Rasistregeringen slår till - antifascistisk motkraft 18

Att betala människor för att bli av med dem kan aldrig sägas vara humant eller värdigt. Vår rasistregering är beredd att skänka bort 350 000 kronor till den som ska återvända till annat land.

Många har skojat om att de gärna skulle flytta, de har hittat en dansk morfar eller italiensk mormor och alla behöver väl pengar? Men det är inte humor alls. För det gäller inte er. Det är i själva verket starkt begränsat vilka människor som det till och med är värt att offra pengar för att bli av med.

Enligt Migrationsverket gäller återetableringsstödet länderna: Afghanistan, Centralafrikanska republiken, Demokratiska republiken Kongo, El Salvador, Eritrea, Irak, Jemen, Libyen, Nigeria, Pakistan, Somalia, Palestina, Sudan, Sydsudan, Etiopien.

Där är det svårt att etablera sig pga säkerhetsläget, påpekar Mig-verket. Men hur är det tänkt att några hundratusen ska hjälpa dig om du blir utbombad i Palestina eller slängs i sudanskt fängelse?

En utredning har redan konstaterat – inte att åtgärden är inhuman och ovärdig, nej – att åtgärden inte förmodas leda till någonting som helst, att risken är stor att det är pengar kastade i sjön. Regeringen har svarat att de är beredda att pröva vad som helst.

 

Vår rasistregering är beredd att pröva vad som helst för att göra sig av med medmänniskor från en rad utsatta länder. 

Det är en skam. Vi måste bygga en antifascistisk motkraft innan tillståndet i landet fullständigt normaliserats och svenskarna tror att det är så här det ska vara. För vad som helst kan vara väldigt mycket och leda väldigt långt. 

Jurister som profeter för medborgarnas lag

Tonåringen som misshandlade en tiggare till döds döms för enbart grov misshandel, inte för att mannen dog. Rätten ansåg att ett barn inte förstår att slag och sparkar kan ha dödlig utgång. De anhöriga får inget skadestånd.

     Sannolikt hade domen sett annorlunda ut om den ihjälslagna personen varit en svensk pensionär på promenad runt Lötsjön. Detta är dock en ren spekulation.

Vänsterpartiet ställde idag en fråga till statsrådet Damberg: Kommer det att tas några initiativ för att höja kunskapen inom rättsväsendet om rasism, dess uttryck och konsekvenser?

     Exemplet som valts i frågan är en tingsrättsbedömning om att n-ordet inte är ägnat att utsätta någon för andras missaktning, hänvisande till de värderingar som gäller i dagens samhälle.

När vi vanligt folk ifrågasätter domslut tillbakavisas vi vanligen med att i juridiken tas ingen hänsyn till känslor. Där gäller endast Lagen, säger juristerna, fast förvissade om att vara dess profeter.

     Men det är inte deras lag! Den är vår, folkets. Den är instiftad till vårt skydd av den riksdag vi valt. Så profeterna måste skärpa till sig när de förklarar sina tolkningar för oss, så att vi inte förlorar förtroendet för rättsväsendet. 

     Och faktum är att det existerar ett utrymme för att närma lagen till medborgarna; det är bedömningen om en lag eller ett domslut stämmer överens med den allmänna rättsuppfattningen.

En gång i tiden var det förenligt med den allmänna rättsuppfattningen att en man våldtog sin hustru. Idag är det inte det, och lagen har gradvis ändrats för att stämma överens med de värderingar som gäller i dagens samhälle.

     De värderingar som, enligt tingsrättsbedömningen ovan, inte anser n-ordet vara missaktande. I vilket samhälle lever den tingsrätten? Vilka medborgare anser de stå för normaliteten?

