”Nationalstaterna historia är skriven med zigenskt och judiskt blod” sa Thomas Acton, världens förste professor i Romani Science (Greenwich, London). Det flöt nog mer blod än så... men det är en lämplig ingång.
Under 1500-talet arrangerades sällskapsjakt på romer på de tyska storgodsen.
Martin Luther förespråkade att judar och zigenare skulle förklaras fredlösa.
Under 1700-talet inleddes tvångsassimilering av romer i bland annt Österrike-Ungern, och romska barn omhändertogs för uppfostran i andra familjer; ett brott som förövades i flera länder fram till och med 1900-talet. Ett exempel är Schweiz där 600 barn till resande fram till 1973 togs ifrån sina föräldrar, gavs andra namn och placerades i godkända schweiziska hem.
De romer som flyttat till Sverige drabbades av växande europeisk främlingsfientlighet. Och detta avser inte år 2010, utan år 1560 då prästerna förbjöds att befatta sig med ”tatrarna” som varken fick döpas eller jordas enligt kristen ritual. År 1637 utfärdades ”Tattarplakatet” som gick ut på att alla romer inom ett år skulle utvisas, därefter fick de slås ihjäl.
I över tvåhundra år avlöstes mer humana perioder av direkt utvisning till dåvarande svenska lydriken som Finland, Pommern eller Norge. Sedan är vi framme vid 1914 års utlänningslag som fastslog att zigenare inte var önskvärda i riket, varpå all romsk immigration förbjöds fram till 1954. Det tusental romer som bodde i Sverige blev därmed avskurna från sina släktingar på kontintenten.
År 1921 inrättade Sverige som första land i världen ett rasbiologiskt institut.
År 1940 beskrevs de så kallade tattarna som en undermålig folkgrupp av Socialstyrelsen.
Av de 18600 personer som mellan 1937 och 1975 steriliserades av uttalat rashygieniska skäl var ett stort antal romer.
Vad som skedde i Tyskland och sedermera tyskockuperade länder mellan år 1933-1945 tror jag inte vi behöver gå närmare in på.
Vilket litet neutralt land som avvisade judiska intellektuella och släppte fram nazi-Tysklands armé behöver vi inte heller precisera.
På 1950-talet var nästan alla svenska romer utan både arbete och bostäder.
År 1963 utkom Katarina Taikons bok Zigenerska, en biografisk skildring som med sitt avslöjande av de svåra villkor som rådde verkade som ett alarm.
Politiken förändrades, mycket tack vare en enskild kvinnas verk. Men förändrades vardagspraktiken?
År 2000 erkändes romerna som etnisk minoritet i Sverige.
Vardagspraktiken i förhållande till romer, svarta, muslimer - hur ser den ut?
Exemplet romer är tillräckligt för att vi ska se att se att Sverige är - ett vanligt skitland i EU.
Sakupplysning: Ovanstånde fakta är hämtade ur Irka Cederbergs bok om romer: Född fördömd. Cederberg känner inte till Politik och poesi eller mina åsikter i övrigt.
lördag, september 25, 2010
fredag, september 24, 2010
Ojämlikheten har tigits ihjäl
Valresultatet hann knappast räknas färdigt innan ettpar skribenter med koppling till högerns tankesmedjor går ut på DN-debatt för att diskutera invandringens problem.
Detta ska föreställa både en förklaring till varför folk röstar på Sd, och ett försök att hindra att det sker igen.
Visserligen har det aldrig hejdat ett rasistiskt parti att hela samhällsdebatten går i deras riktning, men det är iallafall vad skribenterna tror.
De hävdar att problemen med invandringen har tigits ihjäl. Hur menar de då? Visst har vi läst om apatiska barn, gömda familjer, avvisningar, tragedier. Eller om utsatta förorter, bränder, skolmisslyckanden.
Men högerskribenterna vill tydligen, precis som Sd, att vi ska tala om helt andra problem. Problem som vita människor har. Problem som att man inte känner sig hemma i centrum när tanterna har fel sorts kläder på sig.
Som exempel på förtigandet fortsätter artikeln: ”Vi talar utan vidare om huruvida reglerna i sjukförsäkringen leder till fusk, men det är svårare att diskutera huruvida asylreglerna gör det. Vi diskuterar kostnaderna för vården, men den som talar om kostnaderna för flyktingmottagandet kommer att mötas med betydligt större misstro.”
