onsdag, juli 10, 2019

Känslor kan nog vara bra på sitt sätt, men...


Många tycker det är bra med politiker som ”visar känslor” och inte alltid uttrycker sig korrekt. Känslor kan väl vara bra – att gråta vid världskatastrofer eller medge att man missat en debatt för att dottern är på sjukhus är helt rimligt oavsett yrkesroll – men att uttrycka sig med ett visst mått av korrekt- och exakthet borde väl vara ett minimikrav för politiker!
Annars får vi dethär känslofjamset som pågått ett tag nu… ”Sverige känns inte svenskt… Jag känner inte igen mig i Sverige… Min känsla är att någonting har gått väldigt väldigt snett i vårt land…”

Ta det från början. Sverige är inte invaderat av främmande makt, så landet är utan tvivel svenskt. Känns det inte så, ta då reda på vad det beror på. 1) Ökat antal skogsbränder, 2) Sociala mediers avtryck IRL, 3) Det går mörkhyade personer på gatorna
Om ditt svar är tre, ta då än en gång reda på vad det beror på. Om mörkhyade personer är den enda förändring du kan iaktta som du uppfattar som osvensk, då är något snett i din uppfattning. Du kanske sneddar lite åt det rasistiska hållet, vem vet.
Om du inte känner igen dig i Sverige, då kanske du är någonstans där du aldrig har varit. Ställ av mig vid raukarna mitt i natten och jag får lätt ångest, hamnar jag i Abisko är den panikartad. Främlingskänslor! Osäker på håll och riktning! Men vänta… vad beror på det på att jag inte känner igen mig? Jo, att jag aldrig har varit där förut! Så om du inte känner igen dig när det går mörkhyade personer på gatorna beror det nog på att upplevelsen är ny för dig, vilket vare sig Sverige eller de mörkhyade kan rå för. Så se till att vänja dig, för migration är ett naturligt fenomen i mänsklighetens historia.

Slutligen: Visst har någonting gått väldigt väldigt snett i vårt land! Välfärden har sålts ut och solidariteten raserats. Detta har pågått sedan 1980-talet under en väldigt medveten och hårt styrd politik från arbetsgivare-näringsliv och högerpolitiker. De har skapat sig ett skattesmitarsamhälle där det arbetande folket bestraffas om de blir sjuka, och där det i allt högre grad accepteras om man skyller dessa illdåd på immigranterna och deras barn.
Någonting har gått väldigt väldigt snett i vårt land, och du har antagligen åkt på värsta blåsningen om du inte ens kan se vilka som förorsakat det.  
Det känns som om det beror på människor med annorlunda hudfärg… Så har många i historien känt det före dig. Det har alltid slutat i katastrof.

Tänk efter en gång till. Vilket Sverige vill du känna igen dig i imorgon? Det med Hylands hörna, eller det med levande människor i?

lördag, juni 15, 2019

Reagera nu! Bromölla är bara pilotförsöket


Läget i Tyskland strax före och efter nazisternas maktövertagande skildras föredömligt i Feuchtwangers bok om familjen Oppermann, första delen i den så kallade ”väntsalstrilogin”. Författaren skildrar den långsamma undergången för en grupp människor som inte vet hur det ska gå – vilket författaren inte heller visste när han skrev det!
     Väntsal.
     Eller: Tåget ska strax gå, som min stora bok om Europa heter.

Tågen gick. Vi vet vart de gick. Hur det gick.

Läget i Sverige idag innebär bland annat att det i Bromölla är förbjudet att be till Gud på jobbet. I en liten skitkommun med 13000 invånare beslutar det nationalistiska styret om inskränkningar i religionsutövningen, vilket ges nyhetsuppmärksamhet i hela Sverige. Det kan vi åtminstone vara glada för: det reageras!

Det som skedde i Feuchtwangers epos, det sker nu. Bokens figurer förefaller idag ätt naiva, trots att vi själva just nu står och glor på gradvisa förändringar.
     När flyttas gränsen? När ska vi reagera?
     Berlin var ingen liten skitkommun. Men det som genomförs i svenska småkommunerna är pilotförsök som kan komma att omsättas på riksnivå.
      När ska vi reagera? När det gäller 13000 skåningar, eller när ”vi” drabbas?
Tågen gick, och vi vet hur det gick.

Det började med inskränkningar. Vissa människor får inte göra vissa saker. I Bromölla; bönen. I andra kommuner; skolmaten, modersmålet. Det gäller ju bara vissa… ett fåtal, visst.  
     När ska vi reagera?

