De förlorade idag

Denna dag är bättre än någon annan dag att rekommendera kuslig höstläsning:
Martin Gelin, Den republikanska högern: republikanernas revolution och USA:s framtid. Med all rätt är denna reportagebok nominerad till Augustpris för årets svenska fackbok.

I boken får vi följa Gelin i spåren härs och tvärs över USA:s kontinent. Här möter vi reaktionärer och rasister, anarkistiska libertarianer, kristna fundamentalister. Alla är de överens om en sak: demokrater och liberaler måste tystas, de hotar nationens storhet.
Boken är lite överlastad och spretig, men spänningen upprätthålls genom de vedervärdigheter som avslöjas. Här finns nästan inga spår av författarens egna ståndpunkter, utan hela skildringen är beskrivande, utom att Gelin ibland påpekar ett faktafel. Den republikanska högern talar för sig själv.

Hur bibehålls och sprids den snedvridna världsbild som går ut på att sjukvårdsreformen är nazism, att foster har rösträtt och att det väldiga USA hotat av undergång om spanskan sprids som samtalsspråk?  
Delvis upprätthålls den genom gott fotarbete, som alla politiska aktivister vet. Men också genom korrupt lobbning på gränsen till utpressning, genom uppköp av mediakanaler som sprider propaganda och låtsas att de är avslöjande nyheter, genom att spela på människors rädsla med en effektiv lögnapparat. Sist men inte minst genom att undergräva demokratin genom att avsiktligt se till att skapa lagar och regler som försvårar röstandet.
Jo jag sa: regler som försvårar röstandet.

Jag önskar Obama lycka till. Det är inte mycket han kan göra, det är inte heller så mycket han vill göra sett ur en socialists synvinkel, men han höll reaktionärerna stången trots deras miljardkampanj.
 
Dessvärre kommer de igen, deras ihärdighet framgår också tydligt i boken. Och det är inte mycket vi kan göra, härifrån andra sidan jorden.
Utom att hjälpas åt att här i Sverige se till att de uppblåsta lögnerna och paranoian hos högerextremisterna aldrig står oemotsagda.

Sd och den svenska historien, kärlek med förhinder

Ännu en titt på Sverigedemokraternas riksdagsmotioner. En som tar oss till nya bottennivåer är 2012/13:K384: Avskaffa 1 Maj


Sd vill inte förstå att Första Maj för hundratusentals människor världen över är en högtidsdag. De skriver ”Till skillnad från våra övriga helgdagar är den inte knuten till en tradition som har omfattats av hela folket, utan endast av en ideologisk och politisk gruppering.”
Den ”ideologiska och politiska gruppering” som i slutet av 1800-talet började demonstrera på 1 maj gjorde det främst för åttatimmars arbetsdag och allmän rösträtt. Man kan med fog tänka sig att ”hela folket” idag är tämligen belåtna med att vi segrade i den kampen.

Sd anser att helgdagar ”bör inte vara kopplade till vissa politiska särintressens historia och till det konfliktskapande och söndrande”. Hur tänker Sd att den tidiga arbetarrörelsen skulle ha gjort? Skulle de för den allmänna enighetens skull ha gått med på att arbeta dygnet runt och att låta ett smalt skikt av överklassmän välja regering?
Det hårt arbetande folk som Sd säger sig värna (sålänge de är är födda i Sverige) utpekas plötsligt som ett särintresse – men vad det handlar om är att minnas dem som gick före oss i kampen för demokrati!

Sverigedemokraterna förnekar sig aldrig när det blir tal om klassamhället. De väljer alltid att glömma de motstridiga intressena mellan fattiga och rika för att tråckla ihop sin krampaktiga idé om den nationella sammanhållningen – en sammanhållning kring värden som alla omöjligtvis kan dela eftersom det handlar om makt. Den enas frihet går ut över den andra.

Som ersättning för Första Maj föreslår Sverigedemokraterna på fullaste allvar statschefens födelsedag eller Engelbrektsdagen. Tanken att jobb och skolor skulle stänga för att kungen fyller år är inget att spilla ord på. Men hur är det med Engelbrektsdagen? Hur många vet ens att det finns en sådan?

Inget ont om Engelbrekt, men han ställde till med en del kaos i dåtida statsapparat och som upprorsledare betraktades han knappast som den helande och enande gestalt som Sd flera hundra år senare gör sig illusioner om.
Men ska vi så långt tillbaka i historien bör vi också plocka lite bland recenta fynd: Om man får tro wiki gick Sverigedemokraterna år 1991 i ett demonstrationståg på Engelbrektsdagen den 27 april. Bland de 150 deltagarna fanns många skinnskallar och uniformerade aktivister från Vitt ariskt motstånd. Bland talarna fanns en veteran från Waffen-SS.

Det är genom rad på rad av omtolkningar, dåligt omdöme, förtigna ställningstaganden och illvilja som Sd snarare skändar än hedrar vår svenska historia.