Barnkonvention och språkkonvention

Pappor livsfarliga för sina egna barn? Det säger konsulten Sternberg, vars konservativa biologism mest är löjeväckande. Tanken att männen ska jaga bisonoxe gör knappast avtryck i kvinnokampen. Men när hon försöker skrämma bort papporna från omsorgen om sina barn har hon hittat torrt krut. Ty en bebis är överväldigande och skrämmande i sin totala värnlöshet. Vem som helst kan tvivla på sin förmåga att bara ge det bästa och aldrig skada detta lilla liv. Den som får höra att han är klumpig och felprogrammerad riskerar att tro det, inte för att han nödvändigtvis är olämplig utan, som Trollhare skriver ”eftersom män mer sällan har erfarenhet av att bli anklagade för att vara dåliga föräldrar på samma sätt som många kvinnor har. Killar är helt enkelt mer mottagliga för antifeminism - - - för att det är färre killar som är vana att fundera över könsroller.”

Vissa män är farliga för barn. En av dem är minister Billström som vill inrätta trygga omsorgsboenden - i Afghanistan, av alla ställen, så att ensamma flyktingbarn kan skickas tillbaka. "Sverige inte alltid barnens bästa" skriver DN, som får det till att etnocentriska föreställningar om Sveriges överlägsenhet skulle ligga bakom argumenten för att skydda barnen. Nåja, i jämförelse med att vara ensam i ett land vars regering inte kan garantera säkerheten för någon, och där möjligheten att återförenas med släkt och familj är liten verkar Sverige vara ett hyfsat erbjudande.

Trots de skamliga övergrepp som en patriarkal tystnadskultur utsatt den våldtagna flickan i Bjästa för. På den skolan var det livsfarligt att vara barn av kvinnligt kön.

- - -
När Josefin Brink skriver om det tredje könet blir jag glad. Frågan om trans- och intersexuellas status brukar avfärdas med att de är så få så att det inte kan vara någon viktig fråga; ett effektivt sätt att understryka uddaskapet. När man med respekt och ett förändrat språkbruk åtminstone kan underlätta en vansklig situation.
Pronominet ”hen” har anammats i queer-kretsar. Det kan användas enbart som beteckning för ”det tredje könet”, som könsneutralt pronomen istället för det bängliga han/hon, eller konsekvent för alla oavsett kön. Språknämnden avråder - än så länge, kan tilläggas, eftersom de brukar följa ett språkbruk när det blivit gängse. Motståndet mot pronominet är nog för starkt för att en förändring ska ske inom överskådlig tid, men till skillnad från många krångligheter är det av praktisk nytta, exempelvis när någon varit hos läkaren och du frågar: Vad sa hen då?
Livsviktigt är det inte. Men inte livsfarligt heller.

Skydda parken!

Nu har de vaknat. Lite sent kanske. Men äntligen tycks det finnas en opinion mot att förortsfolket berövas vår nationalstadspark.

SvD meddelar att vi får behålla strandpromenaden - längs med järnstaket. Solna kommun har givit dispens från strandskyddet för att med detta staket kunna skydda bernadotterna. Ingenting stoppar prinsessor!
Arrangemanget anses av von Quanten vid Statens fastighetsverk vara ”en fin gest” - inte en gärd av generositet mot prinsessan gubevars, utan ”en fin gest” att allmänheten får komma så nära!
Jag tror jag får rabies. Människa, det är ju VÅR PARK vi talar om!
Inte har vi bett om ynnesten att få komma nära prinsessan. Vi vill gå längs våra egna vattendrag utan att be- och övervakas.
Det är som sutte det en on/off-knapp för förnuft bakom pannan. En knapp som automatiskt slår över på off i närheten av dem som genom en hundraårig konvention anses för kungliga.

