Humoristisk hyllning med handväska

Nej till prinsesshyllning! säger två tredjedelar av de tillfrågade poeterna. En är republikan, en annan ogillar knähundsgläfs och stövelslick. Gott så. Men Kungliga svenska media har svårt att hänga med. De tycker poeterna tar sig ton, som om inte detta vore ett sätt att vara just poet.

Castenfors, chefen för Liljevalchs, ser sin självpåtagna roll som event manager blåsas ur och kan inte avhålla sig från att recensera nej-et, som vore det en nyutkommen lyriksamling: ”En återkoppling till vårt rigida 70-tal... samma retorik som de hade 1978 på hösten...”

Vems 70-tal dillar han om? Det decennium som innehöll det förra kungabröllopet?
Försök att förstå: 1970-tal är en tidsbestämning. Inte ett värdeomdöme.

Det är inte alla som byter ståndpunkt i takt med herrmodet och nygamla hegemonier. Det vill säga, om en person var avogt inställd till undersåtementalitet år 1978 (i synnerhet om hösten) är det inte särdeles besynnerligt att han är det ännu vintern 2010.

Men problemet för Castenfors är att inalles tjugo vuxna språkbegåvade personer har missförstått hans gigafestliga evenemang. ”De tror att de ska skriva till Victoria och Daniel, men det var inte så det var upplagt.” Ehrm... upplägget var att poeterna skulle skriva kärleksdikter inför prinsessans bröllop, dikter som ska läsas upp under projectet LOVE där townen hyllar weddingen, dikter som i inbundet skick ska överlämnas till V & D.
Vad är det vi har missförstått?

Vi kanske inte har lodat bottnarna i den enfald där vi lever.
På 70-talet arrangerades alternativfestivaler och antiprylar. Fyrtio år senare ombeds en litteraturprofessor att spekulera i de djupliggande orsakerna till författarnas avstående, orsaker som måste finns i deras psyke eller sociala situation. Att inte gläfsa på anmodan för att hylla kungahus och kärnfamilj synes så egendomligt att det måste analyseras.
Då hade professorn kunnat säga att republik faktiskt inte är namnet på en utländsk smygande febersjukdom med tecken på sinnesförvirring. Men istället svarar han snällt att författarna kanske har vant sig vid att vara självständiga (se där! ordet är inte obsolet) och jämför det med Ekelöfs ”non serviam”.
Alternativet är att svälta dem till underkastelse. Bellman servade sina herrar väl, och se hur det gick för honom. Poesin är det inget fel på, men självständigheten uppgav han till sina borgenärer.

För att trösta Castenfors för de oregerliga poeterna föreslår jag ett ännu festligare bröllopsjippo: låt oss alla hänga upp våra slitna handväskor i träden! Kom med din lilla plastiga från HM, den fina med facken som du önskade dig så länge, din retro doktorsväska och dina tygkassar med urblekt text, och låt dem som alla våra uppgivna hopp vifta och vimpla i vinden längs kortegevägen!
Jag tror jag har en liten axelremsväska kvar från 70-talet. Med pärlor och fransar på.


Om du vill att Haga ska vara kvar som öppen friluftspark, sprid listan och skriv på
Om hovets bidragsberoende, se Fotolasse

Björnen sover. För tillfället

Den som inte är nöjd med sin bostadsort ska flytta! Rayman i SvD tror att det formligen kryllar av bra, billigt, väljbart boende eftersom hon föreslår ett platsbyte mellan lantisarna som hatar varg och 08-orna som hatar bilar. Vitsigt föralldel, men den som gillar både stan och landet kan ändå ha vissa synpunkter på sin miljö.
Är det en plats man älskar är man faktiskt skyldig den ett visst engagemang.

Utan kunskaper om vargjakt är jag förbryllad över aggressionen mot ett djur som är så sällsynt och så skyggt. Jämför med björnarna!
En del av glädjen i att bo på landet är att irra omkring i skogen i timmar. Då helst utan att hela tiden vara livrädd för ett björnmöte. Enligt lokaltidningarna är det åtminstone en person om året som rivs av björn. En och annan björn skjuts också av, för trafikens och kanske köttets skull, men jag har aldrig hört ett sådant liv om saken som det alltid blir om de fåtaliga vargskrällena.

Finns väl massor med elaka djur att skjuta, förresten. Innan jag lägger fångstgrop för rådjur är det bra att någon som inte jäser av emotioner har fått bestämma reglerna.

När det gäller frågan om bil i stan är förstår jag Rayman än mindre. Det är på landet bilen är oumbärlig, en teknisk länk i näringskedjan. De stadsbor som envisas med att korka igen vägarna med sig själva är förmodligen inflyttade från någon avkrok där man aldrig lärt sig det urbana beteendet att raskt knalla på i en halvtimme i rät linje.

Sedan har vi de bestialiska småkrypen! Här en FB-grupp för den som tycker man ska jaga fästingar istället. Smittspridande blodsugare vilka som bekant hör ihop med rådjur och därmed kan förena land och stad i gemensam kamp!

- - -
En helt annan vinkling på vem som ska flytta har Aktuellt från ett kafébord. Läs om pojkliberalismen!

Äter frukost okänd och megafonlös

Gräsrötterna tar makten på nätet, skriver SvD i en fortsatt granskning av hur bloggar och andra sociala medier används i politiken.
Makten – ska man skratta eller spy?
Den finns allt någon annanstans den. Till exempel i att de största tidningarna länkar till de mest länkade bloggarna och att bloggmotorerna avgör vilka nyheter som är viktiga att diskutera, nämligen de som redan tagits upp i gam-media. Så går det runt runt.
Rekordet har vi här. Tidningens redaktion bloggar genom att länka till alla som länkat till en tidigare införd artikel.
Som kinesiska askar, fast inte lika vackert.

Makt finns också hos riksdagsledamöterna. Men när de bloggar kallas det partimegafon och envägskommunikation. Har det slagit någon att en riksdagsledamot tycker som sitt parti? Att det rentav är en förbannat viktig kvalifikation för att bli vald?
Heltidspolitker bloggar inte för att de har lust att sitta och svara personligt till dig och mig och alla som kunde ha läst partiprogrammet lite tidigare. De bloggar för att de har kommit på att det är viktigt eller till och med roligt. Sen får de ris för att de inte bloggar lika bra som alla vi oviktiga som kan lägga ner tid på sysslan därför att vi inte sitter med departementspromemorior just då. Men när en riksdagare twitterkvittrar som vilken bella som helst om att de har ätit frukost idag (o originalitet!) då duger inte det heller. Då ska de föra fram sin politik. Utan megafon.

Därför är jag så glad åt att vara maktlös och okänd och knappast få en länk i veckan!
Nej, inte alls. Men bloggandet börjar urvattnas.
Hela diskussionen fick jag i ansiktet just när jag - jag är ju ändå bloggare - åt frukost.

Se Alliansfritt Sverige om hur en Kd-politiker bloggar om att blogga
Föredrar du originalitet, se härliga kobilder hos Fotolasse