Det räcker nu!

Tänkte via en tidningsartikel ta reda på varför kvinnor får sämre lön än män.
Länken ledde mig till: ”HTTP ERROR: 404. Not Found”
Insåg i den stunden att så, förstås, måste det vara.

Pojkar får sämre skolbetyg än flickor. Jag har hört detta beklagliga faktum lyftas som vår tids viktigaste jämställdhetsfråga. Den som säger det glömmer faktor ERROR404, den ofunna förklaringen till varför kvinnor får sämre lön än män.

Pojkarna behöver inte bättre betyg än flickorna, inte bättre betyg än vad de har för att klara sig ändå! Det, kamrater, är en av vår tids viktigaste jämställdhetsfrågor. Sen har vi fyrahundratre till att ta tag i.

En av orsakerna till pojkarnas skolmisslyckande brukar beskrivas som hur vi konstruerar maskulinitet, där vi gjort skolan till en ”tjejgrej”. Pojkar ska inte lyssna på kvinnor och män ska inte göra något som kvinnor gör, de ska bara bestämma. Resultatet av denna vår fostran är förskräckande, för om betyg överhuvudtaget är en värdemätare på någonting är det alltså så att pojkarnas kunskaper inte räcker till. Eftersom pojkarna sedan tar makten kan detta ses som en av vår tids överlevnadsfrågor.
Låt oss säga att klimathotet är den viktigaste – då är det onekligen oroande om vi styrs av obildade sällar.

Jag struntar i ERROR404, i journalistiska spekulationer om varför det ser ut som det gör. Det är dags att sluta med det – slut på rean – det räcker nu!

- - -

Det räcker! gäller även demonstrationssabotörer. Läs Hannas ögonvittnesskildring!

Genustrumpet

I SvD pågår en debatt om vilka forskningsämnen som duger. Eller suger.
Ämnen som är politiska, dumma, skrattretande eller samhällsfarliga bör, om alls, finansieras genom gatumusikanter. Ämnen som står över varje ansats till förlöjligande, ämnen som är vetenskapliga i så måtto att vilken idiot som helst på puben kan känna igen dem som det, är de som borde få mer anslag.
Det är Tanja Bergkvist som anser sig missgynnad: om genustrumpetarna får forskningsanslag så kommer inte hon att få det för sina differentialoperationer.

Herr Klokbok har några fina kommentarer om den saken. I sitt inlägg listar han en rad ämnen som, i likhet med genusbelysning av trumpetspel, får forskningsstöd. Förutsatt att Klokboken är tillförlitlig är listan intressant. Ett exempel ur den är ”probabilistisk modellering i bioinformatik”!

För mig låter det ungefär som ”möjliga sätt att berätta om livet”. Vilket skulle inbegripa det mesta: matematik, genusteori, bloggande och spegeltittning.
Medan differentialoperationer i mina öron låter som att göra skillnad. Vilket verkligen är ett högst väsentligt ämne att belysa.

Det är en ovetenskaplig publikflört att låtsas som att allt som är begripligt gagnar folket. Eller att alla vetenskapare i första hand ska göra just det.
Det måste forskas om konstiga saker. Aldrig skulle vi aldrig få reda på vilka som är de viktiga.

- - -

Sedan har These exiled years upptäckt hur lätt det är att göra bort sig. Här har vi en journalist som anser att det är ”judarnas” säkerhet som ska garanteras vid pro-israeliska demonstrationer. Fritt fram att kasta sten på gojerna, alltså?

Det är nog nu!

Dags att förbereda helgen... och Det är nog nu! är huvudparollen för årets demonstration på 8 mars, internationella kvinnodagen.
På persiska, arabiska, engelska, spanska, ryska, kurdiska, turkiska och svenska ska vi tillsammans visa att vi kräver ett stopp för orättvisorna. Det är nog nu!

Detta gäller oss alla. Som Hanna Löfqvist har skrivit på annan plats: "Det är du min vän och kvinnan på gatan; det är kvinnan i krigszonen, och kvinnan som bär upp offentlig sektor med sin skitlön. Det är kvinnan som låst dörren av rädsla, och kvinnan som ställde sig upp och tog ordet.”

Vänsterpartiet är ett feministiskt och socialistiskt parti på ekologisk grund. En del av arbetarrörelsen och kvinnorörelsen, internationellt och i Sverige. För oss är feminismen inte en sakfråga, det är ett synsätt som ska användas på alla frågor. Genom ett feministiskt angreppssätt kommer vi en dag att befria kvinnor och män ur den destruktiva låsningen i över- och underläge. Först då kan vi bli hela människor.

Alla som vill vara med i frihetskampen kan komma till
Södermalmstorg / Slussen nu på söndag 8 mars kl 16!

Vems samtid?

