Brukar småpartier sätta dagordningen?

Också Isobel Hadley Kamptz i Expressen reagerar mot Sandelins artikel, med flera liknande hon haft oturen att läsa. Hon frågar sig med rätta varför dessa åsikter nu lyfts fram. Som om tidningarna trodde att det räcker med att ge prestigefylld plats på en debattsida för att rasisterna ska sluta känna sig utfrysta.
Klart att det inte räcker – men även om så vore är det en farlig taktik. Som Hadley Kamptz säger är det värsta inte att folk röstar på extremister, utan riktigt farligt blir det först om resten av samhället låter sig vridas i denna riktning.

Ett roligt exempel: ”Det var ett marginellt problem för landet att VPK* på 50-talet gillade Sovjet eftersom ingen utgick ifrån att partiets fem procent av väljarkåren borde få hela det övriga politiska fältet att diskutera behovet av kolchoser.”
Ett roligt exempel så långt, vill säga. För idag tycker jag att medborgarna borde diskutera gemensam välfärd och delad föräldraförsäkring. Inte på grund av vänsterns fem procent förstås, utan för att dessa saker faktiskt behövs, och medias ringaktning av jämlikhet innebär tystandet av en helt annan sorts verklighetsbeskrivning.
Exemplet är mindre roligt om det är ett bidrag till borgarklassens ideologiska relativitetsteori. Den som går ut på att alla som inte tycker som de är samma skit. Som outtröttlig förespråkare av mänskliga rättigheter förbehåller jag mig att få bli betraktad som en annan sorts skit än de som motarbetar sagda rättigheter.

Ett exempel som inte är det minsta roligt är när Hadley Kamptz beskriver Bengt Westerbergs mysande i tevesoffan med Bert Karlsson, en man som han för tjugo år sedan inte ville ha i samma studio. Sitter de nu där och tramsar har det något att göra med den borgerliga uppfattningen av åldrande, den som brukar låta såhär: ”Ja tänk så det var när man var ung och hade åsikter! Annat är det nu, höhöh!”
Både Westerberg och Folkpartiet var bättre för tjugo år sedan. Vad eller vem som vridit dem dit där de är idag vore en intressant fråga för en analysgrupp.

Hadley Kamptz krönika finns här

* hon menar SKP, Sverige kommunistiska parti. VPK föddes på 60-talet

Hela landet ska leva - och alla i det

Många reagerade igår när jag bemötte Sandelins artikel. Idag får han svar i tidningen av den grön-liberala tankesmedjan Fores.

En av kommentatorerna igår gav exempel på fusk med id-handlingar. Ulla Andersson ger idag exempel på en helt annan sorts moment 22 i denna fråga.

En annan kommentator undrade hur jag kan påstå att köpkraften ökar genom migration trots den kostnad som själva mottagningen innebär. Hen räknar på att du och jag inte kan handla för de kronor som vi betalar in i skatt för andras introduktion.
Som Politik och poesis läsare vet räknar vi här inte i vi-och-andra. Men visst var ordet köpkraft slarvigt använt, eftersom det jag tänker på är handeln, dess omsättning i samhället i stort. Jag menar alltså:
- inflyttning på orten kan innebära att lanthandeln räddas från nedläggning och kanske även breddar sitt sortiment
- inflyttning kan innebära att busslinjen till centralorten blir kvar
- busslinjen innbär att fler människor kan ta sig till centralorten och handla i butikerna där
- inflyttning av barnfamiljer innebär att den lokala skolan räddas från nedläggning
- den lokala skolan har ett kök som köper lokala råvaror
- den lokala skolan ser till att idrottsplatsen måste rustas upp
- upprustningen ger arbetstillfällen
- inflyttningen medför också att nedgångna bostäder måste rustas upp
- upprustningen ger arbetstillfällen
- några av immigranterna startar för orten nya företag, vilket ökar utbudet av varor och tjänster

Till och med kyrkobesökarna blir fler. Det ökar inte precis köpkraften, men söndagarna blir lite roligare.

Sandelin och myten om den förbjudna diskussionen

Idag har SvD en artikel av Sandelin som är bekymrade över tystnaden som råder i samhället under en påtvingad konsensus. Av någon anledning är det flyktingmottagandet han syftar på (inte alls exempelvis tystnaden om kapitalismens orättvisor), och han anser att folket hindras att ta del av grundläggande fakta.
Alltså: detta är en del av den mystifikation som går ut på att det från myndigheternas sida skulle föreligga en dold agenda för att öppna landets gränser och svälta ut dess invånare. Vad i all världen myndigheterna skulle ha för intresse av att göra detta, är ett grundläggande faktum som vi inte får ta del av.

