Jag fick en bok i brevlådan. En bok med en underbar titel:
Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras
Boken är en antologi producerad av tre tankesmedjor: Centrum för marxistiska studier, Tvärdrag och Cogito. Den innehåller bidrag av 34 unga politiska tänkare, ty hur mycket vi än förändras kommer ändå aldrig den tid att komma då någon vill ta med gamla tänkare i antologier.
DN:s recensent sågade boken eftersom alla 34 på något sätt tycks ha missförstått liberalismen.
Men troligen har dessa skribenter gått in för någonting annat viktigt än just att tolka liberalismen. Enligt baksidestexten:
Vad innebär en rödgrön politik? En levande debatt om hur arbetarrörelsens bästa idéer om jämlikhet och solidaritet kan förenas med den gröna rörelsens visioner om hållbarhet och lokal demokrati.
Jag fick boken hemskickad eftersom jag prenumererar på Socialistisk debatt. Det kunde ju du också ha gjort. Som det nu är må du beställa den för en hundring.
Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras
– vågar vi hoppas på det?
lördag, maj 29, 2010
fredag, maj 28, 2010
Inte för att jag skrev inlägget själv, men bra ändå
Hur var det nu med gränserna för politiken som jag bloggat om denna vecka? Ledarbloggen har vänligt nog uppmärksammat frågan, och flera synpunkter har inkommit där.
Redan på 70-talet var Ola Magnell en som synpunktade, och i den inspelning jag har till hands är det Marie Bergman som sjunger:
Trötta mamma vagga lilla Lina, dumma mamma du får inte gå
sjung en vals om blommorna och bina, städa mamma, damma och stå på
Inte ger man fan i politiken
för att man e konventionell
Byta blöja läsa gammal saga, Askungen får sin vite prins
kvinnan skulle vinnas och behagas, nog är de rara men de finns
även om de jobbar i fabriken, och ser fram emot en ledig kväll
Det tar tid för seder att försvinna, ila Lina, du som ännu kan
när du vuxit upp och blivit kvinna lever du kanske som en man
som kan ägna tid åt politiken, utan att störas av nåt gnäll
Busa Lina, snusa tummeliten, snart är det kärlek eller kiv
när du slitit färdigt för profiten är du inte längre attraktiv
Ingen kommer undan politiken
för att man e servil och snäll
inte ger man fan i politiken
fast man e trött varenda kväll
Inte ger man fan i politiken
fastän man e konventionell
Magnells härliga låt har inte riktigt det tryck jag skulle önskat i länken här, ty det är en annan Marie. Men i allt väsentligt...!
Redan på 70-talet var Ola Magnell en som synpunktade, och i den inspelning jag har till hands är det Marie Bergman som sjunger:
Trötta mamma vagga lilla Lina, dumma mamma du får inte gå
sjung en vals om blommorna och bina, städa mamma, damma och stå på
Inte ger man fan i politiken
för att man e konventionell
Byta blöja läsa gammal saga, Askungen får sin vite prins
kvinnan skulle vinnas och behagas, nog är de rara men de finns
även om de jobbar i fabriken, och ser fram emot en ledig kväll
Det tar tid för seder att försvinna, ila Lina, du som ännu kan
när du vuxit upp och blivit kvinna lever du kanske som en man
som kan ägna tid åt politiken, utan att störas av nåt gnäll
Busa Lina, snusa tummeliten, snart är det kärlek eller kiv
när du slitit färdigt för profiten är du inte längre attraktiv
Ingen kommer undan politiken
för att man e servil och snäll
inte ger man fan i politiken
fast man e trött varenda kväll
Inte ger man fan i politiken
fastän man e konventionell
Magnells härliga låt har inte riktigt det tryck jag skulle önskat i länken här, ty det är en annan Marie. Men i allt väsentligt...!
onsdag, maj 26, 2010
Är politik skit?
