Dum, dummare, DN

Hur många undersökningar av dethär slaget tror du vi får se före valet? Idag har DN/Synovate frågat folk vem de tror är bäst på att sköta en statsministers uppgifter; statsministern eller någon annan? Folk tror, naturligt nog, att den som innehar uppgiften är bäst på att sköta den. För närvarande är det bara att instämma.

Tidningens slutsats: Sahlin har slagits av Reinfeldt, vilket är "illavarslandet för Sahlin". Varför då? Illavarslande (roligt ord!) för landet vore det istället om den främste folkvalde företrädaren inte klarade sitt jobb ens på den punkten. Det är hans politik som är vedervärdig, inte hans representationsförmåga.
Illavarslande för journalistiken och rent tragikomiskt är att de som tillfrågats också fått ta ställning till Maria Wetterstrands statministeregenskaper. Här svarar de än en gång fullkomligt logiskt. De tror att den eventuellt blivande statsministern gör jobbet bättre än en person som inte ens är påtänkt för uppgiften.

Vad är det så kallade nyhetsvärdet i detta? Jo sir man på: Wetterstrand får lägre svarsvärden än Sahlin trots att hon är så populär!
Åhh, jag baxnar.
Inte över resultatet, utan över nivån i landets största tidning.
En av frågorna gäller vem man tror är bäst på att skapa majoritet för sin politik i riksdagen. Om jag fick en så dum fråga per telefon skulle jag kunna svara fel i ren förvirring. För det är väl.. ja, den som har majoritet, väl? Visst är det?
Jo, väljarna har huvudet med sig och svarar rätt. Men hur länge ska de komma ihåg parlamentarismens spelregler under en förbannad fördumningskampanj?

”I höstens val kan statsministerkandidaterna få ökad betydelse” ursäktas, jag menar avslutas den tvåsidiga artikeln.
I höstens val kommer statministerkandidaterna att få ökad betydelse på grund av att denna duell hamras in av en enig borgerlig press som kallar allmänna val för just det: en duell, där de poängsätter olika grenar.
Medias bästa gren är Reinfeldts personliga egenskaper och misstron mot Sahlin som kvinna och offentlig person. Därför avstod de från att fråga om ännu en udda medtävlare som exempelvis Maud Olofsson. Det hade nog inte blivit så kul för dem.

Den synliga avsikten är att förespråka tvåpartisystem, personval och ytliga individuella kampanjer. Det är åtminstone demokratiskt, med ytligt usa:nska mått mätt.
Men den osynliga avsikten är att privatisera politiken.
När det parlamentariska systemet osynliggörs och de dumma väljarna får en robinsontävling att rösta i, blir både insikt och ideologi förbehållna den bildade eliten.
Så som borgarna alltid har velat ha det.
Metodiken är utomordentligt illavarslande.

Tack till Moteld för medeld!

Danmark är inte längre ett yndigt land

Danmark, ett land som det en gång var lätt att bli förtjust i, drar iväg mot fascistiskt styre och integritetens upplösning. För att få bo i landet behöver du poäng som du tjänar ihop till genom kurser i danskt språk och samhällsliv och mystiskt fluffiga kulturkurser, samt att du är idog gnetare inom föreningslivet.
(Bästa läsare! Har du gått på möte i brukshundsklubben idag? Och jag struntar i om du inte har nån hund.)
Du måste också avstå från besök hos vänner och släktingar i ditt gamla land. Då ryker uppehållstillståndet direkt.

En grym politik avsedd att bryta ner individen.
Du har ingenting, du är ingenting utan oss.

Typiskt nog insåg inte Dansk folkeparti att islamiska samfund ännu räknas som föreningar, också i Danmark. De försöker nu ändra regleringen så att folk inte ska plocka falska danskpoäng under fredagsbönen.
Om detta berättar Arvidsson, verksam i Roskilde, och jag är tacksam för rapporten men bekymrad över slutraderna. Där dristar sig Arvidsson att dra slutsatsen att försöket att ”etniskt kvalificera vissa aktiviteter” kan leda till diskriminering och rasism (min kursivering). Är det ett tankehopp, ett struket stycke? Eller syns det inte, för den som bor i det bitvis förtjusande Danmark, att lagen är diskriminerande därför att rasismen finns hos lagstiftarna?

