Historien pågår, idag i Ludvika

En kamrat berättar om nazisternas överfall på antirasister i Ludvika. DN skriver.

Antirasistisk demonstration, sedan samling på Folkets hus för att diskutera fortsatt arbete. Ungdomar från Ung Vänster, SSU och kanske andra organisationer. Men dörren slås upp och ett tiotal nazister vräker sig in, slår en flaska i huvudet på en av deltagarna, han som talat vid demonstrationen tidigare och som nu försöker låsa dörren. Någon lyckas ringa polisen, som kommer i tid för att göra ettpar gripanden.

En bild från idag. En bild från igår.
Nazisterna är ute efter att döda.
Det visste vi.

Igår hette vi kommunister, judar, romer, homosexuella, handikappade och till och med Jehovas vittnen. Idag heter vi ung vänster, ung socialdemokrati, antirasister, muslimer eller svartskallar.
Kampen går vidare.

Kom bara ihåg gårdagens inlägg: nazisterna kom raskt åter i det tyska samhället, och de var överhuvudtaget aldrig utanför det svenska.
En historia skrivs av segrarna.
En annan pågår, hela tiden.

Se även Dalarnas tidningar.
Yalla yalla, Sverige åt alla!
Viktigt blogginlägg från Mer vänster i Uppsala om hur media- och polisbevakningen fungerat.

I TV4:s nyheter ansågs en björn i Kilafors viktigare än nazister i Ludvika.

Bödeln som läkare - ganska normalt

Idag, minnesdagen av Förintelsen, kan vi i SvD läsa om de intervjuer som gjordes på 1980-talet med Münch, en av läkarna i Auschwitz. En läkare som under sin tvååriga tjänstgöring där medverkade vid både selektioner och gasningar, och som ansåg att Mengeles experiment med människor ”hörde till vardagen”. Det är genom att normalisera den pågående utrotningen som Münch vill undvika att bli betraktad som ond. Bara - vanlig?

Artikeln tar upp hur bilden av förövarna har förändrats under åren. Strax efter kriget framställdes de som patologiskt onda, senare synliggjorde Eichmann rollen som den tråkiga byråkraten bakom brotten. Ännu senare blev det hela det tyska folket som genom sitt tigande medlöperi skulle vara de skyldiga, och idag tror vi oss kunna få fram mer sammansatta och mer trovärdiga porträtt. Allt i en önskan att förstå - trots att det finns sådant som inte går att förstå.

”Vid avgrunden”, Gitta Serenys intervjubok med Franz Stangl är ett exempel på det oförståeliga. Stangl var en vanlig tjänsteman som tack vare sina organisatoriska meriter sattes att ordna upp kaoset i Treblinka, att effektivisera gasandet. Stangl var en tråkig karriärist, av Eichmanns typ fastän tämligen obetydlig. Mot slutet började han vantrivas med sin roll som mördarrobot, men det var kanske ingen djupare insikt än att kriget började gå sämre och positionen var hotad. Hans återgivning är trist och färglös. Sereny begriper den inte heller.

Ännu en sak som är omöjlig att förstå är att läkaren Münch återupptog sin praktik omkring 1949. De ansvariga förhördes och dömdes i Nürnberg, men en vanlig medarbetare, därtill läkare, fick tillåtelse att gå i närheten av levande människor endast fyra år efter det att lägren stängts.
Han var inte ensam, i det raserade Tyskland återinsattes nazister och krigsförbrytare i långa rader på viktiga poster. De var ju inte onda - de kunde lätt dra på sig kostymen av europeisk normalitet.

Låt oss komma ihåg det. Inte bara idag.
Se även Funkpol för att komma ihåg hur många grupper, hur många olika människor, som drabbades. Eller Fotolasse om antisemitism och Sveriges delaktighet, eller Socialist och bajare som återger en överlevandes berättelse

Rätt igen! - bevakningen av statsministern

Statsministern ljuger, svänger sig, förbättrar, skönmålar och vill göra en dålig sak bättre. Det gör han med troskyldiga spanielögon, trygg i förvissningen att inga journalister kommer att följa upp hans yttranden, än mindre trakassera hans personliga framtoning.
Juholt tvingades backa från sina påståenden antingen de var korrekta eller ej. Reinfeldt backar aldrig, hur fel han än har. Möjligen säger han att han ska vara ödmjuk, varpå ett sus går genom media-Sverige. Rätt igen!

Reinfeldts höga förtroende att leda landet beror inte på vad han säger och gör. Det beror på de knähundsjournalister som ständigt bekräftar hans förtroendekapital.
Jasägarna skockas och vinnaren tar allt.

Den som undrar vad jag talar om kan ta sig en titt på Alliansfritt Sverige. De har hela listan.

