Augusti

Augusti rymmer sin egen glödande mystik
Morgnarnas djupa tystnad bryts av oroliga vindbyar
Tranornas rop ekar och Pomona regerar

Frihet och/eller dumhet

Hatgrupperna blir fler i USA. Nåja, inte bara där - konservatism och nationalism ökar hela vägen från Ural. Det specifika med Förenta staterna är att den antihumanistiska vågen verkar hänga ihop med den relativt nyligen installerade presidenten.
Inte trodde jag det var något särskilt märkvärdigt med den välborstade yankeen Obama, utom att både pigmentet och hjärncellerna var starkare än hos föregångaren. Men onekligen imponerar han genom att framkalla sådan motvilja bland såväl mediamoguler som fotfolk.

När Obama försöker reformera ett sjukvårdssystem som är ett av de sämsta inom i-världen blir han kallad både fascist och marxist. Här har en folkstorm som inte enbart är rasistisk blåsts upp genom absurda konspirationsteorier framförda också i respekterade media. Så kallade vanliga medborgare försvarar sitt land och dess orättvisor, måna om sina ynka skattekronor och den allmänna andan av sköt-dig-själv-tills-du-dör-av-det. Ett av deras argument är att reformerad sjukvård blir som i Ryssland (där man åtminstone tidigare hade hyfsad tillgång till vård??)

Ett rykte som ökar mot styv kuling är att Obama inte alls är född på Hawaii, utan i Kenya. Om ryktet är sant, ja då kan han - simsalabim - inte vara Förenta Staternas president, enligt en tolkning av konstitutionen att medborgarskap sitter i födelselandet.
Hans födelsecertifikat har publicerats men antas förstås vara falskt av högerreaktionen.
”Inte bara det: tidningarna på Hawaii förfalskades också och läkarna svors till tystnad” förmedlar usablogg om envetenheten hos den så kallade Birthers-rörelsen som nu omattar miljontals usa:ner.
Den hysteriska diskussionen handlar om var Obama är född och om han är en bedragare. Den tar vad jag hunnit se inte upp något om förändringar i den otidsenliga konstitutionen, utan grundantagandet är ett och detsamma: endast den som är född på den mark USA stulit av ursprungsbefolkningen är värdig presidentämbetet!

Martin Gelin på USA-bloggen känner sig föranlåten att påpeka att USA:s medborgare inte är mer korkade än folk är mest. Givetvis är det så. ”Den ’korkade’ medelamerikanen är ett bekvämt sätt att slippa förklara mer komplicerade problem” säger han, en fälla jag helst vill undvika. Samtidigt har han den intressanta infallsvinkeln att det möjligen är enklare att vara ignorant i USA än exempelvis här i landet.
Som välindoktrinerad usa:n kan man välja att se också det som en frihet, nu i sin yttersta potens: att få va hur dum som helst.

Det obehagliga är att när de där människorna matats tillräckligt, är de beredda att dö som flugor. För friheten. Eller dumheten.

Farligaste ögonblicket

Som så många andra har jag just börjat arbeta. Då är nyheten om skolbranden i Hovsjö förfärlig. När det drar ihop sig till hösttermin och alla ska samlas igen, när barnen börjat se fram emot det - då finns ingen skola kvar.
Branden var ett slag för Hovsjö. Stadsdelen har kämpat med sitt rykte, och trots sociala problem utmärker den sig för en viss sammanhållning, vilket inte är helt ovanligt i miljonprogramsområdena.
Skolan var nyrenoverad och en massa ungdomar hade under sommaren frivilligt jobbat med uppsnyggning i området.
Det är något jag känner igen i detdär.
Det farligaste ögonblicket är just när vi tror att vi börjat bygga upp något.

En skolbrand av sådana dimensioner har jag aldrig upplevt. Men jag vet att för dem som krossar fönster känns det aldrig så nödvändigt som när nya rutor har satts in för 350 000 kronor. Jag har märkt att det mörka behovet att elda och slå sönder på lekplanen aldrig är så starkt som när den är städad, nymålad och planterad.

