Fakta, färdighet, förståelse, förtrogenhet

I läroplanen beskrivs kunskapens fyra former: fakta, färdighet, förståelse, förtrogenhet. När jag runt 1994 arbetade med implementation, som det heter, det vill säga när jag förklarade för personalen hur vi skulle arbeta,använde jag liknelsen kunskapens hus. Huset vilar på fyra pelare: fakta, färdighet, förståelse, förtrogenhet. Om en pelare brister, lutar huset oroväckande. Jag hade också en liten förstukvist som hette förförståelse, en portnyckel som kanske var läskunnighet, och perspektivfönster utåt som kunde öppnas vid behov: historiskt perspektiv, ekologiskt perspektiv, osv.

På seminariet i förra veckan fick jag träffa Ingrid Carlgren, under 90-talet rektor för Lärarhögskolan och läroplansutredare. Det var hon som kom på benämningen för de fyra kunskapsformerna: fakta, färdighet, förståelse, förtrogenhet. (Nu begagnar jag repetitionens metodik!) Sammanfattningen är utomordentlig. Ingen del går att kringgå utan att kunskapsbygget rasar. När jag gav min uppskattning till Carlgren för detta sätt att beskriva kunskap, en beskrivning som jag använt i femton år, konstaterade hon lite förbryllat att javisst var det väl bra, men så konstigt att det aldrig slog igenom.

Javisst är det väl konstigt. Sedan 1994 har läroplanen systematiskt undergrävts genom förtal. De som ville sabotera grundskolan har jobbat med monoman ihärdighet på att skaffa sig monopol på något de kallar kunskap. Utan att kunna göra annat än hänvisa till hur det ”var förr”, utan intresse för fakta, färdighet, förståelse, förtrogenhet.

Kamrater politiker och kolleger pedagoger, hjälps åt att återupprätta en skola för bildning medan tid är!

Han har rätt

Bästa formulering om Forum för levande historia kommer från Ola Larsmo:
”- - - en klumpighet från alliansregeringens sida /var/ när man plötsligt förändrade /uppdraget/ från att uppmärksamma brott mot mänskligheten till ideologikritik. I det ursprungliga direktivet från 2001 står nämligen att ’forumets uppdrag skall vara att främja arbete med, diskussion om och reflexion över demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter i samtiden utifrån historiska perspektiv med utgångspunkt i Förintelsen’. Där stod ingenting om vilka ideologier man skulle vara emot - utan vilka värden som skulle försvaras.”

Nödvändigt villkor, tillräckligt villkor, brukar man säga i filosofin. Det vill säga, nu räcker det med snack.

Ideologi & akademi

Även jag har läst historikeruppropet och står på deras sida. Med viss bestörtning har jag också tagit del av diverse bloggkolleger som omedelbart tar uppropet som ett tecken på att universiteten blivit diktaturkramare och att kommunister gillar folkmord.

Hur dum får man va. Hur fel kan man läsa. Hur trött vill jag bli.

Bara ett (1) påpekande: På flera ställen läste jag att ”ingen” var kritisk mot Forum när de upplyste om nazismen. Detta är fel. Vänsterpartiet krävde på tidigt stadium dess nedläggning, med motivet att staten inte ska bedriva historieforskning eller opinionsbildning.

Jag var emot det kravet då, men har svängt. Ett institut av denna typ blandar ihop ideologi och akademi och bidrar till att snedvrida debatten, hur goda avsikterna än var. Istället borde universiteten få tillräckliga medel för den så kallade tredje uppgiften (utåtriktat arbete), så att de förmår ta hand om folkupplysningen.

Kunskapsarbete

Centrum för marxistiska studier och ABF anordnade skoldebatt med två forskare i pedagogik och två vänsterpolitiker, en S och en V. Med tanke dels på den enorma respons som skolfrågor alltid väcker, dels på den vedertagna uppfattningen att vänstern struntar i dem, var det konstigt att deltagarna inte var fler.

Det stod snart klart att det finns betydande skillnader mellan olika syn på kunskap och olika syn på lärande, men också en skillnad i hur hög grad man vill betona kunskapen respektive lärandet. Skillnaderna behöver inte vara ideologiska på en höger-vänsterskala. Ändå har kunskap blivit ett intrikat ideologiskt inflätat begrepp, sa forskaren Ingrid Carlgren, som efterlyste en nedtoning av metodfrågorna och problematisering av kunskapsbegreppet. Kunskap kan inte vara detsamma i alla tider och situationer.

