Någon julbetraktelse blir det
inte, om vi med detta menar något positivt och allmänt välvilligt.Inga som helst välvilliga ord har jag att säga om socialdemokratin, enkannerligen Magdalena Andersson
som tycker att de asylsökande ska söka sig till andra länder.
Andersson försöker få detta att låta som
något som är bra för de asylsökande. Hon tror att det finns större möjlighet
att få bostad och utbildning i ”andra länder”. Hon preciserar inte vilka andra länder är eller var de ligger,
ty hon kan inte veta detta. Hon dillar, med andra ord.
”Vi kan inte ha ett större asylmottagande än
vi klarar av att integrera”, säger Andersson för att få sin människofientlighet
att låta rimlig. Men nu är det inte alls frågan om att vi ska integrera dem.
I ett integrerat samhälle kan varje
människa försörja sig själv, hen har möjlighet att påverka sin situation, har
en berättigad tilltro till myndigheter och känner framtidshopp för sig själv
och sina barn.
Om Andersson någon gång som
socialdemokratisk politiker funderade lite mer på hur vi skapar ett integrerat
samhälle och lite mindre på vi och dem skulle regeringen kanske kunna göra något vettigt. De väljare hon är ute efter att ta tillbaka, de missgynnade
och missnöjda som i trötthet och olust har vänt sig till nationalisterna i Sd,
de skulle nämligen också må mycket bättre i ett integrerat samhälle.
Anderssons julutspel är inte
ett enstaka misstag inom socialdemokratin. De har de sista två åren lagt ned möda
på en orättfärdig utestängande asylpolitik (och lyckades närmast i förbifarten
göra pensionsvillkoren ännu sämre, så att ännu fler människor överväger att
rösta Sd!) och så sent som i förra veckan var Morgan Johansson ute och kackade
på muslimer. Vad vi har att göra med är aktiv, överenskommen socialdemokratisk attityd.
Ge upp om det stora partiet! Där finns ingen anständighet
kvar!
En julbetraktelse kan annars låta som detta,
om familjen som utvisas på julafton.
Kanske kan jag göra blogginlägget
till en julbetraktelse om vi tänker oss tillbaka till flyktingbarnet för
tvåtusen år sedan. Han som, tack vare främlingars välvilja i ett annat,
främmande land, fick möjligheten att växa upp och bli Gud och människa.
Han som lärde oss att allt det vi vill att
andra ska göra för oss, det ska vi också göra för dem. Han lärde oss att
när vi är i nöd och ber om hjälp, då ska vi inte behöva höra: Gå till någon annan!
Honom kan vi alltid vända oss till, för
att stå ut. Men vill vi ha en beboelig värld, vill vi ha ett integrerat
samhälle, då måste vi hjälpa till själva.