I Feuchtwangers Berlin reagerade inte ens de som drabbades. Inte till en början. De trodde att det gällde… ja, ett fåtal. Eller bara dem med sämre klassbakgrund. De med bättre klassbakgrund trodde att det gick att lösa genom individuella förhandlingar, eller genom att vara ekonomiskt lönsam.
     En liten tid gick det också att finna lösningar, för romanpersonerna var det fråga om månader. Då hade de med sämre klassbakgrund redan slagits på gatorna och fängslats.

I dagens Sverige har vi tid på oss att reagera. Det handlar om småkommuner. I flera fall handlar det om beslut som är rent symboliska, beslut som en kommun inte kan fatta. Just därför är det nu vi måste reagera. Innan ett fåtal småkommuner blir en region eller hela landet, innan fascisterna har lärt sig vilka sorteringsmetoder som fungerar bäst. Vi måste reagera på sådant som händer ett fåtal människor, innan det händer dig eller oss.
     Låt oss inte skriva boken om hur naiva vi var.
     Låt oss läsa och skriva om Tåget ska strax gå.
     Låt oss hindra fascisterna, denhär gången.

fredag, maj 24, 2019

Borgarnas människoförakt, då som nu

Borgarna har förändrats. Eller om de har sjunkit tillbaka till sitt tidigare tillstånd.
     Under hela mitt politiska engagemang har jag varit trygg i tron att borgarna på sitt sätt menar väl. De har faktiskt trott att låga skatter och generösa bidrag till företagare ger fler arbetstillfällen. De har haft en övertygelse om att en minimal gemensam välfärd och en ständig ovisshet om arbetsvillkoren gör att människor anstränger sig mer och åstadkommer bättre. Deras politik har varit i linje med deras syn på samhällsutveckling.
     Men de har förändrats.

Den 18 december skrev Politik och poesi att borgarna lagt en elak budget. Utöver de stora linjerna (skattesänkningar, nedläggning av progressiva myndigheter och en satsning på sämre klimat) passade man på att med synbart små åtgärder klämma åt unga, arbetande och funktionsvarierade. En demonstration av människoförakt.
     På så sätt har det fortsatt i kommunerna. Snart sagt varje dag går det att läsa om indragna busskort, nedskuren assistans och slutet för kulturverksamhet. I kommuner där Sd är med och styr blir det riktade åtgärder mot immigranter och deras barn.

Vad är det borgarna vill? Hur långt ska det gå? När barnfamiljer vräks och sjuka nekas vård, när ekonomiskt bistånd dras in samtidigt som överklassen skeppar sina pengar utrikes, vad har de uppnått? Ja inte det samhälle som de tidigare skisserade, där fria individer jobbar sig upp och köper massa grejer för pengarna.
     Kanske var den borgerliga visionen endast en parentes. Kanske var den en produkt av den korta vänstervågen, en tid när politiker av varje färg blev tvungen att uttrycka ett minimum av intresse för det arbetande folket.

Under industrialismens framväxt var det självfallet att överklassen struntade i folket, som ju ändå ansågs vara lata, smutsiga och tjyvaktiga. Män skulle slita ut sig, kvinnor skulle föda barn, och barn skulle arbeta. Möjligen kunde dessa massor disciplineras. Fullvärdiga medborgare kunde de aldrig bli. Överskottet räckte ändå inte åt alla, och ett fåtal tog sig den så att säga naturgivna rätten att leva i lyx.
     Kanske har borgarna bara återfallit. Nu när de kan. Nu när de lyckats få ord som solidaritet och gemenskap att framstå som suspekta. Nu när de har ett rasistiskt stödparti som delar upp folket i svarta och vita (vilket är praktiskt, då man vet vilka som är de första att malas ner). Dagens klassförakt ligger inte långt ifrån det som rådde vid förra sekelskiftet, även om överklassen idag inte hånar folk för att de är hungriga och smutsiga, utan för att de är feta och talar fel. Disciplineras måste de i alla händelser; jobba när de är sjuka/simulerar, slås ner av väktare när de åker tunnelbana/är i vägen.
     Ta sedan ett mer modernt fenomen, klimatfientligheten. Liknar den inte det gamla resonemanget om överskottet? Jordens resurser räcker ändå inte åt alla – låt dem som kan köpa sig fria och resten gå under.


