Frihet och andra saker jag gillar

Frihet är, till skillnad från tvång, karaktärsdanande.
Tvärtemot hur den svarta pedagogiken* uppfattar villkoren.
Den som får göra precis vad hon vill är hur snäll som helst. Det är vardagens tvång som skapar vardagens frustrationer.
Så här kommer, omväxlingsvis från mitt vardagsliv, något som jag verkligen gillar:

Kor. Det minns läsarna av Politik och poesi från förra sommaren.

Hässjor. Det är inte många kvar av dem, men jag gillade dem också när jag jobbade med dem. Jag gillar till och med plastbalat hö, som är nästan men inte lika vackert.
Blommor. Blåklockor och rosor, egna och andras, i kyrkan och i vildmarken. Blommor nu och alltid.
Vatten förstås, och växter, vattenväxter, och speglar och reflexer.

Trägolv, trasmattor, gulsåpa på en bra brygga och fint torkväder.

Politik gillar jag också, betydligt mer än Kristdemokraterna som tror att politiken är en anonym entitet mot verkligheten och folket. Här skulle det ha varit en länk till gam-media, men när jag försökte se ett inlägg från Almedalen blev skogsteven skogstokig och datorn tog liksom åt sig.

Därför länkar jag till en bloggare som visar ett välgörande grinigt humör och ogillar det mesta.

* Jag tror uttrycket kommer från Alice Miller som hade mycket att säga om fullkomligt lagligt barnförtryck.

Offentligt driven, avgiftsfri och betygsfri skola

Att Vänsterpartiet skriver ihop sig med S och Mp om både det ena och det andra finner jag inte särskilt märkligt. Om inte, funnes ju inget rödgrönt alternativ. Att Vänsterpartiet i och med det plötsligt går med på att betyg ska sättas från år 7 är alltså inte värre än trist och bekymmersamt. Jag uppskattar att Ohly ”underströk att han inte har ändrat åsikt” utan gav med sig för att ”skolan ska veta vilka regler som gäller”. Utan en långsiktig säkerhet är grundskolan svår att driva.

Betydligt mer märkligt och djupt oroande var det att Vänsterpartiet för bara ettpar månader sedan bytte ståndpunkt från att skolan ska vara betygsfri till att betyg ska ges i år 9. I ocih med beslutet om ett i övrigt utmärkt utbildningspolitiskt program körde partistyrelsen över nu gällande partiprogram, där det står: ”Vars och ens möjlighet att få en god utbildning ska säkerställas i en offentligt driven, avgiftsfri och betygsfri skola.”

Alltså: Det är högst förståeligt att Vänstepartiets program inte formar de rödgrönas politik. Men det är förskräckligt att Vänsterpartiets program inte formar vår egen politik!

Eller var det så att marken måste plöjas upp? Att vår skolpolitik ska urholkas med så små steg att ingen annan ska märka det mer än vi som tidigare varit med om att utforma den. Nej, jag tror inte på konspirationer. Jag tror att opinionen urholkade förnuftet och att de som inte kunde så mycket i frågan tog till sig argumenten från dem som jobbat med utbildningsprogrammet.

Men om två år är det kongress igen, och då ska frågan upp till prövning. Det är sant att vänstern i betygsfrågan inte haft opinionen med oss (som om vi skulle ha det i någon fråga?), så det är möjligt att även medlemmarna bytt ståndpunkt och numera tycker det är bra att märka upp ungarna effektivt utan att ägna så mycket energi åt deras kunskapsutveckling. Isåfall rättar jag mig efter det. Medlemmarnas, kongressens beslut.
I en valrörelse kan jag också rätta mig efter de rödgrönas beslut, eftersom det är nödvändigt. Men det är inte nödvändigt att finna sig i partistyrelsens beslut att ändra i partiprogrammet .

Hänvisar i övrigt till Politik och poesi 100525

Läshänvisning

Jag dansar inte med vargar, utan simmar med trollsländor.
När du säger Almedalen säger jag Stjärnsunds marknad.
Jag är opolitisk, opoetisk och inte ens särskilt rolig.

Men det är å andra sidan Aftonbladets ledarsida!
Annars brukar det vara tvärtom, visst?