fredag, september 22, 2017

Rättsuppfattningen möter nazisternas utseende


Av den senaste veckans medialjus på nazister är det ettpar saker som behöver lyftas än en gång.

Enligt Nord, polisområdeschef i Göteborg, kan en demonstration möjligen utgöra hets mot folkgrupp om den ”ser ut som Nürnbergdagarna ungefär”. Polisen i Göteborg kan alltså strunta i vad en terrororganisation säger och vill göra eftersom de inte ser ut som nazister.
     Märk väl: Polisen i Göteborg har valt ut nazismens bäst iscensatta estetiska spektakel för att karaktärisera rörelsen och bortser från ölkällarbuller och SAs gatuslagsmål. Det spontana valet av måttstock antyder en högst betänklig fascination inför nazismen och dess kännetecken.  
     En måttstock som oftare förekommer är den som tillåter varenda nutida fascist och nazist och rasist att kalla sig för något annat än de är, är koncentrationslägren. ”Auschwitz la ribban” har en tänkare sagt. Ett obehagligt uttryck, men det pekar på fenomenet att om någon säger att det är fel att gasa ihjäl folk i industriell skala (”om det ens har ägt rum”) så kan hen inte vara fascist! vilket då skulle bevisa sig självt: Att gasa folk = rasism. Allt annat  = oskyldigt, enligt denna (brist på) logik.
     Den värsta synd de tyska nazisterna på 30-40-talen begick, förutom folkmordet, var att de genom folkmordets natur gjorde alla andra brott osynliga. Det blev bara litet vardagsdiskriminering kvar. Och det är någonting liknande som de svenska nazisterna på 10-talet håller på med. Genom att uttryckligen gapa om mord på folkförrädare gör de Sverigedemokraternas rasism osynlig, SD som ser allmänt hyggliga ut och bara vill yrkesberöva större delen av kultur- och mediautövarna och utvisa alla de inte gillar ur landet.
     När Nord säger att nazister inte begår brott eftersom de inte ser ut som nazister (vare sig under deras största högtid eller deras mörkaste helvete) kanske han tror på vad han säger, eller kanske vet att han har fel, och hans bevekelsegrund är inte så viktig eftersom han faktiskt kommer undan med att säga det. Han förlöjligas, men har någon bett honom förklara sig?

Det andra som måste lyftas är synen på juridik. När en sida säger: det finns ingen juridisk möjlighet att hindra nazister från att hota judar – och en annan sida säger: det finns juridisk praxis att sådant inte får ske – då är det väl dags att inse att man väljer tolkning. Det gör också jurister. Det finns ingen objektiv vetenskapsgud som sätter pekfingret på det objektivt rätta. Det finns grupper av erfarna jurister som gemensamt kan mejsla ut den textmässigt korrekta tolkningen som rimmar med tidigare domar och nutida rättsuppfattning, men ungefär två motsägande debattartiklar är tillräckligt för att begripa att det handlar om valbara tolkningar.
     Med ledning av sådana artiklar har jag fått uppfattningen att lagen på 90-talet i större utsträckning tolkades till rasisternas nackdel. Alltså samma lag som idag används för att ge nazister rätt att hota judar. Säger det något om nutida rättsuppfattning – eller om föreställningen om nutida rättsuppfattning?
     En god gissning är att så kallat vanligt folk inte alls vill se nazister på gatorna. Där har rättsuppfattningen inte förändrats. Men martyriska nationalister har lyckats få darrålar till liberaler att tro att yttrandefriheten hänger på att varenda jävel får säga vad fan som helst var som helst, och det är den lilla skälvande kompassnålen som fått vissa bedömare att tro att rättsuppfattningen har ändrats så lagtolkningen ska vara:
NAZISTER FÅR HOTA JUDAR

Efter 1945 är den meningen så makaber att den inte går att tro på.
Då är det lättare att få oss att tro, att de inte är nazister.