Bloggosfären har som bekant en nedsättande benämning på tidningar &c som gammedia. Inte i betydelsen snokande asätare, vilket vore passande, utan som i gammpôjkä, för att det ska uppfattas som nesligt att vara gammal och överbliven.
Nu tycks ju inte gamarna i media invänta sotdöden direkt, vare sig sin egen eller andras. Om jag vill att Politik och poesi ska synas måste jag länka den till vad någon annan har sagt eller skrivit. Även om det ibland är långsökt. Hellre länkat än olänkat lyder lagen, utom kanske för de allra största bloggarna.
När jag började blogga för ungefär två år sedan trodde jag att det gällde att hitta originella ämnen och vinklingar för att slå igenom. Men insåg snart att det är tvärtom. Vissa portaler skriver helt fräckt: ”Denna blogg diskuterar just nu inte någon intressant nyhet” – om den inte är länkad, helst till en artikel som andra tycker är intressant. Även Bloggvänstern, som jag älskar därför att den ger ett antal nedslag i nyheterna om jag slarvat med doseringen av gam-media, håller sig med sin uppsättning mest omskrivna teman.
Bara tanken att ägna tid åt minst omskrivna teman låter sinnessvag och kanske är det, men den lärdomen kommer ur media.
Masslänkandet är av godo när det formerar uppror som får FRA-lagar att ändras och skriver in nya ord (”bloggbävning”) i ordboken. Men vanligen är likriktning tråkigt och visar bara att gamarna i media fortfarande styr oss – dumma vore de väl annars.
Häromdagen blev Esbati kallad ”kontextberoende” i sammanhanget ”dålig blogg”, vilket överhuvudtaget inte hör ihop.
Dålig blogg har många.
Dålig blogg och läst kan ett fåtal kändisar bli.
Bra blogg har många.
Bra blogg och läst innebär kontextberoende.
lördag, februari 21, 2009
fredag, februari 20, 2009
Atlantis är vi
Google ocean har återfunnit Atlantis. Iallafall dess stadsplan nere på botten av Atlanten, strax väster om Kanarieöarna.
Enligt Platon gick sagostaden Atlantis under på grund av befolkningens ondska och omoral. Platon kunde mycket väl ha satt det i samband med jordbävningen på Sandorini tusen år före hans tid, som knäckte en civilisation. Än idag kan ett känsligt öra uppfatta efterdyningarna som en irritation i balanssinnet när man står uppe vid de svarta stupen.
I den keltiska loren finns legender om ett märkligt örike (ibland kallat Llyr) som sjönk och försvann i västerhavet. Det enda som fanns kvar därifrån var magin, sångerna och drömmarna och förhoppningarna om ett bättre liv under goda konungar.
Det högst osannolika google-fyndet är mindre intressant än den myt som handlar om oss själva. På de hala grå klipporna längst västerut i Bretagne känns avgrundssuget ur Atlanten, det gamla havet, det grå havet, det kalla havet, sprickan som öppnades när kontinenterna under en kosmisk timme gled isär, havet där solen varje kväll försvinner i en brinnande klyfta bortom horisonten.
Atlanten var öppningen för de modiga, de som inte trodde på världens kant och klyfta, de som ville vidare och visste att det var möjligt – de som seglade fel, som förorsakade Europas första gigantiska misstag.
Atlanten var vägen ut för renässansfurstars lust och nordiska fattigbönders nöd. En fantastisk möjlighet som utmynnade i kaotiskt illamående och kalla gråa döden.
Atlanten som vagga och grav. Titanics undergång var titaners undergång.
Europa sjunker. När ondskan och omoralen inte längre står att hejda i det EUSA som barrikaderat sig på världshavets stränder kommer den grå graven att öppnas igen.
Atlantis är vi.
Läs även Jinge om hur vi kan googla jorden och oceanerna.
Enligt Platon gick sagostaden Atlantis under på grund av befolkningens ondska och omoral. Platon kunde mycket väl ha satt det i samband med jordbävningen på Sandorini tusen år före hans tid, som knäckte en civilisation. Än idag kan ett känsligt öra uppfatta efterdyningarna som en irritation i balanssinnet när man står uppe vid de svarta stupen.
