Skrock och magiskt tänkande är så långt från teknik och vetenskap man kan komma, visst? Hur kommer det sig då att tekniska manicklar uppträder synnerligen magiskt, om de också inte har börjat tänka riktigt än?
Att datorn uppdaterar sig själv tack vare en filigranteknik som arbetar medan jag sover har jag börjat vänja mig vid.
Att virusprogrammet NORTON (svartlista, pestflagg) besnattar mitt kreditkort utan att ens finnas i burken beror antagligen på den mänskliga faktorn, i detta fall girigheten.
Att tre cd-spelare efter varandra får samma fel beror antagligen på familjens personliga magnetfält -synnerligen starka just i hallen, samma plats där bredbandet dog ut, även om det senare kan skyllas på att jag på den tiden försökte använda NORTON (Som ovan).
Men att andra elektronikpryttlar fortplantar sig i skänklådan, det går utanpå allt annat. Lådan är den där vi lägger bruksanvisningar, uttjänta mobiler, möjliga sim-kort och sladdar och batterier utan närmare specificerat bruk. Mitt nya vetenskapliga rön är att dessa korsbefruktas och föder nya grejer!
a/ En cd som bl.a. innehåller youtube-anvisningen till min kamera. Jag svär att den inte var med när jag köpte kameran. Den uppstod i skänklådan när jag surade över att inte kunna ladda över filmsnuttarna till datorn.
b/ En obegagnad, oanvänd mobil. Ingen har sett den förr. Ingen vet vems den är. Men för sin tillblivelse åt den upp min gamla guldfärgade mobil från -03, som inte längre finns i lådan. Det verkar som att några batterier gått åt för att ge liv åt cd-skivan också.
Humanisterna får säga vad de vill. Men Gud och andlighet är något mycket lättbegripligt och handfast i motsats till den mystiska nyckfulla materian.
lördag, maj 09, 2009
fredag, maj 08, 2009
Vi som älskar internet
Vi som älskar internet... så inleds ett upprop på Fejan. Ja, några av oss gör verkligen det. På bara drygt tio år har internet blivit en självklar intellektuell och kreativ frihet. Min första uppkoppling omkring -94 var till en tidning i San Francisco. I svart-vitt rullades inskannade artiklar över skärmen. Inte för att jag hade nåt intresse av en tidning i San Francisco. Men det gick! Sedan löpte faktasökandet från akademier som su och sh parallellt med tramsiga chatter och klubbar för Pratchett-fans – tills jag publicerade diktsamlingar och behövde en hemsida, en sajt som idag är tämligen avliden nu i interaktivitetens tid.
Ändå tror jag att datorerna befinner sig på samma nivå som cykeln på 1700-talet: den var gott och väl uppfunnen och tillverkad, det var bara kedjan som saknades.
Jag vill att de som behärskar hantverket får tid på sig att uppfinna kedjan. Både maskinpark och kombinationsmöjligheter. Det får de säkert också, så länge det är lönsamt. Men när det gäller internet hotas användarna av stora försämringar om EU, borgarna och storföretagen får sin vilja igenom.
Upphovsrätten är oerhört viktig för kulturskaparna. Men upphovsrättslagen kan ändras så att vanlig fildelning blir tillåten, och kulturpolitiken kan ändras så att fler kan leva på film, böcker eller musik. Varför inte digitala bibliotek med en generös ersättning liknande den på vanliga bibliotek? Upphovsrättsorganisationerna ska inte få gå in i rollen som både polis och åklagare.
Bevakningen av medborgarna tar sig allt mer groteska former. Innan kapitalisterna ställde till med storkrig hade vi i Europa passfrihet fram till 1914. Men om vi idag vill röra på oss rent fysiskt krävs identifiering och visering (via fingeravtryck i värsta fall) och en omstuvning av minsta hudkräm i packningen. Och om vi i framtiden reser virtuellt är risken stor att staten bevakar våra stigar över nätet.
Internet skapas kontinuerligt av människor för människor. Där ska yttrandefrihet råda. Vi som använder nätet vill inte köpa oss in på småbitar av det som redan tillhör oss. Det pågår nu förhandlingar om internets framtid som kommer att angå oss allihop... iallafall oss som älskar internet.
Läs mer på Vänsterpartiet, vi som ställer upp i EU-valet med en modern, öppen, kulturvänlig nätpolitik.
Ändå tror jag att datorerna befinner sig på samma nivå som cykeln på 1700-talet: den var gott och väl uppfunnen och tillverkad, det var bara kedjan som saknades.