Vi står inför en oerhört farlig tid. Låt oss öppna ögon och öron för vad borgarna står i färd att göra. Låt oss organisera för solidaritet och gemenskap – för mänskligheten.

onsdag, maj 01, 2019

Leve 1 Maj och dess eviga värden




 Landets största 1Maj-tåg är Vänsterpartiet Storstockholm. Det är rimligt, med tanke på att det är Sveriges största kommun och region - och det största partiet i landet regerar visserligen, men går för övrigt knackigt. Uppskattningsvis var vi idag 12000.
     En märkbar skillnad mot tidigare år är att fack- eller yrkesföreningarna inom Vänstern har ökat kraftigt. Det är deltagare med egen banderoll från Transport, Seko, Kommunal, Hamnarbetarna, Handels, Byggnads…
     Inte för att fackklubbar är något nytt inom Vänstern. Men det är nygammalt. Under några år minskade deras aktivitet, och kamrater övergick till politisk aktivitet inom sina kommuner där det finns en grund för parlamentariskt deltagande. Men i och med de förvärrade klassklyftorna ökar också behovet av organisering på facklig bas, och nya fack- eller yrkesklubbar har bildats. Det är välbehövligt och stärkande för den politiska medvetenheten på arbetsplatserna. 
Lärarvänstern på vandring
Även miljö- och klimataktivismen märks tydligare nu än någonsin, eller om det är vi som ser den tydligare. I synnerhet unga, rentav barn, bär sol- & vind-plakat eller ropar hjärtskärande om sin framtid. En förbipasserande frågar om det är här Greta Thunberg är? Jag vet inte ens om hon är vänster. Får senare reda på att hon är i Ludvika för att protestera mot nazisterna. Engagemanget för klimat och demokrati hör ihop!

För övrigt var där inga nyheter i 1Maj-tåget – och varför skulle det vara det, när problemen är de samma, år ut och år in. ”Kampen ska fortsätta, rasismen ska krossas!” ”Inga fascister på våra gator” ”Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag!” ”Internationell solidaritet – arbetarklassens kampenhet!”

För en socialistveteran (med >40 års medlemskap i Vänsterpartiet) är 1Maj en dag av gemenskap och nostalgi. Men inte bara det. Dagen är större än landets största 1Maj-tåg, dagen har sitt eget värde. Arbetarklassens internationella högtidsdag har firats i 130 år och är, liksom andra stora högtider under året, något mer än sina deltagare. Frihet och jämlikhet, solidaritet och rättvisa – i likhet med parollerna är de inte nya, utan lika viktiga för varje år som går. Hur kan man undgå att bli veteran, när det är eviga värden som står på spel, varje år. 


söndag, april 21, 2019

När kristna värderingar görs till slagträ


Ebba Busch-Thor, den jättepopulära partiledaren, sätter tydligen en ära i att spinna på aktuella trender. Nu har hon uppfångat att intresset för ”kristna värderingar” har ökat i samhället, främst hos nationalisterna. Genast är EBT där med en debattartikel om att ”förorten” skulle må bra av en ”kristen grund”.
     Var tar dom allt ifrån.

Till skillnad från EBT utger jag mig inte för att vara förortsexpert. Jag har bara vissa erfarenheter. I förort A levde kristna och muslimer tillsammans i trygghet, skyddade från ett samhälle de uppfattade som onödigt sekulärt eller ateistiskt. I förort B var befolkningen kristen, konservativ, inskränkt, hårt sluten inåt, fördomsfull, negativ till majoritetssamhället. I förort C levde mest irreligiösa människor som aldrig pratade om Gud och möjligen tittade in i kyrkan på 1 advent.
     Att förorterna A och B var fattiga berodde inte på deras värderingar, utan på ett orättvist samhälle. Så var det då, så är det nu.
     EBT tror att människors värderingar gör dem fattiga, ja till och med kulturlösa, och hennes lösning på samhällsproblemen är att på något vis kränga på folk en uppsättning värderingar som hon inte ens bekymrar sig om att specificera.
     Fast det var ju i förort C som folk inte brydde sig om religion!

Låt oss vara överens om att kristna värderingar bygger på:
·        Allt vad ni vill att människorna ska göra er, det ska ni göra för dem
·        Du ska älska Gud av hela ditt hjärta
·        - Du ska älska din nästa som dig själv
Vem tar på sig att med gott samvete gå ut i förorten och predika detta? (Jag menar, det finns ju vanligen en präst på plats i vilken ort som helst.) Och i vilken förort ska det predikas; i den kristna, den muslimska eller den sekulära?
     Och med vilket resultat – att människor slutar vara fattiga?

EBT menar att politiken inte längre handlar om höger och vänster. Hon lallar runt i sin konservativt-nationalistiska lekhage som hon kallar kristen, hon njuter av medvinden från de inskränkta väljare som hon lyckas lura. Hon gör dessutom detta lagom till Påsk!
     Men fattigdomen och ojämlikheten är ingenting annat än ett högerproblem, och de kan bara åtgärdas med vänsterpolitik. Sedan skadar inte lite sjysta värderingar, t ex om allas lika värde. Men värderingar kan vi inte äta.

fredag, april 05, 2019

Jurister som profeter för medborgarnas lag


Tonåringen som misshandlade en tiggare till döds döms för enbart grov misshandel, inte för att mannen dog. Rätten ansåg att ett barn inte förstår att slag och sparkar kan ha dödlig utgång. De anhöriga får inget skadestånd.
     Sannolikt hade domen sett annorlunda ut om den ihjälslagna personen varit en svensk pensionär på promenad runt Lötsjön. Detta är dock en ren spekulation.

