Undan, undersåtar!

Victoria Bernadotte och hennes fästman har varit och mätt upp gardiner till Haga slott samt givit besked om vilka ombyggnader de önskar, eftersom slottet är i rätt nedgånget skick invändigt.


När slottet var nytt i början av 1800-talet landade det kungliga kisset i pottor som bars ut av tjänstefolket, men när Victorias fastrar bodde där hade de säkert toa och badrum.


När slottet byggdes om för utländska gäster inreddes det med en hel hop små sovrum med tillhörande pyttetoalett, och antagligen är dessa kvar från 60-talet. Det är förståeligt att ett ungt par i karriären inte vill bo bland ett tjog dvärgtoaletter. Därför kvarstår frågan varför deras hem prompt måste ligga i ett gästgiveri i en välbesökt och älskad park, när det finns flotta bostadsrätter i Solna och eleganta villor på Ekerö.


”Ingen lade märke till de civila polisbilarna som i går smög upp på grusgången utanför Haga slott” enligt Expressen, ty en vardag mitt i juli har förortsborna annat för sig än att häcka i Hagaparken. Annat blir det en söndag i september. Ska poliser och säkerhetsfolk ligga i lämmeltåg på promenadvägarna bland hundar och barnvagnar?


Statens fastighetsverk ser över vilka säkerhetsarrangemang och avspärrningar som krävs, enligt Politik och poesi och Expressen, de enda jag hittills sett skriva om affären. Enligt mejl från SFV är ingenting klart, så därför får vi inget veta. Enligt Expressen är det klart att ett stort område ska avspärras, larmas och kameraövervakas.

När tänker folk reagera? Eller är det som en av kommentatorerna till bloggen sagt: att monarkin liksom fotbollshuliganer får breda ut sig var som helst utan att någon egentligen reagerar?

Namnlista för påskrift finns här

Eva-Britt mot toppen och Hägglund mot kulturen

För den som är intresserad av vad som tilldrar sig inom den europeiska unionen kan jag berätta att Eva-Britt Svensson, Vänsterpartiet, eller i dethär fallet GUE/NGL-gruppen är nominerad till talman av en enig partigrupp. I Bryssel pågår en spännande kampanj inför den 14 juli då valet står mellan Eva-B och en konservativ gubbe.

Svenska media som annars alltid brukar hänga på när det luktar EU har denna gång inte rapporterat ett skit. Utom notisen att chansen att Svensson ska bli vald är liten.
Ja inte ökar chansen om mediauppbackningen i hemlandet sköts av sådana småskurna avundsamma minkar! Men det förstås – det är jobbigt med drivna, socialistiska kärringar som får saker uträttat.

Mer lätthanterliga politiker är till exempel lilltomten Hägglund. I en krönika på Newsmill skriver han om något han kallar ”kulturdekadensen”.
Ett så vedervärdigt ord kan bara ge associationer till ett håll, till de brunas utrensning av entartete Kunst. Men Hägglund verkar inte själv vara säker på vad han menar utan vill helst delge oss sina känslor. Han har upptäckt att kultur är viktigt, och vill att politikerna ska bestämma vilken sorts kultur som är värdefull nog att få stöd. Detta leder honom in på den gamla frågan om litterär kanon, när han låtsas att det finns somliga som vill ”gömma undan kulturskatten.” Finns det inom hela Alliansen inte en infosekreterare som kan få dem att släppa dendär tekniken att tillskriva motståndaren inbillade åsikter?

Hägglund skriver: ”De som ägnar hela eller delar av sina liv åt kulturen bär också med sig en del av vår historia. Det arv som berättar om varifrån vi kommer och vilka vi är. Det knyter ihop historien med nutid och framtid. Den skapar en gemensam identitet och trygghet, men har också förmågan att splittra och skapa oro.”
Det är lite svårt att gissa sig till vad karln vill säga med detta sentimentaliserande av kulturskaparnas samhälleliga sammanhang. Den sista meningen är en truism: kultur väcker känslor och det stämmer att den kan göra just det som står där. Hägglund påstår inte att det ena är bättre än det andra, men med hans allmänt utslätande kulturuppfattning och önskemål om statlig kvalitetsstämpel befarar jag att det är tryggheten han vill ha, inte den oroande konsten.
Så varför inte tillgripa hans egen debatteknik:
Kristdemokraterna vill förbjuda all konst de inte tycker om.
Ha!

