Är de löljliga, eller har de fel?

Man skulle helt lätt kunna få för sig att rasism och nationalism är ettpar utfreakade siamesiska tvillingar i civilisationens dikesrenar. Man skulle kunna se för sig trettonhundratalshetsande serber, rysliga ryska typgangstrar, eller en minusminoritet av skränpöbliga pjäxpojkar på mammas bakgata. Man skulle kunna tro att alla vi som är vi med avsky tar avstånd från avskummet.
Men det räcker med att öppna tidningen för att påminnas om påflugna patrioters oformligt normala ständiga närvaro, deras vakande argusöga över urskillningslöst utövade mänskliga rättigheter.

Som nu, när en brittisk exjustitiekansler föreslår att alla avgångselever ska uppmuntras att svära lojalitetsed till drottningen, för att förbättra förmågan att förstå innebörden av att vara brittisk.
Ingen har sagt gubbjäveln har rätt. Så långt har det inte gått. Det är bara det att ingen har föreslagit munkavle och terrorlagstiftning mot honom heller. Kritikerna menar helt enkelt att förslaget är löjligt. Att man kan vara minst lika nitisk britt förutan det.
Fint.

Men var är internationalisterna – i drottningens England, i zeloternas EUSA, och härhemma i ankornas bakvatten?

(Jag vet, jag anammar allitteration när jag är utom mig av upprördhet. En enveten poetgrej.)

Ord & ansikten

Poesislam i Rinkeby på restaurang Divan. Den förträfflige Istvan Molnar är emcee och kvällens gäst, hedersgäst tillika, är Erkkii Lappalainen, mannen som en gång införde Poetry slam i Sverige.
Många ord och ansikten har virvlat förbi sedan dess, ty ord och ansikten är själva nerven i en slamkväll och också dess behållning, det som stannar i huvudet efteråt.
Ord, lösryckta, levande, som löv i vinden.
Ansikten, nervösa, livfulla, belysta i sitt allvar.

Medan de lokala rökarna muttrande vandrar ut och in i lokalen får vi ikväll ta del av, bland annat:
rimmade verser om Gud
fysisk uppläsning om att plocka poäng i poesi, i viktväktande och i rabattkort
inkännande tunnelbaneskildringar ur en kärleksfylld vardag
en liten dikt som är så liten att den inte syns
en mycket ung mans förvåning över att vi har bråttom – han som har lika många år framför sig som jag har bakom mig...

Temperaturen i lokalen stiger mot slutet när juryn lämnar sina poäng. Vad är det som går hem ikväll, stå-uppare, rappare, lyriker eller filosofer? Att förstå sig på de sinsemellan udda individerna i kvällens jury är som alltid omöjligt. Poesitävlingar skulle vara svåruthärdliga förutan detta starka inslag av slump.

Om du fortfarande tror att poesi är något märkvärdigt och udda får du här ett lugnande besked: banaliteten vann över originaliteten även ikväll. Så som i livet, så ock på scenen.

Rinkebyfinalen inför slam-SM går i nästa vecka. Mer info på Estrad-sidan.

Hetsande valrörelse

”Vi har aldrig haft en valrörelse som handlat om de specifika problem som folk upplever i förhållande till migrations- och integrationspolitiken”, säger Tobias Billström. Det är sant, antingen man ser till Migrationsverkets sortering under lång väntetid, eller till rasism, diskriminering, arbetslöshet och bostadsproblem. Men glöm det. Vad Billström menar är ”socio-ekonomiska problem som är kopplade till en viss kategori” som man ”inte kan tiga om”, därför att det ”får konsekvenser när du går ut på gatan, och inte en enda person talar svenska”.

Vi har inte heller haft en valrörelse som handlar om de specifika problem som rasismen förorsakar. Men det verkar inte vara så bråttom med det. För att göra migrationspolitiken till ”en positiv fråga” vill moderate Billström istället se till att bara de mest lyckade exemplaren av utlänningar tar sig hit.

Esbatis kommentar lyder kortfattat: ”Dåliga opinionssiffror på högerkanten? Prövat hets?”

Modigt påpekar hon att det är mulet!

