Det är inte värre om en folkvald politiker blir angripen, än om vem som helst blir det. Ändå skapar våld mot politiker vanligen en större motreaktion, eftersom angreppet mot den folkvalda så uppenbart innebär ett angrepp på demokratin.
Därför borde stormedia ha reagerat betydligt starkare på nazisternas överfall mot Skolnämndens i Falun ordförande. Men han är vänsterpartist och antirasist. Och stormedia beskyddas av folk som hatar oss.
Kommunstyrelsen i Falun har antagit ett gemensamt yttrande, fattas bara. Dalarnas tidningar återger det. Resten är tystnad.
Som om det vore ett gatuslagsmål i en småstad.
Som om det inte vore fråga om nazister som i nutids-Sverige attackerar folkvalda.
Som om inte detta vore ett hot mot demokratin.
Som om det inte vore vad nazisterna har lovat att göra.
Som om det finns folk som accepterar att nassarna försöker göra slut på vänstern.
Som de försökte en gång tidigare.
Som högern accepterade den gången också.
fredag, februari 03, 2012
Hacka-på-Kd-dagen
Idag är det hacka-på-Kd-dagen.
Igår skrev jag om överklassafarin. Idag läser jag om en kristlig, demokratisk företrädare som uppdaterat sin fejsbok med önskemål om en underklassafari: där skulle ”finnas en hög andel socialbidragstagare, vanartiga skrikande ungdomar, enbart bestå av hyresrätter i miljonprogrammet, nedlagda butiker, utarmad samhällsservice, vara slitet och mängder med klotter.”
Hans parti är kritiska mot angreppet, ty de mer människovänliga kristna betraktar inte fattigdom som en moralisk brist. Därför har fejsbok-förtryckaren i efterskott bett Dagens Nyheter (av alla) om ursäkt, och i det sammanhanget förmedlat att han inte tycker att samhällsklasser ska ställas mot varandra.
Nänä. Han insåg att han enbart bidrog till ett förtydligande av klasskampen. Och detta är just vad som inte får ske, enligt borgarnas (inklusive DN:s) världsbild, där de rika må pösa i lugn och ro mot att de fattiga slipper raljanta påhopp.
Beklagar, men det räcker inte.
Idag är det hacka på Kd-dagen, inte hacka-på-Fp-dagen. Så när Nyamko Sabuni för en gångs skull skrivit något klokt i avsikten att slå sönder regeringspartnerns familjepolitik är det bara att citera… Det är fel att ”kommersialisera familjelivet genom att göra föräldrar till företagare och pedagoger för att ta hand om sina egna barn”.
Kd:s förslag gick ut på: barnomsorgspeng för egna barn genom F-skattsedel, barnskatteavdrag för den som väljer bort förskolan, ännu längre föräldraförsäkring och avskaffande av jämställdhetsbonusen.
Men: En förälder kan aldrig jämställas med en utbildad förskolepedagog, konstaterar Sabuni. Liksom: Hur skapar man drägliga livsvillkor för dessa mammor när de blir gamla? Att mannen på sin inkomst ska åläggas betala pensionsförmåner för kvinnan är förlegat.
Trots att de inte kan och inte ens vill skapa arbeten åt alla smickrar sig Alliansregeringen med att stå för en arbetslinje. Men Kd offrar gärna den linjen för den överordnade familjelinjen. De är till och med beredda att betala ut bidrag till föräldrar för att inte arbeta.
För att återgå till fånen med fattigdomssafarin så är sådana gjorda ideligen och gång på gång av journalister och sociologistudenter i Rinkeby och Rosengård.
Men finns det fortfarande någon som inte har fattat hur det är så ställer Ung Vänster upp.
Igår skrev jag om överklassafarin. Idag läser jag om en kristlig, demokratisk företrädare som uppdaterat sin fejsbok med önskemål om en underklassafari: där skulle ”finnas en hög andel socialbidragstagare, vanartiga skrikande ungdomar, enbart bestå av hyresrätter i miljonprogrammet, nedlagda butiker, utarmad samhällsservice, vara slitet och mängder med klotter.”
Hans parti är kritiska mot angreppet, ty de mer människovänliga kristna betraktar inte fattigdom som en moralisk brist. Därför har fejsbok-förtryckaren i efterskott bett Dagens Nyheter (av alla) om ursäkt, och i det sammanhanget förmedlat att han inte tycker att samhällsklasser ska ställas mot varandra.
Nänä. Han insåg att han enbart bidrog till ett förtydligande av klasskampen. Och detta är just vad som inte får ske, enligt borgarnas (inklusive DN:s) världsbild, där de rika må pösa i lugn och ro mot att de fattiga slipper raljanta påhopp.
Beklagar, men det räcker inte.
