Inte ens poesin kommer undan politiken

Litteraturen är alltid politisk! Läsning kan förändra en människas liv!
Arbetarförfattarna slutade inte med Ivar-Lo. Arbetarförfattarna bär ut post och skriver, vårdar gamla och skriver, brer mackor och skriver.
Arbetarförfattarna avfärdas av förlagen.
Även vi som inte skriver renodlad arbetarlitteratur avfärdas. Det är inte i första hand en kvalitetsfråga. Förlagen avfärdar åtskilligt som inte har att göra med kända personers korta minnen eller stockholmares bekymmer med sexpusslet.

I det läget ger det uppmuntran att läsa Jane Moréns artikel om arbetarlitteratur.
Eller ta reda på fyra lyriksamlingar på Helena Duroj, författarsida. Visst är det poesi - men hur jag än jobbar med den inrymmer den nästan alltid någonting av politik. Sådan människa, sådan litteratur. Eller - "Ingen kommer undan politiken" som Marie Bergman en gång sjöng.

Sopsortera mera - med snigelpost!

Är du också är en genomsnittligt miljövänlig människa som sopsorterar så gott du kan -
är du också en hypersensitiv konstnärspersonlighet som får allergiska reaktioner av all dödad regnskog du får i brevlådan som reklam för obskyra företag -
är du också en praktisk kamrat som hatar att riva upp all reklamen för att se vilka satans saker som ska sorteras var -
är du också något av en moralist som anser att var och en får ta ansvar för sin skit -
då har Politik och poesi lösningen för dig!

Detta gäller endast om kapitalisterna består dig med svarskuvert. Men då!
Dela upp reklamskiten i plast, papper, klisterkuvert (eventuella plåtbitar), samma trista pyssel som vanligt. Men sen!
Riv sönder reklamskiten i små bitar och stoppa i svarskuvertet.
Posta.

Nej, du har inte sparat tid. Nej, du har inte sparat regnskog. Du har bara sparat in en kvarts irritation och vunnit en kvarts tillfredsställelse av att den som har ansvaret måste ta hand om sitt eget skräp.
Kanske har du också förmedlat att du inte är intresserad av krämarnas loskor.
Men det är svårare, förstås.

Antirasism idag? Läs Malmövänstern

Rädda Sverige!

 Upprop till nationen! Eller kanske till nationalisterna. Till alla som tycker att vårt land är hotat och att vi bör göra något åt saken. Bilden ovan är från en betad hage. Snart släpps fåren ut för att fortsätta sköta om marken ned mot sjön. Bilden nedan är från en obetad hage. Eller helt enkelt en markbit som inte används till någonting särskilt.

Idag används mycket stora markområden inte till någonting särskilt. De växer igen. Utsikten försvinner, blommande örter förtvinar i skuggan.
Om vi ska ha någonting kvar av det Sverige vi minns ska vi inte trakassera våra medmänniskor, då ska vi hugga sly. Skaffa får eller kor. Hävda markerna med lie.

Öppna landet, öppna landskapen, rädda Sverige