Det mal varje dag: Hur gick
det till? När kom helomvändningen? Varför?
Regeringen hade just börjat regera.
Fascisterna var temporärt ute i marginalen.
Krigen i världen gjorde att
allt fler flyktingar sökte sig till Europa och Sverige. Enligt opinionsundersökningarna
fick det fascistiska partiet ökat stöd från människor som sa sig inte vilja
något ont. Människor som verkligen ville göra ont satte planerade asylboenden i
brand flera gånger i veckan.
Folk dog skeppslastvis i
Medelhavet, något som uppmärksammades med tsunamikraft när fotot på en död
treåring drunknat i tillräckligt många ögon.
Solidariteten växte. Stödet för
asylsökande och flyktingar värmde. Statsministern höll tal under parollen
”Refugees welcome”, en förträfflig markering.
Människor som gjorde gott, vanliga
volontärer, ställde upp dag som natt. Mötte och bemötte de asylsökande, öppnade
provisoriska boenden eftersom de statliga inte räckte till. Småbarn gav bort
sina leksaker. Sociala medier spred äkta goda exempel.
Krigen i världen gjorde att allt
fler flyktingar sökte sig till Europa och Sverige. Kommunerna kom med krav på
statligt stöd. Volontärerna ville se mer permanenta lösningar.
I det sammanhanget kan det se
ut som en detalj att ett litet kristkonservativt parti stack hål på överenskommelsen
som gjorde att regeringen kunde regera, och att övriga borgerliga partier tog
emot det med illa dold tacksamhet.
Det gick illa för regeringen. Redan svag
försvagades den. Men det var ett normalt politiskt illa på hanterbar politisk
nivå.
Krigen i världen gjorde att
det gick oerhört illa för människor som inte gjort något som helst ont. De
sökte sig till Europa och Sverige för att börja om sitt liv på en ny plats.
Människor som verkligen ville göra ont
iscensatte massmord på flera platser i världen varav en var Paris. Vår
förskräckelse inför dådet fick ett flertal statsmän att hålla tal som lät
förstå att krigen skulle få bensin på brasan av Europa och Sverige.
Då bestämde sig den svaga
regeringen sig för att agera. Vald för sin anständighet valde den ändå att
avvisa all solidaritet som redan praktiserats, att betrakta opinionsundersökningar
som ett bevis på makt, och att därför kalla det Ordning när den menade Död,
fastän inte åt ”oss”.
Nationalismen har talat. Fascisterna tar
emot det med illa dold tacksamhet.
När ska vi förstå vad som
hände hösten 2015? Inte förrän socialdemokrater och miljöpartister väljer att
berätta. Om ens då. Vet de själva?
Eller skickade de signaler mot signaler?