I den keltiska loren finns legender om ett märkligt örike (ibland kallat Llyr) som sjönk och försvann i västerhavet. Det enda som fanns kvar därifrån var magin, sångerna och drömmarna och förhoppningarna om ett bättre liv under goda konungar.
Det högst osannolika google-fyndet är mindre intressant än den myt som handlar om oss själva. På de hala grå klipporna längst västerut i Bretagne känns avgrundssuget ur Atlanten, det gamla havet, det grå havet, det kalla havet, sprickan som öppnades när kontinenterna under en kosmisk timme gled isär, havet där solen varje kväll försvinner i en brinnande klyfta bortom horisonten.
Atlanten var öppningen för de modiga, de som inte trodde på världens kant och klyfta, de som ville vidare och visste att det var möjligt – de som seglade fel, som förorsakade Europas första gigantiska misstag.
Atlanten var vägen ut för renässansfurstars lust och nordiska fattigbönders nöd. En fantastisk möjlighet som utmynnade i kaotiskt illamående och kalla gråa döden.
Atlanten som vagga och grav. Titanics undergång var titaners undergång.
Europa sjunker. När ondskan och omoralen inte längre står att hejda i det EUSA som barrikaderat sig på världshavets stränder kommer den grå graven att öppnas igen.
Atlantis är vi.
Läs även Jinge om hur vi kan googla jorden och oceanerna.
onsdag, februari 18, 2009
Jimmies bästa analys
Bra kommentar om moderatutspelet gör Henrik Brors i DN:
”Inget av förslagen tar itu med den stora frågan om den omfattande diskrimineringen av invandrare på arbetsmarknaden i Sverige. I stället gör de här utspelen att flyktingarna och invandrarna skuldbeläggs ännu mer.”
Och Jimmie Åkesson från Sverigedemokraterna gör nog sitt livs bästa analys när han konstaterar: ”Inte mycket nytt, men det visar ändå att trots att vi inte sitter i riksdagen har vi lyckats flytta invandringsdebatten dit.”
Så är det. Vad ska borgarna låta dem lyckas med härnäst?
- - -
Bästa kommentaren om de konstprojekt jag kallar destruktivistiska gör Poellinger i SvD:
”Vad är det värdigaste målet för ifrågasättande konstprojekt som förmodas rikta sig mot förtryck -- ? En pressad vårdsektor, en nedskärningshotad kollektivtrafik, eller exempelvis marknaden - - som banker, börser och storföretag?”
Med tillägget att gränsen mellan examensarbete och så kallad event marketing har blivit bra tunn...
”Se vårens himlar brinna till Guds och stjärnors lov*” - detta är vad konsten bör göra. Inte utnyttjas för att spela allan.
*Dan Andersson
”Inget av förslagen tar itu med den stora frågan om den omfattande diskrimineringen av invandrare på arbetsmarknaden i Sverige. I stället gör de här utspelen att flyktingarna och invandrarna skuldbeläggs ännu mer.”
Och Jimmie Åkesson från Sverigedemokraterna gör nog sitt livs bästa analys när han konstaterar: ”Inte mycket nytt, men det visar ändå att trots att vi inte sitter i riksdagen har vi lyckats flytta invandringsdebatten dit.”
Så är det. Vad ska borgarna låta dem lyckas med härnäst?
- - -
Bästa kommentaren om de konstprojekt jag kallar destruktivistiska gör Poellinger i SvD:
”Vad är det värdigaste målet för ifrågasättande konstprojekt som förmodas rikta sig mot förtryck -- ? En pressad vårdsektor, en nedskärningshotad kollektivtrafik, eller exempelvis marknaden - - som banker, börser och storföretag?”
Med tillägget att gränsen mellan examensarbete och så kallad event marketing har blivit bra tunn...
”Se vårens himlar brinna till Guds och stjärnors lov*” - detta är vad konsten bör göra. Inte utnyttjas för att spela allan.
