Oron ökar. Både i Haninge och
i mitt hjärta.
I Haninge är människor rädda
för att ensamkommande flyktingar ska våldta deras barn. I mitt hjärta växer
skräcken för tvingas leva under en fascistisk regim.
Om tidningen skriver någorlunda
riktigt kan det vara så att tämligen normala medborgare i Haninge, av alla
normala kommuner, idag inte finner det på minsta vis gränsöverskridande att
offentligt vädra rasistiska uppfattningar.
De skulle givetvis aldrig gå med på att
det är rasistiskt att tro att flyktingar våldtar barn och begår diverse andra
brott. Det är ju rädsla de luftar, en känsla som de är i det närmaste
grundlagsskyddade att hysa. Och kommunen gör självkritik för att de inte har ”hanterat”
medborgarnas oro.
Vem som gjort folk så rädda går media inte
närmare in på. Av ren självbevarelsedrift.
Nu är det inte alls konspirationsteoretiskt
att komma att tänka på rubriken: ”Ensamkommande pojkar avstängda från badhus” –
som inne i artikeln visade sig handla om barn som inte kunde simma!
Varför blev rasismens
problembeskrivning gängse rubriksättning?
Därför att den säljer. Och medias uppgift i kapitalismen har alltid varit att peta lite i myrstacken för att få se på hets.
Media är
inte rasismen. De bär den däremot
förträffligt.
Men vi är några fler
medborgare här i landet, ja också i Haninge. Vi som inte blivit migrationsrädda,
vi som fortfarande går och ältar vår gamla rädsla för fascismen, den som antas
ha knalldött 1945. Hur tänker vi då? Vad är vi rädda för?
Inte är det väl en fascistregering
vi har bara för att den stänger gränserna för att visa att den kan… att den kan
bete sig lika hotfullt som
fascisterna?
Bortsett från att den tävlan i sig har
fascistiska drag är det så att fascismen...
- karaktäriseras av stark
nationalism och enhetstanke
- alltid styrs med hård hand
uppifrån, men göds av massans känsloutbrott
- erbjuder enkla problem och lösningar;
kampen mellan oss och dem
- uttalar tron på lugn och
ordning, men hetsas fram av spontana våldsyttringar och upprätthålls av
planerade sådana
- växer i tider av social
orättvisa när mittenpartierna blir alltmer lika varandra
Den som känner igen ett eller
flera av dessa fascistiska drag idag har all anledning att vara rädd.
Och vem, ack vem i kommunhuset eller
regeringen ska visa sig vuxen att ”hantera” vår
oro?