Jag vill att de som behärskar hantverket får tid på sig att uppfinna kedjan. Både maskinpark och kombinationsmöjligheter. Det får de säkert också, så länge det är lönsamt. Men när det gäller internet hotas användarna av stora försämringar om EU, borgarna och storföretagen får sin vilja igenom.
Upphovsrätten är oerhört viktig för kulturskaparna. Men upphovsrättslagen kan ändras så att vanlig fildelning blir tillåten, och kulturpolitiken kan ändras så att fler kan leva på film, böcker eller musik. Varför inte digitala bibliotek med en generös ersättning liknande den på vanliga bibliotek? Upphovsrättsorganisationerna ska inte få gå in i rollen som både polis och åklagare.
Bevakningen av medborgarna tar sig allt mer groteska former. Innan kapitalisterna ställde till med storkrig hade vi i Europa passfrihet fram till 1914. Men om vi idag vill röra på oss rent fysiskt krävs identifiering och visering (via fingeravtryck i värsta fall) och en omstuvning av minsta hudkräm i packningen. Och om vi i framtiden reser virtuellt är risken stor att staten bevakar våra stigar över nätet.
Internet skapas kontinuerligt av människor för människor. Där ska yttrandefrihet råda. Vi som använder nätet vill inte köpa oss in på småbitar av det som redan tillhör oss. Det pågår nu förhandlingar om internets framtid som kommer att angå oss allihop... iallafall oss som älskar internet.
Läs mer på Vänsterpartiet, vi som ställer upp i EU-valet med en modern, öppen, kulturvänlig nätpolitik.
torsdag, maj 07, 2009
Subi dura a rudibus
Rubriken är latin och betyder ungefär: ”Utstå ohyfsad behandling av okultiverade knölar”. Ett uttryck som alltför ofta är användbart.
Men apropå gårdagen: Sabuni är numera också frustrerad och öppnar för kvotering av kvinnor i styrelser. En lagstiftning som verkar fungera finns i Norge.
Intresserad av EU-valet 7 juni? Läs Hanna Löfqvists chatt med Aftonbladets läsare. Inte intresserad? Läs den iallafall.
Mycket vasst och kritiskt skrivs om nedskärningarna i skolan. Det är bra. Ingen kan vara mer frustrerad än den som tar sitt uppdrag på allvar men inte ges förutsättningar att genomföra det. Men SvD:s ledarkommentar är småsint "Satsar kommunerna sina skolbudgetar på löner till skickliga lärare eller på byggnader och byråkrati?”
Den som sitter i en möglig barack, inte har råd att skaffa datorer åt ungarna, och måste lägga dyr skolledartid på att diskutera städning och brandskydd skulle sannerligen vilja satsa på både hus och administration! Men det finns ingenting att satsa. Det var liksom det som var haken. Självklart ska personalen ha betalt. Och lunchen ska på bordet. Det blir inte mycket mer sen. Hur vågar någon ens antyda att vi slarvar undan pengar och struntar i kunskap?
En rubrik på ledarsidan lyder: ”Efterlängtat klargörande från HD”. Härligt, tänkte jag som trodde de menade min blogg! - men det var Högsta domstolen de tänkte på igen.
Men apropå gårdagen: Sabuni är numera också frustrerad och öppnar för kvotering av kvinnor i styrelser. En lagstiftning som verkar fungera finns i Norge.
Intresserad av EU-valet 7 juni? Läs Hanna Löfqvists chatt med Aftonbladets läsare. Inte intresserad? Läs den iallafall.
Mycket vasst och kritiskt skrivs om nedskärningarna i skolan. Det är bra. Ingen kan vara mer frustrerad än den som tar sitt uppdrag på allvar men inte ges förutsättningar att genomföra det. Men SvD:s ledarkommentar är småsint "Satsar kommunerna sina skolbudgetar på löner till skickliga lärare eller på byggnader och byråkrati?”
Den som sitter i en möglig barack, inte har råd att skaffa datorer åt ungarna, och måste lägga dyr skolledartid på att diskutera städning och brandskydd skulle sannerligen vilja satsa på både hus och administration! Men det finns ingenting att satsa. Det var liksom det som var haken. Självklart ska personalen ha betalt. Och lunchen ska på bordet. Det blir inte mycket mer sen. Hur vågar någon ens antyda att vi slarvar undan pengar och struntar i kunskap?
