Fokus på nationalister

I ett ovanligt fylligt nummer av Fokus granskas Sverigedemokraternas väg mot makten. Om riksdagsplatsen är säkrad eller om tvärtom partiet vuxit optimalt redan nu? ”Olika mätningar har visat att svenskarna är det minst främlingsfientliga folket i EU” skriver man, ett hoppfullt resultat. Men tyvärr räcker det inte långt. Den fråga som fortfarande betraktas som Sverigedemokraternas starkaste, är invandringsmotståndet. Olika mätningar, återigen, visar att det är den fråga som flest förknippar med partiet och ger dem rätt i. Sverigedemokraterna saknar förtroende i snart sagt alla andra frågor från välfärd till miljö – men i detta fall tror en alltför stor del av folket att endast Sd säger ”som det är”. Det vill säga ger uttryck åt ett dunkelt ressentiment, en inlärd mörkrädsla, en otrygghetskänsla som måste kanaliseras.

Artikeln summerar logiskt: Sverigedemokraterna har inte mycket att komma med om inte integrationen görs till en stor valfråga. Tillåter man dem att sätta dagordningen, kommer de att ha framgång. Dessvärre ser vi redan nu hur de övriga partierna jobbar för att bli ”bäst” på Sverigedemokraternas koncept. Fp, M och nu senast S gör allt tydligare markeringar i den riktningen.

Kort sagt, det skulle inte vara något problem med populistpartier, om det inte vore för att människor faktiskt håller med dem. Nationalism och rasism är inte bara rumsrent, det håller på att bli vardagspolitik. Naturligtvis går då den tydligaste företrädaren framåt.

Att de borgerliga är ointresserade av att undanröja rasismens grogrund, fattigdom och maktlöshet, säger sig självt. Men Socialdemokraterna borde verkligen ha annat för sig än att tävla med Reinfeldt i ekonomism och pompositet.

Tre citat att fira fredag med

Spöklikt: ”Jag skulle känna mig säkrare med gästarbetare som åker hem igen”
Åkesson, Sd
Säkrare än vad? På vad? Namnlöst hot?


Rapp analys: ”Att piska de sjukskrivna och arbetslösa hårdare gör inte arbetsgivarna mer villiga att anställa dem”
Kort & korrekt från Mörtvik, TCO


Hon har rätt: ”Europeiska unionen kan väl ändå inte acceptera att dess medborgare får sin egendom konfiskerad utan bevis och rätt till domstolsprövning?” skriver Abrahamsson om de svensksomalier som äntligen fått upprättelse, och avslutar: ”Ibland känns det mer än vanligt skönt att få rätt.”
Ibland känns det till och med skönt att hålla med Abrahamsson.

Hårda och mjuka klappar från S

Socialdemokraternas nya invandringspolitik, som den presenteras i DN, innehåller inga förändringar i riktning mot humanitet och större genomslag för mänskliga rättigheter. Tvärtom tänker de fortsätta på den hårda linjen, den som för närvarande genomförs av Alliansen.

Asylsökande ska tvingas bosätta sig på anvisad plats.
Papperslösa ska inte ha rätt till likvärdig vård i Sverige.
Det är de hårda tagen.

Introduktionsersättning som liknar lön – det är en återvinningsreform sedan 90-talet som ännu inte slagit igenom, oklart varför.

Särskild kommunbonus för dem som tar största ansvaret för flyktingarna, det är mjukisförslaget. Gentemot kommunerna alltså. Är väl de som gör jobbet, kantänka. Flyktingarna själva tycks inte vara mycket att satsa på.


Kalle Larsson kommenterar
Svensson bloggar, liksom Maria Ferm

Lämplig situation för Alliansens skolreformer

”Är Björklunds analys av skolan så enkelspårig som den verkar?” frågar DN i en balanserad ledare. Ja – finns några tecken som talar för motsatsen?
Ledarskribenten har kommit fram till att tidiga betyg inte ökar kunskaperna hos det uppväxande släktet. Det är en god insikt. Dock ska Alliansens betygsvurm nu motiveras med att det är bra för eleverna att vänja sig. (Sätt dem för guds skull i körskola på dagis då! Inte lär de sig köra bil, men de vänjer sig.) Det är den fråga vi måste ställa oss, menar ledaren. Inte om borgerlig skolpolitik är bra eller dålig för barnen, utan om den i en given situation är rätt politik att föra.

Ett besynnerligt resonemang. Men möjligt att vrida ett steg till:
Med Alliansens politik för ökade klyftor, barnfattigdom och växande känslor av utsatthet och hopplöshet, kommer det att bli allt svårare att styra barn och unga med metoder som resonemang och dialog. För att förmå dem att överhuvudtaget finna sig i en djupt alienerande skolsituation kommer ökade tvångsmedel att krävas.