Gulag-hicka

I början av 80-talet var jag med i en grupp som spelade gatuteater. Ett av våra inslag var en kommentar till borgarnas kamp för att stoppa makt- och ägarspridning vida löntagarfonder. Medan de sprang och larvade sig med parasoll på badstränderna och hotade med sovjetsystem, varubrist och arbetsläger larvade vi oss under lakan på citys trottoarer i ”stora socialistspökedansen”.
Stora spökdansen pågår fortfarande. Se till exempel Magnus Ahlkvist om Kommunistspöket, ”i högerns tjänst sedan 1848”.

I en ovanligt intressant tråd på fejsbok fick jag reda på att det åtminstone i överförd bemärkelse finns ett namn för fenomenet: Godwins lag - som går ut på att vissa diskussionstrådar förr eller senare leder fram till liknelser som inbegriper Hitler. Anspelningar på Godwins lag syftar på att vidare diskussion kommer att vara lönlös, men den som liknar sin motståndare vid Hitler kan anses ha förlorat.
Godwins lag kan mycket väl omfatta även vänsterns belägenhet, och om inte behövs en egen term. Kommunistspöket, exempelvis. Att spela ut Nordkorea-kortet är väl vad vi oftast säger. En kamrat föreslog uttrycket DDR-tourettes. Eller Gulag-hicka.
Redan före järnridåns (den förra murens) fall var nonsensargumenten så välkända att vi dåvarande vpk-are, på dåligt besökta torgmöten, kunde utse en kamrat att wallraffa som borgare och stå och skräna: Stick till Sovjet!
(Jo, borgare skränar också. De är bara inte medvetna om det. De tror att det är manhaftigt och auktoritativt.)

Sjöstedt fällde i riksdagsdebatten ett yttrande som borde bli bevingat, ungefär:
Visst finns det delar av vänsterns historia som vi inte är stolta över, men vi försöker åtminstone inte skriva om den, som högern gör.

Högern ser inte att de har någon anledning att bryta Godwins lag. De tar sig rätten att vifta med Nordkorea-kortet, dansa stora socialistspökedansen och köra Gulag-hicka eftersom de tror på sin egenhändigt skrivna historia. Medan vi vet att de är och har varit emot vartenda progressivt demokratiskt förslag som överhuvudtaget läggs och lagts i riksdagen.
Att de har förlorat diskussionen är det bara vi som hör.

Inlägget skulle varit infört tidigare, men hela SAP råkade komma emellan.

Plågsam socialdemokrati

Vet inte varför Juholts avgång gör så ont. Det djupast olycksbådande är att det inte ska finnas några socialdemokrater längre.
Nej, han var inte så bra. Hade det hjälpt om han varit det?

En sak som borgarna sagt var sann: Socialdemokraterna satt vid makten för länge. Det dåliga var inte att de hindrade borgarna från att komma fram, det dåliga var att S blev borgare, att de blev maktberoende, och att borgarna bestämde sig för att de aldrig mer skulle få komma i närheten av makten. I all synnerhet inte som socialdemokrater.

Exit Juholt. Jämtin och Palm är ganska bra, men vilka chanser får de att visa det?

Storebror vet bäst

Kommer Juholt att avgå, inte långt efter det att jag lärt mig uttala hans efternamn? Ja inte vet jag. Men många vet. Aftonbladets Lena Mellin är förvånad, ”dethär förlänger pinan”.
Antagligen ville hon hellre döda honom själv, men det vore inte vackert tänkt.
TV4 uppger att det finns en överenskommelse om Juholts avgång. Här i huset lyssnade vi på nyheterna för ettpar timmar sedan, och där lät det hyfsat trovärdigt. Folk som varit med yttrade sig i första person, exempelvis Carin Jämtin.

Men TV4 anser sig veta bättre, och det värsta är att det kanske TV4 verkligen gör. Media har i alla tider kunnat tala om för Vänsterpartiet vilken ledare vi ska ha. Detta kan de inte tala om för S. Men de kan mycket väl ha bestämt vilken ledare de inte ska ha.

Källa till Expressen: Juholt förbereder sig för att avgå inom kort, kommer att hålla pressträff i Oskarshamn.
Visst betyder det skitmycket för demokratin att Expressen är på plats.
Just i Oskarshamn.

På den inte alltför avlägsna tid då sossarna var stalinister hängde de åtminstone inte ut sin egen partisekreterare. Men om media har rätt, då är Jämtin lika avgången som Juholt, om inte förr så i Oskarshamn. Sådana nyheter vore tråkiga nyheter.
De enda som får höra något roligt är sportfånarna, någon gång ibland. Det är så man blir avundsjuk.

Idiot i Aftonbladet: Sista bilden på Victorias gravida mage...
Om Aftonbladet lovar att det är den sista bilden undrar Politik och poesi bara vem de tänker ta livet av härnäst. Det kan väl inte vara den i flera bemärkelser välbevakade kronprinsessan. Så antagligen siktar de på den bernadotteska babyn.
Vi bävar.

Undfallenhet inför normaliteten

Svenska som andraspråk – ett lågstatusämne. Det konstaterar myndigheten för skolutveckling* i en rapport.

