Nazisterna samlas i år i
Ludvika. För två år sedan var det Borlänge, förra året Falun. De kretsar över
Dalarna, målmedvetet satsande på stad efter stad.
Men Ludvika kommuns säkerhetsansvarig tror
inte att NMR kommer att inleda bråk – ”det är isåfall motdemonstranterna”. Hen
har på något förfluget vis fått för sig att NMR vill vara ett vanligt parti och
därför inte vill ha bråk*.
Om man tror att de flesta människor vet
vad nazister är och vad de står för och vad de vill göra, då har man nog fel. Om man
tror att vanligt hyggligt folk som har nazister till grannar inte märker
av någonting särskilt med dem, då tror man nog rätt. Om man tror att de
välkostymerade NMRarna gör ett gott intryck när de marscherar i raka led, då
kan det vara både rätt och fel, beroende på åskådarens egen åskådning.
Men nu gäller det en person som arbetar på kommunens
säkerhetsavdelning och ändå inte vet att nazister är farliga, ofta brottsdömda, beredda
att ta till våld och övertygade om sin rätt att störta demokratin. Det gäller en person som är oförmögen att sköta sitt uppdrag.
Å andra sidan, kanske personen ifråga inte är så
bottenlöst okunnig? Hen kan vara rädd, kanske har blivit hotad tidigare. Vilket
är precis sådant som hens kolleger på säkerhetsavdelningen ska kunna hantera.
Det andra alternativet är att hen innerst inne håller med NMR. Isåfall är det en säkerhetsrisk som hemvant rantar runt på själva kommunsäkerheten.
Personen verkar helt säker på att
de som bråkar, det är motdemonstranterna. Det vill säga, Dalarna mot rasism,
Vänsterpartiet med flera. Kan hen på allvar tro att det är här det finns en oproportionell
samling kriminella som hotar och klår upp journalister och oliktänkande?
Visst har det förekommit att någon ungvänstrare
har kastat sten, i synnerhet om hen känt sig trängd. Men de gånger det hänt har
ungdomen ingenting alls i ryggen. En hel organisation tar avstånd, både personligt och offentligt.
Det är hos NMR som ”hjältarna” hyllas på hemsidorna. Det är nazisterna
som stolt samlar in pengar till böterna och lovar stöttning i fängelset när deras "tappra krigare" tagits gisslan av "förrädare". Ett beteendet som knappast återfinns i något vanligt parti.
Vad kan vi lära oss av detta
skrämmande exempel? Dels att 1Maj i Ludvika riskerar att bli en laddad tillställning,
eftersom kommunens säkerhetsavdelning inte förstår riskerna och eventuellt
håller med nazisterna. Dels att vi nu verkligen måste gå in för att lära oss
pacifistiskt motstånd.
Vi får inte låta dem ta över gaturummet, och vi får inte ta till våld. Då måste vi göra någonting annat. Ruska med nycklar och visa rumpan är bra exempel, men vi
behöver lära oss mer och sätta dem i system, och därtill lära oss elementärt självförsvar. Om vi ska våga möta nazisterna på
gatorna – möta dem fastän vi lever med otryggheten i att polis och
säkerhetstjänst inte alltid kan eller vill skydda oss – då måste vi kunna känna
sammanhållningen i att vi solidariskt vet vad som bör göras. Pacifistiskt motstånd. Vi
kastar inte sten, vi kastar blommor…
Nåja. Vi kan välta ett lass gödsel också.
*Infört i Dalarnas tidningar,
men länkas inte pga betalsida