Sätt gränser för politiken, uppmanar såväl Kristdemokraterna som SvD. Kolumnisten har riktigt tagit till sitt hjärta ett avpolitiserande och privatiserande av samhällsfunktionerna, och talar lika litet som någon annan borgare om vad eller vem som ska styra istället – eller fortsätter låtsas att det är du.
Hör bara på detta: ”Hur påverkas - - vårt eget ansvarstagande om vi vänjer oss vid att någon politisk instans ska gripa in i varje läge av tillvaron?” Det kan ju vara en intressant fråga. Rent hypotetiskt. Eftersom inte ens en Kumla-fånge har tvingats vänja sig vid något sådant och ingen heller har förespråkat det. Låt mig peka på en större risk: Hur påverkas vår politiska bildning och vårt rakryggade ställningstagande om vi vänjer oss vid att media utmålar handhavandet av gemensamma samhälleliga angelägenheter som vår personliga fiende?
Skribenten hyllar Hägglunds ståndpunkt om att valfrihet är överordnat jämställdhet, ty det ”säger mycket om vilken syn man har på vem som ska ha den yttersta makten över familjen – politiker eller människor själva”. Som det nu är saknas sannerligen inte dagsaktuella, skrämmande exempel på vad som kan hända när människor tar sig den yttersta makten över sina medmänniskor i familjens hemliga hägn. Bekämpa det och värna barnens rätt till omsorg, istället för att hetsa mot jämställdhetsförslag.
Ännu en KD-formulering: ”Bör den enskildes val motarbetas om utfallet inte blir det politikerna önskade?” Se där, äntligen en intressant fråga! Var går demokratins gränser, när går valfriheten för långt? När bör barnet skyddas mot sina föräldrar? Vilka principer förhandlar vi inte om i en demokrati, vad är det överhuvudtaget möjligt att rösta om?
Tro inte att kolumnen går in på sådana för politiken vitala frågor. Nej politik är skit, det är den mogna ståndpunkten, och att begränsa den är KD:s historiska uppgift
Det skulle vara skrattretande om det inte vore skrämmande.
Glöm för övrigt inte tvånget att välja el, läkare och pensionsfond! Borgerliga politiker har tvångsanslutit dig till den modellen. Mitt enskilda val att få offentlig tandvård motarbetas just av den orsaken att det inte var vad borgerliga politiker önskade. Och när jag tycker att de har fel är det för att de är marknadsfundamentalister - inte för att de är politiker.
Sluta låtsasleka dendär idyllen där lilla jag och familjen sköter oss själva på en marknad som bara vill oss väl.
Politik finns, det är ett verktyg för gemensamt bruk. Att det inte är skit bevisas tyvärr av Alliansens snabba framgångar.
En kommentar från Vänsterpartiet
Hör bara på detta: ”Hur påverkas - - vårt eget ansvarstagande om vi vänjer oss vid att någon politisk instans ska gripa in i varje läge av tillvaron?” Det kan ju vara en intressant fråga. Rent hypotetiskt. Eftersom inte ens en Kumla-fånge har tvingats vänja sig vid något sådant och ingen heller har förespråkat det. Låt mig peka på en större risk: Hur påverkas vår politiska bildning och vårt rakryggade ställningstagande om vi vänjer oss vid att media utmålar handhavandet av gemensamma samhälleliga angelägenheter som vår personliga fiende?
Skribenten hyllar Hägglunds ståndpunkt om att valfrihet är överordnat jämställdhet, ty det ”säger mycket om vilken syn man har på vem som ska ha den yttersta makten över familjen – politiker eller människor själva”. Som det nu är saknas sannerligen inte dagsaktuella, skrämmande exempel på vad som kan hända när människor tar sig den yttersta makten över sina medmänniskor i familjens hemliga hägn. Bekämpa det och värna barnens rätt till omsorg, istället för att hetsa mot jämställdhetsförslag.