Ett förtvivlans trots, ett ångestens motstånd. Det får inte gå bra. Det får inte vara bra, vi måste bevisa att vi är värst, oss lurar dom inte, det var så länge sen det gick för långt...
Nej, jag säger inte att jag förstår det. Men jag känner dessvärre igen det.
Fler tänkbara orsaker till skolbränder finns hos Röda Malmö

- - -
Missa inte Stockholmsvänstern om romernas rättigheter!

Pittkultur

Malte Perssons beskriver i en artikel positioneringen och åsiktskonsumtionen i media; namnet som varumärke, uppmärksamheten som valuta. Mest gillar jag det han skriver, men ett spontant irritationsmoment är att han inleder med en kritik mot vänstern. Nog för att det finns småskurna vänsterskribenter, men det är inte vi som äger media. En annan irritation är att han avslutar med en känga till bloggosfären, det vill säga alla vi uppmärksamhetssuktare som inte får skriva i Expressen utan befinner oss på ett ”kaotiskt basarområde”. Ja var skulle vi annars befinna oss, helst hålla klaffen kanske? Men bortsett från det - det mesta är bra.

Det tycker inte Marcus Birro, som slänger ur sig en åldershatande förolämpningssvada under namnet ”pittmönstring”. Inte skulle jag bry mig, om det inte vore för att Birro lyfts fram som folklig poet och även själv braverar med att han minsann haft uppläsningar på såväl Dan Andersson-veckan som Allsång på Skansen. Birro är alltså inte direkt nån outsider, trots sina anklagelser mot Persson för intellektuellt förtryck, och hans misstanke att Persson lider av dålig självkänsla bumerangar väl mot honom själv.

Näste man på plan är Eklund som i SvD hävdar att Birro saknar poäng. Hans egen poäng är att vi bör återgå till den behagliga situation när den som vet mest om litteratur får utnämna vad som är bra och dåligt utan att bli emotsagd.

Just en fin smet av självkänslor! Persson framför berättigade klagomål på den åsiktsmarknad han själv befinner sig på, Birro går ut starkt som antiintellektuell utan att våga släppa taget om den grupp han gärna vill tillhöra, och Eklund tar Birro, av alla, till intäkt för att objektiv ”kunskap om” måste återupprättas. Så kanhända är det dumt att hänga på. Men min blogg är så liten att den märks nog inte alls.

Efter avslutad pittmönstring är herrarna välkomna till basaren. Den är en något mer direkt och oförblommerad marknad, och här finns både politik och poesi.

- - -

Apropå kulturintresse, glöm inte i dessa prinsessiga förlovningstider att Haga ska vara park. Annars flyttar väl Madeleine Bernadotte in på Skansen endera dagen. Namnlista finns här

Vänsterfeminism x 3

Eva-Britt Svensson skriver om hur genant lite de svenska politikerna gör för jämställdheten inom EU. Borgare som vill ha gemensamma regler för hela unionen gör sedan ingenting för att använda dem och åtminstone försöka bidra till rättvisa villkor för kvinnor och män. Eva-Britt som är ordförande i EU-parlamentets jämställdhetsutskott har en annan dagordning – läs ETC.

Lars Ohly sa i sitt sommartal i Gnesta att den nya regering vi siktar på ska ta som en av sina viktigaste uppgifter att minska skillnaderna i makt, inflytande och lön mellan kvinnor och män. Den politiken måste börja i hemmen, med villkor som gör det naturligt att dela lika på hemarbete och vård av barn. Den viktigaste förändringen är en individualiserad föräldraförsäkring, men också en utbyggd förskola med en god pedagogik. Läs mer här.

Josefin Brink kopplar greppet om arbetsgivar-Alliansens förhållande till sjukdom. Hon skriver i Folkbladet

...hade vi flugit

Vore vi tornseglare
de som sover i luften
parar sig där fastän ingen har sett det
vore vi, hade vi flugit

skrev jag i dikten Höststrategi*.
Idag skriker tornseglarna högt och vilt i bona under takpannorna. Men ett litet ägg gick förlorat, låg krossat nedanför i gräset, och innanför skalkraset fanns embryot, tornseglaren som aldrig kommer att flyga.

Vingen liknar en hand, näbben är bara ett blänk. Ögonen en rymdvarelses, lika stora som på den fågel som kunde ha blivit.

Vore vi tornseglare, hade vi flugit.

*ur Möjligt Land -01