Vänsterkongress 4: Integritet!

Välfärd, jämställdhet och integritet var de tre renodlade teman som partistyrelsen ville ha i valpen. Kongressombuden lyckades genomföra flera ändringar: en skärpning av texten om Afghanistan, en mening om införandet av sex timmars arbetsdag, och ett helt nytt stycke om miljö och klimat. Inget ont i det, men det förvånade och oroade mig att flera ombud argumenterade för att få bort integriteten som prioriterat tema. De menade att den inte är så aktuell, eller att det rentav är fråga om trygghet. Det var också några som var inne på att vi aldrig ska betona något som är privat - inte ens om det är våra egna liv.
Josfin Brink från partistyrelsen har här redan tagit itu med nästa uppgift. I integritetsdebatten svarade hon bland annat att visst behövs den övervakning som ger trygghet, exempelvis alkotest på chaufförer. Men att idag finns det inte någon begränsning för vad som ska kollas och när. Arbetsgivarna kan begära in vilka uppgifter som helst och kontrollera personalen helt godtyckligt, vilket också har ägt rum. Till exempel den bensinmacksföreståndare som från sitt hem spanade in personalen och kommenterade deras kroppar. Flera ombud berättade också om krav på utdrag ur straffregistret när de söker alla möjliga typer av jobb, något som hindrar en person som haft en stökig ungdomstid att någonsin komma igen.

Ali Esbati, här med Helen Engholm, var en av fyra eminenta ordförander. Han hade att hålla reda på tjogtalet yrkanden varav en del överlappade och andra motsa varandra. När ombuden blev lite griniga på att inte få sitt förslag framfört som de tänkt sig bemöte Esbati det med ett lätt resignerat: Men det är inte jag som har hittat på alla motioner och yrkanden, det är jag som ska försöka klara ut vad det är ni ställer till!

Efter femtielva omröstningar blir valpens titel: Gemensam trygghet, individens frihet, en hållbar värld. Denna upplysning fick jag av Hanna Löfqvist via twitter, ett medium jag annars inte är särskilt förtjust i. Tack!

Framåt kvällen blir det kongressfest...

Borgarpressen har svårt att hålla reda på om vårt parti har gått till höger eller vänster. Tur att vi är med själva och har koll på läget - att det är skillnad på långsiktig vision och valstrategi. En som fattat är ledarskribenten i SvD som säger att om Ohly ser nöjd ut, ska ni bli oroliga!

Vänsterkongress 3: Frihet, stolthet

Vi börjar dagen med de unga och de gamla. Först Ida Gabrielsson, Ung Vänsters ordförande som gick till storms mot ungdomsarbetslöshet, bostadsbrist och diskriminering. ”Är det någon som ska skriva under på ett svenskhetskontrakt så är det Reinfeldt som har attackerat allt som var rättvist, jämlikt och bra i landet!”
Inom arbetarrörelsen är vi stolta över dem som gått före och trampat upp stigen för oss. Veteranen Britta Berg påminde oss om den tid då partikamrater internerades som säkerhetsrisker och rensades ut ur fackklubbarna, då barn till förtroendevalda mobbades under det kalla kriget och hur folk spottade på Ny Dag-försäljarna. Tack Britta för allt arbete du och dina jämnåriga har lagt ner för att hålla socialismen vid liv trots de dåliga exemplen österut.

Vill ni ha det som i Sovjet? var en fråga vi ofta fick höra innan murens fall. Nej, det ville vi inte. Men till skillnad från andra partier vill vi det fortfarande inte. Integriteten och rätten till ett privatliv är idag hotad inom EU. Rossana Dinamarca förklarade att det inte handlar om att ”ha rent mjöl i påsen” utan om att friheten beskärs eftersom övervakning och ingrepp i den personliga sfären blivit allt vanligare under 00-talet. Det handlar inte heller enbart om internet, utan om övervakningskameror och kontroller i arbetslivet.

Men på fotot nedan är Dinamarca upptagen med något helt annat, nämligen den förnämliga elektroniken under kongressen. Borta är de gula lapparna som vi förut sprang med fram till ordförandena för att begära ordet. Idag matar ombuden in sina yrkanden i datorer, pappersfritt och smart!

Här konkurrerar Politk och poesi med TV4 om att fånga den nyvalde partiledaren. Lasse är stolt, glad och nästan rörd över det stora förtroende han har, och firade valet med att läsa några gripande rader av Jenny Wrangborg för oss.

