Öppna landskap

När det är klart och stilla väder kan vi höra klangen från Stjärnsunds kyrkklockor. Ljudet bärs över sjöarna in till vår trädgård. När det händer tänker jag alltid på de där bönderna, hos Lagerlöf tror jag, som står på åkern med mössan i hand under klockringningen. En stunds andakt mitt i arbetet.

Engla begravdes och jag arbetade i trädgården, ty trädgårdsarbete är heligt.
Det är gudstjänst i ordets sanna betydelse: att göra tjänst åt Gud.
Åt gudomen sköter vi naturen.

Så gjorde korna också. De höll landskapet öppet. Utan att veta det och utan minsta andakt gav de rum för klockklang. Korna kommer jag alltid att sakna.

På eftermiddagen var jag i Stjärnsund. Tevebilarna hade åkt och svalorna kommit.

Luftandar, ljusdans
det vita under vingen

en blinkning eller vinkning

Falskt, sant eller mittemellan?

En faktoid är ett oriktigt påstående som antas vara sant. Till exempel att Kinesiska muren kan ses från månen eller att det är farligt att bada efter maten. Det skulle inte förvåna mig om det visade sig vara en faktoid att eskimåerna har över femtio ord för snö.

Till skillnad från klintbergare (urbana myter, vandringssägner) som är makabra och otroliga och alltid måste förankras i ett ”det är sant, min moster var själv med om det” när det är dags för spindlar i bananlådor eller ögonlösa kräldjur i tunnelbanan, är faktoiderna vardagligt trovärdiga och kan komma att upprepas i god tro av seriösa skribenter.

Du känner igen faktoiderna:
Skattehöjningar leder alltid till arbetslöshet. Dagens ungdom är inte intresserade av fast anställning. I USA har varje människa en chans.

Brasklapp: Möjligen är det en faktoid att skriva ”en faktoid är...” eftersom uttrycket faktoid (ännu) inte är vedertaget. Men det fyller sin funktion. Vi måste kunna identifiera dem.

Jag efterlyser ett liknande behändigt sammanfattande begrepp för mer komplicerade sammanhang. ”Vi i Sverige har alltid...” till exempel. Eller ”historien visar tydligt att...”
Den typen av auktoritativa och närmast harmlösa utläggningar brukar kallas förgivettaganden, försanthållanden eller common-sense-kunskap, vilket är täckande men inte är särskilt behändigt.
Sådant som folk talar om i tillräckligt stor utsträckning för att det ska låta dumt att förneka det.
Sådant som upprepats tillräckligt många gånger för att bli tillräckligt sant för att i sin tur utöva påverkan.

Vetenskapsteoretikern Karl Popper beskriver det såhär:
”Det har sagts att en ras är en samling människor som är förenade men inte av sitt urspung utan av en gemensam missuppfattning av sitt ursprung. På samma sätt kan vi säga att ett folk är en grupp av människor som förenas av en gemensam missuppfattning om sin historia.”

Jobblotteriet

Värsta misstagen under jobbintervjun – eller Så blir du huvudjagad finns hos Aftonbladet. Intressant om man har jobbsökeri som hobby och rekrytering som arbetsuppgift och har lärt sig att det hela är ett riskabelt lotteri och att jobbsökarkurser och manualer i CV-skrivande är som att be sibyllan om tipsraden; godtycket bedömer slumpen.
På jobb där personligheten är viktig kunde de åtminstone tala om vilken sort som ska odlas. Så mycket skit som man är beredd att göra för pengar så är väl ett personlighetsbyte inte det värsta. Eller iallafall lättare än det könsbyte vilket esomoftast eftertraktas, iallafall om man vill vara med och bestämma.
Det är en märklig megalomani som får rekryterarna att faktiskt tilltro sig själva förmågan att på en halvtimme kunna utläsa en personlighet. Säg, social persona. Säg, moralisk vandel. Den första är synlig, den andra finns i polis- och skatteregistret. Men personlighet? Var vänlig visa lite mer respekt för personligheten, än att den skulle låta sig spås såsom vädret i fiskrens.

Generellt sett är det lämpligt att vara hel och ren och inte sms-a under intervjun. Gäller båda sidor av bordet!
Men hon är bra, hon som uttalar sig i Aftonbladet. Utan några käcka ordinationer säger hon att det faktiskt beror på vem som söker vad just i den situationen.
Eller, vi är för många för de få jobb som söker oss.

Då var det dårhus!

Vill du veta mer om -68 ska du försöka få tag på temanumret av Flamman 17/08.
Politik & poesi profiterar här på fina citat - först från en liberal bloggare som ansåg att ”alla” vid tiden runt 1968 var ”galna” eller ”urflippade” och ”levde i dårhus”. Sedan har Flamman ägnat sig åt studier i nutidshistoria och fyller på med ”ett axplock ur tokigheterna”:

1969 föreslår regeringen att förbudet mot nöjestillställningar på långfredag, påskdag och juldag upphävs. 1970 blir skilsmässa tillåtet i Italien. 1971 förbjuds spridning av växtgifter i skog och mark i Sverige. 1973 införs 40 timmars arbetsvecka. 1974 införs lagen om anställningsskydd. 1975 blir alla kommuner skyldiga att ordna dagis åt alla sexåringar.