- - -
Nu rapporteras det i media att Lasse syns mer i media. Det låter som en lustig paradox, men är ett symtom på att för media finns ingen verkligare verklighet än de själva. Ska vi vinna något i valet krävs det att media väljer att förverkliga fler av våra företrädare.
Vi kan vara hur tydliga som helst på torgen - om det sedan skrivs något i stil med att vi var rödgröna flummare är det den versionen som blir verklig i folks huvuden, oavsett vad de hört. Ungefär som att Mona i media är kvinnan utan efternamn som förlorar mot den reinfeldtska auktoriteten, oavsett vad hon sagt.
Se också Sjöstedt och Emil Berg

Svenskt näringsliv hade fel

Läs Etzler i envig mot Svenskt näringsliv när han förklarar 1) skillnaden på arbetslöshet och fritid och 2) att de rika berikar sig själva.

Citat: "De flesta människor vet mycket väl varför rika blivit rika och fattiga fortsätter vara fattiga, och de har lärt sig detta utan att läsa Marx och på ett helt annat ställe än universitetet. Det kallas arbetslivet. "

Poesi och spel

En av alla möjliga kombinationer utspelas
i en cell i palatsets källare
biljard och slamfinal

Geometrins bågar, röd och vit över grönt
i spinn
Aritmetikens poängblock efter ord på scen
spänning

Här är alla spelare, stötiga lirare
poetjävlar, bollrullare
klacketiklack
en tango av ansikten

Nu på torsdag - SKÄRTORSDAG - utkämpar slampoeterna i Stockholm norra kampen om de fyra platserna i SM Poetry Slam som i år går i Uppsala. Åtta män och två kvinnor har gått till final, men chansen finns fortfarande att det blir jämnt i SM-laget.
Lokalen är i källaren till Biljardpalatset, St Eriksgatan på Kungsholmen. Fantastisk miljö! Klockan 19 startar det.

Flickors vrede

Läste boken Flickors vrede av Rachel Simmons. Särskilt välskriven eller vässad var den inte, men intressant. Med stöd av ett enormt intervjumaterial från skolor i USA visar författaren på viktiga men ofta förbisedda fakta.
När flickor mobbar varandra är det en alternativ aggressivitet, även om de inte slåss.
Eftersom flickor är fostrade till att framför allt vårda sina relationer, sårar ”relationell aggressivitet” dem mer än något annat. Det räcker med att vända ryggen till eller bryta vänskapen. En flicka som blivit, eller tror att hon blivit, övergiven av sina vänner upplever total isolering och slutsatsen hon drar är att hon måste vara ännu trevligare, ännu mer sympatisk och empatisk.

Vuxna har svårt att urskilja flickors aggressivitet eftersom den dels inte förmodas existera, dels inte låter som pojkars aggressivitet. Flickorna har själva svårt att urskilja den, eftersom de vet med sig att de inte ska vara arga och otrevliga, för då kommer ingen att tycka om dem.
Tala om dubbelbestraffning. Först lär vi flickorna att vara flickor, sen får de skit för det. Föräldrar och lärare enas om att flickbråk är mycket värre, att flickor är lömska, att en käftsmäll är mer rak och ärlig. Men, suckar vuxengenerationen, flickor bara är sådana. Vuxna kvinnor med, för den delen. Kanske lika bra att de lär sig stå ut med väninnornas gemenhet redan i skolan.
På så vis får flickorna nästan aldrig någon hjälp.

Men flickor är inte värre än pojkar för att de förtalar och hånar varandra istället för att klippa till. Pojkar är inte sämre än flickor för att de skriker och gapar istället för att försöka reda ut problemen. Flickor och pojkar gör ingenting annat än det vi lärt dem att göra.

Under alla åren jag arbetade i grundskolan tog jag flickornas beteende i försvar, eftersom jag aldrig såg det trivsamma kompisskapet i att krypa omkring i skolgårdsgruset och leta efter sina framtänder. Jag försökte också hjälpa flickorna ut ur sina hembyggda tortyrburar, vilket inte är lätt eftersom (skriver Simmons) de hellre underkastar sig en dålig vänskap än ingen alls. Eller så försökte jag helt enkelt få dem att uppföra sig som folk.
Men inte heller jag såg det som Simmons påpekar och som finns alldeles framför oss: att det handlar om bortfostrad vrede och ett allt överordnat krav på omsorg och sociala relationer.

Om definitionen på flicka är att aldrig vara självhävdande ligger halva landets befolkning illa till.

Förenta Staternas flickskolor ligger långt från Bjästa. Men när det gäller svek, neutralitet och att urskilja när någonting stort pågår finns beröringspunkter med den ursinniga texten hos Approximation