Men vi visste redan hur gärna ni talar om hur kostsamt och fuskigt det är med allmän välfärd. Det bara är såhär: sjukhuset stänger inte olycksfallsavdelningen när de har behandlat så många fall som ryms i budget, och gränserna kan inte stängas efter ett visst antal asylsökande, eftersom asyl beviljas efter individens skyddsbehov.
Sedan kommer de frågor för vars skull artikeln skrivits: ”1. Varför är invandrare överrepresenterade i statistik över våldsbrott? 2. Varför lever en stor del av invånarna i många invandrartäta orter på bidrag? 3. Varför upplever invånarna i Rosengård, trots att en stor del lever på offentliga bidrag, en sådan fientlighet mot det svenska samhället att ambulanspersonal inte längre åker dit utan polisbeskydd?”
Skribenterna säger att dessa frågor aldrig diskuterats. Det säger de därför att de inte är nöjda med de svar de fått:
1. Därför att en stor del av de som invandrat är överrepresenterade i dåliga socioekonomiska villkor, liksom en stor del av deras barn är det.
2. Därför att de är arbetslösa eller timlönen inte räcker till för försörjningen.
3. Därför att de får sina föräldrars arbetslöshet i arv när de växer upp i ett samhälle där de inte är välkomna.
Nästa fråga är så svår att ingen har kunnat svara på den, enligt vad skribenterna erfarit: ”Varför är ett generöst flyktingmottagande något bra?”
Det går bra att fråga Ruth, Kathinka, Mirko eller Aycan. Ruth, som kom hit med vita bussarna. Kathinka som flydde från Budapest när hennes frihetsdröm krossats av sovjetiskt pansar. Mirko som låg och skakade under sätet på ett tåg sedan han i tre dygn kurat i en hårt bombarderad källare i Sarajevo. Farah som lyckades köpa flygbiljetter gud-vet-vart av en affärsman i det sammanstörtande Mogadishu.
Men skribenterna kanske inte menade varför det är bra för dem som flyr? De kanske menade varför det är bra för oss, vi som går här mellan macken och videobutiken och oroas oss över gåvoskatten eller moskébygget. De hänvisar nämligen till en tredje skribent som begick det (enligt dem) stora misstaget att säga att: ”det pluralistiska samhällets möten mellan olika kulturer har genererat tillväxt i Sverige och fungerat kulturellt berikande och därmed utvecklat samhället.” Lite idealistiskt, men bra nog tyckte jag. Men inget svar för högern, så vad vill de ha?
Jo, ”en öppnare samhällsdebatt med mer intelligenta argument”. Bra, låt oss börja genast! Öpppna debatten för frågor om ojämlikhet och orättvisa, makt och intressemotsättningar. Sluta tiga ihjäl frågor om klass, kön och etnicitet!
Artikeln i sin helhet finns här
Detta ska föreställa både en förklaring till varför folk röstar på Sd, och ett försök att hindra att det sker igen.
Visserligen har det aldrig hejdat ett rasistiskt parti att hela samhällsdebatten går i deras riktning, men det är iallafall vad skribenterna tror.
De hävdar att problemen med invandringen har tigits ihjäl. Hur menar de då? Visst har vi läst om apatiska barn, gömda familjer, avvisningar, tragedier. Eller om utsatta förorter, bränder, skolmisslyckanden.
Men högerskribenterna vill tydligen, precis som Sd, att vi ska tala om helt andra problem. Problem som vita människor har. Problem som att man inte känner sig hemma i centrum när tanterna har fel sorts kläder på sig.
Som exempel på förtigandet fortsätter artikeln: ”Vi talar utan vidare om huruvida reglerna i sjukförsäkringen leder till fusk, men det är svårare att diskutera huruvida asylreglerna gör det. Vi diskuterar kostnaderna för vården, men den som talar om kostnaderna för flyktingmottagandet kommer att mötas med betydligt större misstro.”
Men vi visste redan hur gärna ni talar om hur kostsamt och fuskigt det är med allmän välfärd. Det bara är såhär: sjukhuset stänger inte olycksfallsavdelningen när de har behandlat så många fall som ryms i budget, och gränserna kan inte stängas efter ett visst antal asylsökande, eftersom asyl beviljas efter individens skyddsbehov.
