna är för fulla, för deprimerade, för aggressiva
- det är låst och föräldrarna är frånvarande
- skolan ber föräldrarna att hämta, men de vägrar
- inget hem finns, bara olika hotellrum som kan vara olika från dag till dag
- barnet går hem och får stöd av sina föräldrar mot den orättvisa skolan

”De som bråkar gör det för att få uppmärksamhet från sina vänner” säger en klok flicka i tidningen. Ja, eller från föräldrar eller andra vuxna. Att skicka iväg barnet är sällan bästa lösningen. Familjerna ser oerhört olika ut, och en del av dem orkar eller klarar inte att ta hand om sina barn.

Det finns också familjer som tar hand om sina barn så till den grad att de tar ifrån barnet möjligheten till ett eget liv.
Stockholms stad har gjort en kartläggning av hedersbegränsade liv bland ungdomar i skolår 9.
Också här har skolan ett ansvar att se till barnets bästa, att försöka nå fram med påverkan in i familjen. Inte heller här har skolan lyckats.
”Hedersproblem var den grundläggande orsaken för mer än hälften av alla flickor som under 2006 omhändertogs enligt Lagen om vård av unga (LVU §2)” skriver staden, vilket är både bra och dåligt. Det är bra att flickorna får skydd (i större utsträckning än jag trodde) men dåligt att vi ännu inte har funnit metoder att nå familjerna - också dem som inte stämmer med den björklundska mallen för effektiv problemlösning.

Pedagogik kan också vara ganska intressant

Besynnerligt paradoxala är de, de gamla nytänkande kunskapsflummarna, de som vill tänka nytt så att allt blir som det var förr fast utan vetskap om hur det verkligen var...
Det gäller skolan förstås. Uppryckning! manar SvD, som i ena stycket skriver att dagens lärarstuderande kan för lite om hur inlärning sker, och i nästa stycke påpekar att ämnesinnehållet är för tunt i utbildningen.
Låter plausibelt. Men tro inte att det är pedagogikämnet som åsyftas.

Lärarstuderande förr kunde inte så mycket om inlärning heller. Det fanns utbildningar som stod kvar på Skinner och Pavlov, som menade att barn tämjs eller betingas. Andra kom fram till Piaget som upptäckte att barn tänker, eller till Freud som upptäckte att barn känner.
När Haninge idag får positiv uppskattning är det för en skolpolitik som i mycket ansluter till den ryske teoretikern Vygotskij. Vissa borgerliga debattörer har jublat, i tron att det rör sig om ett nytt provsystem. Ungefär samma borgare som vill höja den pedagogiska beredskapen genom specifika ämnesstudier i allt utom pedagogik!

Jag har aldrig hört någon borgare i någon debatt driva på ifråga om vilka pedagogiska teorier grundskolan bör utgå ifrån i sitt arbete. I Danmark har man rötterna hos den kristne folkbildaren Grundtvig, men svensk skola har i avsaknad av inhemska tänkare hämtat inspiration i första hand från USA. Jag tror den målmedvetna utåtriktade metodiken av arbete och arbetsglädje à la franske Freinet hade varit bättre, men kan också instämma med dem som vill praktisera Vygotskij: hans sociokulturella koncept som betonar sammanhang och verktyg med vars hjälp barnet finner sin kunskap.

Det är möjligt att lärarstuderande fortfarande kan för lite om inlärning, precis som "förr”. Men de kan och vill säkert ta reda på en hel del. Till skillnad från de ateoretiska virrpannor för vilka det räcker med ordning och reda, enligt formeln:
”Om O & R, så kunskap.”

Men försök hålla fast i kunskapsbegreppet och begrunda det, utan att distraheras av den tankemässiga oordning och oreda som privata barndomsminnen eller fanatiskt sosse-hat förorsakar. Då bör det stå klart att det finns flera kunskaper att skaffa sig (som exempelvis kan kallas fakta, färdighet, förståelse och förtrogenhet) och flera sätt att skaffa dem (bland dem att se, höra, tala, göra, tillverka, tänka och använda). Under tiden är O & R utmärka tillgångar. Men de är inte målet och knappast ens metoden, utan snarare rekvisitan.

Läs även Stockholmsvänstern om att fler pedagogiska metoder behövs!

Svårt med Aha-upplevelsen?

Jag kommer inte på länge än att hinna läsa Andreas Malms bok om hatet mot muslimer, och tror inte heller att jag utgör den främsta målgruppen, eftersom jag redan delar Malms uppfattning att det existerar ett hat mot muslimer och att detta hat alltmer normaliseras (även om jag skulle uttrycka det som att det är en fråga om rasism som för närvarande kanaliseras mot muslimer). Antagligen hoppades både Malm och förlaget på att kunna redogöra för företeelsen som ibland kallas islamofobi för att någon läsare som inte observerat den skulle få en aha-upplevelse.

Tyvärr verkar förhoppningen få svårt att uppfyllas. Boken har i flera recensioner bedömts vara för tjock och oredigerad för att väcka nya insikter, och vi som redan skaffat oss en insikt av ena eller andra slaget förefaller väl så bestämda i vår uppfattning, boken förutan. Det vill säga: de som anser att islamofobi och strukturell rasism är oprecisa begrepp för marginella problem tänker fortsätta tycka det, vilket i sin tur fungerar som bekräftelse på den oro vi andra hyser för en samhällsutveckling av förstärkt sortering och kontroll.

De recensioner jag läst är med få undantag seriösa, med starkare invändningar mot bokens utformning än mot innehållet. En vanlig kritik när det gäller innehållet är att Malm inte tar upp den militanta islamismen, vars förklaringsvärde antas vara mycket högt. Det är som om islamismen vore vår ursäkt för den pågående diskrimineringen!
Malm själv uttrycker det såhär: ”/De menar att/ islamofobi måste ständigt återföras till vad muslimska aktörer själva gör och ses allt som oftast som en naturlig reaktion på islamism. ”

De politiska och sociala villkor som genom ayatollor och politiska despoter ligger bakom att kvinnor och män förtrycks i olika muslimska länder är inte orsaken till att människor nedvärderas och utestängs när de väl är här.

Rik på politik?

EU-parlamentarikernas arvoden höjs till 86000 kronor. Inte med täckning för resor, dyrare boende och sådant. Ersättningarna ligger utöver. 86000 kronor är grundlön.

Tidigare EU-parlamentsledamoten Jonas Sjöstedt skriver klokt om betydelsen av att rösta i EU-valet i juni. Inte för att berika pamparna, utan för att få kloka personer till parlamentet. Eva-Britt Svensson som är förstanamn för vänstern är inte bara politiskt skärpt. Hon ger också bort en stor del av sitt arvode, dels till Vänsterpartiets EU-kritiska arbete, dels till organisationer för kvinnors rättigheter, internationell solidaritet och annat. Det är inte meningen att man ska bli rik på politik.

Här finns Vänsterpartiets valplattform!

PÅSKDAG

Glad påsk och åter igen glad påsk
i dammar och bäckar där vårfloden kommer med livet
i uppståndelse gång på varje gång på nytt