Politik & politik

På SVT Opinion har Kalle Larsson (V)ett inlägg där han kritiserar Rosengårds-utredningen. Han talar om vi istället måste bryta kvinnodiskriminering och erbjuda fullvärdiga livsmöjligheter, och han tar upp hur desperation kan födas av att människor känner sig ”chanslöst utestängda”

Sabuni (Fp)lyckas i sitt svar konstra till det som att Larsson är emot människors grundläggande fri- och rättigheter, och att han struntar i utanförskapet!

Politik & poesi och andra inom vänstern har undrat vilka reformer Sabuni föreslår? Nu får vi veta det: ”fler i arbete, en kunskapsbaserad skola, trygga områden och kamp mot diskriminering”. Inga konstigheter där. Så fullkomligt normalpolitiskt att jag undrar om det är ett svar på Larssons förslag: ”tillgång till service och välfärd på samma vilkor som alla andra, satsa på full sysselsättning, en likvärdig skola för likvärdiga framtidsmöjligheter”.

Det är sådant här som får den oerfarna att tro att alla politiker säger samma sak. Det är skada. De här två vill att människor ska ha det bra, men är djupt oense om vägen dit. En liberal, eller en socialistisk politik?
De mindre oerfarna visste detta innan, liksom vi visste att livsbetingelserna på Rosengård är svåra på många sätt. Alltså har vi inte fått reda på någonting.
Sabuni tillsatte en diskutabel undersökning och drog slutsatsen att hennes partis politik är den bästa.

Med viss tillfredsställelse noterade jag (Dagens Samhälle på papper) att Sabuni ska tillsätta en utredning också av extremism och våldsbenägenhet i Vit-makt-miljöerna samt hos de så kallade autonoma. Denna gång en granskning utan inblandning av försvarets hot- och terrorismavdelning, utan av BRÅ och SÄPO.
Jag hoppas att den undersökningen ger mer! Även om ovanstående har visat att det inte är undersökningarna som är svaret -
"det är politik, dummer!"