Så beter man sig inte som chef – men nåja - det är sådant man får vänja sig vid att oseriösa företagare gör.
De trampar över gränserna gentemot de anställda, tar till ett personligt tilltal där inget personligt förhållande finns, rör ihop kollektiva partsfrågor på arbetsmarknaden med individens politiska ställningstagande.
Max har givit ett intryck av att vilja vara seriösa företagare, men missen är avslöjande.
Eller om det inte var en miss. Då är det avslöjande för samhällsklimatet.
Tvåa ut var Nya Moderaterna i Stockholms läns
landsting. Tydligen väljer de att placera sig i kategorin oseriösa företag,
åtminstone metoden är den samma: Brev till de anställda, suddiga hot om uppsägningar
som följd av en socialdemokratisk valseger.
Vid dethär laget är media på. När en moderat proffskommunikatör hittar
på någonting så korkat har det nästan nyhetsvärde.
Under Max-historien sympatiserade borgarmedia med
företaget. De skribenter som överhuvudtaget ägnade saken uppmärksamhet
(tvingade till det av sociala media) valde att se det som att vi inom vänstern
tyckte att arbetsgivarens åsikter var
fel, så att de kunde använda sitt spaltutrymme till att vänsterpolitik är fel. Det är vad de har betalt för. Tråkigt bara att frågan om arbetsgivarens
beteende gick dem helt förbi.
Något som också kan vara avslöjande för
samhällsklimatet.
När Stockholms-moderaterna gjorde bort sig ruskade borgarmedia flugorna ur pälsen. Dags att tycka att det inte var så särskilt bra! Fegmedia bortförklarade skandalen på kommunikatörssvenska med att det handlade
ett hastigt felval - den slarvige moderaten skulle förstås ha använt parti- och inte landstingsloggan. Nu skulle ju de anställda kunna missuppfatta det som ett meddelande från arbetsgivaren.
Vilket det alltså var. Men i en modig Expressen-ledare demolerades hela tilltaget. Gott så - men fortfarande låg den mesta kritiken i sakfrågan.
Ingen borgerlig skribent ifrågasatte det oanständiga beteendet att gå ut och råda medarbetare hur de ska rösta.
Ett beteende som var oanständigt åtminstone tills i förrgår.
Det som är värst avslöjande för samhällsklimatet är att skandalen inte
slog åt rätt håll ens när den blev en skandal.
Detta handlar inte om att en chef eller
informatör blir lite yvig i sin tjänsteutövning. Det handlar om att
arbetsgivare tar på sig gudfadersrollen. "Fint jobb du har" - jag tackar, min arbetsgivare. Jag slickar slagträet.
Sedan ska jag gå och rösta i allmänna, hemliga val. Du kan inte hindra mig, även om du försöker.