Ännu en KD-formulering: ”Bör den enskildes val motarbetas om utfallet inte blir det politikerna önskade?” Se där, äntligen en intressant fråga! Var går demokratins gränser, när går valfriheten för långt? När bör barnet skyddas mot sina föräldrar? Vilka principer förhandlar vi inte om i en demokrati, vad är det överhuvudtaget möjligt att rösta om?
Tro inte att kolumnen går in på sådana för politiken vitala frågor. Nej politik är skit, det är den mogna ståndpunkten, och att begränsa den är KD:s historiska uppgift
Det skulle vara skrattretande om det inte vore skrämmande.
Glöm för övrigt inte tvånget att välja el, läkare och pensionsfond! Borgerliga politiker har tvångsanslutit dig till den modellen. Mitt enskilda val att få offentlig tandvård motarbetas just av den orsaken att det inte var vad borgerliga politiker önskade. Och när jag tycker att de har fel är det för att de är marknadsfundamentalister - inte för att de är politiker.
Sluta låtsasleka dendär idyllen där lilla jag och familjen sköter oss själva på en marknad som bara vill oss väl.
Politik finns, det är ett verktyg för gemensamt bruk. Att det inte är skit bevisas tyvärr av Alliansens snabba framgångar.
En kommentar från Vänsterpartiet
tisdag, maj 25, 2010
Betyg eller kunskap?
Nu har den borgerliga regeringen genom två rekordsnabba så kallade utredningar lagt fram sitt förslag om betyg från skolår 6. Inte särskilt överraskande - de har sagt att de ska göra det. Den enda anledningen till att de inte inför betygssättning redan av ettorna är att en rödgrön regering skulle riva upp ett sådant beslut. Borgarna vill absolut inte ha en ny betygsdebatt. De är besatta av att få stämplingen genomförd.
Därför är det inte heller fråga om utredningar av kvalificerad art, det vill säga där underlag samlas in, forskningen konsulteras, argumentation tas fram och slutsatser dras. Denhär regeringen lägger ut beställningsjobb.
Felet med betyg har jag dragit igenom ett otal gånger i diverse debattartiklar:
- de styr undervisningen, den som pedagoger och barn gemensamt ska planera för att nå målen
- de innehåller ingen information som barn och förälder inte tidigare fått
- de ger inga råd för vägen framåt
- de är tämligen godtyckliga
- de kan ha negativ inverkan på barnets självkänsla
- de invaggar föräldern i den falska tron att de fått veta något väsentligt om barnets skolgång
- de utger sig för att mäta kvaliteter som inte kan mätas på det sättet
Bedömning, återkoppling och utvecklande samtal ska äga rum hela skoltiden igenom. På skolorna idag ges personalen fortbildning i bedömarkompetens för att undvika så kallad inflation eller snedvridning på grund av exempelvis kön. På andra skolor uppmuntras barnen att leda förberedda utvecklingssamtal för att ta upp vad de har lyckats med och vilka brister och behov de känner inför sitt arbete. Ännu en metod är portfolion, där barnets skolarbete samlas och utvärderas några gånger om året då framsteg och bakslag förmedlas genom barnets egen text- och bildproduktion. Oavsett hur kvarstår faktum: bedömning, återkoppling och utvecklande samtal ska äga rum hela skoltiden igenom.
Föräldrarna är inte alltid nöjda med samtalen, och en vanlig uppfattning är att föräldrarna vill ha något de känner igen, alltså betyg. Ett alternativ är att ta kritiken mot illa genomförda samtal på allvar och iståndsätta pedagogerna att möta föräldrar och barn på ett sätt som låter kunskapen växa för alla. Det alternativ som Björklund alltid förespråkat är att märka upp barnet med en bokstav eller siffra. Han anser att det är lättare att förstå.
Det säger mest om Björklund, om han anser aktiv dialog vara svårförståelig...
För ett balanserat klargörande, läs de båda forskarna i pedagogik i DN!
Borgarna har aldrig brytt sig om vare sig pedagogik eller forskning, bara om sina egna malätna skolminnen och röstfiske hos osäkra föräldrar.
Socialdemokraterna har aldrig haft någon skolpolitik att tala om.
