lördag, januari 24, 2009

Heligt land

Vi som är upprörda över den israeliska politiken kan vara för judar, mot judar, jude själv, för islam, mot islam, ointresserad av religion, på väg att konvertera, polare med semiter eller aldrig ha mött någon.
Men Dilsa Demirbag-Sten kastar sig här över de flesta av oss som ifrågasätter barnamord, krigföring med vit fosfor och vardagliga trakasserier vid vägspärrar. Vi som opponerar oss mot detta tycks utgöra en del av en ”ogenerat florerande antisemitism” som D-S iakttagit.

D-S skriver: ”Konflikten i Gaza är inte orsaken till de starkt antisemitiska strömningarna och acceptansen för dem. Kriget legitimerar och synliggör den redan frodande antisemitismen.” Det stämmer vad antisemitism beträffar - och lika väl vad islamofobi beträffar. Att kriget bekräftar existerande attityder kan liksom falla tillbaka på en själv! Vilket i D-S’ fall innebär misstanken att ett av hennes syften är att få prata skit om vänstern.

D-S skriver att ”judar görs ansvariga för den israeliska statens agerande”, och att den ”judiska gruppen i Sverige har gjorts till syndabockar” för kriget. Det senare är bara dumt. Det förra ska visserligen undvikas, men om det görs kan det bero på att israeliska medborgare har valt sin regering. Precis som när D-S fortsätter med att ”Hamas likställs med palestinska folket” – vilket också ska undvikas, men detsamma gäller; även dessa medborgare har valt sin regering.
Om vi fäster avseende vid sådant som demokrati har alltså båda sidor legitimitet. Sedan är det frågan om hur de använder den. Men det räcker inte för D-S, ty för henne är Israel ”mer än en regering”.

Det är sant. Israel är mark, människor, historia, legender, maktutövning, konflikt, tradition... Precis som Palestina, Uruguay eller Sverige är allt detta. Att det påverkar människors agerande är ofrånkomligt, men vi ska åtminstone medge att då, på den nivån, är det känsla vi talar om.
Det var inte enkelt att frigöra sig från sagan om det heliga landet. Men det gick.
Inget land, ingen markbit, är så helig att den som för tillfället behärskar den ska komma undan brott mot folkrätten.

Efter sitt långa inlägg konstaterar D-S att hon är en fri skribent som inte väljer sida. Det var precis det jag tyckte hon gjorde, över en hel sida.
Som likaledes fri skribent tar jag mig friheten att välja ståndpunkt. Det är vad respekten för mänskliga rättigheter kräver av mig.

---
Eventuell kuriositet: D-S skriver att rektorer i Danmark inte vill ta emot judiska barn för att inte uppröra sina muslimska elever. Det kan väl vara sant – men det kan också vara en skröna liknande de elektroniska kedjebreven om situationen i Storbritannien.

Se även Feminiman för klipp ur debatten



6 kommentarer:

Helena Duroj sa...

blogger ändrar min layout så jag inte förstår den själv längre!

Anonym sa...

Israel består av judar, därför är judarna kollektivt ansvariga för brotten mot befolkningen i Gaza.

I början hyste jag vissa sympatier för Israels sak eftersom jag stödjer (stödde?) Bush krig mot terrorismen. Men efter "vit fosfor" och artelleribeskjutning av marknader, skolor, FN så vänder det sig i magen varje gång jag ser någon självgod israel som framför progaganda på TV.

Israel kommer att få äta upp detta krig eftersom de lagt grunden till en ny generation självmordsbombare.

Öga för öga osv...det verkar fortsätta vara devisen för Mellanöstern inom överskådlig framtid.

Anonym sa...

Judar' har högst IQ
Retade många-bla Hitler

Deras sammanhållning-arbetsamhet
Gör dem också rika?

Bakgrunden' förföljelsen, utrotnings
försöken allt -ger starka människor!

Styrkan används sen'mot dem
Som hotar och raserar det uppbyggda.

MVH Gladiatan

Helena Duroj sa...

jag delar INTE uppfattningar om kollektiv skuld, och tror inte heller på kollektivt iq!

Anonym sa...

Tycker USA och hela västvärlden ska vända Israel ryggen. Sedan kan de försvara sig själva bäst de kan mot Syrien, Jordanien, Iran med flera. Jag kommer inte att fälla några tårar när Tel Aviv faller i arabiska händer. Rätt åt dem såsom de beter sig mot palestinierna.

Helena Duroj sa...

det finns ingen rättvisa i att glädjas över död