lördag, maj 21, 2016

Högern hjärta fascismen; vår dystra historia



Du minns inte. Inte heller jag. Men vi är skyldiga att hålla reda på det. Det är vår historia, Europas historia, EU:s. Vår historia av draksådd, vårt koloniala arv.
     Låt oss hoppa till 1900-talet.

När kommunister och nazister slogs på gatorna i Tyskland var högerns inställning: låt Hitler ta hand om kommunisterna så tar vi hand om Hitler sedan, höhöh.
     När kommunisterna redan var fängslade och Hitler inte lät sig tas om hand var högerns aktiva handling att rösta för diktaturen. Socialdemokraterna la ner sina röster. 
     Borgarklassen är medskyldig. De har inte bett om ursäkt. Istället gör de om det.  
   
Ett tag såg det ut som att de åtminstone lärt sig att inte göra om det på samma sätt. Eftersom det inte finns kvar några kommunister uppfanns begreppet vänsterextremister. Dit räknas, enligt vänsterns uppfattning, autonoma våldsförespråkare. Enligt högerns uppfattning, allt till vänster om godsägare Göran Persson. Enligt fascisternas uppfattning, allt utom de själva (alltså: Amnesty, Svenska kyrkan, stora delar av läkar- och advokatkåren, förskollärare som gått en jämställdhetskurs, hygglon som ger pengar åt romer osv). 
     För bara några år sedan betraktades vänsterextremister och sverigedemokrater som lika tunga kålsupare, underförstått att de kunde ta hand om varandra så tar högern hand om hela landet sedan, höhöh.
     Men när vänsterextremisterna inte längre var spännande och landets röstberättigade medborgare inte lät sig tas om hand, då sprack det.
     När det går bra för fascisterna finns ett val: att kämpa emot eller hänga på.
     Högern, samhällets elit, de rika, de som regerar exportindustrin och sticker med skatten, de som har alla tänkbara resurser – de valde att hänga på.

Ali Esbati har i en status på fejsbok beskrivit sambandet mellan högern och fascismen kusligt väl: ”Nästan uteslutande män, förstås. Personer som har det rätt så gott ställt, samtidigt som de är aggressivt kränkta över att människor som de instinktivt ser som underlägsna vågar ta sig ton. Det är verkligen kärnan i proto-fascistisk reaktion: revanschism uppeldad av faktiska och inbillade hot mot egna, faktiska, privilegier. Och den blir så farlig om vi ser på den politiska kompositionen. Både i Sverige och Norge är det anmärkningsvärda den alltmer sömlösa sammanvävningen av ’traditionell’ höger och högerpopulistiska/högerextrema miljöer.”

Esbati fortsätter med att personer från Timbro och Avpixlat kan ha olika åsikter om mycket, men att det är rasismen som binder dem samman. Och att utvecklingen går försvinnande fort. Esbati exemplifierar med att moderaten Hanif Bali betedde sig på ett sätt så att han förut ombads lägga ner på twitter men idag får tala om hur man når ut i sociala medier. Mitt exempel var att kålsuparteorin inte längre behövs. Vad betyder ”förut”? Vi talar om två-fyra år.

Men vi lever post Upplysningen. Förnuftet måste segra. Den småsinta revanschismen kan inte så till den grad fördunkla hjärnor och själar.
     Dock skriver Esbati:
”Det är naivt att tro att det finns en bortre gräns för hur mycket rasistiskt tankegods som kan dammas av och aktiveras vid behov. 

Just det ja - det vi inte minns, det är vi skyldiga att hålla reda på. 
Det är vår historia, Europas historia. 
Här finns ingen gräns för hur mycket rasism som kan aktiveras.

tisdag, maj 17, 2016

Religionen som vapen eller Nationalisterna ockuperar både skola och kyrka



Sverige räknas som ett av världens mest sekulariserade länder. Religionen är en privatsak och att vårt skolsystem ska vara sekulärt borde vara självklart. Men i förra veckan fattade riksdagen det smått sensationella beslutet att religiösa inslag ska få förekomma på skolavslutningen.
     En skum allians av höger och liberaler med kristna och nationalister körde över regeringen i den frågan.  

Det började med skolavslutningens lokalisering. Om den får äga rum i kyrkan, eller ej. Vilket den alltså får, eftersom det i de flesta kommuner saknas allmänna, gratis samlingslokaler. Att ateister och icke-kristna fann lokalen obekväm gick att förhandla om lokalt – tills nationalisterna tog över och gjorde kyrksittningen till en fråga om patriotism.  
     Så fort det blev fastslaget att det är fullt lagligt att låna kyrkor till sekulära aktiviteter stod det klart att det inte längre handlade om att lösa ett utrymmesproblem, utan om att flytta fram bisarrt traditionella positioner. Kanske medverkan av en präst också? Kanske lite bön och psalmsång?
     Det självklara svaret är nej. Skolan är sekulär. Men som sagt: regeringen kördes över. Alliansen lät sin minsta medlem bestämma och lånade fascistiskt stöd för denna maktdemonstration.