Sedan kommer de frågor för vars skull artikeln skrivits: ”1. Varför är invandrare överrepresenterade i statistik över våldsbrott? 2. Varför lever en stor del av invånarna i många invandrartäta orter på bidrag? 3. Varför upplever invånarna i Rosengård, trots att en stor del lever på offentliga bidrag, en sådan fientlighet mot det svenska samhället att ambulanspersonal inte längre åker dit utan polisbeskydd?”
Skribenterna säger att dessa frågor aldrig diskuterats. Det säger de därför att de inte är nöjda med de svar de fått:
1. Därför att en stor del av de som invandrat är överrepresenterade i dåliga socioekonomiska villkor, liksom en stor del av deras barn är det.
2. Därför att de är arbetslösa eller timlönen inte räcker till för försörjningen.
3. Därför att de får sina föräldrars arbetslöshet i arv när de växer upp i ett samhälle där de inte är välkomna.
Nästa fråga är så svår att ingen har kunnat svara på den, enligt vad skribenterna erfarit: ”Varför är ett generöst flyktingmottagande något bra?”
Det går bra att fråga Ruth, Kathinka, Mirko eller Aycan. Ruth, som kom hit med vita bussarna. Kathinka som flydde från Budapest när hennes frihetsdröm krossats av sovjetiskt pansar. Mirko som låg och skakade under sätet på ett tåg sedan han i tre dygn kurat i en hårt bombarderad källare i Sarajevo. Farah som lyckades köpa flygbiljetter gud-vet-vart av en affärsman i det sammanstörtande Mogadishu.
Men skribenterna kanske inte menade varför det är bra för dem som flyr? De kanske menade varför det är bra för oss, vi som går här mellan macken och videobutiken och oroas oss över gåvoskatten eller moskébygget. De hänvisar nämligen till en tredje skribent som begick det (enligt dem) stora misstaget att säga att: ”det pluralistiska samhällets möten mellan olika kulturer har genererat tillväxt i Sverige och fungerat kulturellt berikande och därmed utvecklat samhället.” Lite idealistiskt, men bra nog tyckte jag. Men inget svar för högern, så vad vill de ha?
Jo, ”en öppnare samhällsdebatt med mer intelligenta argument”. Bra, låt oss börja genast! Öpppna debatten för frågor om ojämlikhet och orättvisa, makt och intressemotsättningar. Sluta tiga ihjäl frågor om klass, kön och etnicitet!
Artikeln i sin helhet finns här
torsdag, september 23, 2010
En annan undersökning
Läst i Invandrare och Minoriteter:
I våras publicerade SCB rapporten "Födda i Sverige - ändå olika. Betydelsen av föräldrarnas födelseland". Undersökningen visar hur det går för den så kallade andra generationen, med en eller båda föräldrarna födda i utlandet. De uppgår till cirka elva procent av befolkningen.
Denna grupp visar sig ha högre dödlighet och lägre nativitet än majoritetsbefolkningen. De bor oftare i storstad och i områden som domineras av flerbostadshus och invånare med låg inkomstnivå. De personer vars föräldrar har utomeuropeisk bakgrund är oftare arbetslösa, eller är överkvalificerade för de jobb de får. Jobb som sällan är chefsbefattningar.
Mönstret upprepar sig alltså. Det spelar ingen roll om du är uppvuxen i Sverige med svensk utbildning, om ditt utseende anses vara fel. De så kallade icke-vita svenskarna uppgår till knappt sju procent av befolkningen. Även när deras föräldrar är bättre utbildade än andra grupper i samhället, är de som vuxna arbetslösa i större utsträckning, även om de själva har högskoleutbildning.
Detta är alltså ingen opinionsundersökning. Dethär är verklighetens folk.
Det är de som det nya riksdagspartiet känner sig hotade av.
I våras publicerade SCB rapporten "Födda i Sverige - ändå olika. Betydelsen av föräldrarnas födelseland". Undersökningen visar hur det går för den så kallade andra generationen, med en eller båda föräldrarna födda i utlandet. De uppgår till cirka elva procent av befolkningen.