En rubrik på ledarsidan lyder: ”Efterlängtat klargörande från HD”. Härligt, tänkte jag som trodde de menade min blogg! - men det var Högsta domstolen de tänkte på igen.
onsdag, maj 06, 2009
Företagsfeminism
Näringslivet hatar lagstiftning (som ofta kallas ”tvångsåtgärder” när det gäller företag och ”hårdare tag” när det gäller folk) och har lovat att sund självreglering och chanser för de dugliga var allt som behövdes för att fler kvinnor skulle ta plats i bolagsstyrelserna.
Men de fortsätter att välja in män.
Män väljer män. Inte av elakhet, utan för att män ser mäns kompetens bättre. Som om detta inte vore illa nog, tenderar även kvinnor att också se mäns kompetens bättre. Vi är tränade i det.
Trött på mitt vanliga feministgnäll? Jamen läs Svenska Dagbladets näringslivsdel då!
I kommentaren låter det nästan som om Margareta Winbergs återkomst vore efterlängtad! – eftersom nuvarande jämställdhetsminister Sabuni är ”mer angelägen om att få en jämnare könsfördelning bland förskollärare”. Som ni vet handlar den branschen dels om det offentliga som bara mår bra av lite tvång, dels om att rekrytera män, vilket tydligen är sexigare. Åtminstone enklare att se hela drösen av kompetenta, kantänka.
”När jag var 30 var jag övertygad om att det här skulle lösa sig av sig själv. Nu är jag 62 år och tvingas tyvärr konstatera att i stort sett har inget hänt. Jag tror kvotering är det enda sättet att ta tillvara kvinnors kompetens och erfarenhet fullt ut” säger en styrelseledamot för Fortum och Finansinspektionen.
Av 165 läsare tycker 25% (i SvD:s omröstning) att det är dags för kvotering. Resten tycker det inte. Undrar vilken princip de stöder sig på denhär gången? Beprövad erfarenhet kan det inte vara.
Men de fortsätter att välja in män.
Män väljer män. Inte av elakhet, utan för att män ser mäns kompetens bättre. Som om detta inte vore illa nog, tenderar även kvinnor att också se mäns kompetens bättre. Vi är tränade i det.
Trött på mitt vanliga feministgnäll? Jamen läs Svenska Dagbladets näringslivsdel då!
I kommentaren låter det nästan som om Margareta Winbergs återkomst vore efterlängtad! – eftersom nuvarande jämställdhetsminister Sabuni är ”mer angelägen om att få en jämnare könsfördelning bland förskollärare”. Som ni vet handlar den branschen dels om det offentliga som bara mår bra av lite tvång, dels om att rekrytera män, vilket tydligen är sexigare. Åtminstone enklare att se hela drösen av kompetenta, kantänka.
”När jag var 30 var jag övertygad om att det här skulle lösa sig av sig själv. Nu är jag 62 år och tvingas tyvärr konstatera att i stort sett har inget hänt. Jag tror kvotering är det enda sättet att ta tillvara kvinnors kompetens och erfarenhet fullt ut” säger en styrelseledamot för Fortum och Finansinspektionen.
Av 165 läsare tycker 25% (i SvD:s omröstning) att det är dags för kvotering. Resten tycker det inte. Undrar vilken princip de stöder sig på denhär gången? Beprövad erfarenhet kan det inte vara.
tisdag, maj 05, 2009
Tecken, historia
Historien stannar stundom upp. Ibland går den vidare, ekar och kastar skuggor över framtiden.
Det kan vara genom mycket små tecken. En kvarlämnad runa på en pelare i Bysans. En anteckning i marginalen i någon annans bok. Ett upphittat skrynkligt papper.
Ruiner och monument har sitt värde. Men det är skrivtecken som förenar det minimala och privata med det oförgängliga.
En av mina mest värdefulla minnessaker är ett brev från Miep Gies, en av de goda hjälpare som i över två år höll familjen Frank vid liv på en vind i ett av Amsterdams kanalhus. Jag skrev till henne för att höra mig för om acceptans angående ettpar texter där jag refererat till familjen Frank, och Miep Gies svarade vänligt och personligt, gav än en gång mycket mer än hon fick.
Vid sådana ögonblick stannar historien. Tågen slutar gå, rökarna skingras.
Papperslappen på bilden* är skriven av koncentrationslägerfångar medan de slavade med att förstärka ett skyddsrum åt SS. Flaskan med lappen hittades helt nyligen i en källarvägg.
En av undertecknarna överlevde och tog sig efter kriget till Sverige, hans dotter bor här än. ”En röst från det förflutna” säger hon om det värdefulla fyndet.