Spekulerar vi medborgare i en eventuellt rasistiskt färgad värdering när det gäller domen för tiggardråpet, då avfärdas vi med att man uteslutande har följt Lagen. Men den tingsrätt som får för sig att n-ordet har neutrala konnotationer är precis lika spekulativ! Visst följer de lagen, men de tror, de tolkar, de försöker avläsa omgivningen! Och vilken jävla omgivning de tycks vistas i…

Därför är den så väsentlig, frågan om rättsväsendets kunskap om rasism. Ser man inte rasism, då finns den inte.

     Det är i det närmaste hopplöst att få en fällande dom i ett diskrimineringsmål, nyanlända pojkar och män döms oftare och hårdare än infödda och assimilerade svenskar, och detta kanske rentav är förenligt med de värderingar som gäller i dagens samhälle – men samtidigt göds och befruktas då värderingar som inte är alldeles önskvärda.

     Varför är det bra att skärpa lagarna mot våldtäkt, men inte bra att sätta åt utlänningar hårdare i domstol? – Det hänger på värderingar, och vi är sannerligen skyldiga att hålla reda på vilka vi faktiskt har!

Kunskap om lagen är en god sak. Den förstärks om jurister, domare och nämndemän har kunskap om sitt samhälle och om hur vi människor och vår uppfattning om normalitet påverkas av att ingå i detta samhälle. Eftersom rasismen är mjukt nedbäddad i vårt samhälles strukturer är den svår att få syn på. Det krävs att man kan lite utöver lagen. 

     En invändning kan eventuellt vara giltig. Att spekulera kan vara att uppställa en hypotes.

Slutligen, angående domen i tiggardråpet: Ofrivilligt dömdes pojken till livslång idioti, eftersom det nu står skrivet att han inte fattade att den man slår på tillräckligt länge kan dö.

Nationalismens förfärliga sommar

Politik och poesi har varit tyst under sommaren. Orsaken är inte brist på ämnen, utan en förlamande motvilja mot att ens debattera de ämnen som står till buds.

         Det går hela tiden utför. Europa är på väg rakt in i fascismen. Samtidigt debatterar media hur nazister lämpligen ska inkluderas i den demokratiska dialogen.

         Det är när ingen vill komma ihåg som nazism blir ett skällsord i allmänhet.

De franska polisernas övergrepp mot en kvinnas klädsel ingav den största fasa.
De svenska partiledarnas nationalistiska sommartal ingav det djupaste äckel.

         Var gång Politik och poesi fick en krönika halvfärdig slog fasa eller äckel till på nytt. Motvilja mot debatten ingav ovilja att skriva.

Idag tycks det vara en angelägen fråga om Sverigedemokraterna är rasistiska eller inte. Eller om de ska ”kallas” så, som det heter på mediesvenska. (Minns du den tid när vi inom vänstern inte fick ”kalla oss” kommunister? Ens om vi var det, alltså? Nu är det tvärtom: ett parti som är rasister får inte kallas så av andra! Iallafall inte i P1. För övrigt är ett av dagens debattämnen vad Sd kallas av olika politiska personer. Vad Politik och poesi hellre vill veta är vad man ska kalla motsatsen till metafråga; subbafråga?)

Det går inte att bortse från att Sverigedemokraterna idag är både viktiga och stora – och jag avstår från att skriva ”vi har låtit dem bli stora”, för det är inte sant. När en populistisk rörelse med skickliga ledare börjar växa finns inte mycket som kan hejda dem, inte förrän de nått någon sorts gräns på mellan en femte- och fjärdedel av rösterna.

         Hitlers NSDAP är undantaget De uppnådde en dryg tredjedel och först då var katastrofen ett faktum.

Men det är inte Sverigedemokraterna som är rasismen. Det är knappast heller de som är fascismen idag, även om de är dess synliga verktyg och maktbas med farligt utrymme i parlamentet.

         Anledningen till deras styrka är att folk håller med dem. 

         Detta är det som är rasismen, också om somliga vill kalla den något annat. Detta är den rasism som funnits hela tiden, den som vi fick lära oss med global utvecklingstro när vi gick i skolan med en oä-bok där kolonialherrarna besegrade vildarna.