Denna grupp visar sig ha högre dödlighet och lägre nativitet än majoritetsbefolkningen. De bor oftare i storstad och i områden som domineras av flerbostadshus och invånare med låg inkomstnivå. De personer vars föräldrar har utomeuropeisk bakgrund är oftare arbetslösa, eller är överkvalificerade för de jobb de får. Jobb som sällan är chefsbefattningar.
Mönstret upprepar sig alltså. Det spelar ingen roll om du är uppvuxen i Sverige med svensk utbildning, om ditt utseende anses vara fel. De så kallade icke-vita svenskarna uppgår till knappt sju procent av befolkningen. Även när deras föräldrar är bättre utbildade än andra grupper i samhället, är de som vuxna arbetslösa i större utsträckning, även om de själva har högskoleutbildning.
Detta är alltså ingen opinionsundersökning. Dethär är verklighetens folk.
Det är de som det nya riksdagspartiet känner sig hotade av.
onsdag, september 22, 2010
Hur gör vi? mot uppgivenheten
Lite tokigt tycker jag det är, detdär med att vädra sin harm genom att kalla sverigedemokrater för nazister. Sd har ännu inte lagt förslag på slutgiltiga lösningar, så låt oss avstå från att smäda dem genom att sudda till nazismen. Att just nu påpeka de befintliga gemensamma dragen leder oss inte en bit framåt. Inte när nazisterna enligt folkviljan tagit plats i fullmäktige längre inåt landet, i Grästorp vid Vänern.
Precis lika tokigt, fast mindre vanligt inom vänstern, är att påstå att Sd faktiskt inte är så särskilt rasistiskt och att deras väljare inte är det alls - bara besvikna och oroliga och trötta på sossarna. Trots att Sd i lika mån tog röster från M, men de kanske också var trötta?
Hör på nu! Om du av alla skäl som finns till att känna besvikelse, oro och trötthet i detta samhälle röstar på det enda parti som utnämner hitflyttade svarthåriga personer som roten och orsaken – vad är du då? (Marteus är utförlig om detta.)
Om vi lyssnar till de berörda, nämligen Åkesson själv, vad tror han? Jo, att Aftonbladets osjälviska införande av muslimhatarartikeln gav ett genombrott för hans parti, och att övriga partier allt mer kommer att lägga Sd-liknande förslag för att upprätthålla sin popularitet i de rasistiska folkdjupen. (Han sa inte rasistisk, förstås, men du kan läsa ordagrant i SvD:s hyfsade sammanfattning, den som i papperstidningen hette ”Från nazism till riksdagen”.)
Alldeles heltokiga är de efterkloka som inte ens är kloka utan sitter och mjäkar att vi skulle "ha tagit debatten” och ”bemött dem med argument”. Hör på igen: Sd debatterade på alla tänkbara arenor. De visade sig snorhala, de satte sig över korrekt statistik, de slog undan alla argument för att upprepa sina egna frågor. Även om denna trista stil kan tolereras hos ett litet parti som kämpar för att få makt är det oförlåtligt att de alltid blev uppbackade upp av journalister som var påtagligt ointresserade av fakta och argument i sakfrågan utan enbart spelade på att höja oddsfebern runt Åkessons utspel.
Nästa tokiga påstående som flyter omkring utan att leda någonvart är att Sverige ”plötsligt” har blivit rasistiskt och att det är borgarnas fel. Men Sverige har varit rasistiskt lika länge som varje annat europeiskt land. Det var borgerlig politik som öppnade fallluckan. Och det värsta av allt: det gjorde också arbetarrörelsens misslyckanden. Att döma av den mycket klena segern i skolvalet är inte ens framtiden vår!
”Varför är inte vägen röd efter fyra år av borgerliga attacker?” frågar ETC.
Så den näst viktigaste frågan är: Vad gjorde vi för fel?
Och den allra viktigaste frågan: Hur ska vi göra nu?
Esbati ger en bra bild av den europeiska utvecklingen i en artikel som avslutas med vad som nu krävs av oss: dels antirasism, dels kamp mot högerns ekonomiska politik beträffande arbetsmarknad och välfärd. Detta har Esbati självfallet rätt i. Men det låter farligt likt det vi precis har misslyckats med.