De frågor som enligt Sandelin är hemlighållna skulle då vara:
- kostnaden för flyktingmottagandet (som beräknas på olika sätt och inte ska vägas mot hjälpbehovet)
- att hälften av immigranterna är låg- eller outbildade (ja varför skulle de inte vara det, det märkliga är ju att de som är högutbildade inte heller får några jobb)
- att en stor del av immigranterna är anhöriga, inte flyktingar (ja varför skulle familjer hindras från att leva tillsammans?)
- att många immigranter saknar id-handlingar (som man ofta gör sig av med när man är på flykt)
- att endast sju procent av dem som får uppehållstillstånd har flyktingstatus (ja, statusen är en bedömning som Migrationsverket gör, sannolikt är det fler som borde ges flyktingstatus istället för att tas emot av humanitära skäl)
- att nya ”utanförskapsområden” har skapats i vårt samhälle (naturligtvis, eftersom vi inte har en fungerande arbetsmarknads- och bostadspolitik)
Sandelins avslöjanden är alltså inga avslöjanden, utan handlar om olika uppfattning om vad som är problem och hur de ska lösas.

Texten rymmer ogrundade uttryck som ”massiv” asylinvandring – när det i själva verket är mycket svårt att få asyl i Sverige. Den rymmer lögnen att sju riksdagspartier delar en konsensus om migrationspolitiken när det är precis tvärtom. Som vänstern har stridit för dessa frågor! Det partierna är överens om är att de mänskliga rättigheterna är grundläggande. Men Sandelin ifrågasätter till och med att myndigheterna ställer sig bakom ”rätt” värdegrund – med hans citattecken, som antyder att mänskliga rättigheter kan vara lite grann rätt eller förhandlingsbart rätt.

Artikeln rör på ett belysande vis ihop två frågor: den om migration och den om civilkurage.
Att människor är tystade på sina arbetsplatser, att egenskapen civilkurage har mycket låg prioritet vid rekrytering, att arbetsgemenskapen är splittrad och var och en måste anpassa sig efter chefen, det är verkliga problem och en fråga för sig. Den frågan ska inte utnyttjas för att underblåsa myten om att migration är förbjudet område för en förtryckt minoritet.

Men du har väl redan gissat. Sandelin har i flera års debatt ifrågasatt integration och mångkultur (och även feminismen!) Han jobbar hårt på sin konspirationsteori om ”mörklagd sanning” och har stöd av bland andra nazisidan patriot.nu

Och är inte värre tystad än att han får publicera sig på de stora tidningarnas seriösa debattsidor.

Biskopen talade och sade

Idag väljer Politik och poesi ett långt citat:

"Vi som tror på människors värdighet och lika värde, oavsett vilket land vi är födda i, oavsett vilket kön eller vilken ålder vi har, oavsett hur vår sexuella orientering tar sig uttryck, vi tror och hoppas att ni har den fortsatta förmågan att säga: Jag vill tala med dig, och den fortsatta längtan att ställa frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig? Och känna den stora glädjen i de förändringar som detta kan göra.

Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp."

Eva Brunne, biskop i Stockholms stift
- - -
Nyhetsbevakningen är ovanligt nog ett rent nöje att ta del av

Bortgjord makthaverska - eller osynliggjord

Anna Kinberg Batra (M) och jag har debatterat i samma panel en gång. Jag vill minnas att vi vann, var och en på sin sida, eftersom herrarna i mitten inte förstått vad frågan rörde sig om. Alltså inte Så ska vi hjälpa våra invandrare att integrera sig, utan Så ger vi människor förutsättningar att leva, arbeta och må bra i ett nytt land.
Sen dess har vi inte setts. Nu är hon gruppledare i riksdagen och här sitter jag.
Se så olika de faller,
ödets otäcka små lotter.

Teves nyhetsinslag med M:s nya gruppledare väckte genast till liv ett politiskt område som försummats på sistone. Det var nämligen tre eller fyra herrar som presenterade Kinberg Batra och talade om hur duktig hon är. Sista gången fick hon stå bredvid en av gubbarna, farbror Fredrik som sa att han känt henne i tjugo år. Sen var det ett inklippt gammalt nyhetsinslag när Kinberg Batra med rejäl kläm gör bort sig. Tack lilla makthaverska. Nästa nyhet!

Om en man på nyvunnen maktposition presenterades så skulle tittarna tro att det var satir, kränkning, lustmord, bondkomik eller vad som helst - utom ett helt normalt nyhetsinslag som endast dödsmördarsuffragetterna noterar.

Fick just reda på att Hans Linde är ny gruppledare för Vänsterpartiet! Okej, då kör vi: Josefin Brink och jag kan berätta hur bra han är. Sedan får han stå framför en mik med Anki Ahlsten som går i god för honom medan han bara nickar. Och så avrundar vi med ett klipp från nån gång när han var full och galen (eller vad nu Linde kan ha gjort för tok?)

Nyhetsförmedling. Mediahantering. Bläh!