söndag, juli 09, 2017

Aldrig mer Almedalen?



Almedalen är över för i år. Sällan har en vecka känts så lång med sina mer eller mindre nödvändiga politiska utspel. Media gjorde som vanligt sitt bästa att göra någon sorts tipstolva av det – om A säger B, kommer då C att samarbeta med D så att det påverka regeringsbildningen? När hela skiten i år endast handlade om en sak: Varför tillåts nazister medverka?
Det beryktade minglet då? Både media och privattyckare tjatar på om drinkar och småprat som om det vore en nationalangelägenhet - men även om det är lite onödigt att näringslivet smörjer in sig hos ännu fler publiker så angår småpratet faktiskt bara dem som är där.

Var fascisterna befinner sig angår däremot oss alla. Åkesson höll ett tal om den korporativistiska nationen. Den tänkta gemenskap där alla tänker ”svenskt” och ingen tänker klass (utom de rika förstås, de kan fortsätta tänka klass när de fattiga passiviserats). Om eller när Sverigedemokraterna kommer till makten (när, Kinberg-Batra?) kommer organisering på klassmässig grund att förbjudas. Det underlät Åkesson att säga, men själva meningen med hans Sverige liksom med Hitlers Tyskland är att alla är nöjda. De som i klassfrustrerad perversion inte är nöjda med enhetslösningarna som går ut över mångfalden, måste ges andra uppgifter.

Var nazisterna befinner sig angår också oss alla, och efter årets Almedalsskiva verkar det vara fler som förstått att nazister inte har något att göra i demokratiska sammanhang. Att de inte tänker låta sig påverkas, att de inte är där för att föra dialog, att de är kriminella och att de är stolta över att rätta sig efter helt andra värdeskalor än dem vi kan ha som minsta gemensamma nämnare i en borgerlig demokrati.
     Frågan är hur de någonsin kom så långt som att vara på plats utan att mötas av avsky. Somliga lägger skulden på myndigheternas naivitet, andra på strömningar av fascism inom poliskåren, åter andra skyller på klicktokiga media, och alla förklaringarna har sitt värde. Samtidigt får vi inte glömma att såväl nazism som rasism bortdefinierades efter andra världskriget.
    
När lägren befriades och plågan för vittnena var som mest akut fanns två val att göra. Antingen se det som det var: detta är den europeiska bristen på civilisation dragen till sin spets, på detta har vi byggt våra imperier.
     Eller buteljera det som skett under etiketten De Andras Oförklarliga Ondska som Aldrig kommer tillbaka.
     Vi vet alla vilken slutsatsen var. Vi vet att en övervintring har skett. Vi ser uppvaknandet idag. Läs gärna Vera Oredsson som sedan 1938 har hållit på sin rätt.

fredag, juni 16, 2017

Nazisternas övertag om aningslösheten. Hos SVT.



Aktuellt gjorde en fadäs i veckan som gick, bjöd in en nazikvinna att yttra sig, hade inte kollat upp att hon är nazist. Redaktionen bad i någon mån om ursäkt, eller fick det till allmänt klant, så är den saken ur världen. SVT kan stolpa vidare på normaliseringens breda väg.
     De ville ”bara” ha tag på någon som kunde uttala sig om hur migrationsfrågan hanteras i media eftersom ”breda grupper” verkar vara missnöjda med detta, och så hittade de denhär kvinnan som de inte kollade upp, tyvärr.
     Att SVT redan från början köpt en problemformulering från nationalisterna har de inte bett om ursäkt för. Att SVT utgår från att det handlar om ”breda grupper” när det gäller nationalism har de inte ens förklarat. De tar över hela kittet från nationalisterna och ber om ursäkt för sin efterforskning – som var skandalös – men lever vidare i tron att programupplägget var bara vanlig huvudfåra. Breda grupper…
     Programinslaget är anmält.

Nazisterna medverkar numera inte bara på 1 Maj, arbetarrörelsens helgdag, utan också på Bokmässan, ett privat arrangemang, och i Almedalen, ett offentligt arrangemang. Det tycks inte i något sammanhang ha lyckats arrangörerna att finna goda skäl att avvisa dem. Eller var det aningslöshet? Hur mycket historiska samband förstår de som föreställs ha kontroll: polis, företagare, myndigheter?
     Uppenbarligen inte tillräckligt mycket.
     Normalisering är inte längre något som någon gör. Det har blivit ett tillstånd som åtminstone media blint snubblar in i.

När det gäller Almedalen var jag en av de första som reagerade och alerterade mitt politiska parti. VI KAN INTE VARA DÄR!
     Senare började jag förstå vilken skillnad det är för människor som faktiskt inte kan vara där, eftersom de är direkt hotade av nazisters närvaro, och människor som ännu har friheten att välja. Den skillnaden är absolut nödvändig att förstå för oss som är ljusa och talar modersmålssvenska.
     Den skillnaden är absolut nödvändig att berätta om.
     Av den orsaken kan jag till nöds acceptera att Jonas Sjöstedt, som leder mitt parti, sannolikt kommer att befinna sig i Almedalen som vanligt och säga det han har att säga, som vanligt. Eftersom det är värt att sägas och han är vald att säga det.

Nåja, det vore sannerligen en politisk markering om hela Vänsterpartiet bojkottade. Först tänkte jag att vänstern borde göra sitt eget arrangemang, gör jättemassa uttalanden vid färjan i Nynäshamn! Det skulle kunna gå, det skulle vara bra, det skulle… bli medialt bottennapp, som media fungerar idag.
     SVT tror redan att nationalism är huvudfåra och vänster = extrem.
     Vill vi ha ut Sjöstedt i direktsändning lär han nog befinna sig där media är.