Se även Sjöstedt om kongressens sakfrågor. Han tycker inte heller Brors' analys är någon höjdare (se mitt förra inlägg)

Vänsterkongress 2: Återbruk

I DN:s papperstidning idisslar Henrik Brors gamla inbillade oförrätter när han påminner om att minoriteten inom vänstern fick uppmaningen "Stick och brinn" vid en tidigae kongress. Nu var det såhär: Den otrevliga åthutningen var en påhittad pratbubbla som en kvällsblaska klistrade på Ohly. Givetvis i avsikt att läsarna skulle tro att han sagt det. Resten av media var inte sena att haka på, och förfasa sig över ett åsiktsförtryck som alltså aldrig ägt rum.

Vi var allihop förbannade på tilltaget, vilket föranledde en kamrat att slutligen säga detdär barnsliga s-&-b från talarstolen. Visserligen med ordentlig källhänvisning, men ändå klantigt. För nu går det inte att beslå Brors med lögn. Bara med trist stil, eftersom han förstås vet vem som myntade uttrycket.
En dumhet blir inte bättre av att upprepas.

I nättidningen ser jag bara förhoppningar om kritik mot partiledningen. Förhoppningar som säkert infrias, eftersom vi som sagt är ett demokratiskt parti med både högt till tak och långt till golvet.

Broberg beskriver väl lugnet under kongressens första dag. Det är inte politiken vi är oense om, utan hur den ska prioriteras.

Vänsterkongress 1: Valpen och internationalismen

Vänsterpartiets första kongressdag öppnade ståtligt i Gävles illblå konserthus. Den största frågan för dagen är förstås valplattformen eller "valpen" som ska antas.

Förhandlingarna börjar med en oro för medlemsomsättningen. Vi måste bli fler, men partiet håller sig på runt 8000 medlemmar, fastän inte de samma.
Partisekreterare Anki Ahlsten tar oron på allvar, men var i sitt svar också tydlig med att det är distriktens ansvar att bygga partiet, värva medlemmar och välkomna dem som kommer. Det kan inte göras uppifrån av en styrelse eller arbetsgrupp.
Vår skickliga ledamot i EU-parlamentet, Eva-Britt Svensson, rapporterade om arbetet där. Hon har fått en parlamentarisk majoritet att ställa sig bakom att motverka könsbaserat våld och har fått ta emot Kvinnojourernas pris för årets kvinnogärning, ett pris som Eva-Britt ödmjukt säger sig dela med alla feminister i vänstern. När det gäller integritetsfrågor och kampen mot övervakningen var hon med om en demonstration inne i parlamentshuset, och en aktuell fråga som hon jobbar med är frigivningen av Dawit Isaak, där överläggningarna med Eritreas ambassadör fortsätter.
Den programkommission som jag nu avgår ifrån har färdigställt ett studiematerial till partiprogrammet. Se till att använda det! Vi kan erbjuda material för tänkande, men utveckla politik och ideologi måste medlemmar och medborgare göra själva.
Här kan viceordföranden Annika Cullberg andas ut efter att ha lämnat vår rapport. Vi väntar på middag och ser fram emot att programkommissionen ska vara en levande del i partiets idédebatt, som Cullberg sa.

Valpens rubrik är ”Gemensam trygghet, individens frihet – nystart för Sverige”. Bättre kan väl inte vår inriktning inför valet uttryckas? Partistyrelsens Kalle Larsson inledde sitt tal med att kommentera det faktum att nu är vi i full gång, och redan ligger i stort sett ALLT som ändringsförslag till valpen. Han poängterade att detta är typiskt för vårt parti och våra kongresser, där makten på demokratiskt vis ligger hos ombuden.

Elegant och slagkraftigt sammanfattade han sedan hur partistyrelsen resonerat om plattformen: Välfärden är beroende av att fler människor arbetar, och av ett ökat skatteuttag. Den viktigaste frågan är givetvis mänsklighetens överlevnad, på existensiellt lång sikt, men just nu handlar det om strategier för att uppnå det möjliga. Vi är mitt uppe i ett samarbete som vi ska göra det bästa av - vi som ändå vet att vi är det enda kämpande socialistiska och feministiska partiet i Sverige.

SvD, som inte riktigt förstått hur man gör när man samarbetar, fyller ett uppslag med att vänsterns väg skulle bestå av högersvängar. Då borde de väl vara glada då – men nej, det är klart att borgerskapet skulle föredra att vi tjurigt enögt vägrade att utgöra regeringsunderlag.

Ett fint inslag på kongressen är den långa raden av internationella gäster. De kommer från vänsterpartier från el Salvador till Vitryssland, från Finland till SydAfrika. Här talar el Salvadors Mirtala Lopez (med Francisco Contreras från partistyrelsen som tolk) om det viktiga i att lära genom internationalisering och inspirera varandra för en världsordning av samexistens mellan folken. Viva Vänsterpartiet, la luta continua!

