Kultur i Sverige och Gud i Brallan

Förslaget till nya kulturpolitiska mål låter riktigt bra. Kanske alltför bra, kanske som något utslätat välvilligt som alla kan instämma i - men det är en så god utgångspunkt som någon.
Vad utredningen säger, i starkt sammandrag, är att kulturpolitiken ska främja öppna gemenskaper och arenor som är tillgängliga för var och en. Den ska möjliggöra kommunikation mellan olika individer och grupper, skapa förutsättningar för kulturupplevelser och bildning samt verka för att alla ges möjlighet att fritt utveckla sina skapande förmågor.
Inom ramen för den politiken ska myndigheter och institutioner främja mångfald och kulturell pluralism, bevara och bruka kulturarvet, göra information och kunskaper tillgängliga, stödja konstnärligt skapande och ge plats för konstens förmåga att bryta mönster och vidga det möjligas rum.

En formulering från tidigare kulturpolitiska mål är slopad: att motverka kommersialismens negativa verkningar. Inte mig emot. För det första kommer föräldrar, pedagoger, bidragsgivare, körledare, bibliotekarier och lajvare aldrig att vara överens om vilka dessa negativa verknignar är. För det andra: om kulturpolitiken kommer en bit på väg mot öppna gemenskaper, tillgängliga arenor och pluralism - då är kommersialismen redan motverkad.

- - -
Så var det riksdagsledamoten Else-Marie Lindgren från Kd som tycker att Reinfeldt ska leka USA-president och säga ”Gud bevare Sverige”. Mest för att hon tycker ”det kunde vara fint”. Annars är det inte fråga om något märkvärdigt, antyder hon: ”Det skulle inte påverka några politiska beslut.”
En troende kvinna föreslår ett offentligt åkallande av det allra högsta väsendet för hela folkets bästa - utan att det ska ha någon som helst påverkan annat än att det känns lite mysigt!
Ska detdär föreställa en religion, kallas den trygghetskonformismen.

Jinge tycker att förslaget är riktigt kul, därför att Gud ändå inte finns. Det förvånar mig inte.
Det är vissa så kallade kristna som aldrig upphör att förvåna.
Man kan se förslaget som en långsiktig kalkyl för att bakvägen föra in kollektiv bokstravstro, eller som ett tecken på att religionen infantiliserats ner till jultomtestadiet.
Vad det än är, inte är det kul. Inte andligt heller.