Mer om Hägglund hos Utsikt från höjden
Om både Hägglund och Sabuni hos Ola Möller

Verka utan att synas - obeforskad överklass

Avslutade just Pontus Herins: I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra, en underbar titel på en fullt ut läsvärd bok. Herin är ekonomijournalisten från Djursholm som under ettpar år flyttar från innerstan till Tensta för att ta reda på hur det är. Han upptäcker att Tensta är en trevlig boplats men att han ändå trivs bäst ihop med likasinnade. Under tiden som går reflekterar han över klasskillnader, diskriminering, boendemönster och så vidare.


Jag instämmer inte med Herin i allt – i synnerhet inte när han tror sig vara den första som "vågar" diskutera segregationsproblem, vilket bara visar hur lite insatt han var från början. Men hans skildring är sympatiskt öppen och vänder på en del fördomar. Helt klart mest intressant är dock hans bilder av livet i Djursholm.

I Tensta är jag hyfsat hemmastadd och ler åt bekanta namn som om det vore en kändisspalt. Djursholm är nytt för mig, och något som författaren verkligen är väl insatt i. Här blir boken spännande som en djungeltripp: det arroganta isolatet med dess statuskamp och självtillräcklighet samt tonåringarnas fylleexpeditioner och vandalisering… vilket sanslöst ställe! Det är så man får lust att flytta dit ettpar år och skriva en bok.

Men medan Herin kunde skaffa bakgrund till sin Tensta-skildring genom att söka upp politiker, organisationer och forskare, är informationen om Djursholm ringa. När det gäller Tensta, Rinkeby, Rosengård och så vidare finns gott om stoff att ta fram, både vetenskapligt och åsiktsmässigt. Men ifråga om Djursholm, Saltsjöbaden, Vellinge och så vidare finns bara högst privat erfarenhet, så den som överhuvudtaget lyckas skaffa sig en bostad får svårt att få ihop sin bok. Ingen urban- eller IMER-forskning står till buds, inga arkiv med pressklipp. Fina människor lägger man inte under mikroskop.

När ska media och forskarsamhälle börja med saklig granskning av överklassen?
När ska politkerna fråga sig om detdär livet verkligen är nyttigt för dem?
Herin tog sig ur isoleringen om så bara för ettpar år. Vad de andra överklassarna verkar behöva är lite hjälp att komma in i det svenska samhället.

Recension av Herins bok fanns i SvD I april -08

Kalsingar och behå

Förvirrat kåserande om kläder och nakenhet på SvD:s idagsida.
Att ungdomar viker ut sig på nätet är fint, de har tagit makten över sin sexualitet.
Deras mammor däremot bör tänka sig för innan de går med bar mage – tänka på sin ålder och om de verkligen tål att visas upp.
Den äldre generationen ska acceptera att äta lunch i skolmatsalen med utsikt över den yngre generationens kallingar - de har ju fräscha kläder på sig! Att gamla tanter inte ska visa trosorna står inte, men säkert vore det opassande om vi nu kom på den idén.
Mellan raderna går det nämligen att läsa sig till att yngre kroppar är attraktiva för uppvisning på livets hinderbana, medan äldre kroppar inte är det. Med det undantaget att tanter faktiskt får klä sig så valkarna syns. Men inte för att tanterna tycker det är behagligt, utan för att det kan vara lite oväntat sexuellt utmanande!

Föreningen Bara Bröst kan enligt tidningen gå och dra en gammal behå över sig. Bara bröst är otrendigt och vi som ger oss på det kan bli betraktade som ”ganska hopplösa”. För de som har någonting att visa upp, som det heter, de vill vara fiiina och klär på sig till och med i bastun.

Förvirrat ja, men att vi inte klär oss för vår egen skull utan för andras genomsyrar artiklarna.

Försök som omväxling att för ett ögonblick släppa dendär favorittanken att du är ett objekt. Att din mage, dina valkar och ditt uppförande ska granskas och kontrolleras av andra, och att allting går ut på SEX.