*Dan Andersson
tisdag, februari 17, 2009
Man kan bli apejävel för mindre
Ingen har begärt att några andra lagar än de som svenska folkets valda ombud stiftat ska gälla i Sverige - om man inte är varm anhängare av överstatlighet inom EU förstås. Ändå upprepas gång på gång att svenska lagar gäller. Idag är det Moderaternas tur att bedyra sin rätta rejäla kärnsunda inställning.
Lagbokens giltighet har i den aktuella debatten blivit mycket mer än ett konstaterande av fakta – det är ett retoriskt utpekande av motstånd. Den som inskärper det självklara låter det vara underförstått att någon annan är emot.
Obehagskänslan av att det handlar om att skapa sin fiende ökar när jag läser hela Moderaternas artikel eller kravlista, vars andemening är att någonstans utifrån kommer det ohederliga myglare som får medhjälp av släpphänta svenskar som förser dem med pengar, och att endast Moderaterna är tuffa nog att avslöja bluffen och ställa utlänningarna till svars.
Billström kräver korrekta identitetshandlingar för medborgarskap, trots att han mycket väl vet att det finns människor som aldrig skulle ha kommit ur sitt land med klara papper, och som inte heller kan kontakta landet ifråga av just det skäl som gör att de är här! Kravet på ärlighet mot förföljarna är detsamma som att stoppa den asylsökande innan hon ens satt sig på lastbilen.
Men det skiter väl Billström i.
Moderaterna är än en gång upptagna av det som på 70-talet kallades invandrarproblematiken, även om arbetsgruppen gör viss självkritik: ”Vi har fördömt de invandrarfientliga men sällan gett seriösa svar på rimliga frågor om vad som kan följa i invandringens spår”. Inte en tanke ägnas åt att redan uttrycket ”i invandringens spår” idag ger klart negativa associationer. Här syftas inte på åttahundra armar inom äldreomsorg och tunnelbana. Här ska vi se lögner, fusk och bedrägeri.
De rimliga frågor man talar om måste väl vara bland annat arbete och boende? Men högern har en politk för det - alltså ska de seriösa svaren vara annorlunda beroende på målgruppens härkomst!
Sen ställer M självklart (och tufft, igen) upp på att få kritik från dem ”som föredrar bidrag och välmenande fraser”. Vilka de nu kan vara? Vi är en hel del andra som också är kritiska och inte accepterar avfärdande genom en stereotyp som negerkramare eller slappsossar.
Ett helt avskyvärt konstaterande i artikeln är att för den som kommer ny till ett land ”räcker inte ytliga hyllningar till alla spännande kulturer vi får möta – i stadsdelar många aldrig ens besöker”.
För det första, varför har byfånarna i vita enklaver byggt en mur som de själva inte kliver över? För det andra, här vill M få det att låta som att det är de alltför överväldigande hyllningarna som skapar problem!
Apejävel. Jag gillar verkligen det ordet. Som hyllning är det oslagbart.
Men ingen behöver tro att Moderaterna oförtjänt hyllar några kulturella svartskallar, det visar artikelns kopplingar av immigration till kriminalitet. Ett långt avsnitt handlar om den systematiska svarthandeln med pass. Ja, jag avskyr också de ligor inom drog- och sexbusiness som snabbt behöver fixa pass, i deras fall för att komma ut ur dethär landet, men det är en fråga för kriminalen och har inte ett dugg med vare sig asyl eller integration att göra.
Artikeln tangerar det nonsensartade när M hävdar att svenska spelregler ska ”traderas snabbt, effektivt och respektfullt” till dem som flyttar hit. Men traderas hör ihop med tradition, den generationsvisa överföringen av kunskap och seder. Det är inget som går fort. Information däremot kan gå hur snabbt som helst, och ju snabbare den är desto mindre effektiv blir den.
Den starkaste påverkan är den som uppstår när människor lever nära varandra. Bor och arbetar ihop, möts och nöts. Innan detta sker bör samhällsorientering ingå i SFI, vilket vänstern föreslagit. Borgarna är emot, de föredrar jobbsvenska i pulverform.
