Valdag för 35 år sedan. Poetisk berättelse.

910915

Ett riksdagsval då Vänsterpartiet tappade stort, Miljöpartiet åkte ur riksdagen medan Ny Demokrati kom in, och en invandrarfientlig folkomröstning ägde rum

Jag var glad på morgonen

den morgonen

när det var dags igen

som så många år förut

dags igen, en dag till

som så många år förut

ganska glad

 

Fridfullt och hyfsat

även vädret

Killarna körde förbi,

en minibuss med fanor, mackor, mikar, verktyg

gled runt rondellen med visst eftertryck

killarna vinkade

jag var ganska glad.

De var på väg till Acke

för att hjälpa honom sjukhusrösta

men det visste jag inte

då

på morgonen

 

Skolgård i morgonsol

flaggan hissad

så jag vägrade

höra på några dumheter.

Ian har ett knivskarpt intellekt,

sa en kvinna helt förutan det.

Nej Ian

hans proselyter

deras dumheter

avfärdades

av mitt knivskarpa intellekt

Deltagande med miljöpartisten,

inget ont gjort,

stod där under flaggan

till ingen nytta

 

När jag var liten

gick mina föräldrar och röstade

lite finklädda

När jag såg dem från fönstret

såg de ut som

Medborgare.

En vacker söndag med flaggan i topp

Mest dramatiskt

den morgonen

att se pensionärerna

lite finklädda

ta sej uppför skoltrappan

 

Där kom en liten man

ganska allmän man

medborgare i rock och hatt.

Han sa,

Är inte Acke här?

Acke brukar vara här

när jag går och röstar.

Han var besviken

för på valsöndagen

ska ju Acke stå på plats

som så många år förut

Han var besviken

och ensam

och kände sej dum när han förstod

 

att tjugofyra valdistrikt

fördelade på fjorton skolor

fördelade på fyra tretimmarspass

fördelade på tjogtalet kamrater

inte nödvändigtvis placerar Acke just här

när en allmän man i rock och hatt

ska rösta i allmänna val.

 

Känner du Acke?

Ganska väl, ja.

Men han måste vara gammal,

gick det upp för mannen

Han kanske är död?

Nej inte död

bara gammal.

Inte talade jag om

att Acke, inlagd på strålbehandling

inte alls står på plats

Inte talade jag om sorg och död

denna rasande vackra söndag

inte heller om att Acke

inte ens kunde rösta själv

för det visste jag ännu inte.

Det var fortfarande morgon

och vi talade inte

om strålar och knivar,

använde våra intellekt på så vis

Det verkade rimligt

 

Acke är bra han

en bra kompis,

sa mannen

och det var rätt

Acke var kvinnosaksman

långt innan kvinnorna hunnit ifrån kaffekoket

Acke lämnade plats för ungdomen

långt efter det att ungdomar

helt kommit att saknas bland kamraterna.

Ledare, aldrig framhävande sig själv

allmänt respekterad

allmänt vald

före pensioneringen

 

Vi jobbade ihop

sa mannen

Det var på fyrtiotalet.

Han var ju metallare han, smed,

jag var röris

men det gick bra

jobba ihop, det var kul.

Kör han med sitt ekens-snack fortfarande?

Kunde snacka, Acke

jag kallade honom Söderamrisen

han kallade mej Lappjävel

jag är från Sollentuna

Ja det var på skämt

vi skämtade sådär ser du

Det var kul

det var på fyrtiotalet.

 

Tänker ofta på det

sa mannen,

man är ju inte med längre

som på fyrtiotalet

Tänker tillbaka gör man

det var kul

Sa jag, vi jobbade ihop

Acke och jag

facket och politiken

och allt

Det var dom åren det

det var kul

Vet du, han hör illa Acke

enda felet på karln

bullrade väl för mycket omkring

 

Det vet jag.

