Då är det tråkigt att jag finner
kommunalpolitik så nedanförmänskligt tråkigt. Kommunalpolitik går från att det
ska sänkas skatter till att det blir sämre öppethållande i badhuset. Motsatt
förhållande skulle i och för sig vara lite roligare – men oavsett innehåll har kommunala
frågor aldrig väckt mitt intresse.
Märk väl, jag sa inte och skulle aldrig säga att
kommunalpolitik är oviktigt! Under åren har många kamrater förklarat för mig
hur den påverkar vanliga människors vardag, och i detta har de alldeles rätt. Kommunalpolitik
oerhört viktig för alla som bor i kommunen, och av den anledningen bör den hanteras
av människor som brinner för den. Människor som förmår budgetförhandla hela
natten om en bugg i tomträttsavgälderna. Kamrater som orkar förklara en gång
till för borgarna varför man inte kan kräva att socialnämnden minskar sina
utgifter samtidigt som medborgarna har fått det svårare ekonomiskt.
Men när flera entusiastiska kommunalpolitiker har flyttat från stan. När det
som återstår är en knapp handfull män, fastän listan kräver tio namn,
könsvarvade. När det faktiskt ligger till så att trötta kamrater undrar hur det
ska gå att genomföra ett val, för att inte tala om en mandatperiod. När det är
så, då kommer dendär stunden när man tar ansvar.
Därför kommer jag motvilligt att
återinträda i kommunalpolitiken.
Till alla som tror att…
- man håller på med politik för att bli rik och åka limousine
- alla politiker är till förväxling likadana så att det inte spelar någon roll
- obegränsat nätkäbbel om allt-mellan-himmel-och-jord betyder mer än den sekund
det tar att trycka på knappen i en omröstning
och till kamrater som…
- begagnar Vänsterpartiet som en svängdörr
- ser vänsterpolitik som en fråga om livsstil eller som ett cool attribut
- lämnar partipolitiken när de blir upprörda av att folk säger dumheter
vill jag påpeka att…
- man inte är med i ett parti så länge det är roligt, och sedan skiter i
det när man behövs
- sammanhanget vi befinner oss i ibland är viktigare än vi själva
- drivkraften bakom politisk handling inte kan bygga på enbart passion,
utan till stor del innebär ett ansvar
För oss som lever i sammanhang och som inte skiter i vår, arbetarrörelsens, gemensamma historia, blir ansvarstagandet en nödvändig integrerad del av det politiska
ställningstagandet. Ty vi lever inte i radikalernas, martyrernas och revolutionärernas
tid.
Vi lever i en tid när alltför
mycket finns att göra för alltför få som ska se till att få det uträttat.
För oss som då har en politisk ryggrad
återstår bara en sak: Ta det förbaskade ansvaret. För någonting som helst, som behövs.
Och helst ta ansvaret bättre än
en regering som tror att det innebär skyddande likhet med nationalister.
