lördag, maj 03, 2014

Folkmusik för alla

Folkmusikfesten i Stjärnsund, Hedemora kommun i södra Dalarna, firar tioårsjubileum.
På fotot här ovanför har arrangörerna försökt beskriva vad som är så viktigt i den kultur vi håller kär: tradition och mångfald.
Bandet till våra förföräldrars toner och lockrop. Glädjen i de sånger och rytmer vi har lånat från vänner och grannar.
Kultur betyder som bekant odling. Odling av ett enda fält med samma gröda år ut och år in ger ingen god skörd. Skörden uppstår i möten, blandningar, kemiska förändringar, påverkan av energier; allt det som ger växt.
På folkmusikfesten i Stjärnsund har vi förr om åren upplevt kulning vid tjärnen, afrikansk kör i kyrkan, spelfolkstämma i buskarna invid herrgården, barnkarneval på ukulele, frigörande dans med indiska inslag och mycket mer.
Jubileet firas 31 juli till och med 2 augusti. I tradition och mångfald.
Leve kulturen!

torsdag, maj 01, 2014

Dalarna på väg till val

1Maj, arbetarrörelsens egen helgdag firas i Falun
 Vi är inte till salu - nej nej nej! Dagen är kylig, men det är rekordtidiga 
löv på träden i Geislerska parken
 Daniel Riazat, Dalarnas blivande riksdagsledamot håller tal. 
"Ormens ägg är kläckt" säger han träffande om den växande fascismen i Europa, nu när det händer som vi aldrig trodde skulle hända igen. 
 Ett överraskande inslag var det stora deltagandet från Feministiskt initiativ. Märkligt med tanke på att det är ett parti som kan tänka sig att släppa fram en borgerlig regering. Lokalt är de tydligen vänster, och de uppförde sig fint och försökte sjunga med i Internationalen. 
Så ska det vara på 1Maj - hela spannet från ideologi till logistik!

onsdag, april 30, 2014

Socialdemokraternas kant - hur ser den ut?

Dalademokraten är en utmärkt tidning. Ofta. Den bevakar såväl globala som regionala nyheter och har en hyfsad kultursida. Den har också Göran Greider, och lever högt på det. Kanske för högt. Han har inte skrivit den ledare som förstörde valborgsmässoaftonen.
I ledartexten redogörs utförligt och hövligt för två partiers budgetförslag. Det ena partiet är demokratiskt och kan tänkas ingå i ett blivande socialdemokratiskt regeringsunderlag. Det andra partiet är fascistiskt och kan för närvarande inte tänkas ingå i någonting, utom EU-parlamentets bruna grupp. 

Rubriken på ledaren lyder: Utmanare på var sin kant. Grundläggande är tanken är att två udda småpartier utmanar de stora, seriösa regeringsalternativen. Vänsterpartiet är kritiska mot socialdemokratin, och Sverigedemokraterna är allmänt kritiska, i synnerhet mot immigration.
Detta skrivsätt hakar fint i traditionen som borgarklassen skapat under snart hundra år. Socialister och fascister ska utplaceras på varsin kant i en politisk sfär där två stora partier, ett kapital-konservativt och ett mer folkligt konservativt, har hegemonin och formar det som är normalt.
Utanför det normala finns bara utmanare. "Kanten" är det som drar upp normalitetens gräns. 
På den ofräscha kålsuparteorin produceras valmaterial som om den vore ett utslag av kreativt nytänkande.

Märk väl: för skribenten gäller det inte gränsen mellan demokrati och fascism. Hen är fastklamrad vid en ytterst lokal gräns, den som går mellan stora och små partier i en avkrok av Europa, gränsen mellan det som normala européer ska känna igen som normala partier, alltså både S och M, och så resten. 
Längre än så ser ser inte den socialdemokrati som har så mycket att ångra... och det kommer säkert mera.  
En socialdemokratisk tidning med kulturambitioner förmår inte skilja på demokratiska partier och deras motsats. En socialdemokratisk tidnings ledartext föredrar att placera sig i ”mitten” tillsammans med högern.
Det är inte bara historiefientligt, det är smaklöst också.
De kallar det ”utmanare på var sin kant” – men var går kanten? 
Om en socialdemokratisk tidning inte ens kan svara på det, eller än värre svarar fel, vad har vi då att hoppas på?

Imorgon på 1 Maj hoppas vi demokrater och socialister i Sverige, vi som väntar på och kommer att stödja ett regeringsskifte, att Socialdemokratiska Arbetarpartiet kommer att avstå från att sitta i knä på de kapitalkonservativa, och istället placera sig i motsatsställning till fascister.                
Det är där vänstern är.