Tänk sedan saker som kropp, luft, vatten.
Upplev sådant som frihet, trygghet, rörlighet.
Ge kroppen en chans. Utan andras ögon, begär eller motvilja.

De som vill visa upp sig kan väl sitta och tävla i eleganta baddräktsskärningar för sig själva.
Det var inte för den skull vi gick i simskola!

Dialog och demokrati

Rapporten om politiskt våld som jag skrev om igår finns att ladda ner från BRÅ:s hemsida. Där de skriver något mycket viktigt:
”Extremismens svartvita världsbild med enkla svar på svåra frågor fungerar som en magnet för vissa. Att vuxenvärlden utmanar denna förenklade världsbild är därför viktigt. Genom att föra en dialog med politiska grupperingar, nätverk och ungdomsrörelser som är för dialog och ta dem på allvar kan rekryteringsbasen minska…”
Men idag myntas också i politikens huvudfåra allt fler enkla svar, allt fler svartvita lösningar. Mediaträning betyder bland annat att du ska haspla ur dig en enrading på tre sekunder, ty längre lyssnar inte journalisten.
Om inte vuxna orkar leva i en komplicerad värld, hur kan vi då begära det av unga människor? och allra minst av de som är svikna och utanför i alla händelser.
"Föra dialog" låter lite sävligt, men det finns inget annat sätt. Ju fler som engagerar sig i demokratiska rörelser, desto färre kvar som vågar slå.

- - -
Vad demokrati beträffar har jag ännu inte sett någon konsekvensbeskrivning när det gäller tillgängligheten till Hagaparken nästa sommar. Hänvisad från den ena instansen till den andra hamnade jag på Statens Fastighetsverk, som visserligen svarar (till skillnad från regeringen) men bara kortfattat med att de inga svar har att ge, eftersom ingenting är bestämt ännu.

Med andra ord: när allting redan är klart får vi medborgare säkert med påfallande tydlighet veta vilka stigar vi inte får beträda!

På sin hemsida skriver Statens Fastighetsverk lyriskt om Haga som engelsk park, anlagd med upplevelsen som mål! SFV visar också en karta över de ljudguider som besökarna kan ringa upp från mobilen och sedan följa genom parken, bland annat förbi Haga slott.
Det står inte: Passa på i år!

Nästa år kan det vara försent, då får du stå vid avspärrningen, titta på vakttornen och tänka ”därinne håller dom en levande prinsessa”. För vissa människor är detta en höjdpunkt i livet. Det gör inte alls saken bättre.
Monarkin är fredad från demokrati, och folk trivs med det!

- - -
Glöm inte namnlistan Haga ska vara park! Skriv på och sprid:
http://www.namnlista.se/haga-ska-vara-park

Krav på alla

Den 1 juli trädde nya språklagen i kraft.
16 maj skrev Olle Josephson om lagen. Den säger att ”det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.”
Numera går det att nå den svenska regeringen på sajten regeringen.se, men mejladresserna är på fortfarande på engelska, exempelvis justice.ministry.
Detta oskick hotade Josephson att JO-anmäla om regeringen den 8 juli inte har fixat till svenska adresser.

Ska bli intressant att se om detdär med språkkrav och att följa gemensamma lagar och regler verkligen gäller alla?

- -
Säpo och Brottsförebyggande rådet har lämnat över en rapport till demokratiminster Sabuni om det politiska våldet i Sverige. Både autonoma grupper och vit-makt-miljön skildras. De förra stör den allmänna ordningen och hotar aktiva förtroendevalda, den senare har försett sig med vapen och sprängämnen, men ingen av grupperingarna anses idag hota demokratin.
I sitt allvar verkar det ändå inte vara en panikrapport.
Men ministern saknar en vinkling. Hon poängterar att vänsterextremister är lika farliga som individer i vit-makt-rörelsen (vilket hon känner bättre till än BRÅ) och kommenterar:
”Man är mer överslätande kring brott av vänsterextremister” – och vem är man?

Tills helt nyligen kartlades vit-makt-grupperna inte alls. De ansågs stabila och seriösa med sitt uniformsintresse och sitt städade marscherande. Först sedan de började åka in för mord blev de intressanta för säkerhetspolisen.
Vad Sabuni vill ha är inte samma krav på alla, utan att stämpla ut somliga.

Esteban har bloggat.