Min morfar

på sextiotalet

i fullmäktigesalen

satt och väste åt Acke, alltmer irriterad

och Acke ropade VAA?

och morfar morrade Skaffa hörlur!

och Acke ropade VADÅ?

h-ö-r-lur

VARFÖR DÅ?

Som jag kan slå dej med!

röt morfar

i fullmäktigesalen.

Det var kul ibland

ännu på sextiotalet

 

Mormor var aldrig medlem

i Partiet,

Kommunisterna,

som hon viskade

ifall grannarna skulle höra

en smula skamsen

över att rätt var rätt.

Familjen var

på kommunisters vis

så kunniga och högljudda.

Första valsöndagen sedan morfar dött

gick hon ensam och röstade

det var trist

men sedan ringde kamraterna,

Partiet,

bjöd på soppa i lokalen

som så många år förut.

Det fanns en värme

sa mormor

En värme

Man hör till

hos Kommunisterna

 

Mannen i rock och hatt

hörde ingenstans till

och hade inte blivit kallad lappjävel

och hade inte haft kul

sedan fyrtiotalet.

Han var besviken

och kände sej dum när han förstod

att han var ensam.

Man ska ju iallafall rösta

sa han

Har inte varit med på länge nu

men alltid röstat på Acke

Vi jobbade ihop

Fast han är visst inte heller med

nu längre

 

Vi har många andra bra kamrater

sa jag.

Vet jag väl

enda partiet

bara bra folk här,

Kommunisterna.

Klart som fan jag ska rösta

Men det var något särskilt

domdär åren

 

Han gick in

medborgare med rösträtt i allmänna val

en strålande vacker söndag

då han skulle rösta på Kommunisterna

som inte finns

och på Acke

som var på sjukhus.

Acke hörde till

men hörde inte

och jag var en kommunist som inget hörde

om Ian

och allt det flaggblåa

 

Det var morgon långt in på eftermiddagen

och jag hann tänka,

Tänk om de har rätt

om vi inget annat har

än dom där åren

och respekten

Tänk om vi saknar vision om

en ny framtid

en ny marknad

en ny demokrati – nej

 

Tänk om vi stannat

hann jag tänka

innan en latino kom med sina barn

Tystlåtet artig, tog valsedlar av alla,

men viskade,

Jag röstar på er!

 

Inte ekens-kis eller lappjävel

men svartskalle

Där är vår rörelse

internationalismen

öppningen i svart och rött

Morgon dygnet runt!

hann jag tänka

 

en rasande vacker söndag

strålande vacker

ett strålande ras

 

Kräftgång på teveskärmen

liksom i Ackes kropp på sjukhuset

liksom för förnuftet

intellektet

avskuret med kniv

från det blågula land som vi älskat

och ville dela

också de här åren

som inte är så kul

som på åttiotalet

 

Ur Möjligt land, 2001

Jul utan poesi, men i barnens mun

Det blir inte mycket skrivet, varken politik eller poesi.

     Poesin är lite död, ty spänningsfältet saknas: ”Gudarna går i fältet / där spänningar sås / stegarna växer”

     Poesin skriver sig inte i harmonisk vällevnad, den privata som jag är ödmjukt tacksam för.

Politiken däremot, den är så jävlig att den undandrar sig beskrivning. När varje fenomen jag befarat, varnat för, är på väg att inträffa, då återstår endast att upprepa samma sak igen eller att skriva, vad var det jag sa. Fast jag vet ännu inte om det blir fascisterna eller de konservativa som tar över makten – och gör det någon skillnad? när de vill samma sak.

     När politiken bygger på förakt för de arbetande människorna, vad finns då att säga annat än, det är fel. Det har socialisterna sagt länge, och det verkar inte som att någon bryr sig.  

Men nu är det är jul, och julen är medmänsklighetens högtid. Ja, inte när USA bombade sönder Vietnam, inte den julen, den som du ändå har glömt eller inte upplevde och därför inte förstår. Men julen i allmänhet bär på ett budskap, och eftersom det nu är jul måste jag skriva en julblogg. Det ingår, oavsett politik eller poesi.

