Av den senaste veckans medialjus på nazister är det ettpar saker som behöver lyftas än en gång.
Enligt Nord, polisområdeschef
i Göteborg, kan en demonstration möjligen utgöra hets mot folkgrupp om den ”ser
ut som Nürnbergdagarna ungefär”. Polisen i Göteborg kan alltså strunta i vad en
terrororganisation säger och vill göra eftersom
de inte ser ut som nazister.
Märk
väl: Polisen i Göteborg har valt ut nazismens bäst iscensatta estetiska spektakel
för att karaktärisera rörelsen och bortser från ölkällarbuller och SAs gatuslagsmål.
Det spontana valet av måttstock antyder en högst betänklig fascination inför
nazismen och dess kännetecken.
En måttstock som oftare förekommer är den
som tillåter varenda nutida fascist och nazist och rasist att kalla sig för
något annat än de är, är koncentrationslägren. ”Auschwitz la ribban” har en
tänkare sagt. Ett obehagligt uttryck, men det pekar på fenomenet att om någon säger
att det är fel att gasa ihjäl folk i industriell skala (”om det ens har ägt rum”)
så kan hen inte vara fascist! vilket då skulle bevisa sig självt: Att gasa folk
= rasism. Allt annat = oskyldigt, enligt
denna (brist på) logik.
Den värsta
synd de tyska nazisterna på 30-40-talen begick, förutom folkmordet, var att de
genom folkmordets natur gjorde alla andra brott osynliga. Det blev bara litet
vardagsdiskriminering kvar. Och det är någonting liknande som de svenska
nazisterna på 10-talet håller på med. Genom att uttryckligen gapa om mord på
folkförrädare gör de Sverigedemokraternas rasism osynlig, SD som ser allmänt
hyggliga ut och bara vill yrkesberöva större delen av kultur- och mediautövarna
och utvisa alla de inte gillar ur landet.
När Nord säger att nazister inte begår
brott eftersom de inte ser ut som nazister
(vare sig under deras största högtid eller deras mörkaste helvete) kanske han
tror på vad han säger, eller kanske vet att han har fel, och hans bevekelsegrund
är inte så viktig eftersom han faktiskt kommer undan med att säga det. Han
förlöjligas, men har någon bett honom förklara sig?
Det andra som måste lyftas är
synen på juridik. När en sida säger: det finns ingen juridisk möjlighet att
hindra nazister från att hota judar – och en annan sida säger: det finns
juridisk praxis att sådant inte får ske – då är det väl dags att inse att man väljer tolkning. Det gör också jurister.
Det finns ingen objektiv vetenskapsgud som sätter pekfingret på det objektivt
rätta. Det finns grupper av erfarna jurister som gemensamt kan mejsla ut den
textmässigt korrekta tolkningen som rimmar med tidigare domar och nutida
rättsuppfattning, men ungefär två motsägande debattartiklar är tillräckligt för
att begripa att det handlar om valbara tolkningar.
Med ledning av sådana artiklar har jag
fått uppfattningen att lagen på 90-talet i större utsträckning tolkades till
rasisternas nackdel. Alltså samma lag som idag används för att ge nazister rätt
att hota judar. Säger det något om nutida rättsuppfattning – eller om föreställningen om nutida
rättsuppfattning?
En god gissning är att så kallat vanligt
folk inte alls vill se nazister på gatorna. Där har rättsuppfattningen inte
förändrats. Men martyriska nationalister har lyckats få darrålar till liberaler
att tro att yttrandefriheten hänger på att varenda jävel får säga vad fan som
helst var som helst, och det är den
lilla skälvande kompassnålen som fått vissa bedömare att tro att
rättsuppfattningen har ändrats så lagtolkningen ska vara:
NAZISTER
FÅR HOTA JUDAR
Efter 1945 är den meningen så
makaber att den inte går att tro på.
Då är det lättare att få oss
att tro, att de inte är nazister.
