fredag, maj 19, 2017

Vänsterpartiet, hundra år av solidaritet



170513. Vänsterpartiets hundraårsdag!
Det var år 1917 som internationalister och pacifister lämnade det Socialdemokratiska partiet och bildade Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti. Under hundra år har det, liksom alla partier, utvecklats och ombildats. Vi har lärt både av historien och av nya teorier. Stommen är kvar: av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Rättvisa genom solidaritet.

Det är faktiskt inte rättviseidealet som skiljer oss från andra partier. Olika ideologier kan vara abstrakt överens om att rättvisa är bra, och sedan definiera begreppet helt olika. ”Det ska vara rättvist, lika för alla” sa borgarna i Stockholms stad när ett nytt förslag om olika skolpeng efter områdenas socioekonomiska status debatterades. En annan borgerlig uppfattning är att rättvisa är när var och en får det hen förtjänat: den som är rik får mycket och den som är fattig får litet. (Be någon annan förklara det.) Nu för tiden går det till och med att höra tankar om att rättvisa är att svenskarna får sitt först och de andra får det som råkar bli över.
     Som sagt, rättvisa i sig är inte det som utmärker Vänsterpartiet och gör det värt att fira hundraårsdagen. Det är solidariteten.

Solidaritet innebär att hjälpas åt, att dela med sig, att samla för det gemensamma bästa. Ordboken definierar det som att hålla ihop inom gruppen, så som arbetarrörelsen i sin början praktiserade solidaritet med och inom klassen. Men idag betyder det också att se utöver gruppen, att vara solidarisk med fattiga gamla och utsatta barn utan att tjäna på det själv.

Solidaritet är det som utmärker Vänstern helt enkelt därför att borgarna aldrig har förstått den. För det första vill de helst tjäna på vad de gör. För det andra kan de verkligen vara snälla och hjälpsamma, eftersom det ger en behaglig personlig känsla. Men solidaritet handlar inte om känsla, utan är ett ställningstagande. Är du övertygad om det rätta i att betala skatt gör du det även om restskatten känns mycket obehaglig. För det tredje villkorar alltid borgarna sitt medlemskap i samhället. De ställer upp så länge de själva tycker att ändamålet är passande, men om det går för långt eller blir för dyrt eller inkluderar fel människor kan de säga upp sin del av avtalet.
     Solidariteten är inte personlig eller humörbetingad. Den är ett gemensamt åtagande för folkflertalets bästa.

Fascismen växer idag, därför att borgarna har vunnit ettpar omgångar i den ideologiska kampen. De har lyckats göra solidariteten omodern och obegriplig. Jaget är förvisso en rik källa att ösa ur, men när jaget förtrampas under ovärdiga livsvillkor blir fascismen farligt lockande. I den må du uppgå i nationens kropp, där det utnötta jaget alls inte behövs.
     Genom praktiserad solidaritet kan vi vara både jag och vi. En värdig individ som arbetar för folkflertalets bästa, också när det inte är lönsamt eller givande.

Förra veckan firade vi Vänsterpartiet, hundra år av solidaritet. Vi har inte vunnit. Vi har bara inte låtit oss besegras. Det är mycket värt i tider som dessa.

Denna underbara bok gav vi ut i samband med födelsedagen. Beställ den från Leopard förlag.

måndag, maj 01, 2017

Leve 1 Maj, arbetarrörelsens stolta dag

Vänsterpartiets blåsorkester tågar ut från Medborgarplatsen
Huvudparollen: Det är vår tur nu! Vänstern firar hundra år och det är dags att ge oss en chans. Vårt land kan inte fortsätta på den inslagna vägen.
Det mest envisa slagordet: olika varianter mot rasism. Viktigt. Akut
Den stoltheten. När vi kommer från alla håll, varje stadsdel, från den berömda Förorten. Här är barnvagnsvänstern, den glassätande vänstern, husdjursvänstern, rapparvänstern, lajvarvänstern, och längst fram i tåget hela fackföreningsvänstern. En kampdag, en festdag. Årets viktigaste. Det är dags för rättvisa! 
Solidaritet. Alltid solidaritet 
Och här är talet i Kungsträdgården av Christina Höj Larsen, riksdags- och partistyrelseledamot

