Heligt land

Vi som är upprörda över den israeliska politiken kan vara för judar, mot judar, jude själv, för islam, mot islam, ointresserad av religion, på väg att konvertera, polare med semiter eller aldrig ha mött någon.
Men Dilsa Demirbag-Sten kastar sig här över de flesta av oss som ifrågasätter barnamord, krigföring med vit fosfor och vardagliga trakasserier vid vägspärrar. Vi som opponerar oss mot detta tycks utgöra en del av en ”ogenerat florerande antisemitism” som D-S iakttagit.

D-S skriver: ”Konflikten i Gaza är inte orsaken till de starkt antisemitiska strömningarna och acceptansen för dem. Kriget legitimerar och synliggör den redan frodande antisemitismen.” Det stämmer vad antisemitism beträffar - och lika väl vad islamofobi beträffar. Att kriget bekräftar existerande attityder kan liksom falla tillbaka på en själv! Vilket i D-S’ fall innebär misstanken att ett av hennes syften är att få prata skit om vänstern.

D-S skriver att ”judar görs ansvariga för den israeliska statens agerande”, och att den ”judiska gruppen i Sverige har gjorts till syndabockar” för kriget. Det senare är bara dumt. Det förra ska visserligen undvikas, men om det görs kan det bero på att israeliska medborgare har valt sin regering. Precis som när D-S fortsätter med att ”Hamas likställs med palestinska folket” – vilket också ska undvikas, men detsamma gäller; även dessa medborgare har valt sin regering.
Om vi fäster avseende vid sådant som demokrati har alltså båda sidor legitimitet. Sedan är det frågan om hur de använder den. Men det räcker inte för D-S, ty för henne är Israel ”mer än en regering”.

Det är sant. Israel är mark, människor, historia, legender, maktutövning, konflikt, tradition... Precis som Palestina, Uruguay eller Sverige är allt detta. Att det påverkar människors agerande är ofrånkomligt, men vi ska åtminstone medge att då, på den nivån, är det känsla vi talar om.
Det var inte enkelt att frigöra sig från sagan om det heliga landet. Men det gick.
Inget land, ingen markbit, är så helig att den som för tillfället behärskar den ska komma undan brott mot folkrätten.

Efter sitt långa inlägg konstaterar D-S att hon är en fri skribent som inte väljer sida. Det var precis det jag tyckte hon gjorde, över en hel sida.
Som likaledes fri skribent tar jag mig friheten att välja ståndpunkt. Det är vad respekten för mänskliga rättigheter kräver av mig.

---
Eventuell kuriositet: D-S skriver att rektorer i Danmark inte vill ta emot judiska barn för att inte uppröra sina muslimska elever. Det kan väl vara sant – men det kan också vara en skröna liknande de elektroniska kedjebreven om situationen i Storbritannien.

Se även Feminiman för klipp ur debatten