Man
kan vara cynisk: ”Förläng tiden till fem år och tvinga dem att deponera pengar
till hemfärden redan vid inresan så minskar problemet.”
Eller
raljant: ”Vem skall avgöra om det förekommit våld? Polisen? eller blir det Soc
eller Roks? - Expo såklart. Detta initiativ kan utökas till att gälla våld både
mot män, kvinnor, barn, pensionärer, konduktörer...”
Har
man ingen annan att skälla på kan vänstern komma väl till pass: ”Det är
belagt att män i vänster- och extremliberala kretsar spöar sina kvinnor (eller
sina manliga partners) därför att de saknar självkänsla. Kom inte och påstå att
det ni sysslar med skulle vara allmänt förekommande!”
Man
kan också rent ut kräva förbud mot den politik man ogillar: ”Finns risken att
svenska folket blir utnyttjade av politiker som tror sig veta bättre än folket
som röstade på dem, och ägnar sig åt kommunistiska, islamistiska,
multikulturalistiska eller feministiska tendenser, bör vederbörande politiker
genast avsättas och förbjudas att idka politik på livstid.”
För
dessa kommentatorer är enkla lösningar tilltalande: ”Vill man ha något i livet
så får man kämpa sig till det, man får inget till skänks, tyvärr. Kvinnor som ’importeras'
hit kan ju informeras om detta vid sin ankomst. Sluttjatat om jämlikhet.”
Enkla
lösningar har de som vet mest: ”Mina källor är kvinnor och män som är
involverade i skenäktenskap. Dessa har god insyn i hur systemet fungerar och
hur utbrett fenomenet är. De har berättat och visat mig många saker. Jag litar
på dem och önskar att det fanns mer officiell information men det verkar vara
locket på som gäller.”Eftersom det ”inte finns något kvinnoförtryck i Sverige”, förstås.
Så kan det låta i Sverige 2012 när de extremister som anser sig normala försöker balansera en statlig utredning som de uppfattar som extrem. Så kan det låta - minus de rasistiska
kommentarerna.