Så hör jag själv hur min eftervalsanalys börjar närma sig uppgivenhetens stadium... Inte ge upp i bemärkelsen ”vänstern hade fel”, det vore bara unket. Men ge upp i bemärkelsen: kamrater, motståndaren är för välorganiserad, nu har vi förlorat och är därför förlorade.
Uppgivenhet är naturligtvis en felaktig inställning. Men endast av moraliska, inte av rationella skäl.
Precis lika tokigt, fast mindre vanligt inom vänstern, är att påstå att Sd faktiskt inte är så särskilt rasistiskt och att deras väljare inte är det alls - bara besvikna och oroliga och trötta på sossarna. Trots att Sd i lika mån tog röster från M, men de kanske också var trötta?
Hör på nu! Om du av alla skäl som finns till att känna besvikelse, oro och trötthet i detta samhälle röstar på det enda parti som utnämner hitflyttade svarthåriga personer som roten och orsaken – vad är du då? (Marteus är utförlig om detta.)
Om vi lyssnar till de berörda, nämligen Åkesson själv, vad tror han? Jo, att Aftonbladets osjälviska införande av muslimhatarartikeln gav ett genombrott för hans parti, och att övriga partier allt mer kommer att lägga Sd-liknande förslag för att upprätthålla sin popularitet i de rasistiska folkdjupen. (Han sa inte rasistisk, förstås, men du kan läsa ordagrant i SvD:s hyfsade sammanfattning, den som i papperstidningen hette ”Från nazism till riksdagen”.)
Alldeles heltokiga är de efterkloka som inte ens är kloka utan sitter och mjäkar att vi skulle "ha tagit debatten” och ”bemött dem med argument”. Hör på igen: Sd debatterade på alla tänkbara arenor. De visade sig snorhala, de satte sig över korrekt statistik, de slog undan alla argument för att upprepa sina egna frågor. Även om denna trista stil kan tolereras hos ett litet parti som kämpar för att få makt är det oförlåtligt att de alltid blev uppbackade upp av journalister som var påtagligt ointresserade av fakta och argument i sakfrågan utan enbart spelade på att höja oddsfebern runt Åkessons utspel.
Nästa tokiga påstående som flyter omkring utan att leda någonvart är att Sverige ”plötsligt” har blivit rasistiskt och att det är borgarnas fel. Men Sverige har varit rasistiskt lika länge som varje annat europeiskt land. Det var borgerlig politik som öppnade fallluckan. Och det värsta av allt: det gjorde också arbetarrörelsens misslyckanden. Att döma av den mycket klena segern i skolvalet är inte ens framtiden vår!
”Varför är inte vägen röd efter fyra år av borgerliga attacker?” frågar ETC.
Så den näst viktigaste frågan är: Vad gjorde vi för fel?
Och den allra viktigaste frågan: Hur ska vi göra nu?
Esbati ger en bra bild av den europeiska utvecklingen i en artikel som avslutas med vad som nu krävs av oss: dels antirasism, dels kamp mot högerns ekonomiska politik beträffande arbetsmarknad och välfärd. Detta har Esbati självfallet rätt i. Men det låter farligt likt det vi precis har misslyckats med.
Så hör jag själv hur min eftervalsanalys börjar närma sig uppgivenhetens stadium... Inte ge upp i bemärkelsen ”vänstern hade fel”, det vore bara unket. Men ge upp i bemärkelsen: kamrater, motståndaren är för välorganiserad, nu har vi förlorat och är därför förlorade.
Uppgivenhet är naturligtvis en felaktig inställning. Men endast av moraliska, inte av rationella skäl.
tisdag, september 21, 2010
Medelklasstjat i media
Det ser faktiskt ut som om den borgerliga regeringen har ansträngt sig för att bli av med väljare. Dels via myten om det verkliga folket contra politikerna. Dels genom att fackföreningarna angrips och arbetarna splittras. Med sjunkande organisering blir våra gemensamma kontaktytor färre, och var och en sitter för sig själv med medias verklighetsbeskrivning. Och vilken är den? Jo en verklighet där förmögenhetsskatten (som berör en procent av befolkningen) behandlas som en större och farligare fråga än bortslumpandet av hela den offentliga sektorn.