Det har Vänsterpartiet. Men i betygsfrågan håller vårt parti på att åka dit, där har opinionen urholkat förnuftet.
Det är bara att börja om från början igen.
Därför är det inte heller fråga om utredningar av kvalificerad art, det vill säga där underlag samlas in, forskningen konsulteras, argumentation tas fram och slutsatser dras. Denhär regeringen lägger ut beställningsjobb.
Felet med betyg har jag dragit igenom ett otal gånger i diverse debattartiklar:
- de styr undervisningen, den som pedagoger och barn gemensamt ska planera för att nå målen
- de innehåller ingen information som barn och förälder inte tidigare fått
- de ger inga råd för vägen framåt
- de är tämligen godtyckliga
- de kan ha negativ inverkan på barnets självkänsla
- de invaggar föräldern i den falska tron att de fått veta något väsentligt om barnets skolgång
- de utger sig för att mäta kvaliteter som inte kan mätas på det sättet
Bedömning, återkoppling och utvecklande samtal ska äga rum hela skoltiden igenom. På skolorna idag ges personalen fortbildning i bedömarkompetens för att undvika så kallad inflation eller snedvridning på grund av exempelvis kön. På andra skolor uppmuntras barnen att leda förberedda utvecklingssamtal för att ta upp vad de har lyckats med och vilka brister och behov de känner inför sitt arbete. Ännu en metod är portfolion, där barnets skolarbete samlas och utvärderas några gånger om året då framsteg och bakslag förmedlas genom barnets egen text- och bildproduktion. Oavsett hur kvarstår faktum: bedömning, återkoppling och utvecklande samtal ska äga rum hela skoltiden igenom.
Föräldrarna är inte alltid nöjda med samtalen, och en vanlig uppfattning är att föräldrarna vill ha något de känner igen, alltså betyg. Ett alternativ är att ta kritiken mot illa genomförda samtal på allvar och iståndsätta pedagogerna att möta föräldrar och barn på ett sätt som låter kunskapen växa för alla. Det alternativ som Björklund alltid förespråkat är att märka upp barnet med en bokstav eller siffra. Han anser att det är lättare att förstå.
Det säger mest om Björklund, om han anser aktiv dialog vara svårförståelig...
För ett balanserat klargörande, läs de båda forskarna i pedagogik i DN!
Borgarna har aldrig brytt sig om vare sig pedagogik eller forskning, bara om sina egna malätna skolminnen och röstfiske hos osäkra föräldrar.
Socialdemokraterna har aldrig haft någon skolpolitik att tala om.
Det har Vänsterpartiet. Men i betygsfrågan håller vårt parti på att åka dit, där har opinionen urholkat förnuftet.
Det är bara att börja om från början igen.
måndag, maj 24, 2010
Samhället finns
Att kristdemokraterna är emot jämställdhet lär väl inte förvåna någon. De anser valfriheten viktigare, och jag vet inte viken pedagogik som skulle få dem att ta in att det egna valet, mer eller mindre fritt, påverkas av såväl ekonomiska som statliga ingrepp. Emil Berg bloggar bra om detta.
Att låtsas som om samhället, dess övergripande strukturer och ett gemensamt ansvar är en medveten strategi från borgarnas sida. Deras vedervärdiga utstötning av fattiga och sjuka skulle aldrig gå hem om de inte lyckades få det att se ut som en lång serie av individuella val och interpersonella relationer.
När kristdemokraterna säger att ”familjen bestämmer” döljer de att det också är låga kvinnolöner och tillfälliga anställningar som bestämmer. När centerungdomen säger att det är du och arbetsgivaren tillsammans som sätter din lön låtsas de bort hela arbetsmarknaden, där starka intressen vill hålla den allmänna lönenivån nere, eller från facklig sida uppe.