Var är liberalerna? är en stående fråga i Politik och poesi. När tänker de uppföra sig som liberaler? Sedan när har liberaler ställt upp för ensidig religiös påverkan under skoltid? (Att det är en enda religion det handlar om visas av Kristdemokraternas engagemang.)
     Sverigedemokraterna framställer sig gärna som sekulära när det handlar om att stoppa svartskäggiga våldtänktsmän framfart med sharialagar. Men lite söndagskristendom passar fint om den kan få utlänningarna att känna sig ovälkomna när de går på sommarlov.

Samtidigt börjar man undra hur vidskepliga folk egentligen är. Minns ni Sd:aren som trodde att man blir muslim av att äta halalkött? Något i den stilen uttryckte ateister och muslimer redan när det gällde lokalen. Där kunde de bara inte gå in! – som om de misstänkte att magisk kraft utdunstade ur krucifixet. Är det likadant med Kristdemokraterna? Inbillar de sig att vi får fler kristna om böner läses över deras huvuden?
     Sedan har vi de som inte tar religionen på allvar överhuvudtaget. De genomdriver lugnt ett provokativt och förnuftsvidrigt förslag med argumentet ”det skadar ju ingen, det är högtidligt och fint”.
     Förskona oss från detta trams! Religion är vare sig skrock eller dekor – men att den kommit att uppfattas så är väl ett tecken så gott som något på att vårt samhälle verkligen är sekulärt. Och så ska vara; vi må leva med avarten.   

Flera inom vänstern tror nog idag att vi kristna har vunnit en seger. Men långt ifrån! Detta är inte en tävling!
     Att använda religionen som tillhygge för att skada har praktiserats genom många krig i historien. Men nu ser vi riksdagsledamöter göra det, i ett sekulärt samhälle. Sådant kan man kräkas på.
     Nationalisterna har sett till att göra det obehagligt för folk de inte gillar. Borgarna gick med på det för att sänka regeringen.
Såhär var det på utbildningsutskottet i april

 

söndag, maj 01, 2016

Folk mot hetsgrupp. En 1Maj värd att minnas



Borlänge var demonstrationstätt denna 1 Maj. Nazisterna hade av oklar anledning fått tillstånd att marschera, så Dalarna mot Rasism ordnade stor, glad och kärleksfull manifestation på Jussi Björlings torg. Mästersångaren var för dagen iklädd röd näsa, clowner underhöll, regnet föll men ballongerna steg.
Behrang Miri och Borlänge för alla
Ett starkt tal hölls av Behrang Miri som rappade, sjöng sin mello-hit och fick oss att dansa. Vi var åtminstone 500 stycken som värmde oss i solidaritetens glöd, kanske tusen med genomströmning. 
      Nazisterna var omkring 250 och marscherade i nästan uniformslik klädsel. Vi såg inte så mycket av dem eftersom polisen gjorde vad den skulle och höll grupperna isär. 
     Men polisen förstår fortfarande inte kritiken mot att ge tillstånd till antidemokraterna.
Bästa banderollen!
Sedan gick Vänsterpartiet i sitt vanliga tåg ut till Forssa hembygdsgård. Vi var fler än nazisterna, och det utan att kalla in folk från hela Norden.


Lars Ohly var huvudtalare och gav regeringen bitande kritik för att den genom sin asylfientliga politik normaliserar rasism och fascism. Trots allt blev detta en 1 Maj att minnas. 
Ohly. Bitsk talare!
Men hur är det möjligt? Hur är det möjligt att nazisterna än en gång gör sin uppmarsch utan att demokratin försvarar sig? Hur är det möjligt att nyheterna beskriver det som fyra olika demonstrationståg, utan hänvisning till att de som marscherar vill stoppa den demonstrationsfrihet de ockrar på?
     Hur är det möjligt att jag efter ett långt liv av 1 Maj-firande plötsligt befinner mig i en försvarsposition (om än stark) mot dem som innan jag föddes fyllde en värld med fasa?
    
Är detta inte ett sätt att ge nazisterna uppmärksamhet? frågade teve en av arrangörerna i Dalarna mot Rasism. Som om vi alltså skulle ”låta dem hållas”, en omhuldad inställning också bland borgarklassen i 20-talets Tyskland.
     Bänkad framför nyheterna hör vi en mediakår som verkar vara renons på politiskt förnuft. Låt oss göra en sak tydlig för dem:
    När nazisterna marscherar måste detta ägnas uppmärksamhet. Det är den enda nyheten som är värd uppmärksamhet och ingen borde tala om någonting annat än att det fruktansvärda tillåts ske! 
     De som trallar på i sina liv som om inget hänt befinner sig i ett stadium av apati som är direkt samhällsfarligt. Det skulle pastor Niemöller också ha sagt.

Niemöller levde i Tyskland under nazitiden på 30-40-talen, och flera talare under dagen hänvisade till den dikt som tillskrivs honom:


”I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;

Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.”

Idag tvingades åtminstone nazisterna bidra till samhällsnyttan. De gav stöd till ensamkommande barn! För varje meter de marscherade skänktes gåvor av småföretagare och annat solidariskt dalfolk. Tack till er! 
     Det är folk som behövs. Folk mot hetsgrupp!