Viktigast i Libanon

I dagens SvD får alla partier frågan vems ansvar det är att lösa konflikten i Libanon. Moderaterna ger det osannolikt inadekvata svaret: "Det är viktigt att EU ser att vi kan spela en betydelsefull politik."
Jag väljer att betrakta uttrycket "att spela politik" som en betydelselös stilgroda, inte en freudiansk felsägning. För det är mycket värre att det parti som vill sköta svensk utrikespolitik i framtiden inte förmår urskilja något annat i det krig som just startats än möjligheten för EU/Sverige att agera.

Dagligen rapporteras om förhållandena för de oskyldiga människor som drabbas. Den svenska högern anser att det viktiga är att flytta fram EU:s pjäser.
Teoretiskt sett skulle EU kunna inta en positiv påtryckarfunktion i ett läge då FN tyvärr blockeras av USA. Men det är inte det som är viktigt.

Grabb-analfabeterna

Ett nytt sätt att tjäna pengar: macho grabblitteratur! Länge har det plågat förlagsvärlden att endast kvinnor kan läsa, men lösningen ser ut att vara i sikte. Se bl.a. Susen Schultz (SvD 0718). Vad som är nytt i att koka ihop Nick Carter, Biggles och porr vet jag inte, utom att de här böckerna ger mer pengar och antas göra oss trista pk-typer upprörda.

Men förnyarna är som så ofta så urgamla. Varenda fröken vet att pojkar inte kan läsa. De kan hålla en motorcykeltidning upp och ned och tro att de läser. Om pojkar ska förmås att läsa ska boken handla om en pojke som gör pojksaker. (Utom Pippi, som av de inskränkta små analfabeterna tolkas som androgyn eftersom de inte kan vara utan henne.) Pedagoger som gärna vill att alla barn ska läsa har en näst intill omöjlig urvalsuppgift framför sig, iallafall om de drivs också av ett jämställdhetsintresse. Denna pojkarnas dokumenterade läsovilja beror på flera saker - en av dem att vi vuxna talar annorlunda med barnen beroende på deras kön. Har du fått lyssna till imperativer från dagis kan den enklaste berättelse bli övermäktigt komplicerad.

De nya grabböckerna är så grovkalibriga att Sune, Bert och deras läsare hoppar ur byxorna och visar vilka mesar de är. I övrigt är det enda nya med dem, deras marknadsandel. Så låt fröknarna ta fram stickningen igen och sluta plåga ungarna med längre ord än ”Öh, stick!” För meningen med att läsa är förstås att någon ska kunna utnyttja det?

Liberaler sökes IGEN

”Frihetlig” - ordet dyker upp allt oftare. Inte bara i Johan Lönnroths förbryllande frihetliga vänster utan framför allt hos borgerliga debattörer. I ett frihetligt land är det omoraliskt att ta ut progressiv skatt, det var det senaste.

Jag förstår adjektivet fri och substantivet frihet. Men jag förstår inte adjektivet frihetlig. Trotskisterna lär ska använda det i anknytning till anarkismen. Mende borgerliga debattörer som annekterat ordet tycks mena att allt som har att göra med socialdemokratin inte är frihetligt.

Frihetligt används också för att hylla de massor av människor som tröttnat på generell välfärd och feminism. De som inte bara vill välja själva om de ska ta hand som sina barn eller ej, utan också själva vill tjäna ihop till sina sjukförsäkringar.

Än en gång, liberaler sökes! Det måste väl finnas några? Några som inte behöver nyspråk och eufemismer utan rakryggat står upp för ett lösligt organiserat egenintresse, förespråkat av intellektuell eller ideologisk övertygelse? Dem skulle man ju kunna respektera - vilket är svårare med dem som tror att det existerar en av ledarsidorna ledd folkrörelse mot välfärd.