Vid sådana ögonblick går historien vidare in i nuet.
Ett sista eko - antagligen.
Flaskpost går genom sten. Röster bär genom murbruk.
Vi var här, så lyder texten i korthet:
”Koncentrationslägret i Auschwitz 20.IX.44, skyddsrum, byggt av fångarna nr. 121313 Jankowiak Bronislaw från Poznan, 130208 Dubla Stanislaw från Laskowice, 131491 Jasik Jan från Radom, 145664 Sobczak Waclaw från Konin, 151090 Czekalski Karol från Lodz, 157582 Bialobrzeski Waldemar från Ostroleka, A 12063 Veissid Albert från Lyon (France). Alla mellan 18 och 20 år.”
Är detta politik eller poesi?
Vilken dödlig skulle våga dra gränsen?
Jag lovar – de är fortfarande här.
---
* fotot lånat av DN
Det kan vara genom mycket små tecken. En kvarlämnad runa på en pelare i Bysans. En anteckning i marginalen i någon annans bok. Ett upphittat skrynkligt papper.
Ruiner och monument har sitt värde. Men det är skrivtecken som förenar det minimala och privata med det oförgängliga.
En av mina mest värdefulla minnessaker är ett brev från Miep Gies, en av de goda hjälpare som i över två år höll familjen Frank vid liv på en vind i ett av Amsterdams kanalhus. Jag skrev till henne för att höra mig för om acceptans angående ettpar texter där jag refererat till familjen Frank, och Miep Gies svarade vänligt och personligt, gav än en gång mycket mer än hon fick.
Vid sådana ögonblick stannar historien. Tågen slutar gå, rökarna skingras.
Papperslappen på bilden* är skriven av koncentrationslägerfångar medan de slavade med att förstärka ett skyddsrum åt SS. Flaskan med lappen hittades helt nyligen i en källarvägg.
En av undertecknarna överlevde och tog sig efter kriget till Sverige, hans dotter bor här än. ”En röst från det förflutna” säger hon om det värdefulla fyndet.
Vid sådana ögonblick går historien vidare in i nuet.
Ett sista eko - antagligen.
Flaskpost går genom sten. Röster bär genom murbruk.
Vi var här, så lyder texten i korthet:
”Koncentrationslägret i Auschwitz 20.IX.44, skyddsrum, byggt av fångarna nr. 121313 Jankowiak Bronislaw från Poznan, 130208 Dubla Stanislaw från Laskowice, 131491 Jasik Jan från Radom, 145664 Sobczak Waclaw från Konin, 151090 Czekalski Karol från Lodz, 157582 Bialobrzeski Waldemar från Ostroleka, A 12063 Veissid Albert från Lyon (France). Alla mellan 18 och 20 år.”
Är detta politik eller poesi?
Vilken dödlig skulle våga dra gränsen?
Jag lovar – de är fortfarande här.
---
* fotot lånat av DN
måndag, maj 04, 2009
Stor efterfrågan på fortkörning
Efterfrågan på att köpa sex är fortfarande stor, visar en snabbundersökning som Expressen redovisar. Därmed skulle det vara sagt att sexköpslagen är helt förfelad. Man frågar sig hur de kom fram till den slutsatsen?
Torskarnas behov av att att köpa kvinnokött är segdraget och svårt att bearbeta. Lagen har endast påverkat gatuprostitutionen, men kan inte avskräcka från den osynliga nätkommersen.
En avsikt med lagen är också att den sätter normen: Att göra affärer med kroppar är oacceptabelt. Men allt för många män tar inte lagen på allvar, och det kan eventuellt hänga ihop med att den redan från början ifrågasatts och förlöjligats.
”Det är olagligt att köra bil för fort också” konstaterar en man i artikeln. Javisst - och om jag kör för fort vet jag ändå vilken normen är och förstår varför jag bestraffas. Fartgränserna är ytterst sällan mål för förlöjligande, och aldrig har jag sett ett tidningsreportage med innehållet: ”Stort intresse för att köra fort i Sverige! Nu ska trafiklagstiftningen göras om, för det är stor efterfrågan på att dundra fram i 160!”
Frågan om prostitutionen är så viktig att den till och med har fått några borgare att värna den fackliga anslutningen. Häpp!
Se även Stockholmsvänstern
- - -
Tack i efterskott till Dagen för en bra kommentar angående bröst och politik!
Torskarnas behov av att att köpa kvinnokött är segdraget och svårt att bearbeta. Lagen har endast påverkat gatuprostitutionen, men kan inte avskräcka från den osynliga nätkommersen.