Bästa nordiska samtidsroman - ja, enligt en nyligen genomförd tävling utspelar den sig i huvudet på frustrerade medelklassmän. De lever inrutade liv och funderar på att göra annat men orkar inte utan raljerar mest lite om nutidsfenomenen. Recensionen får det inte att låta särskilt stimulerande, även om den är mest positiv – varför?
Är detta vad samtiden har att erbjuda kan jag läsa om systrarna Brontë och Selma Lagerlöf hur många gånger som helst.
Förra veckan hörde jag åtta män tävla i poesi-slam, en avspänd och tämligen opretentiös kulturform. Denna vecka ser jag att tre män skriver de bästa högstatusromanerna i Norden.
Försök förvåna mig...

Rekommenderar en fackbok istället. Åsa Linderborg: Håll med eller håll käft. Först tyckte jag det var en dum idé att samla ihop fyra års tidningskrönikor för att förlaget måste ut med en efterföljare till succén med underbara Mig äger ingen. Men det glömde jag snart för dessa fynd i politik-&-kultursvängen. Efter halva boken tycker jag inte Linderborg har fel en enda gång!

Strunta i frustrerade män. Läs en förbannad kvinna.

Orkar man fortsätta?

Minns du kommunisterna? De var hjältar i motståndskampen, satt i koncentrationsläger, undgick vanligen oftast gasning men fick förmånen att arbeta ihjäl sig, så att de som inte svalt eller misshandlades till döds tog på sig att försöka organisera motstånd inifrån.
Sedan förklarades kommunisterna för antidemokrater. Att använda ordet kommunist för den konsekventa, kamratliga frihetskämpen har idag blivit omöjligt. Det räcker inte att ta avstånd från de brott som begicks i öst-Europa.
Nåväl, så kan det vara.

Men när får vi se detta: en företrädare för borgerskapet som träder fram, granskar sin historia, bekänner, gör avbön, ber om ursäkt och tar avstånd ifrån hur man i tyst medgivande, med storfinansens pengar, släppte fram Adolf Hitler till makten, höll sig väl med nazi-Tyskland genom hela kriget, applåderade svensk rasforskning, och nu skyller ifrån sig vartenda förbannade brott mot mänskligheten begånget av vita, förnekar kolonialismens skuld till världsfattigdomen, och hittar på finstilta sätt att hålla utlänningarna borta alternativt hårt i koppel.

Och får rätt av sina mediala lakejer, gång på gång på gång i den totala hegemoni vi underkastar oss. Jag vet inte om jag orkar fortsätta. Men jag vet inte om jag orkar lägga av heller.

Tidskriften Expo tycker att bloggaren Jinge borde uteslutas: ”Han är med i V, vad är okej att uttrycka…” Det kan diskuteras. Men V har upprepat och uppriktigt tagit avstånd från stalinistmetoder. Har Expo det?
Låt oss säga att vi följer rådet och stadgevidrigt börjar utesluta kreti och pleti för att de har åsikter som inte är ”okej” att uttrycka - och föreställ dig reaktionen!

Somliga får hållas

I en artikel i Lärarnas tidning skriver Angerd Eilard om 60-talets läseböcker där ”indianer, kineser och negrer framställs som exotiska och primitiva varelser”. Under 70-talet började ”de gamla koloniala stereotyperna övergå i en mer välfärdspatriotisk ton” när böckerna skildrade ”fattiga människor i tredje världen”.
Detta är vad vi bäddats in i, vi som är vuxna idag. En del av oss har försökt dra av oss skygglapparna och bränna bort den koloniala övermålningen. Andra ser synsättet som bekvämt oproblematiskt och försöker göra begreppet europé till definitionsmässig jämlikhetssträvare.

När borgerliga partier lägger rasistiska förslag försöker vänstern att dels väcka opinion mot att de genomförs, dels att få borgarna att höra vad de själva säger. Vi kommer inte så långt med det men får ofta höra att det råder åsiktsförtryck: man får inte säga vad man vill för då blir man anklagad för att vara rasist.
Men när Vänsterpartiets ledare – inte lägger fram nya uteslutningsprojekt, nej, när han uppskattar en blogg där det tydligen har förekommit rasistiska formuleringar, då sjuder indignationen från de mest självbelåtna konservativa organ och ända till Expo som jag tidigare värderat högt.
Vänsterledaren svarar visserligen, men det samlade omdömet lyder ungefär: det är klart han inte vill säga att han är antisemit..!
När avsikten enbart är att krossa motståndaren går det inte att försvara eller förklara.

Det är som funnes det flera sorters rasism. Först den vanliga, den som de flesta hänger med på utan att fundera på saken, den som insöps med småskolans läseböcker men som man harmset kan tillbakavisa. Och sedan antisemitismen som uppfattas som mycket värre därför att den riktar sig mot folk som ser ut som vi och som pinsamt nog utrotades av folk som såg ut som vi!
Alltså; hantera er egen skuld först.

När jag gick i skolan berättade fröken att ”judarna” (jo, man sa så) odlade upp Det Heliga Landet (jo, hon sa så) där det förut bara bott herdar som var smutsiga och inte förstod hur man konstbevattnar härliga Jaffa-apelsiner.
Hon fick hållas, hon.