Forskaren Lennar Grosin påpekade att det bevisade sambandet mellan lågutbildade föräldrar och skolmisslyckande på inget vis uttrycker ett orsak-verkan-förhållande. Den orsak forskarna isolerat ligger i förväntningarna. Som också teveserien 9A visade kan höga förväntningar ge helt nya förutsättningar.

Detta sagt, låter det egendomligt i mina öron att stå och tala om allt som arbetarbarnen inte klarar, allt de måste kompenseras för. Ständigt detta bristtänkande. Invandrarbarn saknar språk, arbetarbarn saknar hyfs, flickor saknar penis.

Höga förväntningar kan ge det vi behöver: Fakta, förståelse, färdighet, förtrogenhet.
"Kunskap, insikt, frigörelse" skrev min ungdoms guru Paolo Freire.
"Kunskap, bildning, arbete" ligger närmare den mer bekante Celestin Freinet.
Vi kommer ingenvart förutan det.

Välkommen till alla vi gillar

Århundradets immigrationsreform är på väg. Åtminstone om man får tro Alliansen, uppbackad av de gröna lustigkurrarna som tycks tro att det handlar om gränslöshet. Härmed öppnas för fri rörlighet, arbetskraftsinvandring och mindre regler!

Låter som om vi öppnat upp för fri bosättning, allra minst. Som om vi struntade i krångliga asylregler och sa välkommen! Så som det skulle kunna vara i den bästa av världar, men inte i denhär.

Så var det inte heller ett särdeles gränslöst förslag. Det handlar bara om att ”arbetsgivarens bedömning ska få avgöra."

”En rädsla för konkurrens från utländsk arbetskraft har stått i vägen för öppnare regler” säger Billström&Valtersson i artikeln. Tänk att så fort man inte är överens med näringslivet ska man bli beskylld för att vara rädd!

När det handlar om utsugning av utlänningar och pressade löner skulle det finnas anledning att vara rädd, om man inte vore så förbannad. Men i dethär fallet verkar det mer vara en fråga om import av min polares polare, ett efterliknande av den kanadensiska brain-drain-modellen, eller helt enkelt det att - ”arbetsgivarens bedömning ska få avgöra”. Inte arbetsförmedlingen!

Frågan är om det är så rasande många som absolut vill dra iväg och jobba i Sverige, av alla ställen. De som redan är här, däremot, skulle gärna ta sin chans.

Ett stort steg framåt

Så skrev vi ett partiprogram... iallafall stora stycken av ett, när vi besvarade vänstermedlemmarnas förslag under orgier av automatkaffe medan den första vårhelgen förflöt oss förutan.

Av allt vi diskuterade men inte gjorde kan jag nämna...
- att stryka patriarkatet så vi är av med det
- att principiellt fastslå vilka djur som är söta
- att avfärda socialismen som en detaljfråga
eller
- att värna det sista vilda beståndet av frigående programkommissionärer

För flera år sedan funderade vi på arbetsnamn till nuvarande partiprogram. Ett av våra mer ödmjuka förslag var: ”Ett stort steg framåt är bra, men ett litet steg bakåt är inte dåligt det heller!” I den diskussionen fick jag min politiska inställning beskriven som:
- Det är hon som vill säga till arbetarklassen att skärpa sig!

Ja - och då kan ett partiprogram vara till viss hjälp.

Hej alla du

Hej alla du -
så sa Robert Broberg på 70-talet. Det var jönsigt, vilket ingick i hans roll. Det kommer för mig ibland, eftersom jag allt oftare blit tilltalad med ”ni” av tjänstvilliga ungdomar i butiker eller per telefon. De små liven tror att det är extra artigt. Men sedan snart fyrtio år är korrekt tilltal på svenska ”du”. Den som vill bjuda på extra vänlighet får lägga det i tonfallet.
Teoretiskt sett vore det finaste av allt att säga ”ers majestät” eller ”O Gud”. Men det är inte korrekt, och därmed löjligt överallt utom i sitt sammanhang. Detsamma gäller tilltalet ”ni”, när det inte avser flera personer.
Jag betvivlar inte att barnen hyser goda avsikter. Arg blir jag inte förrän de säger att det är svårt att veta vilket uttryck som är det riktiga. Hur kan det vara svårt? Vem har fått dem att tro det? Mormor på Östermalm? som förstås är språkvårdare till professionen?
Nä sluta jönsa. Nu genast.
Hej då alla ni.