Genustrumpet

I SvD pågår en debatt om vilka forskningsämnen som duger. Eller suger.
Ämnen som är politiska, dumma, skrattretande eller samhällsfarliga bör, om alls, finansieras genom gatumusikanter. Ämnen som står över varje ansats till förlöjligande, ämnen som är vetenskapliga i så måtto att vilken idiot som helst på puben kan känna igen dem som det, är de som borde få mer anslag.
Det är Tanja Bergkvist som anser sig missgynnad: om genustrumpetarna får forskningsanslag så kommer inte hon att få det för sina differentialoperationer.

Herr Klokbok har några fina kommentarer om den saken. I sitt inlägg listar han en rad ämnen som, i likhet med genusbelysning av trumpetspel, får forskningsstöd. Förutsatt att Klokboken är tillförlitlig är listan intressant. Ett exempel ur den är ”probabilistisk modellering i bioinformatik”!

För mig låter det ungefär som ”möjliga sätt att berätta om livet”. Vilket skulle inbegripa det mesta: matematik, genusteori, bloggande och spegeltittning.
Medan differentialoperationer i mina öron låter som att göra skillnad. Vilket verkligen är ett högst väsentligt ämne att belysa.

Det är en ovetenskaplig publikflört att låtsas som att allt som är begripligt gagnar folket. Eller att alla vetenskapare i första hand ska göra just det.
Det måste forskas om konstiga saker. Aldrig skulle vi aldrig få reda på vilka som är de viktiga.

- - -

Sedan har These exiled years upptäckt hur lätt det är att göra bort sig. Här har vi en journalist som anser att det är ”judarnas” säkerhet som ska garanteras vid pro-israeliska demonstrationer. Fritt fram att kasta sten på gojerna, alltså?