lördag, april 22, 2017

Nej till nazister på Almedalsveckan



Detta mejl har idag gått iväg till arrangörerna av Almedalsveckan. Bara tanken är barbarisk. 
Har hört att nazisterna, NMR, kommer att medverka i Almedalsveckan i sommar. Som arrangör bör du vara medveten om att det är ett antidemokratiskt parti som inte delar våra svenska värderingar om demokrati och jämlikhet, och som använder och rent av uppmuntrar farliga politiska metoder. De brukar bland annat hota och förfölja journalister. Flera av deras företrädare är brottsdömda.

Trots att du, arrangören av Almedalsveckan, känner till allt detta väljer du att ta emot NMR. Du skyller på en fullständigt felaktig tolkning av yttrandefriheten för att försvara ditt riskabla och för många människor kränkande val.

”’Vi har yttrandefrihet i Sverige och har inget mandat att säga nej’, säger Mia Stuhre, projektledare för Almedalsveckan.” Så citeras du på svt.se. Tror Stuhre också att allemansrätten betyder att vi inte har mandat att säga nej om främlingar vill ha picknick i vår trädgård? Så är det inte.
Yttrandefrihet innebär att vi har rätt att tala fritt – inte att vi måste få tala överallt! Att vara arrangör innebär att ha mandat att avgöra vilka gästerna, deltagarna, de medverkande i arrangemanget ska vara.

Du som arrangör har alltså gjort ett aktivt val att ha nazister med. Detta på ett arrangemang som, trots lobbning och mingel, ändå haft en del att göra med fritt och demokratiskt åsiktsutbyte. Dit välkomnas nazister som inte är intresserade av demokratin, som vill stoppa oliktänkande och som kallar övriga partier för landsförrädare. Du som arrangör har alltså samtidigt gjort valet att etniska minoriteter och seriösa journalister ska uppleva rädsla och hot om de vill delta på den politiska arenan.

Jag hoppas att alla anständiga politiskt verksamma säger nej till att medverka under dessa förutsättningar.
Hälsningar…

lördag, april 15, 2017

Brev till Miljöpartiet



Hej Miljöpartiet

Kommer ni ihåg? En gång demonstrerade vi tillsammans för rätten till asyl och ett värdigt mottagande. Vi samlades och kämpade mot rasism. Det har vi fortsatt med, medan ni regerar.


Tillsammans med er regeringspartner har ni stängt gränserna till Sverige. Ni har infört skitlagar som  försvårar möjligheten att få asyl och försämrar familjeåterföreningen. Och varje gång dessa inhumana regler ifrågasätts svarar regeringen att det ska lösas genom att andra EU-länder tar sitt ansvar. Ni var, liksom vi, motståndare till Sveriges medlemskap i den europeiska unionen. Idag låtsas ni, liksom S, tro att medlemskapet låter oss påverka andra länders asylpolitik i en riktning vi inte ens följer själva!


Efter terroristmorden på Drottninggatan har ni gripits av såväl panik som barnslig hämndlust – och det gäller alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet. Mp reagerar med att föreslå fotboja på människor som avvisats. Som om de inte skulle ha lidit nog, av själva avvisningsbeslutet. Som om en fotboja skulle hindra en självmordsbenägen människa att begå brott. Som om det inte vore så att själva fotbojan gör en förtvivlad människa ännu mer uppgiven och brottsbenägen!


Var är ni, Miljöpartiet? Var är de gröna liberaler som var experter på antidiskriminering? Finns det någon gräns för hur långt ni kan gå i ert självpåtagna regerande mot internationella konventioner, mot asylrätt?

Hälsningar Politik och poesi

Brevet har skickats idag påskafton