Till medias verklighetsbild hör förstås också fixeringen vid Sverigedemokraterna och upplåtelsen av utrymme för deras dagordning. Den återkommande betoningen av hur viktigt det är att ”ta debatten” fick Mona Sahlin att sätta sig i teve mittemot Åkesson och svara på frågor på hans villkor. Hade hon vägrat, skulle det givit honom seger på walk-over.
Inte i något europeiskt land har demokrater vunnit mediamatchen mot rasister - helt enkelt för att den gjorts omöjlig att vinna.
Idag fortsätter tidningarnas ledarsidor sitt medelklasstjat och råder socialdemokratin att hitta på något fräscht som lockar out-arna (=Odrägliga Urbana Typer).
Att var tredje S-väljare bytte block på grund av Ohly, konstateras i ännu en opinionsundersökning där ett påstående att ta ställning till var om partiet ”representerar mig och min livssituation” - se där ett exempel på den uppsplittrade, privatlivsfixerade synen på politik.
Slutsatsen i artikeln var naturligtvis att S måste vinna tillbaka medelklassväljarna. Som om det inte funnes tillräckligt många partier som fjäskar för dem?
De S-väljare som väljer bort det parti som kallas ”Ohly” har också valt bort Mp, och antagligen är det just de S-väljare som tidningarna annars raljerar friskt med. De som lever i tron på att deras gamla riktiga dominerande socialdemokrati en gång ska komma tillbaka, något som aldrig kommer att hända.
Historien upprepar sig inte, och såväl Mäster Palm som minister Palme är död.
Det är bara att inse att kampen om medelklassen är förlorad. De har fortfarande en möjlighet att klara sig på en privatiserad välfärd, om de får behålla hälsan och jobbet.
Nu handlar det om arbetarklassen! Vi har för många rasister - och alldeles för få socialister.
Det problemet berör någonting mycket större än att man som villaägare kan vara bekymrad över fastighetsskatten.
Har lånat lite från Pelaseyed
Intressant statistik om det fåtal som är var tredje väljare finns hos Arena
Till medias verklighetsbild hör förstås också fixeringen vid Sverigedemokraterna och upplåtelsen av utrymme för deras dagordning. Den återkommande betoningen av hur viktigt det är att ”ta debatten” fick Mona Sahlin att sätta sig i teve mittemot Åkesson och svara på frågor på hans villkor. Hade hon vägrat, skulle det givit honom seger på walk-over.
Inte i något europeiskt land har demokrater vunnit mediamatchen mot rasister - helt enkelt för att den gjorts omöjlig att vinna.
Idag fortsätter tidningarnas ledarsidor sitt medelklasstjat och råder socialdemokratin att hitta på något fräscht som lockar out-arna (=Odrägliga Urbana Typer).
Att var tredje S-väljare bytte block på grund av Ohly, konstateras i ännu en opinionsundersökning där ett påstående att ta ställning till var om partiet ”representerar mig och min livssituation” - se där ett exempel på den uppsplittrade, privatlivsfixerade synen på politik.
Slutsatsen i artikeln var naturligtvis att S måste vinna tillbaka medelklassväljarna. Som om det inte funnes tillräckligt många partier som fjäskar för dem?
De S-väljare som väljer bort det parti som kallas ”Ohly” har också valt bort Mp, och antagligen är det just de S-väljare som tidningarna annars raljerar friskt med. De som lever i tron på att deras gamla riktiga dominerande socialdemokrati en gång ska komma tillbaka, något som aldrig kommer att hända.
Historien upprepar sig inte, och såväl Mäster Palm som minister Palme är död.
Det är bara att inse att kampen om medelklassen är förlorad. De har fortfarande en möjlighet att klara sig på en privatiserad välfärd, om de får behålla hälsan och jobbet.
Nu handlar det om arbetarklassen! Vi har för många rasister - och alldeles för få socialister.
Det problemet berör någonting mycket större än att man som villaägare kan vara bekymrad över fastighetsskatten.
Har lånat lite från Pelaseyed
Intressant statistik om det fåtal som är var tredje väljare finns hos Arena
måndag, september 20, 2010
Varför ack varför
Varför har vi rasister i Sveriges riksdag?
- Därför att tillräckligt många håller med om vad partiet säger.
Så inleds Expos analys av Sverigedemokraternas seger. Visst finns inslag av traditionellt missnöjesröstande bland Sd-väljarna, men tro inte att Sd går att ”avslöja”. De har inte blivit valda trots sin rasism, utan på grund av den.