De är inte intresserade av lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter, utan av hur man får löneslavarna att lyda.
Alliansen har lagt ett enda förslag i syfte att öppna gränserna och ge människor möjligheter; förslaget om arbetskraftsinvandring. Den skulle i sin tur skapa andra problem, men går åtminstone att diskutera som politisk insats.
Allt annat som Moderaterna här kommer med handlar om att isolera fienden och utnyttja resten.
Nåja, det finns en liten ljuspunkt: ”Vi vill att fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet på morgonen” skriver moderaterna. Härligt! Slut på nattskift i taxin, ensamma städtimmar och sena kvällar i videobutiken! Är det ett löfte att alla får medelklass-schema med de nya Sverigemoderaterna?
Många har skrivit, bland dem Esteban
Vänsterpartiet tycker såhär
Lagbokens giltighet har i den aktuella debatten blivit mycket mer än ett konstaterande av fakta – det är ett retoriskt utpekande av motstånd. Den som inskärper det självklara låter det vara underförstått att någon annan är emot.
Obehagskänslan av att det handlar om att skapa sin fiende ökar när jag läser hela Moderaternas artikel eller kravlista, vars andemening är att någonstans utifrån kommer det ohederliga myglare som får medhjälp av släpphänta svenskar som förser dem med pengar, och att endast Moderaterna är tuffa nog att avslöja bluffen och ställa utlänningarna till svars.
Billström kräver korrekta identitetshandlingar för medborgarskap, trots att han mycket väl vet att det finns människor som aldrig skulle ha kommit ur sitt land med klara papper, och som inte heller kan kontakta landet ifråga av just det skäl som gör att de är här! Kravet på ärlighet mot förföljarna är detsamma som att stoppa den asylsökande innan hon ens satt sig på lastbilen.
Men det skiter väl Billström i.
Moderaterna är än en gång upptagna av det som på 70-talet kallades invandrarproblematiken, även om arbetsgruppen gör viss självkritik: ”Vi har fördömt de invandrarfientliga men sällan gett seriösa svar på rimliga frågor om vad som kan följa i invandringens spår”. Inte en tanke ägnas åt att redan uttrycket ”i invandringens spår” idag ger klart negativa associationer. Här syftas inte på åttahundra armar inom äldreomsorg och tunnelbana. Här ska vi se lögner, fusk och bedrägeri.
De rimliga frågor man talar om måste väl vara bland annat arbete och boende? Men högern har en politk för det - alltså ska de seriösa svaren vara annorlunda beroende på målgruppens härkomst!
Sen ställer M självklart (och tufft, igen) upp på att få kritik från dem ”som föredrar bidrag och välmenande fraser”. Vilka de nu kan vara? Vi är en hel del andra som också är kritiska och inte accepterar avfärdande genom en stereotyp som negerkramare eller slappsossar.
Ett helt avskyvärt konstaterande i artikeln är att för den som kommer ny till ett land ”räcker inte ytliga hyllningar till alla spännande kulturer vi får möta – i stadsdelar många aldrig ens besöker”.
För det första, varför har byfånarna i vita enklaver byggt en mur som de själva inte kliver över? För det andra, här vill M få det att låta som att det är de alltför överväldigande hyllningarna som skapar problem!
Apejävel. Jag gillar verkligen det ordet. Som hyllning är det oslagbart.
Men ingen behöver tro att Moderaterna oförtjänt hyllar några kulturella svartskallar, det visar artikelns kopplingar av immigration till kriminalitet. Ett långt avsnitt handlar om den systematiska svarthandeln med pass. Ja, jag avskyr också de ligor inom drog- och sexbusiness som snabbt behöver fixa pass, i deras fall för att komma ut ur dethär landet, men det är en fråga för kriminalen och har inte ett dugg med vare sig asyl eller integration att göra.
Artikeln tangerar det nonsensartade när M hävdar att svenska spelregler ska ”traderas snabbt, effektivt och respektfullt” till dem som flyttar hit. Men traderas hör ihop med tradition, den generationsvisa överföringen av kunskap och seder. Det är inget som går fort. Information däremot kan gå hur snabbt som helst, och ju snabbare den är desto mindre effektiv blir den.