Jag sa inte att jag gillar det. Jag sa snarare att jag avskyr och fruktar den situation vi befinner oss i. Och det är inte trollen utan SVT, media i det allmännas tjänst, som har visat upp den situationen. Genom blotta aningslösheten.

fredag, juni 02, 2017

Värdefulla flyktingberättelser


Häromdagen läste jag en bok av Camilla Läckberg. Det borde jag inte ha gjort. Det är skandalöst och ur folkbildningssynpunkt helt bedrövligt att en människa som skriver så platt och trivialt tjänar en massa pengar på sina knapphändigt hållbara historier. Läckberg må vara en lyckad företagare, men ingen skribent. 


Strax efter läste jag Vill du fortfarande att jag ska åka hem? Tre flickor i Borlänge som går gymnasieprogrammet Unga Företagare, har samlat tio flyktingars livsberättelser. Enkelt och sannfärdigt låter de flyktingarna – både vuxna och barn – komma till tals, komma oss nära. Utan stora ord ger de oss fruktan, sorg och hopp.  

Ett barns illustration av hemlandet före och efter kriget
Bokens starka titel säger allt. Vill du fortfarande att jag ska åka hem? Människor som gått igenom ohyggliga strapatser för att komma hit och är djupt tacksamma gentemot sitt nya hemland och som begär så lite – eller begär det omöjliga, att få tillbaka de döda i sin familj. De kan bara hoppas på en fredlig framtid, men av andra får de höra ett föraktfullt: Åk hem! Som om de hade något annat hem än flyktingboendet i Borlänge och skolan de går i. 

Varmt tack till dem som berättat. Varmt tack till författarna som använt sin gymnasieutbildning till meningsfullt skapande. Det är en solidaritetshandling som företagsidé, och ur folkbildningssynpunkt alldeles lysande.

Boken går att beställa via länken: http://ungforetagsamhet.se/fellowship-uf 

Vill du hjälpa asylsökande i Sverige, stöd Fristadsfonden: http://fristadsfonden.se/

fredag, maj 19, 2017

Vänsterpartiet, hundra år av solidaritet



170513. Vänsterpartiets hundraårsdag!
Det var år 1917 som internationalister och pacifister lämnade det Socialdemokratiska partiet och bildade Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti. Under hundra år har det, liksom alla partier, utvecklats och ombildats. Vi har lärt både av historien och av nya teorier. Stommen är kvar: av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Rättvisa genom solidaritet.

Det är faktiskt inte rättviseidealet som skiljer oss från andra partier. Olika ideologier kan vara abstrakt överens om att rättvisa är bra, och sedan definiera begreppet helt olika. ”Det ska vara rättvist, lika för alla” sa borgarna i Stockholms stad när ett nytt förslag om olika skolpeng efter områdenas socioekonomiska status debatterades. En annan borgerlig uppfattning är att rättvisa är när var och en får det hen förtjänat: den som är rik får mycket och den som är fattig får litet. (Be någon annan förklara det.) Nu för tiden går det till och med att höra tankar om att rättvisa är att svenskarna får sitt först och de andra får det som råkar bli över.
     Som sagt, rättvisa i sig är inte det som utmärker Vänsterpartiet och gör det värt att fira hundraårsdagen. Det är solidariteten.

Solidaritet innebär att hjälpas åt, att dela med sig, att samla för det gemensamma bästa. Ordboken definierar det som att hålla ihop inom gruppen, så som arbetarrörelsen i sin början praktiserade solidaritet med och inom klassen. Men idag betyder det också att se utöver gruppen, att vara solidarisk med fattiga gamla och utsatta barn utan att tjäna på det själv.

Solidaritet är det som utmärker Vänstern helt enkelt därför att borgarna aldrig har förstått den. För det första vill de helst tjäna på vad de gör. För det andra kan de verkligen vara snälla och hjälpsamma, eftersom det ger en behaglig personlig känsla. Men solidaritet handlar inte om känsla, utan är ett ställningstagande. Är du övertygad om det rätta i att betala skatt gör du det även om restskatten känns mycket obehaglig. För det tredje villkorar alltid borgarna sitt medlemskap i samhället. De ställer upp så länge de själva tycker att ändamålet är passande, men om det går för långt eller blir för dyrt eller inkluderar fel människor kan de säga upp sin del av avtalet.
     Solidariteten är inte personlig eller humörbetingad. Den är ett gemensamt åtagande för folkflertalets bästa.

Fascismen växer idag, därför att borgarna har vunnit ettpar omgångar i den ideologiska kampen. De har lyckats göra solidariteten omodern och obegriplig. Jaget är förvisso en rik källa att ösa ur, men när jaget förtrampas under ovärdiga livsvillkor blir fascismen farligt lockande. I den må du uppgå i nationens kropp, där det utnötta jaget alls inte behövs.
     Genom praktiserad solidaritet kan vi vara både jag och vi. En värdig individ som arbetar för folkflertalets bästa, också när det inte är lönsamt eller givande.

Förra veckan firade vi Vänsterpartiet, hundra år av solidaritet. Vi har inte vunnit. Vi har bara inte låtit oss besegras. Det är mycket värt i tider som dessa.

Denna underbara bok gav vi ut i samband med födelsedagen. Beställ den från Leopard förlag.