Expo resonerar också om medias roll. Deras bevakning av Sd:s egna aktiviteter har i huvudsak varit korrekt, men det ständiga utpekandet av dem som vågmästare var att tilldela dem en oproportionerligt viktig roll, vilket naturligtvis stärkte dem.
Det är också så att medias totalt ideologilösa valbevakning gynnar ett parti som Sd. De som har makten ifrågasattes aldrig i större delen av pressen, utan valet framställdes som en förtroendefråga mellan en stark man och en svag kvinna som ville detsamma. Sd-väljarna vände sig då till någon som sa någonting helt annat. Unga, män och arbetslösa blev i första hand Sd:s rekryteringsbas. Förbittrade män som det vore lätt att sympatisera med om de inte ständigt såg till att ta ut bitterheten på andra.
Sd har länge beklagat sig över att vara nedtystade. I själva verket är det som tystats ner de mest komplexa frågorna om demokrati, makt och maktlöshet, försörjning och tilltro till samhället. Dessa frågor har dränkts av det repetitiva gnället att vi ”inte talar öppet om integrationsproblemen” - detta trots att samtliga riksdagspartier gisslat sig för misslyckad integration. Att göra det var förstås baar att ge bort röster buntvis till dem som vill göra sig av med alla svåra frågor en gång för alla genom att göra sig av med människorna det handlar om.
Men varför... ack varför har vi så få socialister i Sveriges riksdag?
På den frågan fanns inget svar i Expo (och tidskriften har sannerligen inte hjälpt till). Men lika enkel är slutsatsen:
- Därför att det inte finns tillräckligt många som vill ha socialism.
Genom att de som har den ekonomiska, politiska och mediala makten har lyckats slå sönder solidariteten, misstänkliggöra alla gemensamma åtaganden och individualisera vartenda problem, sitter nu över halva svenska folket och hoppas på att JUST LILLA JAG ska bli vinnare i Reinfeldts lotteri.
Chansen att få bli dendär verklighetsmänniskan som har stadigt jobb, bor i villa, är frisk jämt och har barn som får fina betyg låter mer lockande än kravet att genom gemensam ansträngning åstadkomma - ett tryggt, rättvist och hållbart samhälle för oss alla.
Lycka till. Kom ihåg att borgarnas uppfattning om rättvisa är att bara den bästa ska få något med!
Men allt är inte borgarnas fel. I Aftonbladet finns en känsloladdad krönika om de förbaskade socialdemokraterna som fattar allting först när det är för sent.
Hela Aftonbladet verkar fatta när det är för sent, för de har samtidigt en lysande ingång i klasskampen av Linderborg och Suhonen.
Aftonbladet, snälla - kan vi få komma fram FÖRE valet nästa gång?
Okej. Dethär är FÖRE valet!
- Därför att tillräckligt många håller med om vad partiet säger.
Så inleds Expos analys av Sverigedemokraternas seger. Visst finns inslag av traditionellt missnöjesröstande bland Sd-väljarna, men tro inte att Sd går att ”avslöja”. De har inte blivit valda trots sin rasism, utan på grund av den.
Expo resonerar också om medias roll. Deras bevakning av Sd:s egna aktiviteter har i huvudsak varit korrekt, men det ständiga utpekandet av dem som vågmästare var att tilldela dem en oproportionerligt viktig roll, vilket naturligtvis stärkte dem.
Det är också så att medias totalt ideologilösa valbevakning gynnar ett parti som Sd. De som har makten ifrågasattes aldrig i större delen av pressen, utan valet framställdes som en förtroendefråga mellan en stark man och en svag kvinna som ville detsamma. Sd-väljarna vände sig då till någon som sa någonting helt annat. Unga, män och arbetslösa blev i första hand Sd:s rekryteringsbas. Förbittrade män som det vore lätt att sympatisera med om de inte ständigt såg till att ta ut bitterheten på andra.
Sd har länge beklagat sig över att vara nedtystade. I själva verket är det som tystats ner de mest komplexa frågorna om demokrati, makt och maktlöshet, försörjning och tilltro till samhället. Dessa frågor har dränkts av det repetitiva gnället att vi ”inte talar öppet om integrationsproblemen” - detta trots att samtliga riksdagspartier gisslat sig för misslyckad integration. Att göra det var förstås baar att ge bort röster buntvis till dem som vill göra sig av med alla svåra frågor en gång för alla genom att göra sig av med människorna det handlar om.