En avsikt med lagen är också att den sätter normen: Att göra affärer med kroppar är oacceptabelt. Men allt för många män tar inte lagen på allvar, och det kan eventuellt hänga ihop med att den redan från början ifrågasatts och förlöjligats.
”Det är olagligt att köra bil för fort också” konstaterar en man i artikeln. Javisst - och om jag kör för fort vet jag ändå vilken normen är och förstår varför jag bestraffas. Fartgränserna är ytterst sällan mål för förlöjligande, och aldrig har jag sett ett tidningsreportage med innehållet: ”Stort intresse för att köra fort i Sverige! Nu ska trafiklagstiftningen göras om, för det är stor efterfrågan på att dundra fram i 160!”
Frågan om prostitutionen är så viktig att den till och med har fått några borgare att värna den fackliga anslutningen. Häpp!
Se även Stockholmsvänstern
- - -
Tack i efterskott till Dagen för en bra kommentar angående bröst och politik!
söndag, maj 03, 2009
Var helst inte kvinna och vänster!
Media sköter inte rapporteringen från 1 Maj har jag hört. Enligt en bekant var Sydsvenskans största Malmö-nyhet att en sköldpadda jagade en and i kanalen! Ett spännande liv de lever därnere i södern…
Själv retade jag upp mig på sena nyheterna i någon av kanalerna. De hade visserligen hela tre 1 Maj-inslag, men det lät såhär:
Ett: Vanja klarade sig dåligt. Folk ropade bu och Vanja blev störd. Vanja hade påtagligt svårt att klara upp situationen. Vanja är inte medietränad. Vanja är inte cool. Vanja är i gungning.
Två: Mona fick det också jobbigt. Mona har det inte lätt nu. Men Mona har humor. Mona är medietränad. Mona klarade faktiskt av sitt möte lite bättre än Vanja. Mona pratade också om S’ politik.
Tre: S’ politik är oekonomisk och ogenomförbar, förklarar en expert i studion. Han har verkligen satt sig in i dethär. Han talar klokt, saklig och eftertänksamt. Ingen ropar bu eller stör honom på annat sätt.
Vill du veta mer och bättre om 1 Maj, läs Hanna Löfqvists tal. Eller Esbati. Ska det rapporteras får man göra det själv!
Vill du veta mer om vedervärdigt debattklimat finns ett osmakligt påhopp på Hanna i DN, signerat Malin Siwe. Hon gillar inte vänsterpolitik och blev förstås besviken på att vi har ett så roligt valmaterial, och det får henne att sänka sig till nivån att gnälla på klädsel och utseende.
Slutligen, angående svininfluensa, frågade en reporter: ”Kommer många att dö?”
Käre läsare! En av de saker vi kan vara fullkomligt säkra på i denna ofullkomliga värld, det är att många kommer att dö. De som undgår det är en försumbar minoritet.
Själv retade jag upp mig på sena nyheterna i någon av kanalerna. De hade visserligen hela tre 1 Maj-inslag, men det lät såhär:
Ett: Vanja klarade sig dåligt. Folk ropade bu och Vanja blev störd. Vanja hade påtagligt svårt att klara upp situationen. Vanja är inte medietränad. Vanja är inte cool. Vanja är i gungning.
Två: Mona fick det också jobbigt. Mona har det inte lätt nu. Men Mona har humor. Mona är medietränad. Mona klarade faktiskt av sitt möte lite bättre än Vanja. Mona pratade också om S’ politik.
Tre: S’ politik är oekonomisk och ogenomförbar, förklarar en expert i studion. Han har verkligen satt sig in i dethär. Han talar klokt, saklig och eftertänksamt. Ingen ropar bu eller stör honom på annat sätt.
Vill du veta mer och bättre om 1 Maj, läs Hanna Löfqvists tal. Eller Esbati. Ska det rapporteras får man göra det själv!
Vill du veta mer om vedervärdigt debattklimat finns ett osmakligt påhopp på Hanna i DN, signerat Malin Siwe. Hon gillar inte vänsterpolitik och blev förstås besviken på att vi har ett så roligt valmaterial, och det får henne att sänka sig till nivån att gnälla på klädsel och utseende.
Slutligen, angående svininfluensa, frågade en reporter: ”Kommer många att dö?”
Käre läsare! En av de saker vi kan vara fullkomligt säkra på i denna ofullkomliga värld, det är att många kommer att dö. De som undgår det är en försumbar minoritet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)