Idag är det hacka på Kd-dagen, inte hacka-på-Fp-dagen. Så när Nyamko Sabuni för en gångs skull skrivit något klokt i avsikten att slå sönder regeringspartnerns familjepolitik är det bara att citera… Det är fel att ”kommersialisera familjelivet genom att göra föräldrar till företagare och pedagoger för att ta hand om sina egna barn”.
Kd:s förslag gick ut på: barnomsorgspeng för egna barn genom F-skattsedel, barnskatteavdrag för den som väljer bort förskolan, ännu längre föräldraförsäkring och avskaffande av jämställdhetsbonusen.
Men: En förälder kan aldrig jämställas med en utbildad förskolepedagog, konstaterar Sabuni. Liksom: Hur skapar man drägliga livsvillkor för dessa mammor när de blir gamla? Att mannen på sin inkomst ska åläggas betala pensionsförmåner för kvinnan är förlegat.
Trots att de inte kan och inte ens vill skapa arbeten åt alla smickrar sig Alliansregeringen med att stå för en arbetslinje. Men Kd offrar gärna den linjen för den överordnade familjelinjen. De är till och med beredda att betala ut bidrag till föräldrar för att inte arbeta.
För att återgå till fånen med fattigdomssafarin så är sådana gjorda ideligen och gång på gång av journalister och sociologistudenter i Rinkeby och Rosengård.
Men finns det fortfarande någon som inte har fattat hur det är så ställer Ung Vänster upp.
torsdag, februari 02, 2012
Bussresenärernas dåliga smak
Överklassafari till Saltsjöbaden. Ett roligt sätt att göra politik på. Precis som man har trygghets- eller miljövandringar kan man väl göra klassresor.
Därför blev jag häpen och djupt fascinerad när jag tog del av de våldsamma reaktionerna från dem som inte var vana vid att vara objekt. Det kastades till och med ägg mot bussen av tonåringar som kände sig angripna. ”Vi har kämpat för att kunna bo här” säger en person som kanske tror att bara slackare blir fattiga.
I SvD är ledarskribenten mest upprörd över parollen ”Odla ditt klasshat”, som jag kan hålla med om är illa vald. Men allvarligt talat - vi skiter i vad borgarna anser om vårt beteende och språkbruk. Nu handlar det om medvetet genomförda orättvisor, inte om vårt uppförande, och inte heller om ekonomiskt tillfredsställda individers behov av att livsstajla sig. Vilket skribenten verkar tro, eftersom han antar att gårdagens klyftor var ekonomiska och dagens ”sociokulturella”. Meh! Läs Bourdieu!
De allra flesta av dem jag läst är överens om att bussresan var väldigt provokativ. Det tyder på att borgarna har fått lulla runt i sina segregerade enklaver lite för länge. I Rinkeby var folk vana vid guidade rundturer i Exotica och förväntades villigt bjuda på sin färgrika staccato-dialekt framför kameran. Här finns något att lära.
Ändå var bussturen underbyggd med statistik och fakta, säger arrangörerna. Vilka idag måste motta rasistiska, sexistiska och hatfulla kommentarer. Från dem som vet hur man uppför sig för att ta sig fram här i världen.
Därför blev jag häpen och djupt fascinerad när jag tog del av de våldsamma reaktionerna från dem som inte var vana vid att vara objekt. Det kastades till och med ägg mot bussen av tonåringar som kände sig angripna. ”Vi har kämpat för att kunna bo här” säger en person som kanske tror att bara slackare blir fattiga.
I SvD är ledarskribenten mest upprörd över parollen ”Odla ditt klasshat”, som jag kan hålla med om är illa vald. Men allvarligt talat - vi skiter i vad borgarna anser om vårt beteende och språkbruk. Nu handlar det om medvetet genomförda orättvisor, inte om vårt uppförande, och inte heller om ekonomiskt tillfredsställda individers behov av att livsstajla sig. Vilket skribenten verkar tro, eftersom han antar att gårdagens klyftor var ekonomiska och dagens ”sociokulturella”. Meh! Läs Bourdieu!
De allra flesta av dem jag läst är överens om att bussresan var väldigt provokativ. Det tyder på att borgarna har fått lulla runt i sina segregerade enklaver lite för länge. I Rinkeby var folk vana vid guidade rundturer i Exotica och förväntades villigt bjuda på sin färgrika staccato-dialekt framför kameran. Här finns något att lära.
Ändå var bussturen underbyggd med statistik och fakta, säger arrangörerna. Vilka idag måste motta rasistiska, sexistiska och hatfulla kommentarer. Från dem som vet hur man uppför sig för att ta sig fram här i världen.
måndag, januari 30, 2012
Integrationens kärna enligt Ullenhag
Minister Ullenhag skriver om medborgarskapet, och öppnar med sin liberala, ömsesidiga försäkran att: ”Lyckad integration förutsätter dels att samhället är öppet och tolerant, dels att den enskilde invandraren anstränger sig för att komma in i det svenska samhället.”