Greker mot EMU

Vi är många som med vänskaplig oro följt, om inte den grekiska valutakrisen så i varje fall de grekiska upploppen. Vi är många som har varit där, som en gång var bekanta med kvarter och krogar runt parlamentet och Síndagma, och som har grekiska vänner som kan bekräfta eller förkasta: Såhär har det alltid varit i Grekland! Såhär har det aldrig varit i Grekland!

Samma röster ur folkdjupen har också förklaringen redo: Vi har blivit lurade av Europa! Vi greker är stora lögnare! Allt beror på att vi är med i EU! Allt beror på att vi aldrig fick vara fullvärdiga medlemmar i EU!

Utan att begripa mycket om valutor begriper jag en smula om EU. Ungefär så mycket som att det aldrig är särskilt klokt att sätta upp en norm för alla där bara somliga passar in. Prisstegringarna i Grekland strax efter inträdet i valutaunionen var för mycket till och med för en turist. Att sedan få höra att de ändå inte var tillräckliga är precis vad jag väntade mig. Inte av Grekland, men av EU.

Hade det varit bättre för Grekland att stå utanför valutaunionen? Inte vet jag. Det verkar vara bättre för Sverige. Vi har ännu inte fått upp arbetslösheten på europeisk nivå, även om vi är på väg.

Idag har det grekiska parlamentet antagit det sparpaket som för en upplånad nation borde ha varit på gång för länge sedan. Inte kommer folket att tacka parlamentet för det - men vildhjärnorna kan inte bära brandbomber till Bryssel. Bara till banken.

Moderat x 2

"Fattiga motiveras av ökad fattigdom, rika motiveras av höga bonusar - vi är alla olika”
Vad sägs om det som valslogan för gamla nya Moderaterna? Fler sådana härliga påhitt och påhopp hittar du hos Moderatprat på Alliansfritt Sverige.

Vill du skaffa dig än större anledning att häckla moderater, se Malmövänstern!

Nu blir det allvar av

Idag är jag inte rolig. Idag menar jag allvar. Idag gör jag en sammanfattning av TT:s sammanfattning av det rödgröna budgetförslaget. Kul är det inte. Men det är eller kan bli viktigt.

Inriktningen i oppositionens budget är att få fram fler jobb och säkrad välfärd. En tjugolapp i månaden kan gott och väl tas från oss som arbetar, vilket inte är mer än rätt för att ge sänkt skatt för arbetslösa och sjuka. Även a-kassan ska höjas. De rika får bekosta andra satsningar - som att återställa tryggheten i försäkringssystemen och höja kvaliteten i sjukvård och skola.

Det var Thomas Östros, Ulla Andersson och Mikaela Valtersson som presenterade budgeten, som är utformad så att nio av tio hushåll ska tjäna på den.

Hr Reinfeldt (som man skrev på hans tid) behagade i nyhetsreferatet raljera om att det skulle sitta ”en hemlig person i skogen som man kan ta pengar ifrån”. Eftersom hr Reinfeldt inte kan se att sitter en hel jävla överklass på våra axlar och snor oss på pengar och arbetsglädje genom att auktionera bort vad vi gemensamt har arbetat ihop.
Den hemliga personen i skogen är en enligt taxeringskalendern bekant skara som får avstå från omkring fyra miljarder i höjda förmögenhetsskatter.
Hr Reinfeldt är också orolig för företagandet, men i budgetförslaget sänks skatten för småföretagare med 2-3 anställda. Till och med LRF tyckte att det var kul, även om de inte hurrade för övrigt.

Vidare ska miljöskatten på kärnkraft och vattenkraft höjas, liksom koldixoidskatten. Det sistnämnda ökar förstås literpriset för bensin, så reseavdraget höjs för att underlätta för dem som har långväga arbetsresor i glesbygd. Men inte för mig som sitter i kö på Essingeleden! Jag och de som står ivägen för mig får istället betala trängselavgift från år 2012, och det gör jag gärna med en ny regering.

När vi tar över regerandet görs en besparing på två miljarder i försvaret, och avdraget för hushållsnära tjänster kommer att avskaffas.

Resultatet av denna politik blir 100 000 nya jobb, utbildnings- och praktikplatser.

Fler planer: en fördubbling av byggandet av bostadsrätter, och ökade resurser till kommunerna med 12 miljarder kronor och fortsatt rot-avdrag med klimatprofil. Låter ganska bra, va?

Vänsterpartiet har gått med på att göra eftergifter på skatteområdet för att få till en bra helhet med förbättringar för bland annat kvinnor.

Hur har reaktionerna varit? Att reaktionerna Svenskt näringsliv är negativa och LO positiva kommer kanske inte som en överraskning. Roligt att notera är att pensionärernas riksorganisation välkomnar satsningarna på pensionärer och stödet till kommuner och landsting.
För en sansad ledarkommentar! se Hanne Kjöller
För den mer humoristiskt lagda: se Homo politicus