Det är en del av den politiska utveckling som högerspökena i bloggosfären ser tillbaka på med fasa och äckel.

Jag var tretton år 1968 och hade en fin sommar på en dykflotte. Eftersom jag inte minns mycket mer hoppas jag på att få leva i dårhus lite oftare, med urflippade beslutsfattares helgalna reformer på agendan.

Kritik av kritikern

Makabert elak recension – av en bok jag inte läst, men kanske kommer att läsa eftersom jag undrar vad recensenten blev så förbannat och förnärmat upprörd över.
Inte så att jag misstror honom. Det låter som en bok jag knappast skulle tycka om. Det låter som en bok jag skulle kunna kalla överdriven, oredigerad och kokett. Men nu har jag inte läst den, bara recensionen som går på som om det var boken som var skriven av ren elakhet istället för tvärtom.
Men jag antar att killen skriver som han skriver, vilket eventuellt är illa. Det verkar som om killen har velat berätta något, gripit över för mycket och misslyckats, samt imiterat Safran Foyer. Det är klent, men inget att hetsa upp sig över. (Om man inte njuter av att vara smartare själv, men den lilla trippen tycker jag passar sig bäst hemmavid.)

Däremot kan det vara värt att hetsa upp sig över förlagens roll, eftersom som folk som inte kan skriva blir utgivna, översatta, försålda och försörjda. Å andra sidan har jag fått lära mig att förlag jobbar inte med konst utan med ordvaror och allsin dar att man måste förstå dem de måste ju också leva osv...
Så då så. En del andra av oss lever på att gå omkring bland sopor och skrika åt folk. ”Låt gå, det är också ett värv” som Karlfeldt sa.

Ganska bra betyder inte idealisk

Canada som immigrationsland – varför inte?
Canada som ideal – varför?

I en SvD-artikel förmedlas än en gång den bekanta bilden av Canada som ett migrationspolitiskt ideal. Det är sant att där bedrivs en aktiv mottagning och att inflyttarna snabbt kommer i arbete därför att de förväntas bidra till samhällsutvecklingen. Men det finns en del annat att tillägga innan vi kopierar modellen:
- Canada har ingen större flyktingmottagning. De rekryterar välutbildade professionella från många utvecklingsländer, vilket i ett globalt perspektiv kan kallas både ansvarslöst och kolonialt.
- Frivilligorganisationer, i synnerhet de kyrkliga samfunden, står för en stor del av mottagandet. Men i Sverige måste väl även den som önskar en större del av kyrklig välgörenhet fråga sig var alla dessa aktiva församlingsbor finns? och om den bild av landet som förmedlas i första hand ska vara den andliga?
- I varje fall för tio år sedan såg den canadensiska statistiken ut ungefär såhär: Vietnameserna fanns i topp i den etniska försörjningshierarkin. Därefter kom vita européer och canadensare, osv osv alltefter hudfärg, med immigranter från Afrika - nej, inte sist, utan näst sist. I botten på listan fanns, utslagna och förtigna, de synnerligen infödda ursprungsfolken.
- För tio år sedan fick jag också lära mig att ordet immigrant har en positiv klang i Canada. Medan ordet flykting är negativt laddat; någon som inte kan klara sig själv, som behöver hjälp.

Canada har många goda infallsvinklar på mångkultur. På arbetsmarknaden tycks man ha löst det i Sverige oöverstigliga problemet med att ekvivalera utländska examina. Där finns mycket att lära. Men "idealet" är precis som Sverige ett rasistiskt samhälle. Och om det stämmer att ordet ”skyddsbehov” har en negativ klang, blir det riktigt otäckt.

Stjärnsund i bild

En av alla holmarna i sjön Grycken. Namnet kommer av "den grynniga", alltså en sjö full med sten och oväntade grund.

Polhemsmuséet, med urmakeriverkstad i huset bredvid

Herrgården sedd från Engelska Parken. Här drevs pensionatsrörelse på 1960-talet.

Lammen är utsläppta på Grabbudden, och i lindarna har bina redan börjat arbeta.

Den lilla ljusa kyrkan har numera öppet hela dagarna. Innanför porten har kyrkoherden satt upp skylten: "Kameror, bandspelare och andra vapen lämnas i vapenhuset." Med tacksamhet noterar jag att han förstått det vi så länge trott: att ord och bild är starka, kan användas som vapen.

Mellan späda björklöv ser kyrkan ut som om det rustades till bröllop.

Jag önskar att vi tar det som en försvarskamp.