Enligt miljöpartisten Martin Hansson kommer sju procent av parkens yta att försvinna vid byggnationerna. Det låter inte mycket, men det är mer än vad som först antyddes (vem trodde något annat?) och det påverkar både dagens friluftsliv och den framtida exploateringen av Norra Stationsområdet, enligt Hansson.
Han tycker för övrigt att det är ”trevligt” med la Bernadottes intåg i parken, men hur trevligt är det egentligen att röra sig under bevakning? Victoria må vara van, men det är inte vi andra. Hansson är överens med Politik och poesi om att ”Haga slotts utsatta läge ej är optimalt ur ett säkerhetsperspektiv”. Det var ju bland annat av det skälet det var besvärligt att låta främmande statsbesök residera där. Självklart behöver kändisfamiljen Bernadotte skydd - därför är det obegripligt hur de har fått i skallen att de ska bo just i Haga.

Nu är det parken som behöver skydd. Hansson lyfter lagstiftningen, som Politik och poesi tidigare varit inne på: ”Hagaparken är en del av Nationalstadsparken som har ett mycket starkt lagskydd just för att säkerställa stockholmarnas rekreationsmöjligheter i direkt anslutning till stenstaden.” Enligt det svar jag fick från Länsstyrelsen är lagskyddet odefinierat och svårt att använda - men det är inte heller någon som försökt att använda det.
Förnuftsknappen stod på off, igen.

Frågan om trafiken bland barnfamiljerna och hundrastarna i parken har fortfarande inte fått något svar. Ska Victoria, Daniel, deras stab och säkerhetspersonalen köra bil på Hagas gångstigar? Ska grusvägarna i Haga breddas och asfalteras? Eller ska familjen & entourage ta buss 515?

Det är olyckligt att debatten kommit igång så här pass sent, skriver Hansson.
Skyll inte på Politik och poesi.
Skriv på Haga ska vara park

Mer eller mindre förnämliga test

Minns ni dem än... Jens Orback, Stegö-Chilo och Persson den Store? Apropå Ask och de gredelina kuverten har SvD tryckt ett roligt frågetest med otroligt dumma ministercitat. Bara att para ihop groda med person. (Jag fick alla rätt. Verkligen ett förnämligt test!)

Apropå kuvert, fastän orangea - vilket politiskt parti har sagt att du kommer att få bättre pension när du får välja och pussla själv? Svar: Samtliga utom Vänsterpartiet. Vi var inte överens om den blocköverskridande pensionsuppgörelsen.

Apropå nätfrågor så blir Sahlin gång på gång utklassad av Reinfelt ifråga om förtroende hos väljarna. En verkligt respektingivande omröstning - den bidrar ju till att forma opinionen så att vi efter några omgångar reagerar pavlovskt: ”Sahlin, visst ja, det är ju hon utan förtroende...”
Så långt fungerar metoden. Om den hindrar henne från att bli statsminister återstår att se.
Ty fortfarande är jobben, vården och skolan de viktigaste politiska frågorna för en majoritet av befolkningen. Det har SIFO tagit reda på. Ett betydligt mer gediget opinionsinstitut än knapptryck på nätet, men det får långt ifrån samma uppmärksamhet.

Stockholm berättar, kväll med poesi

Stockholm i mitt hjärta? Knappast. Staden har blivit en vana och mitt förhållande till vanor är ambivalent.

Östermalm, den enda riktigt vackra stadsdelen när det gäller arkitektur och mode.
Hippa Södermalm och kvasi Vasastan. Sången i Gamla Stan.
Pompösa Kungsholmen med sina offentliga byggnader och oändliga kajer.
Norrmalm, en så anonym stadsdel att den nästan inte finns. Ändå tillbringade jag en del av min ungdom där, i kvarteren från Dalatrappan och runt gamla Balettakademien på Västmannagatan, upp till blåsiga tråkiga Odenplan, tillbaka nedför Drottninggatans norra del och in på de lustiga smågatorna vid Centralbadet. En viss tillgivenhet finns kvar, och har jag något Stockholm i mitt hjärta är det kanske här. Men märkvärdigt som stad är det inte.

Och så kringadresserna. Många omfattar Aspudden och Farsta med samma hängivenhet som jag ägnat Rinkeby.

Stockholm berättar är ett arrangemang på Kungsholmens bibliotek nu på torsdag kl 1730. Poeterna Annika Brink, Helena Duroj, Jonas Edström och Jane Morén läser stockholmspoesi ur egna verk. Det blir också öppen scen när du kan läsa själv ur medhavd poesi.

VÄLKOMMEN!