Vänsterpartiet ställde idag en fråga till statsrådet Damberg: Kommer det att tas några initiativ för att höja kunskapen inom rättsväsendet om rasism, dess uttryck och konsekvenser?
     Exemplet som valts i frågan är en tingsrättsbedömning om att n-ordet inte är ägnat att utsätta någon för andras missaktning, hänvisande till de värderingar som gäller i dagens samhälle.

När vi vanligt folk ifrågasätter domslut tillbakavisas vi vanligen med att i juridiken tas ingen hänsyn till känslor. Där gäller endast Lagen, säger juristerna, fast förvissade om att vara dess profeter.
     Men det är inte deras lag! Den är vår, folkets. Den är instiftad till vårt skydd av den riksdag vi valt. Så profeterna måste skärpa till sig när de förklarar sina tolkningar för oss, så att vi inte förlorar förtroendet för rättsväsendet. 
     Och faktum är att det existerar ett utrymme för att närma lagen till medborgarna; det är bedömningen om en lag eller ett domslut stämmer överens med den allmänna rättsuppfattningen.

En gång i tiden var det förenligt med den allmänna rättsuppfattningen att en man våldtog sin hustru. Idag är det inte det, och lagen har gradvis ändrats för att stämma överens med de värderingar som gäller i dagens samhälle.
     De värderingar som, enligt tingsrättsbedömningen ovan, inte anser n-ordet vara missaktande. I vilket samhälle lever den tingsrätten? Vilka medborgare anser de stå för normaliteten?

Spekulerar vi medborgare i en eventuellt rasistiskt färgad värdering när det gäller domen för tiggardråpet, då avfärdas vi med att man uteslutande har följt Lagen. Men den tingsrätt som får för sig att n-ordet har neutrala konnotationer är precis lika spekulativ! Visst följer de lagen, men de tror, de tolkar, de försöker avläsa omgivningen! Och vilken jävla omgivning de tycks vistas i…

Därför är den så väsentlig, frågan om rättsväsendets kunskap om rasism. Ser man inte rasism, då finns den inte.
     Det är i det närmaste hopplöst att få en fällande dom i ett diskrimineringsmål, nyanlända pojkar och män döms oftare och hårdare än infödda och assimilerade svenskar, och detta kanske rentav är förenligt med de värderingar som gäller i dagens samhälle – men samtidigt göds och befruktas då värderingar som inte är alldeles önskvärda.
     Varför är det bra att skärpa lagarna mot våldtäkt, men inte bra att sätta åt utlänningar hårdare i domstol? – Det hänger på värderingar, och vi är sannerligen skyldiga att hålla reda på vilka vi faktiskt har!

Kunskap om lagen är en god sak. Den förstärks om jurister, domare och nämndemän har kunskap om sitt samhälle och om hur vi människor och vår uppfattning om normalitet påverkas av att ingå i detta samhälle. Eftersom rasismen är mjukt nedbäddad i vårt samhälles strukturer är den svår att få syn på. Det krävs att man kan lite utöver lagen. 
     En invändning kan eventuellt vara giltig. Att spekulera kan vara att uppställa en hypotes.

Slutligen, angående domen i tiggardråpet: Ofrivilligt dömdes pojken till livslång idioti, eftersom det nu står skrivet att han inte fattade att den man slår på tillräckligt länge kan dö.

fredag, mars 08, 2019

8 Mars på jobbet


Internationella kvinnodagen. Helgdag i Sierra Leone, tämligen okänd på en normalsvensk arbetsplats. 
     Med lila tulpaner, några citat och en enkel fotoutställning försöker vi förhöja stämningen.
     Endast två personer (män) säger, Men varför finns det inte en mansdag?  - Vilket det gör. Lika många (kvinnor) säger, Vilket bra initiativ! - Vilket det kanske är. 

Arbetskamraterna sitter runt bordet, plockar med citaten, jämför med Kanelbullens dag. 
För längesen, i Rinkeby, var det fest och jippo på Chilenska föreningen. 
     Människor är så olika. 

En av bilderna är kvinnan i Gävle som röstades fram som en lämplig representant för kommunen, en av dem som är med på välkomstskylten vid infarten.
     Både skylten och kvinnan angreps snabbt av misogyna nationalister. Gissa varför? Hon bär hijab.
    
Därför behövs 8 mars, idag och alla dagar. Den var ett bra initiativ redan från start.
Lila tulpaner förändrar inte världen, men det blir lite nya infallsvinklar vid fikat.
Hela lönen, halva makten, och vilka klädesplagg vi behagar. Tack.