Den starkaste påverkan är den som uppstår när människor lever nära varandra. Bor och arbetar ihop, möts och nöts. Innan detta sker bör samhällsorientering ingå i SFI, vilket vänstern föreslagit. Borgarna är emot, de föredrar jobbsvenska i pulverform.
De är inte intresserade av lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter, utan av hur man får löneslavarna att lyda.
Alliansen har lagt ett enda förslag i syfte att öppna gränserna och ge människor möjligheter; förslaget om arbetskraftsinvandring. Den skulle i sin tur skapa andra problem, men går åtminstone att diskutera som politisk insats.
Allt annat som Moderaterna här kommer med handlar om att isolera fienden och utnyttja resten.
Nåja, det finns en liten ljuspunkt: ”Vi vill att fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet på morgonen” skriver moderaterna. Härligt! Slut på nattskift i taxin, ensamma städtimmar och sena kvällar i videobutiken! Är det ett löfte att alla får medelklass-schema med de nya Sverigemoderaterna?
Många har skrivit, bland dem Esteban
Vänsterpartiet tycker såhär
måndag, februari 16, 2009
Destruktivismen
Jag tänker på ikonmålarna som aldrig signerade sina verk. Guds ära var det viktigaste. Eller på dem som illuminerade anfanger i handskrifter. Satt där vid sina pulpeter och hängav sig åt att finna den rätta nyansen av azur och guldblad för att inleda ett textstycke. Konstnärer som inte behöver SKRIKA.
Sen finns de som går loss med sprejburken på offentlig egendom, får galleriplats och blir omskrivna. Publicitetsgraden är inte ett konstnärligt kriterium, om nu galleristerna tror det.
Man kan undra hur den som faktiskt kan rita och måla hyfsat väljer att istället förstöra andra människor saker. Men begripligheten är inte heller ett konstnärligt kriterium.
Christermagister berättar att Konstfack gör avbön, de hade inte godkänt tunnelbanekuppen. Bra. Men galleriägaren säger: detta är konst, det har energi, graffitti är en konstform som finns antingen vi vill eller inte…
Liksom läktarbråk och hundhetsning. De finns också, antingen vi vill eller inte. Massor av obehagliga saker finns fast vi inte vill. Att visa dem på konstgalleri gör oss inte av med obehaget (möjligen för den gallerist som får betalt).
Tråkigast är att de som sysslar med graffittikonst – muralmålningar med uppblåsta block och mycket bokstäver och stjärnor – inte hade kunnat få en värre otjänst än detta. En tunnelbanevagn som gjorts obrukbar på grund av svarta signaturer och glassplitter är precis vad som behövs för att allmänheten ska hata all graffitti.
Är det någon som tjänar på det, så inte är det konsten.
Läs för övrigt Svensson, eller inlägget Konst, en konvention där jag citerar Ernst Billgren.
Sen finns de som går loss med sprejburken på offentlig egendom, får galleriplats och blir omskrivna. Publicitetsgraden är inte ett konstnärligt kriterium, om nu galleristerna tror det.
Man kan undra hur den som faktiskt kan rita och måla hyfsat väljer att istället förstöra andra människor saker. Men begripligheten är inte heller ett konstnärligt kriterium.
Christermagister berättar att Konstfack gör avbön, de hade inte godkänt tunnelbanekuppen. Bra. Men galleriägaren säger: detta är konst, det har energi, graffitti är en konstform som finns antingen vi vill eller inte…
Liksom läktarbråk och hundhetsning. De finns också, antingen vi vill eller inte. Massor av obehagliga saker finns fast vi inte vill. Att visa dem på konstgalleri gör oss inte av med obehaget (möjligen för den gallerist som får betalt).
Tråkigast är att de som sysslar med graffittikonst – muralmålningar med uppblåsta block och mycket bokstäver och stjärnor – inte hade kunnat få en värre otjänst än detta. En tunnelbanevagn som gjorts obrukbar på grund av svarta signaturer och glassplitter är precis vad som behövs för att allmänheten ska hata all graffitti.
