Intressanta tider med Hobsbawm - särskilt USA

Eric Hobsbawm, den store marxistiske historikern, dog för ettpar år sedan. Tio år innan gav han ut sin självbiografi; Interesting times.

Den store historikern är inte någon särskilt bra biograf. Efter en lysande början i Alexandria och Wien och på andra förkrigsplatser förlorar han sig i namndroppande från Cambridge och de andra universitet som var hans verkliga hemort.

Men några stycken i boken är lysande, särskilt i slutet när han kommer in på Förenta Staterna. Här några citat, i min översättning:

”Det USAnska imperiet vet inte vad det vill eller kan göra med sin makt och sina gränser. Det hävdar enbart att de som inte är med det är emot det. Detta är problemet med att leva i 'det amerikanska århundradet'.”

”Världen såg bara en ovanligt dramatisk terrorattack med ett högt antal offer och en tillfällig offentlig förödmjukelse av Förenta Staterna - - - Ingen orsak till fara för klotets enda supermakt. 

Washington utropade att elfte september har förändrat allt, och genom att göra det lyckades de verkligen förändra allt. De förklarade att de i själva verket var ensamma beskyddare av en världsordning, liksom de som definierar hoten mot den. Vem som helst som inte accepterade detta var den en potentiell eller verkligen fiende.”

Ett stycke om migration:

”Historien behöver rörlighet och förmågan att överblicka och använda ett stort territorium, det vill säga förmågan att röra sig bortom sina rötter. Därför kan vi inte vara plantor, oförmögna att lämna sin egen jord. Vårt ideal kan inte vara redwood-träden, hur majestätiska de än är, utan flyttfåglarna, hemma i Arktis och tropikerna när de flyger över hela klotet.”  

Det är inte endast historien som behöver migration, Hobsbawm!

Slutligen ett närmast poetiskt citat:

”Det förflutna förblir ett annat land.”

Ett förhållande som jag gång på gång försökt bemästra i lyrik och prosa. 

Kasta skit på vänstern, en gammal hobby

Under valrörelsen gick en våg av protester och manifestationer över landet. Överallt var vänstern var på plats med banderoller, tysta ryggar, skramlande nycklar. Vi var stolta, kände att antirasismen börjar få folkligt genomslag. Tyvärr räckte det inte till i EU-valet, även om det svenska resultatet var bättre än i flera andra europeiska länder. Men Vänsterpartiet gjorde ett högst mediokert val.

Då ska vi förstås ha skit. För allting, gärna.

Enligt Linderborg kommer vänstern att förlora en hel ungdomsgeneration för att vi inte accepterar våld under demonstrationer.

Enligt en del av våra egna ska vi sluta demonstrera för att istället gå in för rejäl klasspolitik i bostadsområdena.

Enligt borgarmedia blåser det vänstervindar som består av två liberalprogressiva partier; Miljöpartiet och Fi.

Efter långt och tålmodigt arbete mot rasism får vi nu stoppat i halsen att det inte var vi som mobilisesrade – det var Fi! Vänsterpartiet satt bara på rumpan och förtalade vandaler, samtidigt som vi rantade runt på torgen och försummade klasskampen.

Vem begriper något av det utom att – vänstern ska ha skit.

Antagligen ska vi vara tacksamma för att Linderborg överhuvudtaget nämner oss. Övriga media gör det ju inte. På valdagen saknades i stort sett bevakning av vårt parti.

Vem begriper något av det utom att – vänstern ska tystas ihjäl.  

Något ligger det i vad Linderborg säger. Inte minst blir det tydligt av den rad internetkamrater som applåderar texten. Ja nu får vi till och med höra att Vänsterpartiet aktivt motarbetat antirasistisk kamp!

En befängd förolämpning. Men det ser ut som att våldsromantiker och mediaputtar är överens åtminstone om värdet av att klämma åt vänstern så de skriker.  

Det är inte något vackert läge vi befinner oss i. Nazisterna ska in i skolor om de så önskar, och vänstern ska inte finnas. Dessvärre är det inte nytt. Men gatuslagsmål som kampmetod har aldrig lyckats! 

Vårt mål är inte att fascisterna ska må sämst när vi går hem från torgmöten. Vårt mål är att så många människor som möjligt vågar stå upp för solidaritet och rättvisa. Vi kom en liten bit på väg. Vem tror på allvar att vi kommer längre genom våld och sabotage?

Metoder är inte verknings- eller meningsfulla bara för att de höjer självkänslan för individualistiska frasradikaler.