Det är nästan så man skulle kunna bli en liten smula irriterad; senast på Lena Anderssons tevekrönika.
Debatten handlar inte om att alla barn ska ha idrott i skolan! Det finns ingen debattör som hävdar att invandrarbarn är annorlunda och ska slippa.
Vad debatten handlar om, fastän ingen vågar säga det, är föräldrars makt över barnen. Men ta tag i det då, för helvete!

Andersson kallar samhällsdebatten för skuggboxning och vill diskutera kulturrelativism istället. Varsågod, det blir väl nästa tuffa insats ifråga om indignerade instämmanden!
När gick likriktningen så långt att det idag anses modigt och rakryggat att plädera för något som alla är överens om, till exempel skolplikt? Medan det anses mesigt undfallande att se det komplexa i en förbudslinje och i dialogen mellan individer?

Avsikt att avslöja Europa

Utrota varenda jävel. Det var den utmanande titeln på Sven Lindqvists första rent antirasistiska, antiimperialistiska bok. Där visade han att folkmord och förintelse inte är enstaka, skrämmande undantag i en i övrigt kristen eller upplyst västerländsk europeisk humanism. De är inte heller det logiska resultatet av rationalism och industrialism. De är metoder som generellt använts genom historien för att bygga rika och säkra imperier.

Terra Nullius var den andra boken, med samma tema fastän lokaliserat till Australien. Sedan hann karln med att ge ut en bok om bombkrigets historia.

I år var det dags för Avsikt att förinta, där Lindqvist visar hur krigsförbrytelser och folkmord begåtts av de ledande demokratierna. Inte för att vi varit ovanligt ondskefulla. Inte för att vi varit angripna och ursinniga. Bara därför att folk stod i vägen för det vi anser oss behöva.

Det är lättbegripligt och svårsmält. Det är en lågmält lysande vrede av en författare som stundom blir rapsodisk eller råkar upprepa sig, men detta endast på grund av sin brådska, sin ålders kamp mot tiden. Detta är inte en som ska samla sig inför meta-avhandlingen, utan den som ska hinna säga allt det som måste bli sagt.

Det är på grund av dess förintande historia som en del av oss inte står ut med att höra talas om andliga och mänskliga värden i den europeiska unionen. Det är därför vi inte står ut i en gemenskap baserad på den gigantiska VITA lögn som inte erkänner brott och skuld utan ser dem som undantag.

För tio år sedan skrev jag en bok om det, en textmosaik, ”Tåget ska strax gå”. Jag kommer aldrig att kunna göra om det. Jag är glad åt Lindqvists ihärdighet.

Ur Avsikt att förinta av Sven Lindqvist : ”Europas expansion över världen ackompanjerades av ett öppet och skamlöst försvar för folkmord. De underlägsna raser som stod i vägen för Europa var dömda till undergång. Så löd den imperialistiska tolkningen av evolutionsläran...”

Förresten är nog Ökendykarna den av hans böcker jag personligen uppskattar mest.

Kroppsreligion

Söndag och vilodag. Får duga med citat:
Hos Socialistiska partiet hittade jag ett hoppfullt inlägg om vänsterns frekvens och kvalitet i bloggosfären. Vi måste skapa våra egna media och plattformar, har vi sagt flera gånger. De tycks vara digitala.

Nu över till dagens heliga evangelium: ”Här vill vi skämma bort dig med just det du uppskattar mest. Kom i balans med dig själv och hitta tillbaka till det som är du. Lämna vardagens bekymmer och tänk bara på dig själv en stund. Andas ut. Kom till ro. Och öppna dina sinnen. En unik upplevelse för både kropp och själ.”
Jag skulle kolla av var fem trötta kvinnor kan lägga en planeringsdag. Eventuellt med badmöjlighet eller qi-gong. Men jag höll på att kvävas av hyperegocentriska lockrop. Diverse konferenshotell och spa försöker få oss att tro att hela livet kommer att förbättras av att vi ytterst långsamt klappar med en linneduk. Kropp och hälsa är en sak - de här låter lika illa som scientologerna på gatan. Det var vila vi ville – inte bli frälsta!