Är det någon som tjänar på det, så inte är det konsten.
Läs för övrigt Svensson, eller inlägget Konst, en konvention där jag citerar Ernst Billgren.
söndag, februari 15, 2009
Kommmmmunikation
Majoriteten i Sundbyberg har både gemensam blogg och gemensamma träffar. En del av helgen användes åt diskussioner om kommunens översiktsplan och ekonomi, där den förra verkade något mer positiv än den senare.
Mest glädjande att tvärbanan börjar byggas – minitåglinje mellan Alvik och Kista som ska stanna i Rissne. Stora förhoppningar finns också, efter en remissomgång, att få järnvägen permanentad. I vår lilla stad kan man nämligen ta fjärrtåget till Västerås, Örebro och Göteborg. Vi är liksom ”Sthlm västra”.
E18-frågan är mer komplicerad. Alla bilburna måste ha den, men ingen vill härbärgera en monsterled som ska gå antingen tätt förbi tättbebyggt område eller tvärsigenom känsliga grönvåttäktsbetesmarker av högt upplevelsevärde. Och att gräva ned den kostar miljarder som ingen sitter på, iallafall inte Sundbyberg och Tensta-Rinkeby som är närmast drabbade.
Kommunikationerna är en stor del av översiktsplanen. Det låter som om Sundbyberg är så gräsligt att vi måste underlätta för medborgarna att ta sig härifrån, men faktum är att trafikläget är förträffligt och det gäller att utnyttja det.
Särskilt nu när den projekterade gallerian har gått i lågkonjunktursputten. Vårt centrala promenad- och handelsstråk riskerar sotdöden om vi inte kommer på något smart. För några år sedan arbetade jag för att få igång ett alla-vinner-tänkande mellan kommun, kommers och kultur. Därför gladde det mig att höra en av majoritetskamraterna säga att det är våra unika förutsättningar av kommunikationer och kulturbohemeri som i bästa fall kan rädda livet i stadskärnan.
Idéerna tar inte slut även om pengarna gör det!
En klok socialdemokratisk skolpolitiker är Nathalie, som här frågar sig varför det är så svårt att normalisera lärarnas arbetstider?
Läs också Fotolasse om den svenska inställningen till nazi-Tyskland
Mest glädjande att tvärbanan börjar byggas – minitåglinje mellan Alvik och Kista som ska stanna i Rissne. Stora förhoppningar finns också, efter en remissomgång, att få järnvägen permanentad. I vår lilla stad kan man nämligen ta fjärrtåget till Västerås, Örebro och Göteborg. Vi är liksom ”Sthlm västra”.
E18-frågan är mer komplicerad. Alla bilburna måste ha den, men ingen vill härbärgera en monsterled som ska gå antingen tätt förbi tättbebyggt område eller tvärsigenom känsliga grönvåttäktsbetesmarker av högt upplevelsevärde. Och att gräva ned den kostar miljarder som ingen sitter på, iallafall inte Sundbyberg och Tensta-Rinkeby som är närmast drabbade.
Kommunikationerna är en stor del av översiktsplanen. Det låter som om Sundbyberg är så gräsligt att vi måste underlätta för medborgarna att ta sig härifrån, men faktum är att trafikläget är förträffligt och det gäller att utnyttja det.
Särskilt nu när den projekterade gallerian har gått i lågkonjunktursputten. Vårt centrala promenad- och handelsstråk riskerar sotdöden om vi inte kommer på något smart. För några år sedan arbetade jag för att få igång ett alla-vinner-tänkande mellan kommun, kommers och kultur. Därför gladde det mig att höra en av majoritetskamraterna säga att det är våra unika förutsättningar av kommunikationer och kulturbohemeri som i bästa fall kan rädda livet i stadskärnan.
Idéerna tar inte slut även om pengarna gör det!
En klok socialdemokratisk skolpolitiker är Nathalie, som här frågar sig varför det är så svårt att normalisera lärarnas arbetstider?
Läs också Fotolasse om den svenska inställningen till nazi-Tyskland
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)