Om rasismen finner sitt uttryck endast i ett fascistiskt parti, då växer det partiet. Men under denna vår och sommar har övriga partier med plågsam tydlighet övertagit rasistiska krav och nationalistiska övertoner, och de beskylls då för ett simpelt pragmatiskt röstfiske.

         Kan man vara så säker på att det bara är allmän låghet? Vad får media att tro att rasismen skulle vara dem så främmande Den finns inom oss alla, den har funnits hela tiden.

         Med plågsam tydlighet har denna sommar visat hur rasismens föreställningar lever inom oss och förmår påverka media, politik och samhälle.

Antirasismen innebär framför allt inte att vara någon sorts godhetsapostel, så som borgarna försöker beskriva oss. Tvärtom.

         Antirasism innebär att vi ser rasismen där den finns, om det så är inom oss själva, att vi ger den dess rätta namn, att vi avslöjar dess förställningar och föreställningar och inte låter dem göra skillnad på människor -  och att vi avskyr orättvisa.

Somliga är dom eller Vardagsrasism

Så många gånger jag hört det sägas: Alla tolkar är inte bra.

     Varför måste det lyftas? Det är självklart att alla yrkesutförare inte är lika skickliga, men vem går och tjatar om det? ”Måste få en tid hos tandläkaren – Men alla tandläkare är inte bra”, ”Ska träffa mäklaren för att sälja trean – Men alla mäklare är inte bra”. Hålla på så, då är man både idiot och översittare. Utom, under alla år, när någon säger att tolk behövs till ett samtal, då kommer det: ”Men alla tolkar är inte bra”.

     Det handlar om vilka som är ”dom”.

När ungen inte vill äta broccoli: ”Nej, de kanske inte gör det.”

     Vilka då? Ungar i allmänhet? Nej, alla miljoner människor i det landet där barnets föräldrar är uppvuxna. Dom är det, som kanske inte äter broccoli.

    

När du blir omkörd av en snorvalp i merca: ”Tänk att de alltid ska ha så flotta bilar.”
     Vilka då? Unga människor? Män? Nej, samtliga invånare i Mellanöstern. Dom är det, som alltid ska ha så flotta bilar.

När kollegan inte vill gå ut efter jobbet: ”Nej, de går väl inte ut utan att mannen är med.”

     Vilka då? Alla som jobbar där? Nej, en hel värld av kvinnor som delar samma religion. Dom är det, som inte går ut utan sin man.  

Dom är det som är fjärrstyrda i sitt val av mat, bilar och umgänge. De som inte kan förhålla sig till sin uppväxt och fatta egna beslut.

     De som aldrig, vad de än företar sig, förväntas handla som individer. Alltid som del av en grupp, kanske representanter för den.

”De borde tänka sig för innan de tänder eld, hur det drabbar de andra.”
     Självklarhet: man ska alltid tänka sig för vid hantering av eld, för om det går snett är det många som drabbas. Men senast jag hörde den meningen betydde det: ”Gäng som bränner upp bilar måste tänka på att deras usla rykte slår över  mot alla andra immigranter.”

     Orsaken till att de bör tänka så, den är förstås att annars hyggliga medborgare låter det gå ut över och färga av sig på flera tänkta medlemmar i en föreställd intressegemenskap. Det vill säga: bilbrännarna är delar av en grupp antingen de vill eller ej, antingen gruppen vill ha dem eller ej. Alla är dom.

Den som inte saboterar utan tvärtom går till jobbet är fortfarande en av dom. På varenda skola finns dåliga lärare, men det som aldrig sägs om idrottslärare eller fransklärare sägs om modersmålslärare: ”Många av dem är inte så bra”. Och den som tillhör flera grupper, är låt oss säga muslim och chef, får vara enbart chef så länge allt går väl. När det går illa heter det: ”De har en helt annan ledarstil som inte funkar.”

     Sedan kan det förstås komma: ”Många av dem är ju bra också.”