Men varför... ack varför har vi så få socialister i Sveriges riksdag?
På den frågan fanns inget svar i Expo (och tidskriften har sannerligen inte hjälpt till). Men lika enkel är slutsatsen:
- Därför att det inte finns tillräckligt många som vill ha socialism.
Genom att de som har den ekonomiska, politiska och mediala makten har lyckats slå sönder solidariteten, misstänkliggöra alla gemensamma åtaganden och individualisera vartenda problem, sitter nu över halva svenska folket och hoppas på att JUST LILLA JAG ska bli vinnare i Reinfeldts lotteri.
Chansen att få bli dendär verklighetsmänniskan som har stadigt jobb, bor i villa, är frisk jämt och har barn som får fina betyg låter mer lockande än kravet att genom gemensam ansträngning åstadkomma - ett tryggt, rättvist och hållbart samhälle för oss alla.
Lycka till. Kom ihåg att borgarnas uppfattning om rättvisa är att bara den bästa ska få något med!
Men allt är inte borgarnas fel. I Aftonbladet finns en känsloladdad krönika om de förbaskade socialdemokraterna som fattar allting först när det är för sent.
Hela Aftonbladet verkar fatta när det är för sent, för de har samtidigt en lysande ingång i klasskampen av Linderborg och Suhonen.
Aftonbladet, snälla - kan vi få komma fram FÖRE valet nästa gång?
Okej. Dethär är FÖRE valet!
söndag, september 19, 2010
Finns inget annat att göra
Inte ska jag påstå att det var klackarna i taket på Vänsterpartiets valvaka. Men vi hoppade glatt till Esteches discoyra kampanjlåt och tackade varandra för en som alltid tuff och rolig valrörelse.
CH Hermansson, 92 år, tidigare partiledare, intervjuades i teve och sammanfattade Alliansens styrka på klart och tydligt marxistiskt vis med att de har den ekonomiska makten, den politiska makten och makten över media.
Tillfrågad om Sverigedemokraternas framgångar påminde CH om att han ju var med redan på 30-talet när nazisterna var en akut risk i svensk politik, och "vad gjorde vi? Vi bekämpade dem! Finns inget annat att göra nu heller."
Finns inget annat att göra! Vänsterpartiets antirasistiske talesperson Kalle Larsson intervjuades också han, och lovade att imorgon startar det breda motståndet. Inte mot Sverigedemokraterna specifikt, som ju får de röster de får, utan motståndet mot rasistiska idéer och förslag hos de borgerliga partierna. Motståndet mot den utveckling som vi sett i Europa där det inom politikens huvudfåra blivit rumsrent att avvisa asylsökande och utvisa romer.
När Ny Demagogi första gången kom in i riksdagen fällde jag kommentaren att det var ett europeiskt val. Att Sverige aldrig så tydligt visat att vi är en del av vår kontinents mörka arv. Inte många förstod eller ville förstå vad jag menade.
Men idag var det flera kamrater som konstaterade att "nu har vi blivit ett vanligt skitland i EU" - ett vanligt skitland med svag socialdemokrati, bristande arbetsrätt, stigande arbetslöshet, ovärdig asylpolitik, starka konservativa underströmmar riktade framförallt mot kvinnor, punkterad välfärd och normaliserad orättvisa.
Finns inget annat att göra än att bekämpa det, som sagt.
Även Approximation ser det som bister EU-anpassning
Mediafjäsket
Om du bara tänker läsa en tidningsartikel idag...
och det tänker jag bara. Har delat valsedlar och städat badrummet (det senare en favör till dem som gillar privatbloggande navelluddare).
Om du bara tänker läsa en tidningsartikel idag, läs Åsa Linderborg om snedvridet hyllande av Ledargarnityret.
och det tänker jag bara. Har delat valsedlar och städat badrummet (det senare en favör till dem som gillar privatbloggande navelluddare).
Om du bara tänker läsa en tidningsartikel idag, läs Åsa Linderborg om snedvridet hyllande av Ledargarnityret.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)