Svart dag

Idag marscherar nazisterna i lilla Salem utanför Stockholm. De kallar det för ”en sorgemarsch”, och det är sannerligen rätta ordet. Samhället lamslås. Befolkningen är rädd. Nazisterna som vill störta demokratin kräver i demokratins namn rätt att dundra fram med hotfulla stöveltramp. Eftersom de är redo att som bevis på sin egen styrka trakassera och misshandla människor som inte duger åt dem, blir deras utnyttjande av demokratin till ett hån.
Nazisterna brukar försvara sitt maktövertagande i Salem med att deras marsch är lugn, ordnad och laglig. Men det hjälper inte. Deras välregisserade uppbåd är ett hot i sig, eftersom våld och nazism hör ihop. Som ideologi är den aggressiv, dess krav på livsrum kostar förr eller senare blod.
Till detta kommer att den teoretiskt sett är så undermålig att den förmår attrahera vissa sluggertyper som var kriminella redan innan de fick en ideell ursäkt för det.

FN:s konvention mot rasdiskriminering, artikel 4b, säger att de undertecknande staterna ska ”förbjuda organisationer och all annan organiserad propagandaspridning som förespråkar och uppmuntrar rasdiskriminering, och ska identifiera deltagande i sådana organisationer eller aktiviteter som en i lag straffbar handling”.
Sverige har flera gånger kritiserats för att rasistiska organisationer är tillåtna, en lagstiftning som Vänsterpartiet ställer sig bakom med hänvisning till den grundlagsskyddade organisationsfriheten. På den punkten är jag inte överens med mitt parti. Men jag skulle göra större sak av det, om det hade visat sig att förbud ger resultat. Det gör det inte.

Hotfullt marscherande förekommer över hela Europa antingen det är lagligt eller ej.
Det gör det hela än mer sorgligt och motbjudande.

Däremot diskuteras i Sverige ibland demonstrationsförbud för att upprätthålla ordningen. Men Kristallnatten var inte ett ordningsproblem!

"Åtgärderna måste riktas mot det egentliga problemet - att det är nazister som demonstrerar och nazistiska åsikter som sprids”, skriver Salem-bon Pia Ortiz-Venegas’ i en utmärkt artikel: Bekämpa nazismen, inte demonstrationsrättenLäs den!

Islamsk propaganda eller exotisk show?

Fortfarande kommer det reaktioner på Halal-teve och dess programledare. Lejla Hastor i Arena undrar varför muslimer alltid tvingas prata om islam? En kvinna i sjal eller man i kaftan förväntas inte ha åsikter om klimat, trafik, virus eller sport - och om de har det, antas deras åsikter ändå bottna i islam.

Jag minns när det var immigrantskapet som helhet som nischade varje försök till media-medverkan. Som Alexandra Pascalidou en gång sa: ”Varför ska jag jobba på Mosaik, varför inte på Aktuellt?”

Flera bloggkommentarer menar att SVT genom Halal-programmet propagerar för islam. Rasistiska tyckare har för sig att valet av programledare visar hur ”svensk kultur” hotas av islamistiska krafter. Nej, hur skulle just de kunna inse att det tvärtom är ett utslag av nedlåtande effektsökeri!

Propagerar man bara genom att visa sig? verkar vara en nyckelfråga. Den som uppfattar sjalen som oskiljaktig från förtryckande fundamentalism känner det skrämmande och motbjudande att möta den i underhållningsteve. Andra kritiker ser främst sjalen som den synliga underkastelsen i patriarkatet och befarar bakslag i kampen för jämställdhet om den (utan styrande tillrättalägganden) blir accepterad i offentliga sammanhang. Jag förstår och respekterar detta, men kan inte instämma. Varje kvinna som väljer att bära sjal kan inte stå till svars för allt ont som begåtts och begås inom hennes religion.

Alltså: låt muslimer prata om något annat än islam. Då blir det kanske lättare att höra vilka som enbart är ute efter att missionera.
Och låt folk som kan göra teve göra det, oavsett ursprung. Inte bara de mest exotiska små publikkniparna.

Vänsterblogg i år?

Årets politiska blogg ska utses i omröstning. Sätt igång att nominera, och se sedan till att det blir en vänsterblogg i år. Observera att det inte handlar om ledarskribenternas eller yrkespolitikernas bloggar, utan om de röksignaler som vi utan plattform sänder ut i bloggosfären.
Valövervakare är BloggenBent och Erik Laakso hos Arvid Falk.