     Karlfeldt, han kunde skriva poesi också julen 1917. Men det blev Svart jul:

     ”'Mörkt och förbi'
     är denna jultids dova melodi”

Men ett barn kan säga sanningen:

     Flyktingbarnet för tvåtusen år sedan sa, Älska varandra.

     Det gömda barnet Anne F skrev, Det är underbart att ingen behöver vänta ett enda ögonblick förrän man börjar förbättra världen

     Det svenska barnet Greta T säger, Se till att vi får behålla en beboelig jord.

     Rinkebybarnen sjöng, Tillsammans blir vi som en symfoni

    

Valfritt barn behöver inte klicktummar för en hätsk enrading på nätet, hen säger kloka saker ändå. Så –  

     Be ett barn säga något klokt

     Ge en gåva till Rädda barnen, Fristadsfonden eller SOS barnbyar

     Håll fast vid det som är viktigt och sant  

En God Jul och bättre politik önskas er!

För Sverige

FÖR SVERIGE*

Förlorarsverige!

vi som bävande passar oss,

huttrande förpassar oss

till väntkurer och bårhus

Förmodarsverige

komponerar konsten att vinna

genom att låta som den som vunnit!

Ett simpelt exempel på sympatetisk magi,

ett eko ur Forntidssverige

med förödande verkan

på den glömda längtan

som gömd ska glöda i Framtidssverige

Eller var det endast enfaldens anläggande av skyddande likhet:

förmodligt vinnarläte?

Förlorarsverige

låter det pågå

det är hennes enda brott,

förutom morden begångna i och av Norden

ute på öarna.

Förlorarsverige sitter i inlandet, åderlåtet och ångerfullt 

post allting vi hittills känt till

och posten förutan.

Inne i landet som ingen vill känna till

bävansväntar förgängelsesverige

anlupet av förbuskningssverige

storkapitalisternas beslut

Hundra gubbar får gå! – är redan historia

Bestående är vår dybotten, allt fult som yvs i sly

rådjur, snokar och mygg

Förmodarsveriges bankmän

mäklar sig till utlösning

grabbgängen och älgtjuren

exploderar till och med

i brännvinsproletariatets skogar.

Skam är vad de saknar,

livsstilsidolerna

I förblödarsverige

rörs gula löv upp över järnvägsspåren

Tågen når inte fram

Styrelseordförande svarar:

SPÅRET ÄR SÅLT

i förmodan om att låta som vinnaren

Så ska det låta

i anpassningens sammanblandning

Så mycket bättre

när man åtrår och håller

tonfallen från ovan

Förmodarsverige saknar såväl spår som skam

navigerar trolöst konjunkturbundet

inom ekonomins nekrofili

Glasstad och plastpalats vann

där liv saknas idoliseras STILEN.

Så håll: Tonartsbyte

är väl segertecken?

Förlorarsverige är älskansvärt

som en övergiven, som en föräldralös

som en internt asylsökande ensamkommande

vilka vi än var och vad vi än gjorde, så är det

inbiten historia, medlevt envis, som spirar

ur våra åkrar, våra sår och spår

Förlovadsverige, lovad vare

Det goda landet

som bara har gott om

tiden, den till synes stilla

 i varje håla där varje dåre

vågar varje tramp på landsvägen

varje trucklunch vid avigsidan

varje arbetsseger för maskin och människa

Det moderna landet där skolan läggs ned

och öppnar på nytt, där lanthandeln stänger

och öppnar på nytt

Det frånflyttade landet

som möjligen öppnar på nytt

Försonarsverige

heter hon inte

Som ännu inte osams

kan vi inte sonas

inte utan strid

inte förrän det blir möjligt

för flertalet

i Befolkningssverige

att inte ständigt besegras

inte förrän vi finner

tonartsbytet

i realtid

*Uttrycket Förlorarsverige förekom i en tidningsartikel skriven av en borgerlig socialdemokrat. Det är han och hans gelikar som här kallas Förmodarsverige