Var och en som säger så är inte rasist. Kan vara, men inte nödvändigt. Men var och en som säger så är en del av ett sammanhang som med vardagliga och slappa uttryckssätt förmedlar rasism: immigranten är inte en individ, hen är dom.

     Det kallas vardagsrasism.

Högern hjärta fascismen; vår dystra historia

Du minns inte. Inte heller jag. Men vi är skyldiga att hålla reda på det. Det är vår historia, Europas historia, EU:s. Vår historia av draksådd, vårt koloniala arv.

     Låt oss hoppa till 1900-talet.

När kommunister och nazister slogs på gatorna i Tyskland var högerns inställning: låt Hitler ta hand om kommunisterna så tar vi hand om Hitler sedan, höhöh.

     När kommunisterna redan var fängslade och Hitler inte lät sig tas om hand var högerns aktiva handling att rösta för diktaturen. Socialdemokraterna la ner sina röster. 

     Borgarklassen är medskyldig. De har inte bett om ursäkt. Istället gör de om det.  

   

Ett tag såg det ut som att de åtminstone lärt sig att inte göra om det på samma sätt. Eftersom det inte finns kvar några kommunister uppfanns begreppet vänsterextremister. Dit räknas, enligt vänsterns uppfattning, autonoma våldsförespråkare. Enligt högerns uppfattning, allt till vänster om godsägare Göran Persson. Enligt fascisternas uppfattning, allt utom de själva (alltså: Amnesty, Svenska kyrkan, stora delar av läkar- och advokatkåren, förskollärare som gått en jämställdhetskurs, hygglon som ger pengar åt romer osv). 

     För bara några år sedan betraktades vänsterextremister och sverigedemokrater som lika tunga kålsupare, underförstått att de kunde ta hand om varandra så tar högern hand om hela landet sedan, höhöh.

     Men när vänsterextremisterna inte längre var spännande och landets röstberättigade medborgare inte lät sig tas om hand, då sprack det.

     När det går bra för fascisterna finns ett val: att kämpa emot eller hänga på.

     Högern, samhällets elit, de rika, de som regerar exportindustrin och sticker med skatten, de som har alla tänkbara resurser – de valde att hänga på.

Ali Esbati har i en status på fejsbok beskrivit sambandet mellan högern och fascismen kusligt väl: ”Nästan uteslutande män, förstås. Personer som har det rätt så gott ställt, samtidigt som de är aggressivt kränkta över att människor som de instinktivt ser som underlägsna vågar ta sig ton. Det är verkligen kärnan i proto-fascistisk reaktion: revanschism uppeldad av faktiska och inbillade hot mot egna, faktiska, privilegier. Och den blir så farlig om vi ser på den politiska kompositionen. Både i Sverige och Norge är det anmärkningsvärda den alltmer sömlösa sammanvävningen av ’traditionell’ höger och högerpopulistiska/högerextrema miljöer.”

Esbati fortsätter med att personer från Timbro och Avpixlat kan ha olika åsikter om mycket, men att det är rasismen som binder dem samman. Och att utvecklingen går försvinnande fort. Esbati exemplifierar med att moderaten Hanif Bali betedde sig på ett sätt så att han förut ombads lägga ner på twitter men idag får tala om hur man når ut i sociala medier. Mitt exempel var att kålsuparteorin inte längre behövs. Vad betyder ”förut”? Vi talar om två-fyra år.

Men vi lever post Upplysningen. Förnuftet måste segra. Den småsinta revanschismen kan inte så till den grad fördunkla hjärnor och själar.

     Dock skriver Esbati:

”Det är naivt att tro att det finns en bortre gräns för hur mycket rasistiskt tankegods som kan dammas av och aktiveras vid behov.”  

Just det ja - det vi inte minns, det är vi skyldiga att hålla reda på. 

Det är vår historia, Europas historia. 

Här finns ingen gräns för hur mycket rasism som kan aktiveras.