Notis ur folkhälsoundersökning: Av landets 290 kommuner har huvudstaden plats 282. Stockholm med sina rikedomar, sina möjligheter, har sällskap i bottnen av Södertälje, Haninge och Botkyrka. Folkhälsoplaneraren kommenterar:
”Segregation medför upplevd ohälsa”

Romsk hjältinna

Den 13 november skrev jag om romernas kamp för lika möjligheter. En person som jag i första hand tänker på är Nadia Taikon, beundrad vän och kollega från Rinkeby. Så som jag saknar hela Rinkeby, så saknar jag Nadia.
Med ena handen bakade hon piroger, med den andra ruskade hon om ungar som inte hörde på, medan hon undervisade i romani genom att konversera, gräla, uppmuntra, och översätta läroböcker från svenska till den ena romska språkvarianten efter den andra.
På lediga stunder organiserade hon syföreningar och dansgrupper; Smaragdernas dansuppvisningar var oförglömliga. Hon var modig, rakt på sak, jordnära, humoristisk och envis, hon var älskande och engagerad, och när situationen så krävde kunde hon lätt gå ut och in i de stereotyper som förväntades, som rysk storfurstinna eller slug zigenarkärring.
Det är nu några år sedan världen gick miste om Nadia, men jag rekommenderar dig att skaffa boken om hennes liv: Nadia Taikon, Tjejen från Tanto

Död åt familjen i ny skepnad

Här finns utredningen om att anhöriga som vill flytta till familjen i Sverige ska ha krav på sig att försörjningen ska vara ordnad i förväg. Förslaget går ut på att den som inte har rötterna i Sverige måste visa anställningsbevis för att få leva samman med sina närmaste anhöriga.

Kalle Larsson (bild) som är flyktingpolitisk talesperson för Vänsterpartiet säger:
”Detta innebär en mycket allvarlig åtstramning av flykting- och invandringspolitiken i Sverige. Förslaget kränker såväl Europakonventionen om mänskliga rättigheter som Barnkonventionen och innebär att barn riskerar att hållas åtskilda från sina föräldrar i flera år. Hoppet står nu till att de mer humanitära rösterna inom regeringspartierna, bland annat hos Kristdemokraterna, lyckas stoppa förslaget.”

Att Larsson nämner i första hand Kd kan hänga ihop med hur starkt de alltid betonat familjens centrala betydelse för människans välgång och samhällets bestånd. Upp till bevis nu - gäller denna i grunden konservativa värdering endast vita?

Försörjningskravet är ingen logisk åtgärd. Det finns ingenting som säger att det skulle vara lättare att få arbete när man inte bor ihop med sin familj. Nej, detta är ett exempel på ”signalpolitik”. En del av tävlingen Vem är bäst på att klämma åt immigranter. Eller en del av indiciebördan Dom vill inte jobba.

”Blir nästa steg att tvångsomhärderta barnen till arbetslösa svenskar för att få ut föräldrarna i arbete?” frågar Larsson.

Mätning granskad, eller Att använda kunskap

Internationella kunskapsundersökningar används som slagträn för att diskvalificera en förd skolpolitik, påpekar Daniel Pettersson i en ny avhandling.

Enligt Pettersson hamnar fokus efter en undersökning alltför lätt på hur man som nation ska rankas högt, istället för på förbättringar för barnen, och bland administratörer och politiker pågår en tyst tävlan om hur mätningen ska läggas upp för att gynna just deras länder.

Kunskapsmätningarna startar inga nya diskussioner. I varje land lyfter man det som just då är på gång. Pettersson exemplifierar med ”ordning och reda”, där både Sverige och Danmark har låga resultat. I Sverige gjordes detta till ett huvudproblem - medan man i Danmark upptogs av frågan om modersmålets vara eller icke vara.
Ett annat exempel är hur socialdemokraterna tog fasta på Sveriges bredd i utbildningen som något bra, medan moderaterna istället pekade på områden där Sverige halkar efter. Samma undersökning kan alltså användas både för att stöda och kritisera en förd politik.

Pettersson menar att undersökningarna missbrukas när politikerna får tolkningsrätten, och vågar ta upp utbildningsmajorens ovana att med fyndiga enradingar hamra in ett budskap.
Ett något mer respektfyllt förhållningssätt vore att granska andra länders framgångsfaktorer för att se om de går att använda också i Sverige.

Källa Skolporten

Fel värderingar

69% i DN tycker förslaget om svensk-kontrakt är ett bra förslag.

Det kan vara nationalister som gått in och flockröstat. Det kan också vara så kallade vanliga människor som frestas av det till synes enkla och behändiga. När det dagliga levernet är svårhanterligt och osäkert lättar trycket om jag får klämma åt om nånannan stackare.

Detta är fascismens inskränkta ynklighet. Det låga, råttaktiga hos den, så olikt tjusningen i elitistiska fanspel.

Svensk-kontrakt är ett bra förslag eftersom det avslöjar rasismen inom Moderaterna. Det är ett dåligt förslag eftersom det appellerar till det sämsta hos människan.