Nu är inte SvA det enda lågstatusämnet. Hemkunskap, kontor och handel är det, sådant som flickor har. Och fordonsteknik, som arbetarpojkar har. Liksom svenska som andraspråk och modersmål, som ungdomar med utländsk bakgrund har.
Hög status har exempelvis franska och matematik. Resten är normala ämnen som normala ungdomar har.

Svenska som andraspråk är den undervisning som är bäst utformad för att stimulera och utveckla ditt nya språk. Men det har under årens lopp varit föremål för både missuppfattningar och vantolkningar. Pedagoger utan utbildning har haft hand om ämnet och trott det vara en lättversion av svenska. Eleverna har känt sig utplockade och åsidosatta, istället för utvalda och uppmärksammade.

Inte ens immigranterna själva vill vara med immigranter. De vill läsa ”riktiga” skolämnen. Och den som är född i Sverige men råds att läsa svenska som andraspråk uppfattar det som en nedsättande kommentar.

Nu föreslår rapporten att ämnet ska slås ihop med svenska till ett vidgat svenskämne. Det kan nog bli bra på sikt. Men behovet av pedagoger med kompetens att utveckla ett andraspråk blir inte mindre, snarare större om de ska räcka till för alla klasser.

Forskarna ser på problemet som att det är en rättighet för eleverna som inte fungerat. Men vad är det som inte fungerat? På några skolor: undervisningen. På nästan alla skolor: omgivningens attityder. Det som en lågstatusgrupp gör tolkas med automatik som något sämre.

Att modersmålspedagoger och vissa yrkeslärare på gymnasiet är undantagna från legitimationskravet är en annan sådan signal om att det de sysslar med är något efemärt och temporärt, i väntan på att vi alla ska bli vit medelklass.

Förslaget om ett vidgat svenskämnet är inte alls dåligt. Det tyder bara på resignation.

* Myndigheten för skolutveckling är nedlagd. Har inte lyckats få reda på om det är Skolverket eller Skolinspektionen som gjort rapporten.

Statlig skola, jaså...

Vänsterpartiets kongress fattade beslut om att skolan ska förstatligas. Efter tjugo års forskning har partikongressen enbart dragit slutsatsen att skolan återigen ska vara statlig. Argumenten handlar om likvärdighet och jag instämmer i hela agitationen, men inte i slutsatsen. Exakt vilken skillnad ska staten göra? Vi som är på nära håll har ju inte förmått åstadkomma särdeles mycket mot segregationsspiraler och självuppfyllande statusspridning.

Men visst, skolan kunde mycket väl vara statlig, kunde iallafall ha varit. Kommunaliseringen var en pest när den infördes, men vi lärde oss att få det att fungera. Beslutsfattarna kom nära och dinosaurierna på Skolöverstyrelsen dog ut, medan aktuell forskning från Skolverket kom in och blev vår att använda. Sedan slog det olika väl eller illa ut i olika kommuner.
Det är allstå det, det kommunala självstyret, som är orsaken till att kamraterna på kongressen vill genomföra en gigantisk omorganisation som kommer att ta åratal av implementering för att dra in skolan under en nygammal huvudman som ska utföra samma borgerliga politik för alla jämnt utslagen över riket. Grattis! Visserligen är varje timme i offentlig verksamhet dyrbar, men det tas ju bara från läroplansgenomförandet eller andra innehållsmässiga reformer.

Jag önskar att jag kunde säga ”det blir katastrof för barnen”, men så illa är det inte, det är bara platt onödigt. Reformen är lika kostsam och plågsam som föregångaren, vinsten är lika osäker och slutet är förhoppningsvis detsamma: ett genomträngande jaså. Ty utbildningsväsendet bygger, på gott och ont, på folk som lojalt gör sitt jobb.

Att Folkpartiet vill förstatliga skolan förvånar mig inte. De har gått in för pseudolösningar åtminstone sedan de hamnade i regeringsställning.
Att mitt eget parti förespråkar förstatligande borde egentligen inte heller förvåna, eftersom detta sedan länge varit en del av vår politik, men förut menade vi privatägda företag.
Förstatliga apoteken, järnvägen, posten och bilprovningen, ta itu med Bonniers och bankerna i framtiden! Men skolan drivs (till större delen) offentligt och demokratiskt redan idag. Är det allt vad mitt eget socialistiska vänsterparti orkar ge sig på?

Vänsterpartiet är missnöjda med att vi inte har lyckats med skolan därför att vi är för svaga i kommunerna. Allting kommer att bli mycket bättre när vi regerar, men uppriktigt sagt: sedan när blev det troligare att vi vinner regeringsmakt än att vi får inflytande i x antal kommuner?

Å andra sidan, om vi nu har så många aktiva överskottspolitiker som har tid, kraft och energi att lägga ned på en överskottsfråga så må de väl göra det.
Jag trodde bara att vi hade annat att syssla med.