I föregångslandet USA har man i vissa skolor beväpnade vakter för att hålla koll på de drogmissbrukande analfabeterna bland elever och personal.
I utvecklingslandet Nicaragua med sextio barn i klasserna, schema på skiftgång och knappast något eget material måste en närmast militärisk disciplin råda och alla initiativ hållas nere. Barnen kan inse att det är nödvändigt, för de flesta vill studera, men de skulle hellre göra det under humana betingelser.

Humana betingelser har vi i Sverige idag. Lämnar vi dem bakom oss genom nyliberala reformer och en reaktionär moral kommer en skolpolitik för en helt annan situation att krävas. Möjligen är detta vad Alliansen förbereder. Så att vi vänjer oss.

Allsångsskatt

Den som i likhet med mig inte var i Vitabergsparken och rockade röven av högern kan glädjas åt Kulturbloggens video. Det värmer hjärtat att se och höra Ohly som anförare samt i pas de deux med grönhårig ödlerygg!

När jag var ny i Vänsterpartiet -76 sjöng vi oss igenom hela Sånger för socialismen på introduktionskursen. Det var en bra idé då. Kanske inte idag, efter några icke-sjungande år.
Men allsången i Vita bergen visar att vänstern och arbetarrörelsen har vår ständigt utvecklade sångskatt, och det är sannerligen på tiden att vi höjer våra röster för att höras igen.

En bra dag att gå in i Republikanska föreningen

Om du någon gång har svårt att dra dig till minnes vilka som ingår i familjen Bernadottes stamtavla, finns hjälpen här. Sanslöst eller osannolikt, men SVT har en egen sajt för kungafamiljen. Sajtens syfte är inte att granska familjen B (om det var någon som väntade sig det) utan bara redogöra för deras viktiga representationsuppdrag och komma med lite menlöst hushållsskvaller. I något man kallar blogg, som är halvofficiella kortnotiser, berättas om genomförda studiebesök och utdelade priser. I lite längre inlägg får vi höra kronprins Hakon berätta om sina upplevelser på Svalbard, eller se Victoria i 18 klänningar från lika många galatillställningar.

Kikar vi i arkivet finns den frestande rubriken ”Från lillprins till kronprins”. Här får familjen B visa upp sina gamla smalfilmer! Karl Gustaf öppnar dörren till sin studentlägenhet i Uppsala, systrarna leker på Haga, och så är det uppvisning i skolgymnastik anno 1957; närmast en chikan att påminna en sextioåring om detta.

I ett medium som periodvis ägnat sig åt mobbning och personförföljelse framstår den hygieniskt opersonliga prosan som devot hyllning. Inget annat fenomen i vårt demokratiska samhälle har denna totala immunitet mot kritik eller ens kommentar. Med uråldrig undersåtesmentalitet använder ett gäng avlönade reportrar sin arbetstid till att koka ihop denna förolämpning mot förnuft, god smak och licenskostnad.

Vägra betala! Eller tala om vad du tycker: kungahuset@svt.se

Här är Republikanska föreningen

Sluta flumma, Björklund!

Visserligen får man tycka vad man vill om vad som helst. Men en minister förväntas tycka välgrundat om sitt område, och en minister som talar om respekt för lärande och kunskap bör föredömligt visa upp en smula av den respekten. Här skriver forskarna Eklund & Scharp om värdet i en metodik av resonemang och dialog, något som Sverige lyckats väl med. Va vare ja sa...

Men Björklund som verkar få replik på allting fortsätter att exercera i undersökningar, vilken statistik han egentligen menade. Men det räcker med det nu. Låt oss komma ikapp innehållet – där Björklund fortsätter slänga fraser omkring sig.
Det är enkelt att sammanfatta ”allt jag inte känner igen och därför ogillar” i ett ord, ”flumskolan”, och hoppas på att få medhåll utan att någon behöver tänka efter. Men kom igen karl, försök redogöra för de fruktansvärda fel som begåtts!
Nedläggningen av SÖ? Kommunaliseringen? Lgr -69, Lgr -80 eller Lpo -94? Att tillsynslärarna och huvudlärarskapet försvann? Att teve drogs in i klassrummen? Att grifflarna övergavs? Att usken är ungefärlig och sextiominutersklockan följs? Att studentexamen är skrotad, att barnen i förväg får veta vilka mål de ska nå eller att gåsapågen ersatts av Pojken och Tigern i skolår 4?
Flumma inte runt, Björklund. Kom till sak. Med lite respekt för kunskap.

”Om Ekholm/Scherp satt inne med hela sanningen vore ju den politiska demokratin överflödig” konstaterar ministern helt riktigt, sedan han triumferande visat att det finns motsägande forskningsresultat.
Just det. Han har alldeles rätt i att det i grund och botten handlar om ideologi och människosyn och att välja. Inte att välja vilka siffror man ska plocka ur en tabell. Utan valet om barn ska ses som tomma kärl som ska fyllas eller som aktiva skapande varelser.