Det blir fel direkt, eftersom han jämställer två olika storheter: samhället och den enskilde. Samhället gör, den enskilde gör… det låter rättvist men är det inte. Abstraktionen samhället ska se till alla sina medborgare. Den enskilde kan endast underkastas kravet att följa lagarna. ”Att komma in” är inte juridik, det har ett högst individuellt och därmed godtyckligt innehåll.
Medborgarskapet ska inte bara vara ett mål utan även ett medel för integration, fortsätter Ullenhag, och jag ogillar det sätt på vilket han tänjer den juridiska termen. Ett medborgarskap ska vara ett medborgarskap. Inte till en symbol eller något som ska utnyttjas för ett syfte. Ett svenskt medborgarskap innebär att jag får rösta i allmänna val, att jag respekterar lagarna och kan få stöd av svenska ambassaden om jag gör bort mig utomlands. Det är inte en etikettsbok för beteendet, det säger ingenting om min känsla och vilja. Något annat ska inte gälla för förvärvade medborgarskap. Men sedan framgår det att det symboliska värde Ullenhag skriver om kan bestå i att ideella föreningar arrangerar medborgarskapsceremonierna. Det låter bara som en kommunal besparing på femtiotusen kronor, ungefär.
För Ullenhag är kärnan i integration ”att människor träffas, lyssnar på varandra och för dialog”. Återigen det individuella planet, umgängesregler. I en tid när vi knappast hinner med våra egna familjer, vilka är det som ska sitta på möten och lyssna på varandra? Kärnan i integration samhällelig; rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Försörjning, demokratiskt inflytande, framtidstro.
Ullenhag tycks ha en uppfattning om det, eftersom han skriver: ”Men en del av integrationen handlar också om att nyanlända ska känna delaktighet, samhörighet och tillhörighet med det nya landet.” Varför men? Varför en del?
Ministern borde vända på utsagorna. Integrationens kärna är att de inflyttade efter ett tag (inte nyanlända, det vore väl mycket begärt) känner delaktighet etc - men en del av integrationen kanske kan bestå av att folk träffas och för dialog. Om de vill.
”En signal från samhället och staten är att vi välkomnar alla dem som sökt sig till vårt land” – ja, det är där vi borde börja. Men de som ser sina familjemedlemmar utvisas av Ullenhags regering har nog svårt att känna igen signalen.
Det blir fel direkt, eftersom han jämställer två olika storheter: samhället och den enskilde. Samhället gör, den enskilde gör… det låter rättvist men är det inte. Abstraktionen samhället ska se till alla sina medborgare. Den enskilde kan endast underkastas kravet att följa lagarna. ”Att komma in” är inte juridik, det har ett högst individuellt och därmed godtyckligt innehåll.
Medborgarskapet ska inte bara vara ett mål utan även ett medel för integration, fortsätter Ullenhag, och jag ogillar det sätt på vilket han tänjer den juridiska termen. Ett medborgarskap ska vara ett medborgarskap. Inte till en symbol eller något som ska utnyttjas för ett syfte. Ett svenskt medborgarskap innebär att jag får rösta i allmänna val, att jag respekterar lagarna och kan få stöd av svenska ambassaden om jag gör bort mig utomlands. Det är inte en etikettsbok för beteendet, det säger ingenting om min känsla och vilja. Något annat ska inte gälla för förvärvade medborgarskap. Men sedan framgår det att det symboliska värde Ullenhag skriver om kan bestå i att ideella föreningar arrangerar medborgarskapsceremonierna. Det låter bara som en kommunal besparing på femtiotusen kronor, ungefär.
För Ullenhag är kärnan i integration ”att människor träffas, lyssnar på varandra och för dialog”. Återigen det individuella planet, umgängesregler. I en tid när vi knappast hinner med våra egna familjer, vilka är det som ska sitta på möten och lyssna på varandra? Kärnan i integration samhällelig; rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Försörjning, demokratiskt inflytande, framtidstro.
Ullenhag tycks ha en uppfattning om det, eftersom han skriver: ”Men en del av integrationen handlar också om att nyanlända ska känna delaktighet, samhörighet och tillhörighet med det nya landet.” Varför men? Varför en del?
Ministern borde vända på utsagorna. Integrationens kärna är att de inflyttade efter ett tag (inte nyanlända, det vore väl mycket begärt) känner delaktighet etc - men en del av integrationen kanske kan bestå av att folk träffas och för dialog. Om de vill.
”En signal från samhället och staten är att vi välkomnar alla dem som sökt sig till vårt land” – ja, det är där vi borde börja. Men de som ser sina familjemedlemmar utvisas av Ullenhags regering har nog svårt att känna igen signalen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)