Vi är alltid flera inblandade. Att bestämma själv är i ett högt specialiserat, globalt samhälle bakåtsträvarnas utopi. Det som retar mig värst är egentligen inte att alliansen tror på dethär, för det gör de inte. De driver det medvetet för att du och jag ska glömma bort vem som bestämmer. Eller som Olsson betalar skriver: att sudda ut politiken är alliansens enda chans.
Att låtsas som om samhället, dess övergripande strukturer och ett gemensamt ansvar är en medveten strategi från borgarnas sida. Deras vedervärdiga utstötning av fattiga och sjuka skulle aldrig gå hem om de inte lyckades få det att se ut som en lång serie av individuella val och interpersonella relationer.
När kristdemokraterna säger att ”familjen bestämmer” döljer de att det också är låga kvinnolöner och tillfälliga anställningar som bestämmer. När centerungdomen säger att det är du och arbetsgivaren tillsammans som sätter din lön låtsas de bort hela arbetsmarknaden, där starka intressen vill hålla den allmänna lönenivån nere, eller från facklig sida uppe.
Vi är alltid flera inblandade. Att bestämma själv är i ett högt specialiserat, globalt samhälle bakåtsträvarnas utopi. Det som retar mig värst är egentligen inte att alliansen tror på dethär, för det gör de inte. De driver det medvetet för att du och jag ska glömma bort vem som bestämmer. Eller som Olsson betalar skriver: att sudda ut politiken är alliansens enda chans.
söndag, maj 23, 2010
Storstad och lycklig gata
Om du inte vet vad du ska rösta på, testa SvD:s valkompass. Gör den mig till vänsterpartist kanske den prickar dig också? Men varning för alla småpartier de tagit med i testet! Mitt andra bästa parti skulle vara Fi. Möjligt, rent åsiktsmässigt, men det skulle inte falla mig in att rösta på ett parti som själva spelar oförstående till sitt partis höger-vänster-ideologis . Alla deras förslag är vänster, men deras förmenta neutralitet kan i värsta fall kan leda till att de drar röster från de rödgröna och medverkar till att de borgerliga tar hem majoriteten i en kommun. Röster på småpartier är oftast bortkastade och ibland till och med farliga.
Risken med att spela neutral beskrivs träffande i bloggen Storstad. Socialdemokraterna har gått på myten om Stockholm som höginkomstparadis och försöker rätta sin politik efter det, vilket gör deras position obegriplig. ”Folk tycker inte illa om oss, de är inte rädda för oss, de är likgiltiga” skriver Storstad. Var rakryggade istället och tala om för väljarna varför det finns ett rödgrönt alternativ och vad det betyder för de fattiga.
- - -
Att komma ihåg hårdfakta om skattesatser och tak i socialförsäkringssystemen och för den delen olika gräsarter tycker jag är nästan omöjligt. Däremot sitter gamla schlagertexter från 60-talet inristade i hjärnan. ”Lyckliga gatan” är en av dem. Den som inte går att glömma sedan syrran och jag sjöng den för full hals i baksätet under långa regniga sommarfärder. Nu när Anna-Lena Löfgren är död kan du lyssna på den här. Med viss klistervarning!
Risken med att spela neutral beskrivs träffande i bloggen Storstad. Socialdemokraterna har gått på myten om Stockholm som höginkomstparadis och försöker rätta sin politik efter det, vilket gör deras position obegriplig. ”Folk tycker inte illa om oss, de är inte rädda för oss, de är likgiltiga” skriver Storstad. Var rakryggade istället och tala om för väljarna varför det finns ett rödgrönt alternativ och vad det betyder för de fattiga.
- - -
Att komma ihåg hårdfakta om skattesatser och tak i socialförsäkringssystemen och för den delen olika gräsarter tycker jag är nästan omöjligt. Däremot sitter gamla schlagertexter från 60-talet inristade i hjärnan. ”Lyckliga gatan” är en av dem. Den som inte går att glömma sedan syrran och jag sjöng den för full hals i baksätet under långa regniga sommarfärder. Nu när Anna-Lena Löfgren är död kan du lyssna på den här. Med viss klistervarning!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)